×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Lysande Lagom, Avsnitt 9: Den svenska synen på barn (1)

Avsnitt 9: Den svenska synen på barn (1)

Emil:

Frauke, vad var det vi sa igår, hur tyska föräldrar gör som du sa att de gjorde? Ja, tack! Nu, nu, nu kommer den.

[Intro]

Lysande Lagom

Emil:

Välkomna till Lysande Lagom, podden där vi generaliserar massor om allt som sker i Sverige av svenskar och av utlänningar. Jag heter Emil Molander, lärare i svenska som andraspråk.

Sofi:

Och jag heter Sofie Tegsveden Deveaux, jag driver företaget BeeSwedish. Du vet ju att min man är fransk, eller hur Emil? Ja, precis. I alla familjer finns det ju olika anekdoter som cirkulerar och så skrattar man liksom åt hur dum någon var. Och åt min man skrattar man åt två saker, det är att dels var han rädd för flugor när han var barn,

Sofi:

och det andra är att det var något sådär, min man tyckte väldigt mycket om vitvin. Och en gång, när han var väl fem, sex år så bestämde han sig för att ta sig ett glas när han var ensam hemma, för det var han också på den tiden. Och han gick in i skåpet och hällde upp ett ganska rejält glas och svepte det, och det var vinäger.

Sofi:

Och hela den här familjen skrattar ju väldigt hjärtligt åt att det där liksom, att det var vinäger han drack. Mellan jag och mina föräldrar när vi hörde det här första gången, vi bara, då, fem, dricker vi?

Emil:

Ja, ensam hemma kan det ju nå en sån väska.

Sofi:

Precis, och då hade du redan druckit vin ett antal gånger och tyckte det där var ju gott, det skulle jag gärna vilja ha lite mer av. Och från en svensk perspektiv, då är det ju här att barn som dricker vin, det är ju verkligen ett stort tabu.

Sofi:

Och idag ska vi alltså prata om just barn och den kulturella synen på barn, och den svenska synen på barn.

Emil:

Ja, vi har ju barn själva, och både vi, du har barn med en fransk man och jag har barn med en tysk kvinna, så det är väl därför vi tror att vi vet någonting om det här. Men det gör vi inte alltså. Nej, nej, nej. Får jag fråga då din, för din man då, han växte upp på 80-talet.

Emil:

Mm. Skulle det där kunna ske idag lika gärna i Frankrike, tror du?

Sofi:

Ja, det där pratar vi om i det här avsnittet, om det interkulturella föräldraskapet, men det är ju väldigt svårt att veta, för han är ju liksom isolerad från Frankrike nu, och hans version av barndomen där är ju baserad på vad som hände för 30 år sedan.

Emil:

Ja, just det.

Sofi:

Så det vet vi inte. Nej. Men jag läste nyss häromdagen att i Frankrike börjar man nu börja fundera på om man ska kanske begränsa eller förbjuda det här med barnage. Så det finns väl en viss diskrepans där i hussynen.

Emil:

Ja, jag tror att de till och med har klubbat det. De har klubbat det, ja. Jag läste det. Ja, det är bra. Sverige är ju kanske lite extremt bland när det gäller synen på barn. Bland annat är det där med barnagar, det var det första landet i världen 1979 som förbjöd barnaga.

Emil:

Men i länder som inte är så långt härifrån så är det fortfarande tillåtet i Frankrike tills nu.

Sofi:

I många europeiska länder så är det, och inte bara tillåtet, utan det ses som en nödvändig del av barnuppfostran och att hjälpa sina barn att hitta rätt väg i livet.

Emil:

Ja, alltså det där är nästan svårt att förstå som svenska. Så det är ju kanske det värsta man kan tänka sig, att någon ska slå ett barn. Men jag har också träffat på folk som tycker att det är fullständigt normalt. Jag hade en mexikansk kompis som sa någon gång till någon annan som också var från Latinamerika att här i Sverige säger de ju att man inte ska slå barn.

Emil:

De tror att barnen blir traumatiserade. Åh, har du hört något så dumt? Som att det är självklart, alltså vilka idioter i Sverige som tror att man kommer att…

Sofi:

Är det okej att vi sitter och skrattar här och det här? Eller vad tror du?

Emil:

Ja, men alltså, för det låter ju helt absurt att så många tycker att det är okej att slå barn.

