×

Ми використовуємо файли cookie, щоб зробити LingQ кращим. Відвідавши сайт, Ви погоджуєтесь з нашими правилами обробки файлів «cookie».


image

Lysande Lagom, Avsnitt 11: Det interkulturella föräldraskapet

Avsnitt 11: Det interkulturella föräldraskapet

Det här är min kultur, du förstår inte. Stopp! Rör inte min gröt.

Lysande lagom.

Välkommen till Lysande lagom, podden där vi generaliserar om svenskt språk, kultur och mycket annat.

Jag heter Emil Molander, lärare i svenska som andraspråk.

Och Sofi TegsvedenDeveaux heter jag. Jag driver företaget BeeSwedish och jag har också en massa fördomar om svenskar och icke-svenskar. Både du och jag, vi lever ju ganska speciellt. Både privat och i jobbet så är det ju liksom våra liv fulla av människor som kommer från andra länder.

Och de flesta har precis som oss lever i förhållanden med någon från ett annat land eller en annan kultur. Och vi gör det själva. Så här är det ju kanske inte för vanliga svensson där ute i stugorna som man säger. Nej.

Om man pratar fördomar. Vi är ju inga vanliga Svensson du och jag. Vi har ju utländska partners.

Precis, vi har ju gjort saker.

Hur länge har du haft en fransk man?

Jag blir så svettig varje gång jag får den frågan. Jag säger alltid fel. Vi är liksom officiellt ett par sedan den 22 juli 2010 tror jag.

Så det är åtta år. Jag har varit med min fru i tio år. Så du vinner här. Ja, precis. Men vad har vi lärt oss om det interkulturella föräldraskapet och förhållandet här?

Ja, precis. Det är jätteintressant att du säger just föräldraskap. Vi upptäckte att vi verkligen hade två helt olika kulturer och väldigt olika värderingar.

Väldigt olika sätt att lösa saker, olika vanor, olika sätt att fira högtider och så vidare.

Ja, jag känner igen det lite grann. En liten del av tjusningen att vara ihop med någon i ett annat land är att man kan prata om skillnader i kultur. Eller säger man så eller gör man så i ett land. Men jag tyckte hela tiden att vi hade väldigt lik kultur.

Jag tänkte att norra Tyskland och Sverige är typ samma sak, det är ingen stor skillnad. Sen fick vi barn och då börjar man märka de små skillnaderna. Vilka skillnader har du märkt framför allt?

Jag tror att det största chocken för mig är kanske inte någon skillnad i sig. Utan att jag upptäckte hos mig själv att jag är så otroligt ovillig att kompromissa kring de här sakerna. Jag blir så otroligt stenhård i att saker ska vara på mitt sätt.

Det är ingenting som kan rubba mig när det gäller barnen. Och ändå tycker jag inte att jag är någon super helikopterförälder. Att jag har någon stor behov av kontroll över mina barn. Men det är liksom vuxit upp någon slags... Jag hittar en del av mig själv som jag aldrig hade sett förut.

Till exempel att det är klart att de ska lägga sig den här tiden eller att vi ska äta middag den här tiden?

Det som är viktigast för mig är att mina barn ska få ta risker och undersöka och upptäcka världen själv. Och inte bli begränsade av en massa nej. Det där hade jag ingen aning om innan jag fick barn. Det hade jag överhuvudtaget inte föreställt mig.

Jag tror att alla föräldrar upplever oavsett om man kommer från ett annat land eller inte. Man har ju det här med att man inte ska låta sina barn äta godis. Det här ska jag säga stopp. Och sen blir det ju aldrig så till slut. Man måste ju ge upp de där drömmarna. Men det här är något helt annorlunda.

Men kan det inte vara så att man har en partner från samma land också som man har barn med? Att man har olika syn på sånt där? Hur mycket sitter det i kulturen?

Det är säkert så. Jag tror säkert, inte bara jag utan även ganska många i vår situation, överdriver de här kulturella skillnaderna eller kanske använder dem som en slags ursäkt för att vara annorlunda. Och säger att konflikter eller meningsskiljaktigheter beror på kulturen och kanske inte på personen.

Det som jag tycker är skillnad när man har barn är att små oviktiga saker plötsligt blir väldigt viktiga. Man vill att det ska vara på ett visst sätt för att man vill föra sin kultur vidare. Till exempel så kom jag på mig själv för några veckor sedan att jag absolut ville baka mjuk pepparkaka.

Det var jätteviktigt. Vi måste göra mjuk pepparkaka. Mina barn måste uppleva. Nej, nej, nej. Det är inte ens en julkaka för mig i alla fall. Alltså mjukt, du vet sådana där sockerkakor. Det har ingenting med pepparkaka att göra egentligen. Men det blev viktigt för mig. Mina barn måste få uppleva hur det är att äta mjuk pepparkaka i sin barndom.

Det måste man bara göra. Jag har aldrig bakat det tidigare. Jag har inte ätit det på hur många år som helst. Förutom kanske när min mamma har gjort det någon gång. Men blev det av då? Ja, jag har bakat det. Nu har de ätit mjuk pepparkaka. Nu känner jag mig nöjd. Det blir så här fånigt.

Men då kan det bli lite problem när min fru som aldrig ätit mjuk pepparkaka. Hon skiter väl i det. Det är bara en kaka för henne. Men för mig är det en smak av barndomen.

Precis, att hon inte tar det på allvar heller.

Ja, precis. Det kan ju bli så. Och det där har jag märkt till exempel när det gäller gröt. Jag tycker att en riktig frukost är gröt, havregrynsgröt och den smakar havregrynsgröt. Men då ibland så kokar min fru gröten.

Och då tänker hon att det kanske är gott om man har lite fikon i den. Nej, man har inte det i gröt. I gröt har man lite sylt på och sen mjölk. Det är väl nyttigare om man har fikon i. Men nej, då är det inte gröt längre.

Eller till exempel om vi tar lite mindre salt. Nej, gröt är så här tycker jag. Det här är min kultur, du förstår inte. Stopp, rör inte min gröt. Och det är skitlöjligt.

Det finns ju den här bristen på respekt för viktiga saker. Det var ju som när jag råkade föreslå att vi skulle skaffa en sån där adventsljusstake. En sån där trekant som folk har. Och så tittar vi på henne. Vadå? Låtsasljus av plast. Vad är det för billig skit?

Varför skulle vi köpa en sån jätteful grej? Och så får man en liten tankeställare. Ja, men den är ju egentligen ganska ful. Men i och med att man har växt upp i den där och alltid sett den. Så har den ju blivit något mer än sig själv.

Man har en bild av någonting som man aromatiserar.

Så det är sådana här fraser som man bara säger till barn. Och då har min fru ibland sagt så här. Men varför säger du inte sådär? Det är väl inget fint. Till exempel det här ordet morsgris. Är du mammagris nu eller morsgris för när man vill vara med sin mamma? Varför ska du fåna barnet och säga att det är en gris när den vill vara med sin mamma?

Och jag tycker, nej, bara så. Och det är ju ett jättekonstigt ord. Alltså varför ska vi säga det?

Ja, men det gör man ju.

