Litteraturepoken upplysningen förklarad | SVENSKA | Gymnasienivå (1)
Det här är Denis Diderot. År 1748 får han en idé.
Han ska samla all världens kunskap i ett enda verk - en encyklopedi.
Folk ska själva få bilda sig en uppfattning om världen-
-och inte behöva lita blint på präster eller upplysta kungar.
Diderot samlar över hundra medarbetare i projektet-
-de så kallade encyklopedisterna.
Här är de uppställda på en grupptavla.
Den franska encyklopedin med 70 000 artiklar tog 40 år att skriva.
Där försökte man samla allt vetande. Det var en fantastisk idé.
Där kan 1700-talsmänniskan lära sig allt från bakning och kirurgi-
-till fäktning och klockbygge...
...på vanligt språk, med bilder, för att bilda människor.
Den blir en bestseller, trots att vi talar om tunga volymer.
Encyklopedin är typisk för den epok som är känd som upplysningen-
-då förnuftets lykta ska lysa upp i okunnighetens mörker.
Men vad var upplysningen? Vad mer än uppslagsverk skrev och läste man?
Upplysningen uppstår i Europa på 1600-talet-
-och blir den ledande idéströmningen i västerlandet under hela 1700-talet.
Nu sker stora framsteg inom naturvetenskapen.
Isaac Newton får ett äpple i huvudet och listar ut hur tyngdlagen funkar.
De två centrala länderna är Storbritannien och Frankrike-
-men även i Sverige syns idéströmningen.
Vi har Carl von Linné med sina klassificeringar.
Anders Celsius definierar en temperaturskala-
-som han lite ödmjukt döper efter sig själv.
Men trots tyngdlag och en temperatur som utgår från vattnets egenskaper-
-är livet ingen dans på rosor för 1700-talsmänniskan.
1700-talets Sverige är väldigt otrevligt. Det stinker fruktansvärt.
Sverige var inte unikt. 1700-talet var vidrigt för nästan alla.
Vi har inget som liknar modern välfärd.
Nej, kul är det inte för de flesta. Här nånstans föddes tanken-
-att om människan kan tämja vetenskapen-
-varför kan vi inte då tämja och göra hela samhället bättre?
Den stora nyheten med upplysningen-
-som är en vattendelare av historiska proportioner-
-är att man bejakar förändring.
Makten ligger hos två auktoriteter: kyrkan och staten.
De bestämmer allt och har patent på förklaringsmodellerna.
Det är väldigt få på 1700-talet som inte tror på Gud-
-men många börjar ifrågasätta kyrkan som institution.
Central är den revolutionerande idén att alla människor kan tänka själva-
-och att vi är fria och självständiga.
"Frihet" är nog upplysningens mest älskade ord.
Man lägger också stor vikt vid förnuftet.
Den engelska filosofen John Locke säger att vi föds som oskrivna blad.
Det tomma bladet fylls under livet.
Det som är vårt förnuft är våra samlade erfarenheter och kunskaper-
-alltså det som nu står på vårt papper.
Samhället bubblar av optimism.
Genom vetenskap och förnuft kan man lösa världens problem.
Optimismen syns också i litteraturen.
Genom att läsa romaner kan människor förstå sig själva och utvecklas.
Det är i Storbritannien som det tar fart.
Att romanen börjar blomma i Storbritannien beror på bokmarknaden.
Det finns läsare, tryckare och förläggare.
En bok som många på de brittiska öarna läser utspelar sig på en ö-
-dock inte en lika tättbefolkad sådan.
Där i sin ensamhet bor en man som älskar förnuft-
-och att fylla sitta tomma blad med kunskap.
Det här är boken "Robinson Crusoe" av engelsmannen Daniel Defoe.
Äventyrsromanen "Robinson Crusoe" kommer ut 1719 och gör otrolig succé.
Defoe blir världsberömd och boken blir en av världens mest översatta.
Handlingen är välkänd.
Bokspoiler: "Robinson Crusoe".
Robinson Crusoe lider skeppsbrott och driver ensam i land-
-på en näst intill obebodd ö.
Han bärgar lite saker från vraket-
-och tack vare sunt förnuft och uppfinningsrikedom-
-bygger han ett eget samhälle på ön.
Han lever ensam tills han får sällskap-
-av en man han räddar från kannibalerna.
Han döper honom lite slött till Fredag efter veckodagen-
-och Fredag blir hans tjänare.
Till slut, efter 28 år, 2 månader och 19 dagar-
-räddas Robinson och kan återvända hem.
Robinson förkroppsligar upplysningens ideal. Han är förnuftig och praktisk.
Han löser problem genom att iaktta och lära av sina misstag.