Sofi:

Samtidigt är det ju faktiskt bara 40 år sedan som det här förbjöds i Sverige. Och det betyder ju att allt har pågått för bara någon generation tillbaka. Det här existerar ju också i vårt bagage. Det är inget som Sverige har levt utan.

Emil:

Nej, men då bara när mina syskon var små så var det tillåtet. Nu tror jag inte de blev agade. Och det var ju för något år sedan var det något fall med någon italiensk man som gick på gatan i Stockholm och lappade till sitt barn. Och blev tagen av polisen. Och det var även någon sån här ambassadör av något slag där socialen tog barnen.

Emil:

Ja, just det. Och det där tittas ju på med förvåning från Italien.

Sofi:

Ja, kanske inte bara förvåning, utan jag tror att de är väldigt chockerade över den svenska synen och kanske den svenska slappheten. Och att vi egentligen inte hjälper våra barn att bli ordentliga vuxna människor. Det finns ett uttryck på franska som är la fint et le roi.

Sofi:

Barnen har blivit kung. Barnet är kung i familjen. Och det ser som något väldigt negativt. Jag tror att det är det så mycket av den här kritiken eller förvåningen handlar om när det kommer till Sverige och den svenska synen på barn. Att barnen på något sätt har i deras ögon för hög status.

Emil:

Ja, det där har jag träffat på från mina kurser. Att de säger så här, ja det är så konstigt här i Sverige för det är barnen som bestämmer i familjen. Barnen bestämmer vad de ska äta för mat eller vart de ska åka eller vad de ska göra. Det är helt konstigt, varför ska barnen bestämma det? Men när är det den här generationen som slapp blir agad?

Emil:

Är det dem, deras barn, som är de här som bestämmer? Det är ju nästan så. Det är ju nu de senaste, jag vet inte, de senaste tio åren kanske.

Sofi:

Karl, din förälder har kommit igång. Ja. Men vad finns det fler för fördomar tror du om svenskar från andra kulturer när de kommer hit och ser hur vi behandlar våra barn?

Emil:

Ja, alltså när jag var barnledare och tog med mig min dotter till mitt jobb och träffade mina kursdeltagare från olika länder. Det de reagerade på var ju hennes kläder först och främst. Varför har du klätterna? Du har klätterna som dig. Varför har du klätterna som dig själv?

Emil:

Varför har hon inte en gullig klänning? Då hade hon på sig ett par bruna byxor och någon kofta eller någonting. Varför har hon inte Hello Kitty på sig? Tyckte de var idiotiskt? Ja, Sverige.

Sofi:

Men varför inte Emil? Varför hade hon inte en gullig klänning på sig?

Emil:

Hon hade ju det ibland. Hon har ju sådana klänningar ibland. Men det är inte så att i andra länder verkar det som att man måste ha det. Annars är det något fel. En sak som jag tycker är jättekonstig när jag är i andra länder och ser barnen är att varenda liten nollåring har hål i öronen om det är en flicka.

Emil:

Så det är typ det första man gör. Hade det varit en flicka så tar vi hål i öronen.

Sofi:

Så att man ska se vilken som är kvinna. Så att ingen ska behöva undra vad det är för någonting.

Emil:

Ja, och i Sverige idag är det lite fult. Ska du verkligen tala om direkt att det är en pojke du har fått? Ska du inte bara säga att vi fick ett barn?

Sofi:

Är det inte en klassfråga också tror du? Tillhör inte du och jag den här osäkra medelklassen där allt ska vara könsneutralt och sockerfritt?

Emil:

Det har säkert mycket med det här att göra. Men det är svårt att se utanför sin egen bubbla.

Sofi:

Ja, utan när man bor tillsammans med en tysk eller en fransk förstås.

Emil:

Och det här är det många som tycker är konstigt. Det är ju varför svenskar ofta inte tar reda på i magen om det är en pojke eller en flicka. Det är ju ganska vanligt i Sverige ändå. Att vi vill inte veta. Det får bli en överraskning. Men varför? Man kan ju inte se.

Sofi:

Men tittar du inte på någon slags osäkerhet och rädsla i sig själv? Det är ju också att jag vill inte veta för det kanske kommer påverka mig på något sätt. Om man hade en så himla könsneutral attityd skulle det spela någon roll då om man visste?

