×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 28

Kapitel 28

JUL, JUL, STRÅLANDE JUL.

Jag jobbar. Det är sådant som ingår.

Jag får nittiofyra kronor extra i timmen. Storhelgstillägg.

Kokerskan har förberett julskinka och Janssons, och vi har en plastgran i matsalen.

Eva har dukat fram lussekatter och pepparkakor i personalrummet.

Annars är allt precis som vanligt.

Jag går in till Elna för att hjälpa henne med morgontvätt och påklädning.

»Har du sovit gott inatt?« frågar jag medan jag tänder golvlampan med lejonfötter.

»Jag sover inte längre.«

Elna tittar uppgivet på mig, innan hon fortsätter:

»Den har tagit slut.«

»Vilken?«

»Sömnen. Jag kan inte minnas när jag sov senast.«

»Det är julafton idag.«

Jag försöker få Elna på bättre tankar.

»Då blir det snaps till sillen. Men dricker gör jag inte, röker gör jag inte och fruntimmer är jag själv.«

»Ska vi ta och gå upp?«

»Sa du att det blir snaps till sillen?«

Elnas gråa, långa hår täcker stora delar av kudden.

Kinderna är insjunkna och hennes kindben syns tydligt.

Som en fågel ser hon ut. Som en tärd, undernärd fågel.

Hennes blick vilar i fjärran.

Hon gör ingen ansats till att resa på sig. Händerna ligger knäppta på täcket.

Det ser ut som att hon ber.

»Tror du på Gud?«

Jag vet inte vad som flyger i mig.

Vet inte om man får fråga sina vårdtagare om sådana privata angelägenheter.

»Tror och tror, tja, nog tror jag allt och det vore ju dumt att sluta upp med det, när det enda som återstår är döden. Tror du på Gud?«

»Nä, eller jag tror väl på nåt. En övre makt kanske.«

»Då tror du ju på Gud. Vänta ska du få någonting fint av mig.«

Elna sträcker sig mot sängbordet och tar upp ett slags paket, inslaget i en av de röda servetterna som finns på borden i matsalen.

Hon klappar lite på det, innan hon ger det till mig och säger: »Öppna.«

Jag blir glad. Uppriktigt glad. Jag vecklar försiktigt upp pappret. Ser först inte vad det är. Känner bara lukten.

»Det var tomten som kom med det«, säger Elna förväntansfullt.

Då ser jag vad jag har fått. En bajskorv. En riktig bajskorv. Den är fortfarande varm.

»Tack, Elna. Tack«, svarar jag kort.

Vi gör tanterna fina. Roy kammar och fönar deras hår.

Även de tanter som har haft platta pottfrisyrer i hela sina liv får lockar och volym.

Till och med de som ligger inför döden får papiljotter och sjalett om huvudet.

»Är det jul, så är det jul, och ska man dö, ska man dö med värdigheten i behåll«,

säger Roy och ser allvarsam ut.

Det är självklart julbord till lunch. Och vin till maten för dem som önskar.

Eva och Martina har dukat långbord och satt på julmusik i matsalen.

I fönstren lyser adventsljusstakar och på borden står julstjärnor i plast.

De gamla kommer in, en efter en. Några för egen maskin, de flesta med hjälp från oss.

Elna hinner knappt sätta sig ner förrän hon för sitt glas till munnen,

som är till bredden fyllt med billigt rödvin.

Med darrig hand för hon glaset till sin insjunkna mun.

De smala läpparna omsluter de tandlösa käkarna.

Hon sveper innehållet utan att blinka. Utan att röra en min.

Jag tänker att hennes medicinlista är en av de längsta på hela Liljebacken.

»Fröken, fröken«, Elna viftar med sin hand. »Skulle jag kunna få påfyllning?«

Jag undrar om det finns någon vinranson, ett glas per man eller så,

eller om de har fri tillgång till alkoholen.

Det sistnämnda har jag svårt att tro.

