Kapitel 21 Kapitel 21 Chapter 21 Chapitre 21

JAG RINGER MARIKA LAGERCRANTZS VÄN.

Tycker inte om att ringa främlingar.

Men vissa saker måste man bara göra.

»Hej, jag heter Moa Bengtsson.

Jag fick ditt nummer av Marika Lagercrantz.«

»Hej.«

»Jag ska söka scenskolan, och behöver privatlektioner, tänkte höra om du kunde …« »Ich werde mich für die Bühnenschule bewerben und brauche Privatunterricht, um zu hören, ob du…« "I'm applying to drama school, and I need private lessons, so I was wondering if you could..."

»Tyvärr, jag har fullt upp i höst.« "Sorry, I'm busy this fall."

»Alltså det räcker med nån timme ibland.« "Manchmal reicht also eine Stunde." "So an hour is enough sometimes."

»Jag har verkligen fullt upp, jag är ledsen.« "I'm really full, I'm sorry."

Jag vill också ha fullt upp.

Jag har alltid velat ha ett stamställe och går därför till Kaffekoppen varje gång jag ska fika. Ich wollte schon immer einen normalen Ort und gehe deshalb jedes Mal, wenn ich Kaffee trinke, zu Kaffekoppen. I've always wanted to have a regular place, so I go to Kaffekoppen every time I have a coffee.

Det är en tung och kvalmig luft härinne. There is a heavy and sickly air in here.

Och en massa tända stearinljus. Und viele brennende Kerzen.

Tänker på brandrisken när jag hänger av mig jackan på stolens ryggstöd. Thinking of the risk of fire when I hang my jacket on the back of the chair.

Beställer en kaffe och undrar om de känner igen mig. Vill så gärna att någon ska känna igen mig.

Jag har med mig en bibliotekskasse i tyg, I have a fabric library bag with me,

full med olika diktsamlingar och dramer.

Jag måste välja texter. Måste börja träna, utan privatlektioner.

Träna med mig själv. Då kan jag göra hur jag vill. Dann kann ich machen, was ich will. Konstnärlig frihet.

Den första scenskolsökningen är i Luleå. Die erste Schulsuche findet in Luleå statt. The first stage school search is in Luleå. Sökningen består av fyra delprov. The search consists of four sub-tests.

Första delprovet är en dikt och en gemensam gruppimprovisation. The first test is a poem and a joint group improvisation.

Jag dricker av mitt kaffe. Bläddrar i böckerna. Lugn, Öijer eller Boye? Ole, dole, doff. Ole, dole, doff. Har ingen aning om hur man väljer ut en lämplig dikt.

Dörren öppnas och det blir med ens lite svalare i lokalen. Die Tür öffnet sich und es wird plötzlich etwas kühler im Raum. The door opens and the room suddenly becomes a little cooler.

Fryser till på det där sättet som man kan frysa till på, när någon råkar släppa in lite välbehövlig frisk luft på ett ställe med alldeles för hög temperatur. Gefriert so, wie Sie einfrieren können, wenn jemand an einem Ort mit viel zu hoher Temperatur die dringend benötigte frische Luft einlässt. Freezing in that way you can freeze when someone accidentally lets in some much-needed fresh air in a place with too high a temperature.

Stearinljusens lågor blir vilda av syret. The flames of the candles go wild with oxygen. Den knarrande dörren stängs igen och den begynnande hösten stängs ute. Die knarrende Tür schließt sich wieder und der Herbstanfang schließt sich draußen. The creaking door closes again and the beginning of autumn closes outside.

En man kommer in. Och jag känner igen honom. Som en vag bild från det förflutna. Wie ein vages Bild aus der Vergangenheit. Jag blir glad.

Efter fyra och en halv månad i Stockholm får jag syn på någon som jag känner igen.

Det måste vara ett tag sedan jag såg honom, för han har åldrats, och det avsevärt. It must have been a while since I saw him, because he's getting older, and that's a lot.

Hans ögon, rätt in i mina och jag ler med hela ansiktet och vinkar lite försiktigt. His eyes, right into mine and I smile with my whole face and wave a little gently.

Men någonting kommer emellan våra ögon.

Jag ställer mig upp. Nickar mot honom, som för att signalera att det är jag, Moa.

Han verkar inte se mig. Det är fullt av människor som skymmer sikten för mig. It's full of people obscuring the view for me.