Emil:

Nej men precis. Egentligen skulle det inte det. Men man kan egentligen se det på det andra sättet också. Det är en osäkerhet från den som vill veta. För att man måste ha något att hålla sig i. Då väljer jag en blå blöja här.

Sofi:

För oss var det ju att vi hade tvingningar. Om vi inte hade tagit reda på können så skulle vi få räkna ut fyra olika namnförslag. Två pojknamn och två flickvän. Så för oss var det väldigt praktiskt att kunna se det redan från början.

Emil:

Ja det förstår jag. Det var ett bra skäl. Och ni fick en pojk och en flicka?

Sofi:

Ja precis. Det var ju bra. Men det var ju ändå viktigt för oss tydligen. Trots att vi inte valde rosa och blå kläder. Att de skulle ha typiskt pojknamn och typiskt flicknamn. Så det lever ju ändå kvar i Sverige. Trots hela det här genusneutrala. Att man har ändå olika namn för pojkar och flickor.

Emil:

Ja det är ganska ovanligt. Det träffar man ju på ibland. Eller i alla fall jag har träffat på sådana som döper sitt barn till bibopp. Och talar inte om för honom det är en pojk eller en flicka till exempel. Det förekommer men det är ganska ovanligt. Där kan vi också prata om en bubbla.

Sofi:

Man pratar om det här med barnen. Barnagan förbjöds 1979. Varifrån kommer allt det här? Tror du rent historiskt eller socialt? Finns det någon anledning till att Sverige har blivit som det har blivit och inte som andra länder?

Emil:

Delvis så är det väl något som har kommit med välfärdssamhället och med Alva Myrdal. Folkhemmet? Ja precis. Folkhemmet som hon skrev den här boken där hon tog upp.

Sofi:

Kris i befolkningsfrågan. Den ligger här olöst på mitt bok.

Emil:

Där tar hon upp hur hon tycker att barn ska uppfostras. Att det är samhällets uppgift och så vidare. Förskolan har en stor del i det.

Sofi:

Men handlar det också om att bygga goda samhällsmedborgare? Att det inte bara är för barnens skull så att man ska uppfostra dem som man gör. Utan det är också för att man ser någon slags framtid i att investera i en viss typ av uppfostrar som ger en viss typ av medborgare senare.

Emil:

Hon tar ju upp Aga och säger att det är något dåligt. Hon tycker ju att man istället ska frysa ut barnet. Man ska isolera barnet istället. Det är mycket mer effektivt för att få barnet dit man vill. Det sociala ogillandet kallar hon det. Att barnet ska känna på sig att den har gjort något fel. Att man ska mobba lite istället. Att det är bättre.

Sofi:

Tror du att det funkar? Är det något folk använder sig av? Är det något som har genomsyrat vår syn på barn nu?

Emil:

Det tror jag absolut. Det är säkert mindre vanligt idag. Men det är något som ligger bakom det. Det har vi pratat om i tidigare avsnitt också. Hur visar en svensk att den tycker att man har gjort något dåligt på jobbet?

Avsnitt 9: Den svenska synen på barn (1) Abschnitt 9: Die schwedische Sicht auf Kinder (1) Section 9: The Swedish view of children (1) Section 9 : La vision suédoise des enfants (1) Secção 9: A visão sueca das crianças (1) Раздел 9: Шведский взгляд на детей (1)

Emil:

Frauke, vad var det vi sa igår, hur tyska föräldrar gör som du sa att de gjorde? Frauke, was haben wir gestern gesagt, wie deutsche Eltern das machen, was du gesagt hast? Frauke, what were we saying yesterday, how German parents do what you said they did? Ja, tack! Nu, nu, nu kommer den.

\[Intro\]

Lysande Lagom

Emil:

Välkomna till Lysande Lagom, podden där vi generaliserar massor om allt som sker i Sverige av svenskar och av utlänningar. Willkommen bei Lysande Lagom, dem Podcast, in dem wir viel über alles verallgemeinern, was in Schweden von Schweden und Ausländern passiert. Welcome to Lysande Lagom, the podcast where we generalize a lot about everything that happens in Sweden by Swedes and foreigners. Jag heter Emil Molander, lärare i svenska som andraspråk. Mein Name ist Emil Molander, ich bin Lehrer für Schwedisch als Zweitsprache. My name is Emil Molander, a teacher of Swedish as a second language.