Jag funderar en stund och tänker på Gullan som är nykterist.

Tänker att Elna kan få Gullans glas.

Jag går bort till serveringsskänken och hämtar en av vinflaskorna,

men när jag efter en kort stund är tillbaka vid Elnas plats,

sitter hon redan med ett halvfullt vinglas i handen.

Jag kan inte begripa var hon har fått glaset ifrån.

Tills jag ser att hennes bordsgranne sitter utan glas.

Elna dricker och äter sill, kalvsylta och rödbetssallad,

som passerats i matberedaren ute i köket.

Hon äter med sked. Det gör de nästan allihop.

Några har emellertid knivar och gafflar med skaft,

specialutformade för händer som inte riktigt gör som man vill.

Allt ser ut som en ljusrosa sörja på Elnas tallrik.

Hon pressar maten mot gommen, innan hon sväljer.

Elna spiller i knäet. Det gör ingenting.

Hon har en haklapp på sig. Det har samtliga pensionärer på Liljebacken.

Eva kallar det för förkläden.

Elna klingar i glaset, reser på sig.

Hon är fullare än vad man kunde tro när hon satt ner.

»Hon kan knappt stå«, viskar jag till Martina.

»Det kan hon ju inte i vanliga fall heller.«

»Kära vänner och bekanta. Det glädjer mig att så många av er kunde komma.«

Elna lyfter glaset och dricker.

Hälften rinner ner på hennes haka och fortsätter sedan ner på haklappen.

»Alla rara, fina servitriser som jobbar här, ta vara på ungdomen!

Det går så fort. Det går förbannat fort, rent ut sagt. Kvinnan föder gränsle över en grav.«

Elna skrattar, böjer sig ner och tar tag i bordskanten. Ryggen är böjd och svinryggen stilig i nacken.

»Jag ska inte bli långrandig, men jag vill passa på att skåla för min vän. Han sitter där.«

Hon pekar mot rollatorn, som står parkerad mot en vägg en bit bort.

»Han är den bästa man kan tänka sig.«

Hon tystnar.

»Får man hälsa?«

Elna vänder sig mot Eva som nickar frågande. Elna vinkar ut i intet.

»Då vill jag hälsa till min son, som tyvärr inte kunde medverka idag.«

Elnas röst är knagglig. Den påminner om en häxas.

»Min son är den mest fantastiska son en mamma kan ha. Han är stilig och omtänksam.«

Elna tystnar. Ser dyster ut. Så mumlar hon tyst för sig själv:

»Om jag bara kunde komma ihåg vad han heter.

Jag kan inte för min värld komma på vad han heter.«

Inte nog med att Elnas mun redan är insjunken i sitt ursprungliga tillstånd,

rödvinet har bidragit till att munnen numer ser ut som ett mörkt, avgrundsdjupt hål.

Astrid fnyser åt Elna att sluta skryta. Då sätter Elna händerna i midjan.

»Det är inte skryt. Det är bara kärlek som rinner över.«

Stämningen blir en aning hotfull, eftersom Astrid försöker att resa på sig.

Men hennes bälte hindrar henne och hon blir därför kvar där hon placerats från början.

»Låt kärleken rinna över. Låt bara kärleken rinna över«,

fortsätter Elna.

»Det är det som är det stora felet på oss allihop, att vi aldrig låter det flöda över. Länge leve kärleken. Skål ta mig fan.«

Elna sätter sig med en duns i stolen. Hon har svårt att fokusera blicken.

De flesta av åhörarna har somnat.

Eva säger att det är dags att föra tillbaka Elna till hennes rum.

Det blir eftermiddag och dags för trekaffe.

Huset bjuder på gräddtårta med marsipantomtar på. Den står i likrummet.

Jag blir ombedd att hämta den.

Likrummet känns inte lika skrämmande längre.

Det är bara lite kallare där än på övriga ställen i Liljebackens lokaler.