När han gör på upplysningens sätt - handlar med förnuft-
-förändrar han sitt torftiga liv på ön till en idyllisk tillvaro.
Han är obotlig optimist. Han får inte panik av ensamheten-
-utan kämpar på och tror på sig själv och sin förmåga att lösa problem.
Robinson Crusoe är en handlingens man.
Han drivs av en protestantiskt kristen, moralisk tanke-
-på att arbete är det bästa. Det lyfter människan och gör oss bättre.
När boken kommer ut tror många att historien är sann.
Den är skriven i jag-form och ordet "jag" är vanligt förekommande.
Det är en roman som ska locka till sträckläsning.
Den ska vara spännande och tillgänglig för många.
Men Robinson är också kolonisatör.
I boken ser vi att upplysningens frihetstänk inte gäller alla.
Det är tydligt i förhållandet till Fredag.
Att han redan skulle ha ett namn innan de träffas-
-tycks inte ha slagit öhjälten.
Kritik har riktats mot Robinson Crusoe utifrån postkolonial teori.
Man har pekat på den problematiska, imperialistiska tanken-
-att den enda kultur och civilisation som räknas är den europeiska-
-och i detta fall den engelska.
När Robinson Crusoe kommer-
-så räddar han Fredag från dennes förvildade tillstånd.
Det har kommit protester mot det, och författare har gjort andra versioner.
Till exempel har Michel Tournier skrivit boken-
-"Fredag eller ett liv i frihet".
Där återberättar han Defoes berättelse ur Fredags synvinkel.
Upplysningsmännen hade nog varit stolta över kritiken.
Att ifrågasätta var ju en bärande del av vad man gjorde.
Språket i "Robinson Crusoe" är i jag-form.
I vissa delar skrivs den som en dagbok.
Robinson som person var verkligen arrogant.
Han tror att han är bäst och att han är bättre än andra.
Men jag skulle också säga att han verkligen är smart-
-och verkligen kämpar bra, för han ger inte upp.
Men boken kräver tålamod. I början tröttnade jag och ville sluta läsa.
Sen blir det roligt för man ser allt framför sig.
Det känns som att man kollar på en film men ändå läser.
Stilen går igen i mycket av upplysningslitteraturen.
Det är få metaforer, få adjektiv och fokus ligger på handlingen.
Det som händer är det viktiga, inte målande ord.
En orsak är att skönlitteraturen har fler funktioner än att underhålla.
Den ska sprida upplysningen till massorna.
Man använder litteratur för att föra ut budskap.
En del av upplysningsfilosoferna-
-var också det vi idag kallar skönlitterära författare.
Medelklassaktiviteten läsning handlar alltså inte bara om förströelse.
Den ger författaren en chans att uppfostra läsaren.
Det är ingen slump att man plötsligt får romanen-
-som kan diskutera i fiktiv form.
Vetenskap, hur vi kan tänka filosofiskt på olika saker livet...
Hur blir man en god människa? Hur lever vi goda liv?
Flera filosofer blir skönlitterära författare för att nå ut med idéerna.
Vi har Jean-Jacques Rousseau som år 1762 ger ut boken "Émile".
På ytan handlar den om en ung man utan föräldrar-
-men är egentligen en instruktionsbok i barnuppfostran.
"Uppfostrade i lantlig enkelhet får era barn en klarare röst."
"Där tillägnar de sig inte stadsbarnens stamning."
Under upplysningen används skönlitteraturen, med rakt språk-
-som verktyg för att lära, uppfostra och göra oss till bättre människor.
Det finns en helt annan stil som står i kontrast till duktighetsfixeringen.
Den provocerar, lockar till skratt och skriver förfärliga saker-
-för att väcka känslor och debatt: satiren.
Under 1700-talet använder man satir för att kritisera samhället.
Den är inte bara lustig, utan ska förbättra.
Annan upplysningsliteratur förmedlade kunskap-
-men satiren användes för att kritisera missförhållanden-
-dolt bakom skämt. Ett pekfinger med clownperuk mot överheten.
Ett känt exempel på satir är Jonathan Swift som skrev...
Han är mest känd för "Gullivers resor"-
-men skrev också den ganska ruggiga skriften "A modest proposal".
På den tiden var det fruktansvärd svält på Irland-
-och England hjälpte inte Irland.
Han låtsas vara allvarlig och lämnar detta "ödmjuka förslag"-
-om att föda upp irländska, fattiga familjers barn så att de blir feta-
-och man kan äta dem. Det blev ett ramaskri när folk läste.
Förstår man inte att det är satir så är "Ett ödmjukt förslag" helt sjuk.