Sofi:

Och jag heter Sofie Tegsveden Deveaux, jag driver företaget BeeSwedish. Und mein Name ist Sofie Tegsveden Deveaux, ich leite das Unternehmen BeeSwedish. Du vet ju att min man är fransk, eller hur Emil? Sie wissen, dass mein Mann Franzose ist, nicht wahr, Emil? Ja, precis. Ja, genau. I alla familjer finns det ju olika anekdoter som cirkulerar och så skrattar man liksom åt hur dum någon var. In allen Familien kursieren verschiedene Anekdoten, und man lacht darüber, wie dumm jemand war. In all families, there are various anecdotes that circulate and you sort of laugh at how stupid someone was. Och åt min man skrattar man åt två saker, det är att dels var han rädd för flugor när han var barn, Und mein Mann wird wegen zweier Dinge ausgelacht: Erstens hatte er als Kind Angst vor Fliegen, And my husband is laughed at for two things, one being that he was afraid of flies when he was a child,

Sofi:

och det andra är att det var något sådär, min man tyckte väldigt mycket om vitvin. und zweitens war es so, dass mein Mann sehr gerne Weißwein getrunken hat. and the second is that it was something like that, my husband was very fond of white wine. Och en gång, när han var väl fem, sex år så bestämde han sig för att ta sig ett glas när han var ensam hemma, för det var han också på den tiden. Und einmal, als er etwa fünf oder sechs Jahre alt war, beschloss er, etwas zu trinken, als er allein zu Hause war, weil er zu dieser Zeit allein war. And once, when he was about five or six years old, he decided to have a drink when he was alone at home, because he was alone at that time. Och han gick in i skåpet och hällde upp ett ganska rejält glas och svepte det, och det var vinäger. Er ging an den Schrank und goss ein ziemlich großes Glas ein und stürzte es hinunter, und es war Essig. And he went into the cupboard and poured a rather large glass and swiped it, and it was vinegar.

Sofi:

Och hela den här familjen skrattar ju väldigt hjärtligt åt att det där liksom, att det var vinäger han drack. Und die ganze Familie lacht herzlich darüber, dass es Essig war, den er getrunken hat. And the whole family laughs heartily at the fact that it was vinegar he drank. Mellan jag och mina föräldrar när vi hörde det här första gången, vi bara, då, fem, dricker vi? Als meine Eltern und ich das zum ersten Mal hörten, haben wir uns gefragt: "Trinken wir jetzt? Between me and my parents when we first heard this, we just, then, five, are we drinking?

Emil:

Ja, ensam hemma kan det ju nå en sån väska. Ja, allein zu Hause kann es zu einer solchen Tasche kommen. Yes, alone at home it can reach such a bag.

Sofi:

Precis, och då hade du redan druckit vin ett antal gånger och tyckte det där var ju gott, det skulle jag gärna vilja ha lite mer av. Genau, und da haben Sie schon mehrmals Wein getrunken und gedacht, das ist gut, davon möchte ich noch mehr haben. Exactly, and by then you had already drunk wine a number of times and thought that was good, I would like to have some more of that. Och från en svensk perspektiv, då är det ju här att barn som dricker vin, det är ju verkligen ett stort tabu. Und aus schwedischer Sicht ist es ein großes Tabu, dass Kinder Wein trinken.

Sofi:

Och idag ska vi alltså prata om just barn och den kulturella synen på barn, och den svenska synen på barn. Und heute werden wir über Kinder und die kulturelle Auffassung von Kindern und die schwedische Auffassung von Kindern sprechen.

Emil:

Ja, vi har ju barn själva, och både vi, du har barn med en fransk man och jag har barn med en tysk kvinna, så det är väl därför vi tror att vi vet någonting om det här. Nun, wir haben selbst Kinder, und wir beide, du hast Kinder mit einem französischen Mann und ich habe Kinder mit einer deutschen Frau, deshalb glauben wir, etwas darüber zu wissen. Well, we have children of our own, and both of us, you have children with a French man and I have children with a German woman, so that's why we think we know something about this. Men det gör vi inte alltså. Aber das tun wir nicht. But we don't do that. Nej, nej, nej. Får jag fråga då din, för din man då, han växte upp på 80-talet. Darf ich Sie fragen, weil Ihr Mann in den 80er Jahren aufgewachsen ist. Can I ask your, because your husband grew up in the 80s.

