Kapitel 46 Kapitel 46 Chapter 46

Kejsarns jordafärd

Det var söndagen före jul, som Kattrina i Skrolycka skulle begravas, och då brukar det ju inte vara mycket folk vid kyrkan, för de flesta vill ju spara sina kyrkbesök till de stora helgdagarna. It was the Sunday before Christmas, when Kattrina in Skrolycka was to be buried, and then there are usually not many people at the church, because most people want to save their church visits for the big holidays.

Men när de, som åkte med i det lilla likföljet från Askedalarna, körde upp på talbacken mellan kyrkan och sockenstugan, blev de nästan förlägna. But when they, who were traveling in the small funeral procession from Askedalarna, drove up the hill between the church and the parish house, they were almost embarrassed. För en sådan stor skara människor, som var församlad här den dagen, skulle man knappt ha sett, ens när den gamla prosten i Bro kom för att predika i Svartsjö en gång om året eller när det var prästval. For such a large crowd of people, who were gathered here that day, one would hardly have seen, even when the old vicar of Bro came to preach in Svartsjö once a year or when there was a priestly election.

Det sa sig ju själv, att inte var det för att följa den gamla Kattrina till graven, som folk hade gått man ur huse, utan det måste vara något annat, som stod på. It went without saying that it was not to follow old Kattrina to the grave that people had come out in force, but there must be something else going on. Kanske att det var någon storkarl, som väntades till kyrkan, eller att det var en annan präst än den vanliga, som skulle predika? De bodde ju så långt ur vägen där borta i Askedalarna, så att det kunde hända mycket i socknen, utan att de fick reda på det. They lived so far out of the way over there in Askedalarna that a lot could happen in the parish without them knowing about it.

Begravningsfolket körde fram som vanligt till platsen bakom sockenstugan och steg sedan ur kärrorna. The undertakers drove up as usual to the spot behind the parish hall and then got out of the carts. Det var fullt med folk där som på talbacken, men annars såg de inte till något märkvärdigt. De blev allt mer och mer förundrade, men de drog sig för att fråga om vad som stod på. They became more and more puzzled, but were reluctant to ask what was going on. De, som åker med i ett begravningsfölje, bör ju helst hålla sig för sig själva och inte ge sig i språk med dem, som inte har del i sorgen. Those who travel in a funeral procession should preferably keep to themselves and not engage in conversation with those who do not share in the grief.

Kistan blev nerflyttad från flakvagnen, där den hade stått under färden till kyrkan, och nersatt på ett par svarta bockar, som var uppställda på förhand utanför sockenstugan. Där skulle nu den och de, som hörde den till, stå och vänta, till dess att klockorna började ringa och prästen och klockarn var färdiga att gå med ut på kyrkogården. There it and those who belonged to it were to wait until the bells began to ring and the priest and bell-ringer were ready to go out into the cemetery.

Det var ett herrans väder hela tiden. The weather was terrible all the time. Regnet kom i piskande skurar och smattrade mot kistlocket. Ett var då säkert: vad det än var, som hade lockat hit det myckna kyrkfolket, så inte var det för det vackra vädrets skull, som de hade gett sig ut.

Men det var, som skulle ingen ha frågat efter regn och blåst den här dagen. But it was, as if no one had asked for rain and wind on this day. Folk stod tysta och tålmodiga ute i det fria utan att söka skydd varken i kyrkan eller i sockenstugan.

De sex bärarna och de andra, som var församlade omkring Kattrina, la märke till att det var ännu ett par bockar utsatta utom dem, som hennes kista vilade på. Die sechs Träger und die anderen, die sich um Kattrina versammelt hatten, bemerkten, dass neben den Böcken, auf denen ihr Sarg ruhte, noch einige andere frei lagen. The six bearers and the others who were gathered around Kattrina noticed that there were a few more trestles exposed besides those on which her coffin rested. Det skulle alltså bli ett lik till att begrava. So there would be one more body to bury. Inte heller detta hade de hört talas om förut. They had never heard of this before either. Och det syntes inte, att något likfölje var i antågande. And there was no sign of an approaching funeral procession. Tiden var annars så långt framskriden, att det redan borde vara framme vid kyrkan. Die Zeit war sonst so weit fortgeschritten, dass sie bereits in der Kirche angekommen sein müsste. The time was otherwise so far advanced that it should already have arrived at the church.