Jag ställer fram tårtan på serveringsbordet i matsalen, tillsammans med pumptermosar, sockerskålar och gräddsnipor.

För en stund är allt mycket trevligt.

TV:n står på i bakgrunden och årets julvärd tänder ljus och tittar oss rakt in i ögonen:

»Från oss alla, till er alla …« Från högtalarna sjunger Tommy Körberg:

Jag drömmer om en jul hemma … Utanför Liljebackens matsalsfönster dalar några vilsna snöflingor sakta ner.

De gamla är tillbaka runt långbordet. Inte riktigt alla.

Elna sover fortfarande.

Och några har blivit hämtade av färdtjänsten,

för att se Kalle Anka och dricka eftermiddagskaffe hos sina barn.

Men de flesta är trots allt kvar på Liljebacken.

Det finns många av de anhöriga som tycker att deras mamma eller pappa har det bra där de är.

Andra söner och döttrar har pliktskyldigast varit förbi en stund på förmiddagen och lämnat en julgrupp,

en Aladdinask, eller två trisslotter i ett kuvert där det står Lycka till med förtryckta bokstäver.

När jag ska dra ut stolen för Gullan hör jag något från serveringsskänken.

Jag vänder mig om och ser när A5 omsorgsfullt lägger en kissfull blöja på den gigantiska tårtan. Marsipantomtarna välter omkull. A5 ler.

»Så där då var garneringen färdig«, säger hon innan hon sakta masar sig bort mot långbordet.

Hon stödjer sin tunga kropp på rollatorn.

Hennes byxor har hasat ner. Man ser delar av den stora, vita rumpan.

Martina möter min blick. Stämningen bland de gamla är orolig.

Någon ropar på mamma. En annan skriker hjälp.

Jag går ner i likrummet för att se

om det finns något kvarlämnat fikabröd och jag lyckas skramla ihop några skorpor,

ett paket Mariekex och en djupfryst sockerkaka.

Ute skymmer det.

Snön har lagt sig som en tunn matta på marken.

Askungen drömmer om en bal på slottet.

Elna sover ruset av sig.

Och för länge, länge sedan,

långt österut, föddes det ett barn i ett stall.


Kapitel 28 Kapitel 28 Chapter 28

JUL, JUL, STRÅLANDE JUL. CHRISTMAS, CHRISTMAS, GLORIOUS CHRISTMAS.

Jag jobbar. I am working. Det är sådant som ingår. These are things that are included.

Jag får nittiofyra kronor extra i timmen. Storhelgstillägg. Public holiday allowance.

Kokerskan har förberett julskinka och Janssons, och vi har en plastgran i matsalen. The cook has prepared Christmas ham and Janssons, and we have a plastic tree in the dining room.

Eva har dukat fram lussekatter och pepparkakor i personalrummet. Eva has set out lussekatter and gingerbread in the staff room.

Annars är allt precis som vanligt.

Jag går in till Elna för att hjälpa henne med morgontvätt och påklädning. I go into Elna's room to help her with her morning washing and dressing.

»Har du sovit gott inatt?« frågar jag medan jag tänder golvlampan med lejonfötter. "Did you sleep well last night?" I ask as I turn on the lion's foot floor lamp.

»Jag sover inte längre.«

Elna tittar uppgivet på mig, innan hon fortsätter:

»Den har tagit slut.«

»Vilken?«

»Sömnen. Jag kan inte minnas när jag sov senast.«

»Det är julafton idag.«

Jag försöker få Elna på bättre tankar.

»Då blir det snaps till sillen. "Then there will be schnapps with the herring. Men dricker gör jag inte, röker gör jag inte och fruntimmer är jag själv.«

»Ska vi ta och gå upp?« "Sollen wir aufstehen?"

»Sa du att det blir snaps till sillen?«

Elnas gråa, långa hår täcker stora delar av kudden.