Emil:

Mm. Skulle det där kunna ske idag lika gärna i Frankrike, tror du? Könnte das heute in Frankreich passieren, was meinen Sie? Could that happen today in France, do you think?

Sofi:

Ja, det där pratar vi om i det här avsnittet, om det interkulturella föräldraskapet, men det är ju väldigt svårt att veta, för han är ju liksom isolerad från Frankrike nu, och hans version av barndomen där är ju baserad på vad som hände för 30 år sedan. Ja, darüber sprechen wir in diesem Abschnitt, über interkulturelle Erziehung, aber es ist sehr schwierig, das zu wissen, weil er jetzt irgendwie von Frankreich isoliert ist und seine Version der Kindheit dort auf dem basiert, was vor 30 Jahren passiert ist.

Emil:

Ja, just det.

Sofi:

Så det vet vi inte. Wir wissen es also nicht. Nej. Men jag läste nyss häromdagen att i Frankrike börjar man nu börja fundera på om man ska kanske begränsa eller förbjuda det här med barnage. Aber ich habe neulich gelesen, dass man in Frankreich jetzt über eine Einschränkung oder ein Verbot der Kinderbetreuung nachdenkt. But I just read the other day that in France they are now starting to think about limiting or banning childbirth. Så det finns väl en viss diskrepans där i hussynen. Es gibt also eine gewisse Diskrepanz in der Hausansicht. So there is a certain discrepancy in the house view.

Emil:

Ja, jag tror att de till och med har klubbat det. Ja, ich glaube, sie haben sogar zugestimmt. Yes, I think they have even agreed to it. De har klubbat det, ja. Jag läste det. Ja, det är bra. Sverige är ju kanske lite extremt bland när det gäller synen på barn. Schweden ist vielleicht ein bisschen extrem in seiner Sichtweise von Kindern. Sweden is perhaps a bit extreme in its view of children. Bland annat är det där med barnagar, det var det första landet i världen 1979 som förbjöd barnaga. So war es beispielsweise 1979 das erste Land der Welt, das die Kindstötung verbot. Among other things, it was the first country in the world in 1979 to ban infanticide.

Emil:

Men i länder som inte är så långt härifrån så är det fortfarande tillåtet i Frankrike tills nu. Aber in Ländern, die nicht so weit entfernt sind, ist es in Frankreich bis jetzt noch erlaubt. But in countries that are not so far away, it is still allowed in France until now.

Sofi:

I många europeiska länder så är det, och inte bara tillåtet, utan det ses som en nödvändig del av barnuppfostran och att hjälpa sina barn att hitta rätt väg i livet. In vielen europäischen Ländern ist sie nicht nur erlaubt, sondern wird als notwendiger Bestandteil der Kindererziehung und als Hilfe zur Orientierung im Leben angesehen. In many European countries, it is not only allowed, but seen as a necessary part of raising children and helping them find their way in life.

Emil:

Ja, alltså det där är nästan svårt att förstå som svenska. Nun, das ist auf Schwedisch fast schwer zu verstehen. Well, that's almost difficult to understand in Swedish. Så det är ju kanske det värsta man kan tänka sig, att någon ska slå ett barn. Es ist also vielleicht das Schlimmste, was man sich vorstellen kann, dass jemand ein Kind schlägt. So this is perhaps the worst thing you can imagine, that someone would hit a child. Men jag har också träffat på folk som tycker att det är fullständigt normalt. Aber ich habe auch Menschen getroffen, die das völlig normal finden. But I have also met people who think it is completely normal. Jag hade en mexikansk kompis som sa någon gång till någon annan som också var från Latinamerika att här i Sverige säger de ju att man inte ska slå barn. Ein mexikanischer Freund von mir sagte einmal zu einer anderen Person, die ebenfalls aus Lateinamerika stammte, dass man hier in Schweden keine Kinder schlagen dürfe. I had a Mexican friend who once told someone else who was also from Latin America that here in Sweden they say you shouldn't hit children.