När klockan kunde fattas en tio minuter i tio, så att det när som helst var tid att gå till kyrkogården, märkte folket från Askedalarna, att alla människor drog sig bort mot Där Nol i Prästerud, en gård, som låg bara ett par minuters väg från kyrkan. Als man die Uhr auf zehn Minuten vor zehn stellen konnte, so dass man jederzeit zum Friedhof gehen konnte, bemerkten die Leute aus Askedalarna, dass sich alle Leute nach Där Nol in Prästerud zurückzogen, einem Bauernhof, der nur wenige Minuten von der Kirche entfernt war. When the clock could be taken at ten minutes to ten, so that there was time to go to the cemetery at any time, the people from Askedalarna noticed that all the people retreated towards Där Nol in Prästerud, a farm that was only a few minutes away from the church.

De såg nu, vad de förut inte hade lagt märke till, att det var utstrött granris från sockenstugan ända fram till manbyggningen, och att det var uppsatt granar på bägge sidor om ingången. Jetzt sahen sie, was sie vorher nicht bemerkt hatten, dass sich vom Pfarrhaus bis zum Herrenhaus Fichtengebüsch erstreckte und dass es auf beiden Seiten des Eingangs Fichten gab. They now saw, what they had not noticed before, that there was spruce brushwood strewn from the parish hut all the way to the mansion, and that there were spruce trees on both sides of the entrance. Det var väl alltså där, som de hade en död i huset. So it was there that they had a death in the house. Men de förstod alltjämt inte hur det var möjligt, att det inte hade sports något om ett dödsfall i en sådan gård. Aber sie verstanden immer noch nicht, wie es möglich war, dass es keine Nachricht über einen Todesfall auf einem solchen Hof gab. But they still did not understand how it was possible that there had been no news of a death in such a farm. Och inte heller var det lakan uppsatta för fönsterna, som det ska vara, då det är sorg i ett hus. Und es gab keine Laken an den Fenstern, wie es sich gehört, wenn in einem Haus Trauer herrscht. And there were no sheets on the windows, as there should be when there is grief in a house.

Nu slogs förstudörrarna upp på vid gavel, och ut genom dem kom det i alla fall ett liktåg. Now the front doors were thrown wide open, and out of them came a bullet train. August Där Nol gick först med prestav i handen, och efter honom kom bärarna med kistan. August Där Nol ging mit dem Priester an der Hand voran, und nach ihm kamen die Träger mit dem Sarg.

Sedan slöt de sig till detta tåget, alla de massor av folk, som hade stått och väntat utanför kyrkan. Dann schlossen sie sich diesem Zug an, all die Menschenmassen, die vor der Kirche gewartet hatten. För denna dödes skull var det alltså, som de var ditkomna. So it was for the sake of this dead man that they had come.

De bar fram kistan till sockenstugan och satte ner den till höger om den andra, som redan stod där. August Där Nol flyttade på bockarna, så att de två kistorna skulle komma att stå riktigt jämsides. August Där Nol moved the trestles so that the two coffins would stand right next to each other.

Kistan, som nu anlände, var inte så ny och blank som Kattrinas. Det såg ut, som skulle den ha blivit översköljd av många regnskurar redan före denna dagen. Den hade hanterats ovarsamt, så att den var både repad och kantstött. Es war unvorsichtig behandelt worden, so dass es Kratzer und Druckstellen aufwies.