Kinderna är insjunkna och hennes kindben syns tydligt. Her cheeks are sunken and her cheekbones are clearly visible.

Som en fågel ser hon ut. Som en tärd, undernärd fågel. Like a killed, malnourished bird.

Hennes blick vilar i fjärran. Her gaze rests in the distance.

Hon gör ingen ansats till att resa på sig. She makes no effort to get up. Händerna ligger knäppta på täcket. His hands are clenched on the blanket.

Det ser ut som att hon ber.

»Tror du på Gud?«

Jag vet inte vad som flyger i mig. I don't know what's flying in me.

Vet inte om man får fråga sina vårdtagare om sådana privata angelägenheter. I don't know if you can ask your care recipients about such private matters.

»Tror och tror, tja, nog tror jag allt och det vore ju dumt att sluta upp med det, när det enda som återstår är döden. "Glaube und glaube, nun, ich glaube wahrscheinlich alles und es wäre dumm, es zu stoppen, wenn das einzige, was noch übrig ist, der Tod ist. "Believe and believe, well, I probably believe everything and it would be stupid to stop it, when the only thing left is death. Tror du på Gud?«

»Nä, eller jag tror väl på nåt. "Nein, oder ich glaube an etwas. "No, or I believe in something. En övre makt kanske.« A supreme power perhaps. «

»Då tror du ju på Gud. "Then you believe in God. Vänta ska du få någonting fint av mig.« Warten Sie, Sie werden etwas Nettes von mir bekommen. « Wait, you'll get something nice from me."

Elna sträcker sig mot sängbordet och tar upp ett slags paket, inslaget i en av de röda servetterna som finns på borden i matsalen. Elna reaches over to the bedside table and picks up a package of sorts, wrapped in one of the red napkins on the tables in the dining room.

Hon klappar lite på det, innan hon ger det till mig och säger: »Öppna.« She pats it a bit, before handing it to me and saying: "Open."

Jag blir glad. Uppriktigt glad. Genuinely happy. Jag vecklar försiktigt upp pappret. I carefully unfold the paper. Ser först inte vad det är. Känner bara lukten. Fühle einfach den Geruch.

»Det var tomten som kom med det«, säger Elna förväntansfullt.

Då ser jag vad jag har fått. En bajskorv. A turd. En riktig bajskorv. A real turd. Den är fortfarande varm. It is still warm.

»Tack, Elna. Tack«, svarar jag kort. Thank you', I reply briefly.

Vi gör tanterna fina. Wir machen die Tanten nett. Roy kammar och fönar deras hår. Roy combs and dries their hair.

Även de tanter som har haft platta pottfrisyrer i hela sina liv får lockar och volym. Even those aunties who have had flat potty hairstyles all their lives get curls and volume.

Till och med de som ligger inför döden får papiljotter och sjalett om huvudet. Even those facing death are given curlers and scarves on their heads.

»Är det jul, så är det jul, och ska man dö, ska man dö med värdigheten i behåll«, "Wenn es Weihnachten ist, dann ist Weihnachten, und wenn du stirbst, musst du mit intakter Würde sterben." "If it's Christmas, it's Christmas, and if you die, you die with dignity",

säger Roy och ser allvarsam ut. says Roy, looking serious.

Det är självklart julbord till lunch. There is of course a Christmas table for lunch. Och vin till maten för dem som önskar.

Eva och Martina har dukat långbord och satt på julmusik i matsalen.

I fönstren lyser adventsljusstakar och på borden står julstjärnor i plast. Advent candlesticks in the windows and plastic poinsettias on the tables.

De gamla kommer in, en efter en. Några för egen maskin, de flesta med hjälp från oss. Einige für die eigene Maschine, die meisten mit Hilfe von uns. Some on their own, most with help from us.

Elna hinner knappt sätta sig ner förrän hon för sitt glas till munnen,

som är till bredden fyllt med billigt rödvin. which is filled to the brim with cheap red wine.