Emil:

De tror att barnen blir traumatiserade. They think the children are being traumatized. Åh, har du hört något så dumt? Oh, have you heard anything so stupid? Som att det är självklart, alltså vilka idioter i Sverige som tror att man kommer att… Als ob es offensichtlich wäre, d.h. welche Idioten in Schweden denken, dass Sie... As if it's obvious, i.e. which idiots in Sweden believe that you will...

Sofi:

Är det okej att vi sitter och skrattar här och det här? Ist es in Ordnung, wenn wir uns hier und da hinsetzen und lachen? Is it okay for us to laugh here and here? Eller vad tror du? Oder was meinen Sie?

Emil:

Ja, men alltså, för det låter ju helt absurt att så många tycker att det är okej att slå barn. Ja, aber das liegt daran, dass es völlig absurd klingt, dass so viele Leute denken, es sei in Ordnung, Kinder zu schlagen. Yes, but that's because it sounds completely absurd that so many people think it's okay to hit children.

Sofi:

Samtidigt är det ju faktiskt bara 40 år sedan som det här förbjöds i Sverige. Dabei ist es erst 40 Jahre her, dass dies in Schweden verboten wurde. Och det betyder ju att allt har pågått för bara någon generation tillbaka. Und das bedeutet, dass sich alles erst vor ein paar Generationen abgespielt hat. And that means that everything has been going on just a few generations ago. Det här existerar ju också i vårt bagage. Das gibt es auch in unserem Gepäck. This also exists in our luggage. Det är inget som Sverige har levt utan. Schweden hat nicht ohne sie gelebt. It is not something that Sweden has lived without.

Emil:

Nej, men då bara när mina syskon var små så var det tillåtet. Nein, aber nur, als meine Geschwister klein waren, war es erlaubt. No, but then only when my siblings were small it was allowed. Nu tror jag inte de blev agade. Ich glaube aber nicht, dass sie geködert wurden. Now I don't think they were baited. Och det var ju för något år sedan var det något fall med någon italiensk man som gick på gatan i Stockholm och lappade till sitt barn. Und vor etwa einem Jahr gab es den Fall eines italienischen Mannes, der in Stockholm auf die Straße ging und sein Kind ohrfeigte. A year or so ago, there was a case of an Italian man who walked the streets of Stockholm and slapped his child. Och blev tagen av polisen. Und wurde von der Polizei festgenommen. Och det var även någon sån här ambassadör av något slag där socialen tog barnen. Und es gab auch eine Art Botschafter, der die Kinder zu den Sozialdiensten brachte. And there was also an ambassador of some kind where the social services took the children.

Emil:

Ja, just det. Och det där tittas ju på med förvåning från Italien. Und das wird von Italien aus mit Erstaunen beobachtet. And this is being watched with amazement from Italy.

Sofi:

Ja, kanske inte bara förvåning, utan jag tror att de är väldigt chockerade över den svenska synen och kanske den svenska slappheten. Yes, maybe not only surprise, but I think they are very shocked by the Swedish view and maybe the Swedish laxity. Och att vi egentligen inte hjälper våra barn att bli ordentliga vuxna människor. And that we are not really helping our children to become proper adults. Det finns ett uttryck på franska som är la fint et le roi. Im Französischen gibt es den Ausdruck la fint et le roi. There is an expression in French which is la fint et le roi.

Sofi:

Barnen har blivit kung. Die Kinder sind König geworden. Barnet är kung i familjen. Das Kind ist der König der Familie. Och det ser som något väldigt negativt. Und das wird als etwas sehr Negatives angesehen. Jag tror att det är det så mycket av den här kritiken eller förvåningen handlar om när det kommer till Sverige och den svenska synen på barn. Ich denke, das ist der Grund für die Kritik oder die Überraschung, wenn es um Schweden und die schwedische Sicht auf Kinder geht. I think that's what so much of this criticism or surprise is about when it comes to Sweden and the Swedish view of children. Att barnen på något sätt har i deras ögon för hög status. Dass Kinder in ihren Augen irgendwie einen zu hohen Stellenwert haben. That somehow children have too high a status in their eyes.