Allt folket från Askedalarna drog på en gång ett djupt andetag, för nu började de på att förstå. All the people from Askedalarna took a deep breath at once, for now they began to understand. Det var nog ingen frände till August Där Nol, som låg i denna kista. Es war wahrscheinlich kein Verwandter von August Där Nol, der in diesem Sarg lag. Det var inte för någon främmande storkarls skull, som det hade kommit så många människor till kyrkan.

Nu flög allas blickar till Klara Gulla för att se om också hon förstod. Och det märktes nog på henne, att hon det gjorde. Und wahrscheinlich war es für sie offensichtlich, dass sie das tat.

Hon hade stått blek och förgråten tätt bredvid sin mors kista hela tiden, och när hon nu kände igen den andra kistan, som de kom bärande med från Där Nol, såg hon ut att bli alldeles ifrån sig av glad förväntan, som man gör, då man får det, som man länge har strävat efter. Sie hatte die ganze Zeit bleich und weinend neben dem Sarg ihrer Mutter gestanden, und als sie nun den anderen Sarg erkannte, den sie aus Där Nol herantrugen, schien sie vor Freude außer sich zu sein, so wie man es tut, wenn man das bekommt, wonach man lange gesucht hat. She had been standing pale and weeping beside her mother's coffin all the time, and when she now recognized the other coffin, which they were carrying from Där Nol, she seemed to be beside herself with joyful anticipation, as one does when one gets what one has long aspired to. Men hon lugnade sig strax. But she soon calmed down. Hon smålog bara sorgmodigt, och strök sakta ett par gånger över kistlocket. She just smiled sadly, and slowly stroked the lid of the coffin a few times.

”Nu har du fått det så gott, som du någonsin kan önska dig”, tycktes hon vilja säga till den döda modern. "Jetzt hast du es so gut, wie du es dir nur wünschen kannst", schien sie zu ihrer toten Mutter sagen zu wollen. "Now you've got it as good as you could ever want," she seemed to want to say to her dead mother.

August Där Nol gick fram till Klara Gulla och tog henne i hand.

– Klara Gulla har väl inte någe emot, att vi har ställt på det här sättet? - Klara Gulla doesn't mind that we've set it up this way, does she? sa han. Vi fann honom i fredags först. We only found him on Friday. Jag tänkte, att det kunde bli lättare för Klara Gulla så här.

Klara Gulla svarade bara ett par ord. Och läpparna skälvde, så att dessa var knappt hörbara.

– Tack! Det är nog bra. Jag vet han kommer inte te mej, utan te mor. I know he is not coming to me, but to my mother.

– Han kommer nog te er båda, ska Klara Gulla få se, sa August Där Nol.

Den gamla mor i Falla, som var åttio år och böjd av många sorger, hade åkt med till kyrkan för att hedra Kattrina, som i långa tider hade varit henne en trogen tjänarinna och vän. Hon hade tagit med sig kejsarkäppen och mössan, som hade blivit återlämnade till henne. Det var hennes mening, att hon skulle lägga ner dem i graven till Kattrina. Hon tänkte, att den döda skulle tycka om att ha hos sig något, som påminde om Jan. Sie dachte, dass die tote Person gerne etwas hätte, das sie an Jan erinnerte. She thought that the dead person would like to have something that reminded her of Jan.

Nu gick Klara Gulla fram till henne och bad henne om kejsarklenoderna, och sedan stödde hon den långa käppen mot Jans kista och hängde mössan på den. Nun ging Klara Gulla auf sie zu und bat sie um die Notizen des Kaisers, dann lehnte sie den langen Stock an Jans Brust und hängte ihren Hut daran. Folk förstod, att hon tänkte på att hon inte hade velat låta Jan styra ut sig i kejsarstassen, sedan hon kom hem. Man merkte, dass sie darüber nachdachte, dass sie sich seit ihrer Heimkehr nicht von Jan in die Tasche des Kaisers stecken lassen wollte. People understood that she was thinking about the fact that she had not wanted to let Jan steer her in the emperor's bag since she came home. Hon ville gottgöra det lilla hon kunde. Det är inte mycket man kan göra för en död.