Ja, men man gör ju det. Det bara är så. Men sen måste man ju ibland göra lite aktiva val också när det gäller traditioner. För när man har barn, det är väl då man börjar med tradition. Om man inte har barn så är det inte så himla noga.

Då kan man ju gå och äta Kinamat på julafton om man känner för det. Men med barnen då, barnen ska uppleva det här.

Och då är det ju väldigt viktigt att barnen upplever det som man själv gjorde som barn.

Exakt likadant.

Återuppleva en massa ganska konstiga grejer som man kanske inte ens själv tyckte var så roligt just då. Men som nu har något romantiskt skimmer över sig.

Jo, men man måste liksom välja också vilka traditioner man ska börja med. För om man är från två olika kulturer, då finns det fler.

Precis, det är risk att det blir väldigt mycket.

Ja, för i Tyskland är det ju inte bara julafton utan det är ju Nikolaus. 6 december, då kommer Nikolaus och då finns det lite ritualer där. Man ska ställa ut en liten sko som Nikolaus ska stoppa godis i. Eller nötter eller något sånt där. Så i början måste man ta ett val, ska vi göra det här?

Men det är bara kallt och mörkt. Det är lite mörkare här och lite gråare än i Tyskland i oktober. I Sankt Martin så ska man gå ut och sjunga någon sång. Men man står ju bara och fryser. Så det blir liksom, den där kanske vi skippar.

Och en annan sån här tradition som finns i Tyskland är 1 maj. Då ska man löva sin cykel och cykla runt lite grann. I alla fall där min fru kommer ifrån. Det testade vi någon gång men det fanns ju inga löv. 1 maj i norra Sverige.

Det fanns ju ingenting att ta.

Så cyklar du runt lite grannris liksom.

Det fanns inget som var grönt så det gick bara inte.

Men det där påminner mig lite. För här är det den 6 januari. Som är en ganska stor grej i Frankrike. Och problemet där är att man är lite less på att äta och fira saker efter jul. Men då ska det bakas en speciell paj. Eller en slags marsipangrej. Och vi har inte riktigt hittat rätt ingredienser till den här pajen.

Men jag är ändå ganska bra på att baka. Så jag anpassar det där och gör någon slags paj. Som jag har gjort nu ett antal år. Så den där har blivit ett etablerat recept i vår familj. Som vi tycker är franskt. Men om en fransk person skulle komma hem till oss och ätit den riktiga pajen.

Den 6 januari. Då skulle de inte se någon likhet överhuvudtaget. Så det blir också de här speciallösningarna. Som kanske påminner om någonting annat. Men som egentligen inte finns någon annanstans.

Ja, men det är väl det som är lite härligt med att ha en familj. Att man uppfinner lite egna traditioner. Som egentligen inte är någon halvsyr. Vi hade, när vår son fyllde ett år. Hans första födelsedag. Då var både jag och min fru sjuka. Vi hade magsjuka.

Så vi orkade inte göra någonting. Men vi tänkte, det här är hans första födelsedag i livet. Vi måste göra någonting. Det vi orkade var att vi tog en smörgås. Och så tog vi en pepparkaksform och gjorde den i formen av ett hjärta. Och hade på lite sylt. Och satt ett ljus i. Det var allt vi orkade.

Och han tyckte det var jättefin. Och nu gör vi det varje födelsedag. Nu är det hur jag gör det. Vi måste göra den där mackan med sylt. Och så tror ni att det är tyskt eller något? Barnen kanske tror det. De kanske berättar det. Det här är vår tyska tradition.

Men sen är det ju inte. Vad är det här interkulturella föräldraskapet? Det är inte bara en fråga om de här traditionerna och praktiska grejerna. Utan det är också olika värderingar som möts. Och det här kanske är lite svårare tror jag. När någonting som ligger så pass djupt ska omsättas i praktiken.

Och det tror jag också kan vara en källa till konflikt. Ganska ofta. Hos många.

Du tror det. Ja.

Och jag har en egen liten historia här att dela med mig av. Det var när mina barn en dag... Eller efter... Efter ungefär ett halvår har kommit hem och berättat att de andra barnen. De svenska barnen på dagis. De äter lördagsgodis. Och min man tycker ju då att godis är det absolut äckligaste som finns på den här planeten.

Typiskt utlänningar att inte förstå svensk lösviksgodis. Precis.

Och det där att man går och gräver i samma lådor. Det är inte bara fullt av socker utan ohygieniskt också. Och det här pågår i sex månader. Till slut bestämmer vi att vi går och köper lördagsgodis. Och så har vi... Jag tror det var några veckor före de skulle fylla fyra år.

Så de fick tre godisar var bestämde vi. Och så skulle man gå tillbaka när de var fyra år. Så skulle de få fyra var. Och så går vi och köper det här. Och så går vi hem. Och då börjar min man ångra sig. Ifall han sett det här äckligt. Och sett vilka idiotiska val våra barn gjorde när de skulle köpa det här godiset.

Så han är ganska sur. Men i alla fall så bestämde vi att vi ska göra lite mer fransk modell. Även om fransmän inte skulle göra något så äckligt. Men vi äter godiset till dessert. I eftermiddagen. Så när vi äter upp maten så serverar vi de här tre godisbitarna på ett litet fat till barnen.

Och säger varsågod äta.

Varsågod det här är en fransk tradition. En fransk specialitet. Precis.

Och sen börjar de äta och de tycker det var jättegott. Och min man blir mer och mer provocerad. Så det slutar med att vi drar igång världens gräl. Om det var rätt eller inte att köpa det här lördagsgodiset.

Det är små godisar.

Och barnen försvinner någonstans. Och leker sin grej. Och sen slutar det sent. Och på något sätt får vi dra dem i säng. Fortsätter gräla. Och sen framåt midnatt så kommer vi plötsligt på att vi glömde borsta tänderna på barnen.

Hahaha.

Det är det typiska. Visst man kanske grälar om de där värderingarna. Men då tappar man verkligen också fokus på vad som egentligen är viktigt. Och det är ju lite synd kan man säga.

Ja men snacka om att små saker blir viktiga när man är förälder. Men precis det där med lördagsgodis. Det är nog en källa till konflikt i många föräldrapar från olika länder. Kan jag väl säga utan att säga något mer.

Hahaha. Nej då.

Men å andra sidan måste vi stå ut med massa knäppa tyska och franska saker.

Ja det är ju så. Man får ju stå ut med varandra. Och det är väl alltid så i föräldraskap. Att man måste välja vad man ska bråka om. Och vad man inte ska bråka om.

Men vilka svenska värderingar känns det viktigt för dig? Att du förmedlar till dina ettlingar.

Oj jag vet inte vad det är för värderingar. Jo men det är väl att man ska vara snäll mot andra. Men jag vet inte om det är en svensk värdering. Min fru säger det. Hon tycker att Sverige är mycket snällare än Tyskland.

Ja men det säger min man också. Varför ska alla vara så snälla hela tiden?

Ja.

Man blir jätteprovocerad av det.

Ja min fru tycker att det är bra. Hon är lite sur på att folk är mycket hårdare i Tyskland. Men man ska vara snäll mot andra. Det är väl den viktigaste värderingen. Men den är väl inte jättesvensk.