Med darrig hand för hon glaset till sin insjunkna mun.

De smala läpparna omsluter de tandlösa käkarna. The thin lips surround the toothless jaws.

Hon sveper innehållet utan att blinka. She sweeps the contents without blinking. Utan att röra en min. Without touching a min.

Jag tänker att hennes medicinlista är en av de längsta på hela Liljebacken.

»Fröken, fröken«, Elna viftar med sin hand. »Skulle jag kunna få påfyllning?«

Jag undrar om det finns någon vinranson, ett glas per man eller så, Ich frage mich, ob es eine Weinration gibt, ein Glas pro Mann oder so. I wonder if there is a wine ration, a glass per man or so,

eller om de har fri tillgång till alkoholen.

Det sistnämnda har jag svårt att tro.

Jag funderar en stund och tänker på Gullan som är nykterist. I reflect for a moment and think of Gullan who is a teetotaler.

Tänker att Elna kan få Gullans glas.

Jag går bort till serveringsskänken och hämtar en av vinflaskorna, I walk over to the server and pick up one of the bottles of wine,

men när jag efter en kort stund är tillbaka vid Elnas plats,

sitter hon redan med ett halvfullt vinglas i handen.

Jag kan inte begripa var hon har fått glaset ifrån. I can't understand where she got the glass.

Tills jag ser att hennes bordsgranne sitter utan glas. Until I see that her table neighbor is sitting without a glass.

Elna dricker och äter sill, kalvsylta och rödbetssallad, Elna drinks and eats herring, veal stew and beetroot salad,

som passerats i matberedaren ute i köket. passed through the food processor in the kitchen.

Hon äter med sked. Det gör de nästan allihop.

Några har emellertid knivar och gafflar med skaft, Einige haben jedoch Messer und Gabeln mit Griffen, However, some have knives and forks with handles,

specialutformade för händer som inte riktigt gör som man vill. specially designed for hands that don't quite do what you want.

Allt ser ut som en ljusrosa sörja på Elnas tallrik. Alles sieht aus wie eine hellrosa Trauer auf Elnas Teller. Everything looks like a light pink mourning on Elna's plate.

Hon pressar maten mot gommen, innan hon sväljer. She presses the food against her palate before swallowing.

Elna spiller i knäet. Elna plays in her lap. Det gör ingenting. It doesn't matter.

Hon har en haklapp på sig. She is wearing a bib. Det har samtliga pensionärer på Liljebacken. All pensioners at Liljebacken have.

Eva kallar det för förkläden. Eva calls them aprons.

Elna klingar i glaset, reser på sig. Elna klammert sich an das Glas und steht auf. Elna clinked her glass and stood up.

Hon är fullare än vad man kunde tro när hon satt ner. She's drunker than you'd expect when she sits down.

»Hon kan knappt stå«, viskar jag till Martina. "She can barely stand," I whisper to Martina.

»Det kan hon ju inte i vanliga fall heller.« "She can't normally do that either."

»Kära vänner och bekanta. "Dear friends and acquaintances. Det glädjer mig att så många av er kunde komma.« I am delighted that so many of you were able to come."

Elna lyfter glaset och dricker.

Hälften rinner ner på hennes haka och fortsätter sedan ner på haklappen.

»Alla rara, fina servitriser som jobbar här, ta vara på ungdomen! »Alle netten, netten Kellnerinnen, die hier arbeiten, kümmern sich um die Jugend! "All the lovely, lovely waitresses who work here, take care of the youth!

Det går så fort. It goes so fast. Det går förbannat fort, rent ut sagt. Es ist verdammt schnell, um es ganz klar auszudrücken. It's pretty damn fast, to be honest. Kvinnan föder gränsle över en grav.« Die Frau bringt eine Grenze über einem Grab zur Welt. « The woman gives birth to a border over a grave. «

Elna skrattar, böjer sig ner och tar tag i bordskanten. Elna laughs, bends down and grabs the edge of the table. Ryggen är böjd och svinryggen stilig i nacken. Der Rücken ist gebogen und der Rücken des Schweins sieht im Nacken gut aus. The back is curved and the pig's back is stiff at the neck.