Emil:

Ja, det där har jag träffat på från mina kurser. Ja, das ist mir in meinen Kursen auch schon begegnet. Att de säger så här, ja det är så konstigt här i Sverige för det är barnen som bestämmer i familjen. Dass sie das sagen, ist hier in Schweden sehr seltsam, denn in der Familie entscheiden die Kinder. That they say this is so strange here in Sweden because it is the children who decide in the family. Barnen bestämmer vad de ska äta för mat eller vart de ska åka eller vad de ska göra. Kinder entscheiden, was sie essen, wohin sie gehen oder was sie tun wollen. Children decide what to eat or where to go or what to do. Det är helt konstigt, varför ska barnen bestämma det? Es ist seltsam, warum sollten die Kinder entscheiden? Men när är det den här generationen som slapp blir agad? Aber wann ist diese Generation diejenige, die nicht genervt werden muss? But when is this generation the one that didn't have to be baited?

Emil:

Är det dem, deras barn, som är de här som bestämmer? Sind sie, ihre Kinder, diejenigen, die hier das Sagen haben? Are they, their children, the ones in charge here? Det är ju nästan så. Es ist fast so. Det är ju nu de senaste, jag vet inte, de senaste tio åren kanske.

Sofi:

Karl, din förälder har kommit igång. Karl, your parent has started. Ja. Men vad finns det fler för fördomar tror du om svenskar från andra kulturer när de kommer hit och ser hur vi behandlar våra barn? But what other prejudices do you think there are about Swedes from other cultures when they come here and see how we treat our children?

Emil:

Ja, alltså när jag var barnledare och tog med mig min dotter till mitt jobb och träffade mina kursdeltagare från olika länder. Det de reagerade på var ju hennes kläder först och främst. Varför har du klätterna? Why do you have the rags? Du har klätterna som dig. You have the clover like you. Varför har du klätterna som dig själv? Why do you have the rags as yourself?

Emil:

Varför har hon inte en gullig klänning? Då hade hon på sig ett par bruna byxor och någon kofta eller någonting. She was wearing a pair of brown pants and a cardigan or something. Varför har hon inte Hello Kitty på sig? Tyckte de var idiotiskt? Did they think it was idiotic? Ja, Sverige.

Sofi:

Men varför inte Emil? Varför hade hon inte en gullig klänning på sig? Why wasn't she wearing a cute dress?

Emil:

Hon hade ju det ibland. She had it sometimes. Hon har ju sådana klänningar ibland. Men det är inte så att i andra länder verkar det som att man måste ha det. But it is not the case that in other countries it seems that you have to have it. Annars är det något fel. En sak som jag tycker är jättekonstig när jag är i andra länder och ser barnen är att varenda liten nollåring har hål i öronen om det är en flicka. One thing that I find very strange when I am in other countries and see the children is that every little zero year old has their ears pierced if they are a girl.

Emil:

Så det är typ det första man gör. So that's kind of the first thing you do. Hade det varit en flicka så tar vi hål i öronen. If it had been a girl, we would have pierced her ears.

Sofi:

Så att man ska se vilken som är kvinna. So you can see which one is a woman. Så att ingen ska behöva undra vad det är för någonting. So that no one has to wonder what it is.

Emil:

Ja, och i Sverige idag är det lite fult. Yes, and in Sweden today it is a bit ugly. Ska du verkligen tala om direkt att det är en pojke du har fått? Are you really going to tell me straight away that you have a boy? Ska du inte bara säga att vi fick ett barn? Shouldn't you just say we had a baby?

Sofi:

Är det inte en klassfråga också tror du? Isn't it a class issue too, do you think? Tillhör inte du och jag den här osäkra medelklassen där allt ska vara könsneutralt och sockerfritt? Don't you and I belong to this insecure middle class where everything has to be gender-neutral and sugar-free?

Emil:

Det har säkert mycket med det här att göra. I'm sure it has a lot to do with this. Men det är svårt att se utanför sin egen bubbla. But it is difficult to see outside your own bubble.

Sofi:

Ja, utan när man bor tillsammans med en tysk eller en fransk förstås.

Emil:

Och det här är det många som tycker är konstigt. Det är ju varför svenskar ofta inte tar reda på i magen om det är en pojke eller en flicka. This is why Swedes often do not find out in the womb whether it is a boy or a girl. Det är ju ganska vanligt i Sverige ändå. Att vi vill inte veta. That we don't want to know. Det får bli en överraskning. Men varför? Man kan ju inte se.