Jag har ju upptäckt att jag inte är konflikträdd. Jag är konfliktekonomisk. Jag vill hålla konflikterna nere så mycket som möjligt. Och försöka skapa den här harmonin till vilket pris som helst. Och även också föra vidare det.

Så det är väl också en konfliktkälla skulle jag kunna säga. Men det intressanta tycker jag är att det är så himla viktigt när det kommer till de små frågorna som händer. Det blir som man själv har föreställt sig. Det går inte att kompromissa på det här.

När vi var ett par förut så tänkte jag att vi kan äta nutella till frukost. Det är lite kul sådär. Men barnen? Nej det går inte.

Nej men precis. Man måste ju skärpa sig lite när man får barn. Ja. Jo. Men sen så blir det väl lätt. Nu har ju både du och jag fördelen av att det är i vårat hemland som vi bor.

Och det gör ju faktiskt en ganska stor skillnad tänker jag. En av de sakerna är ju liksom att den andra kulturen är verkligen dagsfärsk. Tänker jag. Alltså jag är ju ändå på något sätt i min kultur hela tiden som utvecklas och förändras.

Medan jag tänker att min man bär med sig någon slags burk med gammal konserverad kultur. Han har ju inte bott i Frankrike på 12-13 år. Det är ju ännu längre sedan som han var barn och de här sakerna var aktuella för honom.

Det finns ju risk att han tar med sig något som är gammalt och mossigt. Och inte alls egentligen aktuellt om vi hade bott i Frankrike nu.

Just det. Du litar inte riktigt på hans kulturella kunskaper då.

Nej, nej, nej. Precis. Gör de verkligen så där i Frankrike? Säger man verkligen så där i Frankrike nu?

Eller var det någonting man sa 1987? Precis. Det är ju en bra invändning.

På det tänker jag att hans föräldrar är ju också lite allmänt långsamma i utvecklingen. Så han kanske redan på sin tur uppfostrades på ett sätt som inte var modernt i Frankrike på 80-talet. Så där tycker jag ändå att jag har lite mer kött på benen där.

Ja, jag tycker ju såg ni min man där. Vad ska han göra? Man kan ju inte bo både där och här samtidigt. Det där löser nog vi lite genom att ha lite tyska vänner. Att umgås med lite kusiner i Tyskland som vi träffar lite sällan men ibland ändå. Så med lite sådana kontakter så får man pussla ihop det man tror gäller.

Precis. Bolla lite mellan varandra.

Men samtidigt så är det väl för oss i alla fall. Det finns en anledning kanske att vi bor i Sverige. Och det är för att vi vill uppfostra barnen här. Då får man ju ta det här. Bita i det surra äpplet och acceptera det. Ja, och då blir det mer svensk kultur. Det blir mer svensk språk.

Det blir naturligt så. Vi äter middag, för det gör man i Sverige. Vi äter inte abeln på hot och en liten smörgås till middag som man ibland gör i Tyskland.

Jag har ju träffat din fru. Hon har ju bott här ganska länge och som du säger är väldigt för svenska. Men jag tänker för den som kommer hit och är ganska ny i Sverige så hamnar man i en väldigt beroendeställning plötsligt. Jag har en kursdeltagare. Han och hans svenska fru träffade sig i USA och bodde där ganska länge.

Och sen när de fick barn så tyckte de att det var dags att flytta till Sverige. Framförallt för att de skulle kunna vara tillsammans med barnen mer och att båda föräldrarna skulle kunna jobba. Och den här mannen har haft ett supertoppjobb i USA.

Både haft status och pengar men jobbat väldigt mycket. Kört runt i stora bilar. Nu bor han i en sån där närförort till Stockholm. Han pratar inte särskilt bra svenska. Han har inte lyckats luska ut hur saker fungerar.

Plötsligt är det hans fru som har tagit makten i deras förhållande och har en helt annan balans än förut. Han beskriver sitt liv här. Han ser väldigt dåligt. Han har ett stort synfel så han får inte köra bil när det är mörkt. Det blir ju i Sverige hela vintern. Det är svårt att dra till och på det.

Han är så stackar. Han cyklar runt i den här närförorten i december. Cyklar till återvinningstationen och lämnar barnen på förskolan. Han är verkligen totalt äldre att få sitt livsbil och relationen till sin fru.

Det är ju lite läskigt för honom. Om relationen börjar krackelera så vill han inte flytta tillbaka till USA. Han har ju sina barn här i Sverige. Han vill ju fast.

Det är en väldigt maktrelation. Det blir faktiskt det. Det är ganska hårt. Det är nog just det där om man är ihop i ett annat land och flyttar hit. Om man samtidigt har barn också. Då tror jag att man lärar sig språket snabbt.

Lära sig språket och se till att få andra kontakter också än just familjen. När man får barn så plötsligt ska man börja umgås med släkten och svärföräldrar på ett helt annat sätt än man gjort förut. Då sitter man där och då blir det ingen balans med det heller. Då är det bara den ena personens släkt som man måste prata med.

Jag har en bekant som är från ett annat land. Hon är gift med en svensk man. Han kan inte hennes språk. Det är ett slaviskt språk som är svårt. De bor här så varför ska han kunna det?

Sen åker de till hennes hemland ibland. Då ska de sitta där i en trång bil med hennes mamma och pappa och deras barn. Så sitter alla och pratar det här språket som man inte förstår ett ord av.

De börjar bråka, gråta eller skratta. Han bara sitter där och vet inte vad som händer. Det är en mardrömssituation för honom. Han väntar på att vi kan komma hem till Sverige igen snart.

Så är det när jag besöker min mans familj. Man är med dem tillsammans dygnet runt. Man måste bo tillsammans med dem. Man måste äta och umgås. De pratar inte franska utan en kreol som jag har jättesvårt att förstå.

Vad tråkigt det är. Jobbigt och irriterande. Man bara vill därifrån. Det är skillnad från att man bor i samma land. Att man åker till Norrköping över helgen är en annan sak. Att bo med flykten i fyra veckor.

Precis det är det där. Om man är långt så får man stanna länge när man ska åka och hälsa på. Du har också dubbelt svårt. Det räcker inte med att du är bra på franska utan du är ett språk till.

Det är också att komma in i den kulturen och så börjar man prata franska. Det ses inte heller som något. Jag kan inte särskilt bra franska heller. Sen blir det också det här. Släkten. Han kommer från en väldigt kollektivistisk kultur.

Där släkten känner sig ha ett väldigt stort ansvar för våra barn. Medan jag som svensk tycker att det är min och Johans grej. Hur de blir och vad de gör. Där ska de lägga sig i. Då plötsligt måste man stå till svar för att barnen har blivit för svenska.

Varför har du inte gjort dem mer franska? Börjar de verkligen kritisera dem? De tycker till exempel att barnen svarar för mycket. Eller säger emot. Det är något som franska barn inte ska göra. Samtidigt, när Johan är hemma här så bråkar jag på honom.

Jag tycker att han är för hård mot barnen. Han hamnar i en väldigt speciell situation där. Där ingenting duger.

Damned if you do, damned if you don't. Ja. Stackaren. Det är inte lätt. Det är hårt.

Samtidigt finns det kul grejer. Det blir lite extra allt. Det finns alltid någon högtid som man kan fira om man har lust med det. Man kan välja att vraka över vad man vill göra. Så har man alltid den där ursäkten.