»Jag ska inte bli långrandig, men jag vill passa på att skåla för min vän. »Ich werde nicht langatmig sein, aber ich möchte die Gelegenheit nutzen, um auf meinen Freund anzustoßen. "I don't want to be long-winded, but I want to take this opportunity to toast my friend. Han sitter där.«

Hon pekar mot rollatorn, som står parkerad mot en vägg en bit bort.

»Han är den bästa man kan tänka sig.«

Hon tystnar.

»Får man hälsa?« "Bekommst du Gesundheit?" "May I say hello?"

Elna vänder sig mot Eva som nickar frågande. Elna turns to Eva, who nods questioningly. Elna vinkar ut i intet. Elna waves to the void.

»Då vill jag hälsa till min son, som tyvärr inte kunde medverka idag.« "Then I would like to say hello to my son, who unfortunately could not attend today."

Elnas röst är knagglig. Elna's voice is squeaky. Den påminner om en häxas.

»Min son är den mest fantastiska son en mamma kan ha. Han är stilig och omtänksam.«

Elna tystnar. Ser dyster ut. Looks bleak. Så mumlar hon tyst för sig själv:

»Om jag bara kunde komma ihåg vad han heter.

Jag kan inte för min värld komma på vad han heter.« I can't for the life of me think of his name."

Inte nog med att Elnas mun redan är insjunken i sitt ursprungliga tillstånd, Elnas Mund ist nicht nur bereits in seinem ursprünglichen Zustand versunken, Not only that, but Elna's mouth is already in its original state,

rödvinet har bidragit till att munnen numer ser ut som ett mörkt, avgrundsdjupt hål. the red wine has contributed to a mouth that now looks like a dark, abysmal hole.

Astrid fnyser åt Elna att sluta skryta. Då sätter Elna händerna i midjan.

»Det är inte skryt. "It's not bragging. Det är bara kärlek som rinner över.« It's just love overflowing."

Stämningen blir en aning hotfull, eftersom Astrid försöker att resa på sig. The atmosphere becomes slightly threatening, as Astrid tries to stand up.

Men hennes bälte hindrar henne och hon blir därför kvar där hon placerats från början. But her belt prevents her from doing so, so she remains where she was originally placed.

»Låt kärleken rinna över. Låt bara kärleken rinna över«,

fortsätter Elna.

»Det är det som är det stora felet på oss allihop, att vi aldrig låter det flöda över. "Das ist der große Fehler von uns allen, dass wir es nie überlaufen lassen. "That's the great fault of all of us, that we never let it overflow. Länge leve kärleken. Long live love. Skål ta mig fan.« Prost, fick mich. " Cheers my ass."

Elna sätter sig med en duns i stolen. Hon har svårt att fokusera blicken.

De flesta av åhörarna har somnat. Most of the audience has fallen asleep.

Eva säger att det är dags att föra tillbaka Elna till hennes rum.

Det blir eftermiddag och dags för trekaffe. It's afternoon and time for triple coffee.

Huset bjuder på gräddtårta med marsipantomtar på. The house offers a cream cake with marzipan tomatoes. Den står i likrummet. It is located in the morgue.

Jag blir ombedd att hämta den. I am asked to pick it up.

Likrummet känns inte lika skrämmande längre.

Det är bara lite kallare där än på övriga ställen i Liljebackens lokaler.

Jag ställer fram tårtan på serveringsbordet i matsalen, tillsammans med pumptermosar, sockerskålar och gräddsnipor. Ich präsentiere den Kuchen zusammen mit Pumpenthermosen, Zuckerdosen und Sahneschnipsel auf dem Serviertisch im Esszimmer. I place the cake on the serving table in the dining room, along with pumpkin pies, sugar bowls and cream puffs.