Knappast stod käppen där, förrän det började ringa i kyrktornet, och samtidigt kom prästen och klockarn och kyrkvaktarn ut ur sakristian och ställde sig i spetsen för liktåget. Kaum war der Stock da, begann der Kirchturm zu läuten, und gleichzeitig kamen der Pfarrer, der Glöckner und der Kirchenvorsteher aus der Sakristei und stellten sich an die Spitze der Prozession.

Regnet kom skurvis den dagen, och det var så lyckligt, att det blev uppehåll nu, medan församlingen ordnade sig led vid led, först karlarna och sedan kvinnfolken, för att följa de två gamla ut till kyrkogården.

De, som ställde upp sig, hade en min på sig, liksom om de förvånades över att de var med här. Diejenigen, die aufstanden, hatten einen Gesichtsausdruck, als wären sie überrascht, hier zu sein. Those who stood up had a look on their faces as if they were surprised to be here. För inte kände de någon sorg precis, och inte heller ville de särskilt hedra någon av de döda. For they did not exactly feel any grief, nor did they particularly want to honor any of the dead. Det var bara så, att när den nyheten hade spritt sig genom socknen, att Jan i Skrolycka hade kommit till rätta just i passande tid för att kunna läggas i samma grav som Kattrina, så hade alla tyckt, att det var något vackert och märkvärdigt i detta, och man hade velat vara med och se hur de gamla makarna förenades i döden.

Man hade ju inte kunnat tro, att så många andra skulle få samma tanke. Nu blev det nästan för stor uppståndelse för ett par så fattiga och ringa människors skull. Now there was almost too much excitement for a couple of such poor and humble people. Folk såg på varandra och skämdes smått, men när de nu var där, så kunde de ju inte annat göra än gå med bort till kyrkogården.

De fick ju också lov att småle för sig själva, när de tänkte på att detta skulle kejsarn av Portugallien ha tyckt om. Sie mussten auch schmunzeln, als sie daran dachten, dass dies dem Kaiser von Portugal gefallen hätte. Två prestaver, för det var ju en med från Askedalarna också, gick före hans och Kattrinas kistor, och nästan hela socknen följde med i liktåget. Zwei Priester, denn es war auch einer aus Askedalarna dabei, gingen dem Sarg von Kattrina und ihm voran, und fast die ganze Gemeinde folgte der Prozession. Two priests, for there was also one from Askedalarna, preceded his and Kattrina's coffins, and almost the whole parish followed in the procession. Det kunde inte ha blivit bättre, om han själv hade fått styra om det.

Och det var ju heller inte så säkert, att inte alltihop var hans verk. Han hade blivit så märkvärdig efter döden, den gamla kejsarn. Han hade nog haft en mening med det, att han lät dottern sitta och vänta på sig, och en mening hade han haft nu, då han kom upp ur djupet alldeles i rättan tid, det var ju säkert och visst.

När de alla hade nått fram till den breda graven och kistorna var nedsänkta i den, började klockarn sjunga: ”Jag går mot döden – – –” Als sie alle das breite Grab erreicht hatten und die Särge darin versenkt waren, begann der Page zu singen: "Ich gehe in den Tod - - - -".

Klockar Svartling var en gammal man vid den här tiden. Hans sång påminde Klara Gulla om en annan gammal mans, som hon inte hade velat lyssna till. His song reminded Klara Gulla of another old man's, which she had not wanted to listen to.

Minnet vållade henne en stor smärta. Hon tryckte händerna mot hjärtat och slöt till ögonen, för att de inte skulle förråda hur hon led. She pressed her hands to her heart and closed her eyes so that they would not betray her suffering.

Medan hon stod på det sättet med stängda ögonlock, såg hon framför sig sin far, sådan som han var i hennes ungdom, då hon och han var så goda vänner.