Vi bråkar, men det är för att vi har. Vi kommer från olika länder. Det är inte ditt fel. Det är inte mitt fel heller.

Vi har olika syn på det här. Det är bra.

En viktig del för att komma in i... Som jag tror är viktig om man kommer till ett nytt land. Man kan ha en interkulturell relation även om man inte är gift med svensk. Jag har en kurs med en kille.

Han kommer från Italien och hans fru kommer från Korea. För dem är det en helt annan grej. De är i ett nytt land tillsammans. Det tror jag ger dem en... Allt är emot dem på något sätt. Där hittar de någonting gemensamt. Vilket kan stärka sammanhållningen i föräldraskapet.

Då är man ute på äventyr tillsammans. Det är en grej man gör tillsammans. Nu har jag flyttat till den här personens land. Nu får jag anpassa mig.

Någon dag kommer hem den.

Det är nog en helt annan sak. Vi har tänkt att vi ska bo i Tyskland också. När barnen är små. Sen har det av olika skäl varit svårt att arrangera den stora flytten.

Jag har varit jättenervös för det. Vi har bestämt oss för att göra det några gånger. Men det känns läskigt. Jag kan tyska men den är inte jättebra. Kulturen är ungefär som här.

Men den är lite annorlunda. Det är svårt. Det är väldigt skönt att vara hemma i Sverige. Jag har bott utomlands förut under längre perioder. Det är fantastiskt.

Sista gången jag gjorde det så kände jag på slutet att jag vill leva i Sverige. Jag vill använda det svenska språket och kunna vara jag till 100%.

Jag vill ha sommarstuga med familjen.

Ja, precis. Det är åldern på något sätt.

Det är också en fråga när man pratar om föräldraskap. Är det egentligen att man är förälder eller är det bara att man håller på att bli gammal?

Det är 30-årskrisen.

Nostalgin som baklärar.

Vad är det man ska vara egentligen?

Sen hänvisar man till sin barndomsfasit. Det jag tror att den som har ett interkulturellt föräldraskap och framförallt om obalansen i att en är hemma och en är borta det är väl att den som är borta, den som kommer från ett annat land

har någon annan att kunna lita på och stödja att man inte blir för beroende av sin partner i att navigera det här nya samhället. Vi ska passa på att göra reklam för vår bok Swedish for parents of Sarah Campbell.

Det handlar också om att få den här informationen när man är ny i ett land. Att förstå hur det är det funkar. Att man kan få lite mer objektiv information än att bara fråga sin partner om hur allting fungerar. Det tror jag kan stärka en väldigt mycket och ge en någon slags självsäkerhet och självförtroende

att man kan ta vissa beslut kanske som man kanske inte skulle våga annars för man förstår inte riktigt hur systemet fungerar. Det tror jag är jätteviktigt att man blir en del av samhället själv och inte bara via partnern eller barnen.

Precis, och det kan vara bra att ha någon annan källa till kunskap om omvärlden än sin partner.

Än sin partner som baserar mycket av den kunskapen. När jag pratar om förskolan och berättar för Johan allting är baserat på mina minnen som när jag var fyra år och gick på dagis. Det är väl inte särskilt tillförlitligt och saker har förändrats väldigt mycket.

Precis, så man kan köpa den här boken till sin utländska partner som är ny i Sverige. Swedish for Parents heter den. Den finns att beställa på nätet eller på lysförlag.com. Och det var väl allt för den här gången, Sofi.

Det var allt för den här gången. Tack för att ni har lyssnat. Sofi Tegsveden Deveaux heter jag.

Emil Molander, hej då.

Avsnitt 11: Det interkulturella föräldraskapet Episode 11: Interkulturelle Elternschaft Episode 11: Intercultural parenting Episodio 11: Paternidad intercultural Épisode 11 : La parentalité interculturelle Episodio 11: Genitorialità interculturale Aflevering 11: Intercultureel ouderschap Odcinek 11: Międzykulturowe rodzicielstwo Episódio 11: Parentalidade intercultural Эпизод 11: Межкультурное воспитание детей Bölüm 11: Kültürlerarası ebeveynlik Епізод 11: Міжкультурне виховання дітей 第 11 集:跨文化育儿 第11集:跨文化養育

Det här är min kultur, du förstår inte. This is my culture, you don't understand. Bu benim kültürüm, anlamıyorsun. Stopp! Rör inte min gröt. Don't touch my porridge. Yulaf lapama dokunma.

Lysande lagom. Brilliant, just right.

Välkommen till Lysande lagom, podden där vi generaliserar om svenskt språk, kultur och mycket annat.

Jag heter Emil Molander, lärare i svenska som andraspråk. My name is Emil Molander, a teacher of Swedish as a second language.

Och Sofi TegsvedenDeveaux heter jag. Jag driver företaget BeeSwedish och jag har också en massa fördomar om svenskar och icke-svenskar. I run the company BeeSwedish and I also have a lot of prejudices about Swedes and non-Swedes. BeeSwedish şirketini yönetiyorum ve benim de İsveçliler ve İsveçli olmayanlar hakkında pek çok önyargım var. Både du och jag, vi lever ju ganska speciellt. Both you and I, we live a pretty special life. İkimiz de oldukça özel hayatlar yaşıyoruz. Både privat och i jobbet så är det ju liksom våra liv fulla av människor som kommer från andra länder. Both privately and at work, our lives are full of people who come from other countries. Hem özel hayatımız hem de iş hayatımız başka ülkelerden gelen insanlarla dolu.

Och de flesta har precis som oss lever i förhållanden med någon från ett annat land eller en annan kultur. And most people, like us, have lived in relationships with someone from another country or culture. Ve çoğu insan, bizim gibi, başka bir ülkeden veya kültürden biriyle ilişki yaşamıştır. Och vi gör det själva. Ve bunu kendimiz yapıyoruz. Så här är det ju kanske inte för vanliga svensson där ute i stugorna som man säger. This may not be the case for ordinary Swedes out there in the cottages, as they say. Nej.

Om man pratar fördomar. If you talk about prejudice. Eğer önyargıdan bahsediyorsan. Vi är ju inga vanliga Svensson du och jag. You and I are not ordinary people. Sonuçta siz ve ben sıradan insanlar değiliz. Vi har ju utländska partners. Yabancı ortaklarımız var.

Precis, vi har ju gjort saker. Yes, we have done things. Evet, bazı şeyler yaptık.

Hur länge har du haft en fransk man? Ne zamandır Fransız bir kocanız var?

Jag blir så svettig varje gång jag får den frågan. Bu soruyla her karşılaştığımda çok terliyorum. Jag säger alltid fel. I always say the wrong thing. Hep yanlış şeyler söylüyorum. Vi är liksom officiellt ett par sedan den 22 juli 2010 tror jag. Sanırım 22 Temmuz 2010'dan beri resmi olarak bir çift sayılırız.

Så det är åtta år. Yani sekiz yıl. Jag har varit med min fru i tio år. On yıldır eşimle birlikteyim. Så du vinner här. Yani burada sen kazandın. Ja, precis. Men vad har vi lärt oss om det interkulturella föräldraskapet och förhållandet här? Peki kültürlerarası ebeveynlik ve buradaki ilişki hakkında ne öğrendik?

