Kapitel 43 Kapitel 43 Chapter 43

Kvarhållen

Folk tyckte allt det var märkvärdigt, att Klara Gulla från Skrolycka skulle bli nödgad att dag efter dag stå på Borgs brygga och vänta på en, som aldrig kom. Die Leute fanden es seltsam, dass Klara Gulla aus Skrolycka gezwungen war, Tag für Tag auf dem Pier von Borg zu stehen und auf jemanden zu warten, der nie kam. People thought it was strange that Klara Gulla from Skrolycka should be forced to stand day after day on Borg's pier and wait for someone who never came.

Klara Gulla stod där inte och väntade i ljuvliga sommardagar, utan i mörk och stormig november och i mörk och kall december. Klara Gulla stood there waiting not in lovely summer days, but in dark and stormy November and dark and cold December. Hon drömde inte heller några vackra och fina drömmar om långväga resande, som skulle stiga i land med pomp och ståt. Hon hade ögon och tankar bara för en båt, som rodde fram och tillbaka i sjön utanför bryggan och draggade efter en drunknad. Sie hatte nur Augen und Gedanken für ein Boot, das auf dem See vor der Anlegestelle hin und her ruderte und einen Ertrunkenen an Land zog. She had eyes and thoughts only for a boat, rowing back and forth in the lake outside the dock, pulling for a drowned man. I början hade hon trott, att så snart draggningen kom i gång, skulle den hon väntade på genast bli återfunnen, men det gick inte så. Zunächst hatte sie gedacht, dass derjenige, auf den sie wartete, sofort gefunden werden würde, sobald die Schlepperei begann, aber das war nicht der Fall. At first, she had thought that as soon as the dragging started, the one she was waiting for would be found immediately, but that was not the case. Dag efter dag arbetade ett par tålmodiga gamla fiskare vid draggen, men de kunde ingenting upptäcka.

Det skulle finnas ett par djupa hålor i sjöbottnen alldeles i närheten av Borgs brygga, och det var flera, som trodde, att Jan hade sjunkit ner i en av dem. Andra sa, att det var ett starkt strömdrag här vid udden och vidare inåt den stora Kyrkviken. Others said that there was a strong current here at the headland and further into the large Kyrkviken. Han hade kanske blivit bortförd dit. Klara Gulla lät öka på dragglinorna, så att de kunde nå till Lövens största djup, och hon lät draggen gå fram över varenda tum av Kyrkviken, men att föra sin far tillbaka upp i dagens ljus, det lyckades henne inte ändå. Klara Gulla ließ die Schleppleinen verstärken, damit sie die größten Tiefen des Löwen erreichen konnten, und sie ließ die Schleppleine über jeden Zentimeter des Kyrkviken fahren, aber es gelang ihr nicht, ihren Vater wieder ans Tageslicht zu bringen. Klara Gulla had the drag lines increased so that they could reach the greatest depths of the Lion, and she let the drag go over every inch of Kyrkviken, but she did not succeed in bringing her father back into the light of day.

Genast första dagen efter olyckan hade Klara Gulla låtit beställa en likkista, och när den var färdig, förde hon den till bryggan, för att hon skulle kunna härbärgera den döde där, så snart som han blev funnen. Hon hade den sedan alltid stående på bryggan och ville inte en gång ställa in den i godsmagasinet. She always kept it on the dock and did not even want to put it in the warehouse. Magasinet stängdes, då faktorn gick från bryggan, men kistan måste alltid vara till hands, så att Jan inte skulle behöva vänta på den. Das Magazin war geschlossen, als der Factor die Brücke verließ, aber der Sarg musste jederzeit griffbereit sein, damit Jan nicht auf ihn warten musste.

Den gamla kejsarn hade ofta haft goda vänner omkring sig på bryggan, som hade förkortat väntetiden för honom, men Klara Gulla gick där nästan alltid ensam. Der alte Kaiser hatte auf der Brücke oft gute Freunde um sich gehabt, die ihm die Wartezeit verkürzt hatten, aber Klara Gulla ging fast immer allein dorthin. Hon tilltalade ingen, och säkert lämnade man henne gärna i ro, för det låg något hemskt i folks ögon över henne, som hade varit orsak till sin fars död.

I december upphörde sjöfarten, och sedan fick Klara Gulla ha bryggan alldeles för sig själv. Ingen störde henne. No one bothered her. Fiskarna, som skötte sökandet ute på sjön, ville också sluta, men detta gjorde Klara Gulla alldeles förtvivlad. The fishermen, who were searching the lake, also wanted to quit, but this made Klara Gulla desperate. Det var hennes enda hopp och räddning, att fadern blev funnen. Så länge som sjön gick ren, måste de fortsätta. De måste söka vid Nygårds udde, vid Storviks, de måste söka igenom hela Löven.