Måste gå fram till honom,

måste ta tag i hans arm, är så säker på att vi tillsammans ska reda ut när och var vi tidigare har träffats. muss seinen Arm greifen, ist so sicher, dass wir gemeinsam herausfinden werden, wann und wo wir uns vorher getroffen haben.

»Hej, det är jag, Moa.«

Han tittar på mig uppifrån och ner utan att säga något. He looks at me from top to bottom without saying anything.

I samma stund ringer hans mobiltelefon.

Han ler ursäktande mot mig innan han svarar. He smiles apologetically at me before answering.

»Ja, det är Sven.«

Hela Kaffekoppen sätts i gungning när det går upp för mig vem mannen är: The whole Coffee Cup is rocked when it dawns on me who the man is:

Sven Wollter.

Jag står mycket nära honom. Ich bin ihm sehr nahe.

Alla cafégäster tittar på mig. Eller på Sven.

Eller på oss båda. Och Sven Wollter tittar på mig,

samtidigt som han fortsätter att prata med den där rösten, i den där telefonen.

Det är alldeles för trångt.

Och alldeles för hög temperatur.

Alldeles för många stearinljus. Far too many candles.

Jag går tillbaka till mitt bord igen.

Låtsas som om ingenting har hänt. Pretend nothing has happened.

Låtsas som om jag fick en sådan innerlig lust att hälsa på Sven Wollter. Pretend that I had such a strong desire to visit Sven Wollter.

Hälsa på honom, som om han vore vem som helst.

Som om jag inte är en sådan som gör skillnad. Als ob ich nicht derjenige bin, der etwas bewirkt. As if I'm not one to make a difference.

Jag samlar ihop mina grejer, fort och diskret. Iakttagen. Observed.

Hela tiden iakttagen. Observed all the time.

Stockholmsögon. Stockholm eyes.

Tar på mig jackan och min basker och går därifrån. I put on my jacket and my beret and walk away.

Det är sista gången jag är på Kaffekoppen. This is the last time I will be at the Coffee Cup.

Jag småspringer mot tunnelbanan. I walk towards the subway.

Korsar Stora Nygatan och Lilla Nygatan. Genar genom små gränder. Gene durch kleine Gassen. Cutting through small alleys.

Det börjar mörkna ute.

Jag känner hur jag skulle vilja upplösas med skymningen. I feel like I would like to dissolve at dusk.

På tunnelbanan hem ser jag tre hjärnblödningar i en och samma vagn. In der U-Bahn nach Hause sehe ich drei Gehirnblutungen in ein und demselben Wagen. On the subway home, I see three cerebral haemorrhages in one and the same carriage.

Vissa är typiska hjärnblödningsmänniskor. Some are typical cerebral hemorrhages.

Andra är hjärtinfarktsmänniskor. Others are heart attack victims.

Hjärtinfarktsmänniskorna hamnar sällan på ställen som Liljebacken. Heart attack people rarely end up in places like Liljebacken.

Jag vet inte om jag önskar att jag är en hjärtinfarktsmänniska. I don't know if I wish I was a heart attack person.

Vid Tekniska högskolan går det på en som olyckligtvis kommer att få Parkinsons, okontrollerade ryckningar. An der Technischen Universität geht es um jemanden, der leider Parkinson-unkontrollierte Zuckungen bekommt. At the University of Technology, it goes on one who will unfortunately get Parkinson's, uncontrolled twitches.

Hon kommer i sällskap med en väninna som lär bli betydligt äldre. Sie wird von einer Freundin begleitet, die viel älter wird. She is accompanied by a friend who will be much older.

Säkert närmare hundra. Probably close to a hundred.

Jag ser ett par döskallar också.

Då menar jag riktiga döskallar. Jag möter någons blick och plötsligt har skinnet och köttet avlägsnat sig. I meet someone's gaze and suddenly the skin and the flesh have gone away.

Kvar är bara kraniet och tomrummen där näsan en gång suttit och ögonhålorna. Alles, was übrig bleibt, ist der Schädel und die leeren Stellen, an denen einst die Nase saß, und die Augenhöhlen. All that is left is the skull and the empty spaces where the nose once sat and the eye sockets.

Egentligen är vi ingenting annat än vandrande skelett.

Har man en gång börjat med kraniumtanken är det svårt att sluta. Sobald Sie mit dem Schädeltank begonnen haben, ist es schwierig zu stoppen. Once you have started with the skull tank, it is difficult to stop.

Det är tanternas fel alltihop. Es ist alles die Schuld der Tanten. It's all the aunts' fault.