Ja, precis. Evet, aynen öyle. Det är jätteintressant att du säger just föräldraskap. It is very interesting that you mention parenting. Ebeveynlikten bahsetmeniz çok ilginç. Vi upptäckte att vi verkligen hade två helt olika kulturer och väldigt olika värderingar. Gerçekten tamamen farklı iki kültüre ve çok farklı değerlere sahip olduğumuzu keşfettik.

Väldigt olika sätt att lösa saker, olika vanor, olika sätt att fira högtider och så vidare. Very different ways of doing things, different habits, different ways of celebrating holidays and so on.

Ja, jag känner igen det lite grann. Yes, I recognize it a little bit. En liten del av tjusningen att vara ihop med någon i ett annat land är att man kan prata om skillnader i kultur. A small part of the appeal of dating someone from another country is that you can talk about cultural differences. Başka bir ülkeden biriyle çıkmanın cazibesinin küçük bir kısmı, kültürel farklılıklar hakkında konuşabilmenizdir. Eller säger man så eller gör man så i ett land. Or so they say or do in a country. Men jag tyckte hela tiden att vi hade väldigt lik kultur. But I always thought we had a very similar culture.

Jag tänkte att norra Tyskland och Sverige är typ samma sak, det är ingen stor skillnad. Sen fick vi barn och då börjar man märka de små skillnaderna. Vilka skillnader har du märkt framför allt?

Jag tror att det största chocken för mig är kanske inte någon skillnad i sig. I think the biggest shock for me is maybe not any difference per se. Utan att jag upptäckte hos mig själv att jag är så otroligt ovillig att kompromissa kring de här sakerna. Rather, I discovered in myself that I am so incredibly unwilling to compromise on these matters. Jag blir så otroligt stenhård i att saker ska vara på mitt sätt. I become so incredibly rigid in wanting things to be my way.

Det är ingenting som kan rubba mig när det gäller barnen. There is nothing that can move me when it comes to the children. Och ändå tycker jag inte att jag är någon super helikopterförälder. And yet I don't think I'm a super helicopter parent. Att jag har någon stor behov av kontroll över mina barn. That I have some great need for control over my children. Men det är liksom vuxit upp någon slags... Jag hittar en del av mig själv som jag aldrig hade sett förut. But it's kind of grown up somehow... I find a part of myself that I've never seen before.

Till exempel att det är klart att de ska lägga sig den här tiden eller att vi ska äta middag den här tiden? Ist zum Beispiel klar, dass sie um diese Zeit ins Bett gehen sollen oder dass wir um diese Zeit zu Abend essen sollen? For example, is it clear that they should go to bed at this time or that we should have dinner at this time?

Det som är viktigast för mig är att mina barn ska få ta risker och undersöka och upptäcka världen själv. Och inte bli begränsade av en massa nej. Und nicht durch viele Nein's eingeschränkt werden. Det där hade jag ingen aning om innan jag fick barn. Ich hatte keine Ahnung davon, bevor ich Kinder hatte. I had no idea about that before I had children. Det hade jag överhuvudtaget inte föreställt mig. Das hatte ich mir überhaupt nicht vorgestellt. I had not imagined that at all.

Jag tror att alla föräldrar upplever oavsett om man kommer från ett annat land eller inte. Ich denke, alle Eltern machen diese Erfahrung, egal ob man aus einem anderen Land kommt oder nicht. I think all parents experience this whether you come from another country or not. Man har ju det här med att man inte ska låta sina barn äta godis. Es gibt diese Sache, dass man seine Kinder keine Süßigkeiten essen lassen darf. There is the issue of not letting your children eat sweets. Det här ska jag säga stopp. I'm going to call a halt to this. Och sen blir det ju aldrig så till slut. And then it never turns out that way in the end. Man måste ju ge upp de där drömmarna. Sie müssen diese Träume aufgeben. You have to give up those dreams. Men det här är något helt annorlunda. But this is something completely different.

Men kan det inte vara så att man har en partner från samma land också som man har barn med? But couldn't it be that you also have a partner from the same country with whom you have children? Att man har olika syn på sånt där? Dass Menschen unterschiedliche Ansichten zu diesen Dingen haben? That people have different views on these things? Hur mycket sitter det i kulturen? How much is in the culture?

Det är säkert så. That is certainly the case. Jag tror säkert, inte bara jag utan även ganska många i vår situation, överdriver de här kulturella skillnaderna eller kanske använder dem som en slags ursäkt för att vara annorlunda. Ich denke, dass wahrscheinlich nicht nur ich, sondern auch viele Menschen in unserer Situation diese kulturellen Unterschiede übertreiben oder sie vielleicht als eine Art Ausrede benutzen, um anders zu sein. I think probably, not only me but also quite a few people in our situation, exaggerate these cultural differences or maybe use them as a kind of excuse to be different. Och säger att konflikter eller meningsskiljaktigheter beror på kulturen och kanske inte på personen. And says that conflicts or disagreements are due to the culture and perhaps not the person.

Det som jag tycker är skillnad när man har barn är att små oviktiga saker plötsligt blir väldigt viktiga. What I think is different when you have children is that small unimportant things suddenly become very important. Man vill att det ska vara på ett visst sätt för att man vill föra sin kultur vidare. Sie wollen, dass es auf eine bestimmte Art und Weise geschieht, weil sie ihre Kultur weitergeben wollen. You want it to be a certain way because you want to pass on your culture. Till exempel så kom jag på mig själv för några veckor sedan att jag absolut ville baka mjuk pepparkaka. Zum Beispiel habe ich vor ein paar Wochen festgestellt, dass ich eigentlich weiche Lebkuchen backen wollte. For example, I realized a few weeks ago that I absolutely wanted to bake soft gingerbread.

Det var jätteviktigt. Vi måste göra mjuk pepparkaka. Mina barn måste uppleva. My children need to experience. Nej, nej, nej. Det är inte ens en julkaka för mig i alla fall. It's not even a Christmas cake for me anyway. Alltså mjukt, du vet sådana där sockerkakor. So soft, you know those sugar cookies. Det har ingenting med pepparkaka att göra egentligen. It has nothing to do with gingerbread. Men det blev viktigt för mig. But it became important to me. Mina barn måste få uppleva hur det är att äta mjuk pepparkaka i sin barndom.

Det måste man bara göra. You just have to do it. Jag har aldrig bakat det tidigare. Ich habe es noch nie gebacken. I have never baked it before. Jag har inte ätit det på hur många år som helst. Ich habe es schon seit vielen Jahren nicht mehr gegessen. I haven't eaten it for however many years. Förutom kanske när min mamma har gjort det någon gång. Except maybe when my mother has done it at some point. Men blev det av då? But did it happen? Ja, jag har bakat det. Nu har de ätit mjuk pepparkaka. Nu känner jag mig nöjd. Now I feel satisfied. Det blir så här fånigt. It gets this silly.

Men då kan det bli lite problem när min fru som aldrig ätit mjuk pepparkaka. Hon skiter väl i det. Es ist ihr egal. She doesn't care. Det är bara en kaka för henne. Men för mig är det en smak av barndomen.

Precis, att hon inte tar det på allvar heller. That's right, she doesn't take it seriously either.