Själv blev Klara Gulla alltmer ängsligt ivrig att finna den döde för varje dag, som gick. Hon hade hyrt in sig hos en av torparna vid Borg, och i början hade hon gett sig tid att stanna inne åtminstone någon stund på dagen. She had hired herself out to one of the crofters at Borg, and in the beginning she had given herself time to stay inside for at least some time during the day. Men så småningom greps hon av en sådan ångest, att hon knappt hade ro att sova och äta. But eventually she became so anxious that she could hardly sleep or eat. Hon vistades ständigt på bryggan, gick och stod där inte bara under de korta dagarna, utan också under de långa, oändliga kvällarna, ända tills det blev sängdags.

Under de två första dagarna efter Jans död hade den gamla Kattrina stått vid Klara Gullas sida på bryggan och väntat på Jan. Men sedan hade hon gått hem till Skrolycka.

Det var inte av likgiltighet, som hon lämnade bryggan, utan därför att hon inte kunde stå ut med att vara tillsammans med dottern och höra henne tala om Jan. Ty Klara Gulla förställde sig inte. Denn Klara Gulla hat sich nicht verstellt. For Klara Gulla did not pretend. Kattrina visste, att det inte var av öm omsorg eller av samvetskval, som Klara Gulla var så ivrig att sörja för att hans kropp skulle få vila i vigd jord, utan därför att hon var rädd, ostyrligt rädd, så länge som den, vars död hon var skuld till, låg obegravd på sjöbottnen. Kattrina wusste, dass Klara Gulla nicht aus zärtlicher Sorge oder Reue so sehr darauf bedacht war, seinen Leichnam in geweihter Erde ruhen zu sehen, sondern weil sie Angst hatte, schreckliche Angst, solange der Mann, für dessen Tod sie verantwortlich war, unbestattet auf dem Grund des Sees lag. Om hon kunde få sin far nermyllad i kyrkogårdsmull, då skulle han inte vara så farlig för henne. If she could have her father buried in cemetery dirt, he wouldn't be so dangerous to her. Men så länge som han fanns, där han fanns, kände hon en obeskrivlig fasa för honom och det straff, som han skulle komma att kräva ut av henne.

Klara Gulla stod på Borgs brygga och såg ner i sjön, som alltid var upprörd och grå. Ingen av hennes blickar nådde längre än till vattenytan, men hon tyckte ändå, att hon kunde se den vida sjöbottnen, som bredde ut sig under henne.

Där nere satt han, kejsarn av Portugallien. Han satt på en sten med händerna knäppta om knäna och ögonen stirrande in i det grågröna vattnet, i ständig väntan på att hon skulle komma till honom. He sat on a rock with his hands clasped on his knees and his eyes staring into the gray-green water, waiting for her to come to him.

All kejsardoningen hade han lämnat ifrån sig. Käppen och läderkasketten hade aldrig följt med ner i djupet, och pappstjärnorna, hade väl blivit upplösta av sjövattnet. Han satt där i sin gamla blankslitna rock med två tomma händer. Men till gengäld var det inte något falskt eller löjligt över honom numera. Aber im Gegenzug gab es jetzt nichts Falsches oder Lächerliches mehr an ihm. But in return, there was nothing false or ridiculous about him now. Nu var han bara mäktig och förskräcklig.

Det var inte med orätt, som han hade sagt, att han var kejsare. Så stor makt hade han haft i livet, att den fiende, som han hade hatat, hade blivit störtad och hans vänner hulpna. Seine Macht im Leben war so groß, dass der Feind, den er gehasst hatte, gestürzt wurde und seinen Freunden geholfen wurde. Den makten hade han kvar ännu. He still had that power. Den övergav honom inte, därför att han var död. It did not abandon him because he was dead.

Det hade aldrig varit mer än två människor, som hade gjort honom ont. There had never been more than two people who had hurt him. Den ena hade han redan hämnats på. He had already taken revenge on one of them. Den andra var hon, hans dotter, som först hade gjort honom vansinnig och sedan hade vållat hans död. The other was her, his daughter, who had first driven him mad and then caused his death. Henne bidade han på där nere i djupet. Er hat dort unten in der Tiefe für sie gebetet. He prayed on her down there in the depths.

Det var slut nu med hans kärlek till henne. Nu väntade han henne inte för att ge henne pris och ära. Now he did not wait for her to give her praise and honor. Men till dödens mörka land ville han dra ner henne som straff för allt, vad hon hade förbrutit mot honom. But to the dark land of death he wanted to drag her down as punishment for all that she had done to him.