Hon kände igen hans ansikte, sådant hon hade sett det en morgon, då det hade varit yrväder på natten, så att vägen var igensnöad och han måste bära henne till skolan.

Hon kände igen det från den dagen, då hon gick till kyrkan i den röda klänningen. Ingen människa hade väl sett så god och lycklig ut, som Jan då gjorde. No man had ever looked as good and happy as Jan did.

Sedan hade lyckan varit slut för honom, och hon hade just aldrig varit rätt till freds, hon heller. Then his luck had run out, and she had just never been quite at ease, either.

Hon strävade att behålla detta ansikte för sina ögon. Det gjorde henne gott. Det steg upp en sådan stark våg av ömhet inom henne, när hon såg det.

Det ansiktet ville henne bara väl. Dieses Gesicht wollte ihr einfach nur gefallen. That face just wanted to please her. Inte var det något att vara rädd för. There was nothing to be afraid of.

Det här var ju bara den gamla, beskedliga Jan i Skrolycka. Inte ville han sitta till doms över henne, inte ville han dra ner olycka och straff över sitt enda barn.

Hon blev så lugn. Hon hade kommit in i en värld av kärleksfullhet, nu sedan hon kunde se honom, som han var förr. Hur kunde hon tro, att han hatade henne? Han ville bara förlåta.

Var hon gick och var hon stod, ville han vara omkring henne och skydda henne. Wherever she went and wherever she stood, he wanted to be around her and protect her. Det var det enda han ville.

Än en gång kände hon den stora ömheten skölja upp ur hjärtat som en stor våg och fylla hela hennes varelse. Och med detsamma visste hon, att nu var allt gott igen. Nu var hon och fadern ett som förut. Nu, när hon älskade honom, var det ingenting mer, som behövde försonas. Now that she loved him, there was nothing more to be reconciled.

Klara Gulla vaknade upp som ur en dröm. Medan hon hade stått och sett sin fars goda ansikte, hade prästen förrättat jordfästningen. Och nu höll han på att säga ett par ord till folket. Han tackade dem alla för att de hade kommit så mangrant till denna begravning. Er bedankte sich bei allen, die so großzügig zu dieser Beerdigung gekommen waren. Det var ingen hög och förnäm man, som här vigdes åt vilan, sa han, men det var kanske den, som hade ägt den ortens varmaste och rikaste hjärta. Es sei kein hoher und edler Mann gewesen, der sich hier zur Ruhe gesetzt habe, sondern vielleicht derjenige, der das wärmste und reichste Herz an diesem Ort besessen habe. It was not a high and noble man, he said, who was devoted to rest here, but it was perhaps he who had possessed the warmest and richest heart in that place.

När prästen sa detta, tittade människorna igen på varandra, och nu såg de nöjda och belåtna ut. When the priest said this, the people looked at each other again, and now they looked happy and contented. Prästen hade rätt. Just därför var det, som de hade kommit till begravningen.

Sedan riktade han också ett par ord till Klara Gulla. Hon hade fått större kärlek av sina föräldrar än någon annan han visste, och sådan kärlek måste vändas i välsignelse.

När prästen sa detta, kom alla människor att se bort mot Klara Gulla, och de förundrade sig över vad de såg.

Prästens ord tycktes redan ha gått i uppfyllelse. The priest's words seemed to have already come true. Där stod Klara Fina Gulleborg ifrån Skrolycka, hon, som var uppkallad efter själva solen, vid sina föräldrars grav och lyste som en förklarad. Da stand Klara Fina Gulleborg aus Skrolycka, die nach der Sonne selbst benannt wurde, am Grab ihrer Eltern und strahlte wie eine Erklärte. There stood Klara Fina Gulleborg from Skrolycka, who was named after the sun itself, at her parents' grave, shining like a declared one.

Hon var likaså vacker som den söndagen, då hon gick till kyrkan i den röda klänningen, om inte vackrare. She was just as beautiful as that Sunday, when she went to church in the red dress, if not more beautiful.