För en stund är allt mycket trevligt.

TV:n står på i bakgrunden och årets julvärd tänder ljus och tittar oss rakt in i ögonen: Der Fernseher läuft im Hintergrund und der diesjährige Weihnachtswirt zündet eine Kerze an und schaut uns direkt in die Augen: The TV is on in the background and this year's Christmas host lights candles and looks us straight in the eye:

»Från oss alla, till er alla …« Från högtalarna sjunger Tommy Körberg: "From all of us, to all of you ..." Tommy Körberg sings from the speakers:

Jag drömmer om en jul hemma … Utanför Liljebackens matsalsfönster dalar några vilsna snöflingor sakta ner. I dream of a Christmas at home ... Outside Liljebacken's dining room window, a few stray snowflakes are slowly falling.

De gamla är tillbaka runt långbordet. The old ones are back around the long table. Inte riktigt alla. Nicht wirklich alle. Not quite all of them.

Elna sover fortfarande.

Och några har blivit hämtade av färdtjänsten, And some have been picked up by the shuttle service,

för att se Kalle Anka och dricka eftermiddagskaffe hos sina barn.

Men de flesta är trots allt kvar på Liljebacken.

Det finns många av de anhöriga som tycker att deras mamma eller pappa har det bra där de är.

Andra söner och döttrar har pliktskyldigast varit förbi en stund på förmiddagen och lämnat en julgrupp, Other sons and daughters have dutifully stopped by for a while in the morning and left a Christmas group,

en Aladdinask, eller två trisslotter i ett kuvert där det står Lycka till med förtryckta bokstäver. eine Aladdin-Schachtel oder zwei Riemenscheiben in einem Umschlag mit der Aufschrift Viel Glück mit vorgedruckten Briefen. an Aladdin box, or two lottery tickets in an envelope with pre-printed good luck letters.

När jag ska dra ut stolen för Gullan hör jag något från serveringsskänken. As I'm pulling out the chair for Gullan, I hear something from the server.

Jag vänder mig om och ser när A5 omsorgsfullt lägger en kissfull blöja på den gigantiska tårtan. Ich drehe mich um und sehe, wie A5 vorsichtig eine Pipi-Windel auf den riesigen Kuchen legt. I turn around and see A5 carefully placing a pee-stained diaper on the giant cake. Marsipantomtarna välter omkull. The marzipan plots topple over. A5 ler. A5 clay.

»Så där då var garneringen färdig«, säger hon innan hon sakta masar sig bort mot långbordet. "Das ist das Ende der Garnitur", sagt sie, bevor sie sich langsam auf den Weg zu dem langen Tisch macht. "That's it," she says, before slowly making her way to the long table.

Hon stödjer sin tunga kropp på rollatorn.

Hennes byxor har hasat ner. Ihre Hose wurde abgerissen. Her pants have fallen down. Man ser delar av den stora, vita rumpan.

Martina möter min blick. Stämningen bland de gamla är orolig.

Någon ropar på mamma. En annan skriker hjälp.

Jag går ner i likrummet för att se

om det finns något kvarlämnat fikabröd och jag lyckas skramla ihop några skorpor, Wenn noch Kaffeebrot übrig ist und ich es schaffe, ein paar Krusten zusammenzurasseln, if there is any leftover pastry and I manage to scrape together some biscuits,

ett paket Mariekex och en djupfryst sockerkaka.

Ute skymmer det. Draußen wird es dunkel. Outside it is cloudy.

Snön har lagt sig som en tunn matta på marken.

Askungen drömmer om en bal på slottet. Cinderella dreams of a ball at the castle.

Elna sover ruset av sig. Elna is fast asleep.

Och för länge, länge sedan, And a long, long time ago,

långt österut, föddes det ett barn i ett stall. far to the east, a baby was born in a stable.