Det var något, som lockade Klara Gulla. Hon skulle ha velat ta det stora, tunga locket av likkistan och sedan sätta ut den i sjön här utanför bryggan som en båt. Sie hätte den großen, schweren Deckel vom Sarg nehmen und ihn dann hier am Steg wie ein Boot in den See setzen wollen. She would have wanted to take the big, heavy lid off the coffin and then put it in the lake here off the dock like a boat. Därpå ville hon själv stiga ner i den, stöta ut från land och sedan helt varligt sträcka ut sig på sågspånsbädden. Dann stieg sie selbst hinein, stieß sich vom Ufer ab und streckte sich sanft auf dem Sägemehlbett aus.

Hon visste inte om hon skulle sjunka genast eller om hon skulle komma att driva omkring en stund på sjön, tills vågsvallet fyllde hennes farkost med vatten och drog ner den i djupet. Sie wusste nicht, ob sie sofort sinken oder noch eine Weile auf dem See treiben würde, bis die Flut ihr Boot mit Wasser füllte und es in die Tiefe zog.

Hon tänkte också, att hon kanske inte alls skulle sjunka, utan endast bli förd ut på sjön och kastad i land vid någon av de alomkransade uddarna. She also thought that she might not sink at all, but only be taken out to sea and thrown ashore at one of the alum-encircled headlands.

Det var en stor frestelse att anställa ett sådant prov. Hon ämnade ligga alldeles stilla hela tiden, inte göra en rörelse. She intended to lie perfectly still the whole time, not making a move. Hon skulle inte nyttja händer och armar för att driva kistan framåt, utan alldeles överlämna sig i sin domares våld. She would not use her hands and arms to push the coffin forward, but would surrender herself completely to the power of her judge. Han skulle få dra henne till sig eller låta henne undkomma, som han ville.

Om hon på det sättet underkastade sig hans välbehag, skulle kanske den stora kärleken åter säga ett ord. Wenn sie sich so seinem Vergnügen hingab, würde die große Liebe vielleicht wieder ein Wort sprechen. If she thus submitted to his pleasure, perhaps the great love would again speak a word. Kanske komme han att förbarma sig över henne och ge henne nåd.

Men hennes förskräckelse var för stor. Hon vågade inte mer lita på hans kärlek. Hon tordes aldrig sätta den svarta kistan ut i sjön.

Det var en gammal bekant och vän till Klara Gulla, som kom och sökte upp henne i dessa dagar. Han hette August och bodde ännu kvar Där Nol i Prästerud i sitt föräldrahem. His name was August and he still lived there in Nol in Prästerud in his parents' home.

Det var en lugn och klok karl, som hon hade gott av att tala vid. Han sa till henne, att hon borde resa sin väg och ta upp sitt gamla arbete. He told her that she should go away and take up her old job. Det var nog inte så bra för henne att gå på den ensliga bryggan och vänta på en död. Es war wahrscheinlich nicht gut für sie, auf diesem einsamen Steg zu gehen und auf einen Tod zu warten. Hon svarade, att hon alls inte vågade resa, förrän hennes far hade kommit ner i vigd jord, men det ville han inte höra talas om. She replied that she dared not travel at all until her father had come down to earth, but he would not hear of it.

Första gången han talade vid henne, blev intet avgjort, men nästa gång han kom tillbaka, lovade hon att följa hans råd. The first time he spoke to her, nothing was settled, but the next time he came back, she promised to follow his advice. De skildes med den överenskommelsen, att han dagen därpå skulle komma och hämta henne med sin egen häst och föra henne till järnvägsstationen. They parted on the understanding that the next day he would come and fetch her on his own horse and take her to the railway station.

Om han nu hade gjort detta, hade kanske allt gått bra. Wenn er dies getan hätte, wäre vielleicht alles gut gegangen. Men han hade blivit hindrad att själv komma och skickade en drängpojke med hästen. Klara Gulla satte sig ändå upp i kärran och for. Men på vägen började hon språka med körsvennen om sin far och uppmuntrade honom att berätta historier om hans klarseende, desamma, som Kattrina hade talat om på bryggan, och ännu andra. But on the way she began to speak to the driver about her father and encouraged him to tell stories about his clairvoyance, the same ones that Kattrina had told about on the bridge, and still others.

När hon hade lyssnat en stund, bad hon gossen vända. Hon hade blivit så uppskrämd, att hon inte vågade resa vidare. She had become so frightened that she did not dare to travel further. Han var alltför mäktig, den gamla kejsarn av Portugallien. Hon visste väl hur de döda, som inte hade begravts i kyrkogårdsmull, jäkta och jaga efter sina fiender. Hon måste ha fadern upp ur vattnet, hon måste ha honom lagd i kistan. Guds ord måste läsas över honom, annars skulle hon inte få ro ett ögonblick.