Ja, precis. Det kan ju bli så. That may be the case. Och det där har jag märkt till exempel när det gäller gröt. And I've noticed this, for example, when it comes to porridge. Jag tycker att en riktig frukost är gröt, havregrynsgröt och den smakar havregrynsgröt. I think a real breakfast is porridge, oatmeal and it tastes like oatmeal. Men då ibland så kokar min fru gröten. But then sometimes my wife cooks the porridge.

Och då tänker hon att det kanske är gott om man har lite fikon i den. And then she thinks that it might be good if you have some figs in it. Nej, man har inte det i gröt. No, you don't have it in porridge. I gröt har man lite sylt på och sen mjölk. Det är väl nyttigare om man har fikon i. Men nej, då är det inte gröt längre.

Eller till exempel om vi tar lite mindre salt. Or, for example, if we take a little less salt. Nej, gröt är så här tycker jag. No, porridge is like this I think. Det här är min kultur, du förstår inte. This is my culture, you don't understand. Stopp, rör inte min gröt. Och det är skitlöjligt.

Det finns ju den här bristen på respekt för viktiga saker. There is this lack of respect for important things. Det var ju som när jag råkade föreslå att vi skulle skaffa en sån där adventsljusstake. It was like when I accidentally suggested that we should get one of those Advent candle holders. En sån där trekant som folk har. One of those triangles that people have. Och så tittar vi på henne. And then we look at her. Vadå? What? Låtsasljus av plast. Plastic pretend candles. Vad är det för billig skit? What kind of cheap shit is that?

Varför skulle vi köpa en sån jätteful grej? Why would we buy such an ugly thing? Och så får man en liten tankeställare. And it gives you a little bit of food for thought. Ja, men den är ju egentligen ganska ful. Men i och med att man har växt upp i den där och alltid sett den. But having grown up in it and having always seen it. Så har den ju blivit något mer än sig själv. Then it has become something more than itself.

Man har en bild av någonting som man aromatiserar. You have an image of something that you aromatize.

Så det är sådana här fraser som man bara säger till barn. So these are phrases that you only say to children. Och då har min fru ibland sagt så här. And then my wife has sometimes said this. Men varför säger du inte sådär? But why don't you say that? Det är väl inget fint. That's not very nice. Till exempel det här ordet morsgris. For example, this word mother pig. Är du mammagris nu eller morsgris för när man vill vara med sin mamma? Are you a mama's boy now or a mama's boy for when you want to be with your mother? Varför ska du fåna barnet och säga att det är en gris när den vill vara med sin mamma? Why should you make the child feel like a pig when it wants to be with its mother?

Och jag tycker, nej, bara så. And I think, no, just like that. Och det är ju ett jättekonstigt ord. Alltså varför ska vi säga det?

Ja, men det gör man ju.

Ja, men man gör ju det. Yes, but you do it. Det bara är så. Men sen måste man ju ibland göra lite aktiva val också när det gäller traditioner. But then you sometimes have to make some active choices when it comes to traditions. För när man har barn, det är väl då man börjar med tradition. Because when you have children, that's when you start with tradition. Om man inte har barn så är det inte så himla noga. If you don't have children, it's not that fussy.

Då kan man ju gå och äta Kinamat på julafton om man känner för det. Then you can go and eat Chinese food on Christmas Eve if you feel like it. Men med barnen då, barnen ska uppleva det här. But with the children, the children should experience this.

Och då är det ju väldigt viktigt att barnen upplever det som man själv gjorde som barn. And then it is very important that the children experience what you did as a child.

Exakt likadant.

Återuppleva en massa ganska konstiga grejer som man kanske inte ens själv tyckte var så roligt just då. Reliving a lot of pretty weird stuff that you might not even think was funny at the time. Men som nu har något romantiskt skimmer över sig. But which now has a romantic feel to it.

Jo, men man måste liksom välja också vilka traditioner man ska börja med. För om man är från två olika kulturer, då finns det fler.

Precis, det är risk att det blir väldigt mycket.

Ja, för i Tyskland är det ju inte bara julafton utan det är ju Nikolaus. Yes, because in Germany it's not just Christmas Eve, it's St. Nicholas. 6 december, då kommer Nikolaus och då finns det lite ritualer där. Man ska ställa ut en liten sko som Nikolaus ska stoppa godis i. Eller nötter eller något sånt där. You have to display a small shoe that Nikolaus will put candy in. Or nuts or something like that. Så i början måste man ta ett val, ska vi göra det här?

Men det är bara kallt och mörkt. Det är lite mörkare här och lite gråare än i Tyskland i oktober. It's a bit darker here and a bit grayer than in Germany in October. I Sankt Martin så ska man gå ut och sjunga någon sång. Men man står ju bara och fryser. Så det blir liksom, den där kanske vi skippar.

Och en annan sån här tradition som finns i Tyskland är 1 maj. Då ska man löva sin cykel och cykla runt lite grann. Then you should rent your bike and cycle around a bit. I alla fall där min fru kommer ifrån. Det testade vi någon gång men det fanns ju inga löv. We tried that once, but there were no leaves. 1 maj i norra Sverige.

Det fanns ju ingenting att ta.

Så cyklar du runt lite grannris liksom. Dann radelt man sozusagen um den Nachbarreis herum. Then you cycle around some neighboring rice as well.

Det fanns inget som var grönt så det gick bara inte. Es gab nichts Grünes, also war es einfach nicht möglich. There was nothing green so it just wasn't possible.

Men det där påminner mig lite. Aber das erinnert mich ein wenig daran. För här är det den 6 januari. Denn am 6. Januar ist es soweit. Som är en ganska stor grej i Frankrike. Das ist in Frankreich eine ziemlich große Sache. Och problemet där är att man är lite less på att äta och fira saker efter jul. Und das Problem dabei ist, dass die Menschen nach Weihnachten ein bisschen müde sind vom Essen und Feiern. Men då ska det bakas en speciell paj. Aber dann muss ein besonderer Kuchen gebacken werden. Eller en slags marsipangrej. Oder eine Art von Marzipan. Och vi har inte riktigt hittat rätt ingredienser till den här pajen. Und wir haben noch nicht die richtigen Zutaten für diesen Kuchen gefunden.

Men jag är ändå ganska bra på att baka. Så jag anpassar det där och gör någon slags paj. So I adapt it there and make some kind of pie. Som jag har gjort nu ett antal år. As I have done now for a number of years. Så den där har blivit ett etablerat recept i vår familj. Som vi tycker är franskt. Men om en fransk person skulle komma hem till oss och ätit den riktiga pajen. But what if a French person came to our house and ate the real pie?

Den 6 januari. Då skulle de inte se någon likhet överhuvudtaget. Then they would not see any similarity at all. Så det blir också de här speciallösningarna. So there will also be these special solutions. Som kanske påminner om någonting annat. Men som egentligen inte finns någon annanstans.

Ja, men det är väl det som är lite härligt med att ha en familj. Att man uppfinner lite egna traditioner. Som egentligen inte är någon halvsyr. Which is not really a semi-acid. Vi hade, när vår son fyllde ett år. Hans första födelsedag. Då var både jag och min fru sjuka. Vi hade magsjuka.