Sofi:

Men tittar du inte på någon slags osäkerhet och rädsla i sig själv? But aren't you looking at some kind of insecurity and fear itself? Det är ju också att jag vill inte veta för det kanske kommer påverka mig på något sätt. It's also that I don't want to know because it might affect me in some way. Om man hade en så himla könsneutral attityd skulle det spela någon roll då om man visste? If you had such a gender-neutral attitude, would it make any difference if you knew?

Emil:

Nej men precis. Egentligen skulle det inte det. Actually, it would not. Men man kan egentligen se det på det andra sättet också. Det är en osäkerhet från den som vill veta. För att man måste ha något att hålla sig i. Då väljer jag en blå blöja här. Denn man muss ja etwas haben, woran man sich festhalten kann. Dann wähle ich hier eine blaue Windel. Because you have to have something to hold on to. Then I choose a blue diaper here.

Sofi:

För oss var det ju att vi hade tvingningar. For us it was that we had constraints. Om vi inte hade tagit reda på können så skulle vi få räkna ut fyra olika namnförslag. If we hadn't found the can, we would have to come up with four different name suggestions. Två pojknamn och två flickvän. Så för oss var det väldigt praktiskt att kunna se det redan från början.

Emil:

Ja det förstår jag. Det var ett bra skäl. Och ni fick en pojk och en flicka?

Sofi:

Ja precis. Det var ju bra. Men det var ju ändå viktigt för oss tydligen. Trots att vi inte valde rosa och blå kläder. Although we did not choose pink and blue clothes. Att de skulle ha typiskt pojknamn och typiskt flicknamn. That they should have typical boys' names and typical girls' names. Så det lever ju ändå kvar i Sverige. So it still lives on in Sweden. Trots hela det här genusneutrala. Despite this whole gender-neutral thing. Att man har ändå olika namn för pojkar och flickor. That you still have different names for boys and girls.

Emil:

Ja det är ganska ovanligt. Det träffar man ju på ibland. You see that sometimes. Eller i alla fall jag har träffat på sådana som döper sitt barn till bibopp. Or at least I've met people who name their child bibopp. Och talar inte om för honom det är en pojk eller en flicka till exempel. And don't tell him it's a boy or a girl, for example. Det förekommer men det är ganska ovanligt. Där kan vi också prata om en bubbla.

Sofi:

Man pratar om det här med barnen. Barnagan förbjöds 1979. Varifrån kommer allt det här? Tror du rent historiskt eller socialt? Do you think historically or socially? Finns det någon anledning till att Sverige har blivit som det har blivit och inte som andra länder?

Emil:

Delvis så är det väl något som har kommit med välfärdssamhället och med Alva Myrdal. Folkhemmet? Ja precis. Folkhemmet som hon skrev den här boken där hon tog upp.

Sofi:

Kris i befolkningsfrågan. Population crisis. Den ligger här olöst på mitt bok. It lies here unresolved on my book.

Emil:

Där tar hon upp hur hon tycker att barn ska uppfostras. Att det är samhällets uppgift och så vidare. That it is society's task and so on. Förskolan har en stor del i det.

Sofi:

Men handlar det också om att bygga goda samhällsmedborgare? Att det inte bara är för barnens skull så att man ska uppfostra dem som man gör. Utan det är också för att man ser någon slags framtid i att investera i en viss typ av uppfostrar som ger en viss typ av medborgare senare. But it is also because you see some kind of future in investing in a certain type of educator that produces a certain type of citizen later on.

Emil:

Hon tar ju upp Aga och säger att det är något dåligt. She brings up Aga and says it's something bad. Hon tycker ju att man istället ska frysa ut barnet. She thinks you should freeze the child instead. Man ska isolera barnet istället. Det är mycket mer effektivt för att få barnet dit man vill. Det sociala ogillandet kallar hon det. Att barnet ska känna på sig att den har gjort något fel. For the child to feel that they have done something wrong. Att man ska mobba lite istället. That you should bully a little instead. Att det är bättre. That it is better.

Sofi:

Tror du att det funkar? Är det något folk använder sig av? Is it something people use? Är det något som har genomsyrat vår syn på barn nu? Is this something that has permeated our view of children now?

Emil:

Det tror jag absolut. Det är säkert mindre vanligt idag. Men det är något som ligger bakom det. Det har vi pratat om i tidigare avsnitt också. Hur visar en svensk att den tycker att man har gjort något dåligt på jobbet?