"Ett barn blir två rätter vid bjudning för vänner"-
-"och då familjen dinerar ensam blir framfjärding en hygglig rätt"-
-"särskilt vintertid med peppar eller salt."
"Låt hänga tre dagar innan det kokas."
Trots det absurda innehållet är texten saklig och logisk.
Det presenteras som en vetenskaplig lösning på ett svårt problem.
Förutom Swifts uppmaning att äta barn-
-är ett av upplysningens mest kända verk en satir-
-skriven av en annan centralfigur, Voltaire.
Han var också en av encyklopedisterna.
Det mest kända upplysningverket är Voltaires kortroman "Candide"-
-som också har en evig läsekrets, för den är kul.
Den skrivs med glimten i ögat och är en satir om hur riken styrs-
-om rådande filosofier och om förståsigpåare.
Voltaire inspirerade svenska Anna Maria Lenngren-
-som använde skämt och satir i sina dikter.
Hon är en spännande författare med en väldigt bred produktion.
Hon var känd för sin ironi, och där är den mest kända-
-och debatterade dikten hon skrev-
-"Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon".
"Med läsning öd ej tiden bort, vårt kön så föga det behöver."
"Och skall du läsa, gör det kort, att såsen ej må fräsa över."
Kvinnor ska alltså helst inte läsa och utbilda sig-
-och om de gör det, så gör det snabbt för att slippa kaos i köket. Eller?
Länge trodde man att det var allvar, och att Lenngren var konservativ.
Nu vet vi att dikten är mångbottnad. Den är skickligt retoriskt utformad.
Bland annat använder Lenngren ironi. Så det omvända budskapet är-
-att kvinnor så klart ska ha utbildning.
Den skrivna satiren kunde blandas med nåt förbjudet - pornografi.
Forskare har visat att pornografi kunde användas som samhällskritik-
-och sprida illvilliga rykten om vad kungen och drottningen gjorde.
Det var grova saker som såldes friskt på Paris gator och spriddes i landet.
Det var ju förbjuden litteratur.
Mycket av kritiken riktar sig mot monarkin, kungen och drottningen.
Det är främst i Frankrike - ett centralt land - som det fart.
Man är trött på fattigdom och orättvisor.
Vi har ett samhälle som nästan bubblar över av tillbakahållen vrede-
-över hur förfärligt orättvist och dåligt det är.
Kommer ni ihåg Diderot, han med encyklopedin?
Förutom att förmedla kunskap i tjocka böcker sa han så här...
Diderot säger:
"Människan är inte fri förrän den sista kungen har strypts"-
-"av den sista prästens inälvor."
Hårda ord! Och i slutet av 1700-talet brakar det loss i Frankrike.
Upplysningsidéerna ska bli verklighet och drömsamhället byggas på riktigt.
Det är revolution på gång.
Här finns den revolutionära gnistan. Man hävdar att det saknas anledning-
-till att en liten elit ska styra över en majoritet av befolkningen.
Man kräver frihet, men också jämlikhet.
1793 i januari avrättar man kungen.
Folket ska styra och lagstifta över sitt eget öde.
Franska revolutionen leder till störtandet av kungen-
-men sen går det snabbt överstyr.
Folk tappar bokstavligen huvudet, nästan överallt.
Alla misstänkta kontrarevolutionärer riskerar att hamna...
...under giljotinen som börjar gå på löpande band, offentligt i Paris.
Revolutionen, som skulle göra upplysningsidéer till verklighet-
-leder till ett blodigt skräckvälde.
Att bygga det perfekta samhället med förnuft visar sig svårare-
-än det var att skriva om.
Upplysningen och 1700-talet slutar med revolution, krig och död-
-men mycket av idéerna och litteraturen lever kvar än idag.
Upplysningen är en spännande tid, och oerhört viktig.
Det är här som den moderna demokratin lanseras, med frihet och jämlikhet.
Robinson Crusoes äventyr har gett upphov till en genre: "robinsonader"-
-där en person eller flera måste överleva på en öde plats-
-oftast efter en olycka.
Att låtsas att det är på riktigt och blanda sanning med illusion-
-är även det fortsatt populärt.
Encyklopedins faktaöverföring har vi fortsatt med-
-även om vi oftare använder skärmar än böcker.
Ambitionen att bilda människor för att få en bättre värld-
-har vi fortsatt med från upplysningen och framåt.
Svenska Akademien grundades också under upplysningen-
-och då började litteraturen ses som en institution.
Satir - att använda skämt med udd - är idag ett vanligt grepp.
Själva idén att titta på samhället, se var det behövs förbättringar-
-och göra sin röst hörd, det lever också kvar från upplysningen.
Tanken att människan kan förändra sin omvärld och reflektera över den-