Så vi orkade inte göra någonting. Men vi tänkte, det här är hans första födelsedag i livet. Vi måste göra någonting. Det vi orkade var att vi tog en smörgås. What we could manage was that we had a sandwich. Och så tog vi en pepparkaksform och gjorde den i formen av ett hjärta. Och hade på lite sylt. Och satt ett ljus i. Det var allt vi orkade.

Och han tyckte det var jättefin. Och nu gör vi det varje födelsedag. Nu är det hur jag gör det. Vi måste göra den där mackan med sylt. Och så tror ni att det är tyskt eller något? And you think it's German or something? Barnen kanske tror det. De kanske berättar det. Det här är vår tyska tradition.

Men sen är det ju inte. Vad är det här interkulturella föräldraskapet? Det är inte bara en fråga om de här traditionerna och praktiska grejerna. It's not just a question of these traditions and practicalities. Utan det är också olika värderingar som möts. But it is also different values that come together. Och det här kanske är lite svårare tror jag. När någonting som ligger så pass djupt ska omsättas i praktiken. When something so deeply rooted has to be put into practice.

Och det tror jag också kan vara en källa till konflikt. Ganska ofta. Hos många.

Du tror det. Ja.

Och jag har en egen liten historia här att dela med mig av. And I have my own little story to share here. Det var när mina barn en dag... Eller efter... Efter ungefär ett halvår har kommit hem och berättat att de andra barnen. It was when my children one day... Or after... After about six months, they came home and told me that the other children... De svenska barnen på dagis. The Swedish children in kindergarten. De äter lördagsgodis. Och min man tycker ju då att godis är det absolut äckligaste som finns på den här planeten.

Typiskt utlänningar att inte förstå svensk lösviksgodis. It's typical of foreigners not to understand Swedish sweets. Precis.

Och det där att man går och gräver i samma lådor. And that thing about digging in the same boxes. Det är inte bara fullt av socker utan ohygieniskt också. Och det här pågår i sex månader. Till slut bestämmer vi att vi går och köper lördagsgodis. Och så har vi... Jag tror det var några veckor före de skulle fylla fyra år.

Så de fick tre godisar var bestämde vi. So we decided to give them three sweets each. Och så skulle man gå tillbaka när de var fyra år. Så skulle de få fyra var. Och så går vi och köper det här. Och så går vi hem. Och då börjar min man ångra sig. And then my husband starts to regret it. Ifall han sett det här äckligt. In case he's seen this disgusting thing. Och sett vilka idiotiska val våra barn gjorde när de skulle köpa det här godiset. And seen the idiotic choices our children made when buying this candy.

Så han är ganska sur. So he is quite angry. Men i alla fall så bestämde vi att vi ska göra lite mer fransk modell. But anyway, we decided that we will do a bit more French model. Även om fransmän inte skulle göra något så äckligt. Men vi äter godiset till dessert. I eftermiddagen. Så när vi äter upp maten så serverar vi de här tre godisbitarna på ett litet fat till barnen. So when we finish the food, we serve these three pieces of candy on a small plate to the children.

Och säger varsågod äta.

Varsågod det här är en fransk tradition. En fransk specialitet. Precis.

Och sen börjar de äta och de tycker det var jättegott. Och min man blir mer och mer provocerad. Så det slutar med att vi drar igång världens gräl. So we end up starting the world's arguments. Om det var rätt eller inte att köpa det här lördagsgodiset.

Det är små godisar.

Och barnen försvinner någonstans. Och leker sin grej. Och sen slutar det sent. Och på något sätt får vi dra dem i säng. And somehow we have to put them to bed. Fortsätter gräla. Keep arguing. Och sen framåt midnatt så kommer vi plötsligt på att vi glömde borsta tänderna på barnen.

Hahaha.

Det är det typiska. Visst man kanske grälar om de där värderingarna. Sure, you may argue about those values. Men då tappar man verkligen också fokus på vad som egentligen är viktigt. Och det är ju lite synd kan man säga.

Ja men snacka om att små saker blir viktiga när man är förälder. Men precis det där med lördagsgodis. Det är nog en källa till konflikt i många föräldrapar från olika länder. This is probably a source of conflict for many couples from different countries. Kan jag väl säga utan att säga något mer.

Hahaha. Nej då.

Men å andra sidan måste vi stå ut med massa knäppa tyska och franska saker. But on the other hand, we have to put up with a lot of weird German and French stuff.

Ja det är ju så. Man får ju stå ut med varandra. Och det är väl alltid så i föräldraskap. Att man måste välja vad man ska bråka om. Och vad man inte ska bråka om.

Men vilka svenska värderingar känns det viktigt för dig? Att du förmedlar till dina ettlingar. That you pass on to your juniors.

Oj jag vet inte vad det är för värderingar. Jo men det är väl att man ska vara snäll mot andra. Men jag vet inte om det är en svensk värdering. Min fru säger det. Hon tycker att Sverige är mycket snällare än Tyskland.

Ja men det säger min man också. Varför ska alla vara så snälla hela tiden? Why does everyone have to be so nice all the time?

Ja.

Man blir jätteprovocerad av det. It's very provocative.

Ja min fru tycker att det är bra. Hon är lite sur på att folk är mycket hårdare i Tyskland. Men man ska vara snäll mot andra. Det är väl den viktigaste värderingen. Men den är väl inte jättesvensk. But it is not very Swedish.

Jag har ju upptäckt att jag inte är konflikträdd. I have discovered that I am not afraid of conflict. Jag är konfliktekonomisk. Jag vill hålla konflikterna nere så mycket som möjligt. I want to keep conflicts as low as possible. Och försöka skapa den här harmonin till vilket pris som helst. Och även också föra vidare det. And also to pass it on.

Så det är väl också en konfliktkälla skulle jag kunna säga. So that is also a source of conflict, I would say. Men det intressanta tycker jag är att det är så himla viktigt när det kommer till de små frågorna som händer. But what I find interesting is that it is so important when it comes to the small issues that happen. Det blir som man själv har föreställt sig. It becomes what you have imagined. Det går inte att kompromissa på det här. There can be no compromise on this.

När vi var ett par förut så tänkte jag att vi kan äta nutella till frukost. When we were a couple before, I thought we could have nutella for breakfast. Det är lite kul sådär. Men barnen? Nej det går inte.

Nej men precis. Man måste ju skärpa sig lite när man får barn. Ja. Jo. Men sen så blir det väl lätt. But then it becomes easy. Nu har ju både du och jag fördelen av att det är i vårat hemland som vi bor. Now both you and I have the advantage of living in our home country.

Och det gör ju faktiskt en ganska stor skillnad tänker jag. En av de sakerna är ju liksom att den andra kulturen är verkligen dagsfärsk. One of those things is that the other culture is really fresh. Tänker jag. Alltså jag är ju ändå på något sätt i min kultur hela tiden som utvecklas och förändras. So I'm still somehow in my culture all the time, which is developing and changing.

Medan jag tänker att min man bär med sig någon slags burk med gammal konserverad kultur. While I think my husband is carrying some kind of jar of old preserved culture. Han har ju inte bott i Frankrike på 12-13 år. He has not lived in France for 12-13 years. Det är ju ännu längre sedan som han var barn och de här sakerna var aktuella för honom. It was even longer ago that he was a child and these things were relevant to him.

Det finns ju risk att han tar med sig något som är gammalt och mossigt. There is a risk that he will bring something that is old and stale. Och inte alls egentligen aktuellt om vi hade bott i Frankrike nu. And not really relevant at all if we were living in France now.

Just det. Du litar inte riktigt på hans kulturella kunskaper då. You don't really trust his cultural knowledge then.

Nej, nej, nej. Precis. Gör de verkligen så där i Frankrike? Säger man verkligen så där i Frankrike nu?

Eller var det någonting man sa 1987? Precis. Det är ju en bra invändning. This is a good objection.

På det tänker jag att hans föräldrar är ju också lite allmänt långsamma i utvecklingen. I think that his parents are also generally slow in their development. Så han kanske redan på sin tur uppfostrades på ett sätt som inte var modernt i Frankrike på 80-talet. So perhaps he was already in turn brought up in a way that was not fashionable in France in the 80s. Så där tycker jag ändå att jag har lite mer kött på benen där. So I still think I have a bit more meat on my bones there.

Ja, jag tycker ju såg ni min man där. Yes, I think you saw my husband there. Vad ska han göra? Man kan ju inte bo både där och här samtidigt. Det där löser nog vi lite genom att ha lite tyska vänner. We can probably solve that by having some German friends. Att umgås med lite kusiner i Tyskland som vi träffar lite sällan men ibland ändå. Spending time with some cousins in Germany who we see rarely but sometimes anyway. Så med lite sådana kontakter så får man pussla ihop det man tror gäller. So with a few such contacts, you have to piece together what you think applies.

Precis. Bolla lite mellan varandra. Play a little ball between each other.

Men samtidigt så är det väl för oss i alla fall. But at the same time, it's good for us anyway. Det finns en anledning kanske att vi bor i Sverige. Och det är för att vi vill uppfostra barnen här. And that's because we want to raise the children here. Då får man ju ta det här. Then you have to take this. Bita i det surra äpplet och acceptera det. Bite the bullet and accept it. Ja, och då blir det mer svensk kultur. Det blir mer svensk språk.

Det blir naturligt så. Vi äter middag, för det gör man i Sverige. We eat dinner, because that's what you do in Sweden. Vi äter inte abeln på hot och en liten smörgås till middag som man ibland gör i Tyskland. We don't eat the abel on hot and a small sandwich for dinner as they sometimes do in Germany.

Jag har ju träffat din fru. Hon har ju bott här ganska länge och som du säger är väldigt för svenska. She has lived here for quite some time and, as you say, is very pro-Swedish. Men jag tänker för den som kommer hit och är ganska ny i Sverige så hamnar man i en väldigt beroendeställning plötsligt. But I think for those who come here and are fairly new to Sweden, you suddenly find yourself in a very dependent position. Jag har en kursdeltagare. Han och hans svenska fru träffade sig i USA och bodde där ganska länge.

Och sen när de fick barn så tyckte de att det var dags att flytta till Sverige. Framförallt för att de skulle kunna vara tillsammans med barnen mer och att båda föräldrarna skulle kunna jobba. Och den här mannen har haft ett supertoppjobb i USA.

Både haft status och pengar men jobbat väldigt mycket. Kört runt i stora bilar. Driving around in big cars. Nu bor han i en sån där närförort till Stockholm. Han pratar inte särskilt bra svenska. Han har inte lyckats luska ut hur saker fungerar. He has not been able to figure out how things work.

Plötsligt är det hans fru som har tagit makten i deras förhållande och har en helt annan balans än förut. Suddenly, his wife has taken control of their relationship and has a completely different balance than before. Han beskriver sitt liv här. Han ser väldigt dåligt. Han har ett stort synfel så han får inte köra bil när det är mörkt. Det blir ju i Sverige hela vintern. Det är svårt att dra till och på det.

Han är så stackar. He is so poor. Han cyklar runt i den här närförorten i december. Cyklar till återvinningstationen och lämnar barnen på förskolan. Han är verkligen totalt äldre att få sitt livsbil och relationen till sin fru. He is really totally older to get his life car and the relationship with his wife.

Det är ju lite läskigt för honom. Om relationen börjar krackelera så vill han inte flytta tillbaka till USA. If the relationship starts to break down, he doesn't want to move back to the US. Han har ju sina barn här i Sverige. Han vill ju fast. He wants to stay.

Det är en väldigt maktrelation. It is a very powerful relationship. Det blir faktiskt det. Det är ganska hårt. Det är nog just det där om man är ihop i ett annat land och flyttar hit. It's probably just that if you are together in another country and move here. Om man samtidigt har barn också. Då tror jag att man lärar sig språket snabbt. Then I think you learn the language quickly.

Lära sig språket och se till att få andra kontakter också än just familjen. Learn the language and make sure you have contacts beyond your family. När man får barn så plötsligt ska man börja umgås med släkten och svärföräldrar på ett helt annat sätt än man gjort förut. Då sitter man där och då blir det ingen balans med det heller. Då är det bara den ena personens släkt som man måste prata med.

Jag har en bekant som är från ett annat land. Hon är gift med en svensk man. Han kan inte hennes språk. Det är ett slaviskt språk som är svårt. De bor här så varför ska han kunna det?

Sen åker de till hennes hemland ibland. Då ska de sitta där i en trång bil med hennes mamma och pappa och deras barn. Så sitter alla och pratar det här språket som man inte förstår ett ord av.

De börjar bråka, gråta eller skratta. Han bara sitter där och vet inte vad som händer. Det är en mardrömssituation för honom. Han väntar på att vi kan komma hem till Sverige igen snart.

Så är det när jag besöker min mans familj. This is the case when I visit my husband's family. Man är med dem tillsammans dygnet runt. You are with them together 24 hours a day. Man måste bo tillsammans med dem. Man måste äta och umgås. De pratar inte franska utan en kreol som jag har jättesvårt att förstå.

Vad tråkigt det är. That's a shame. Jobbigt och irriterande. Difficult and annoying. Man bara vill därifrån. You just want to leave. Det är skillnad från att man bor i samma land. Att man åker till Norrköping över helgen är en annan sak. Att bo med flykten i fyra veckor. Living with the refugee for four weeks.

Precis det är det där. Om man är långt så får man stanna länge när man ska åka och hälsa på. If you are far away, you have to stay a long time when you go to visit. Du har också dubbelt svårt. Det räcker inte med att du är bra på franska utan du är ett språk till. It is not enough that you are good at French but you are another language.

Det är också att komma in i den kulturen och så börjar man prata franska. It's also getting into that culture and then you start speaking French. Det ses inte heller som något. It is also not seen as anything. Jag kan inte särskilt bra franska heller. I don't know French very well either. Sen blir det också det här. Släkten. Han kommer från en väldigt kollektivistisk kultur.

Där släkten känner sig ha ett väldigt stort ansvar för våra barn. Where the family feels a huge responsibility for our children. Medan jag som svensk tycker att det är min och Johans grej. Hur de blir och vad de gör. Där ska de lägga sig i. Då plötsligt måste man stå till svar för att barnen har blivit för svenska. They are supposed to interfere. Then suddenly you have to answer for the fact that the children have become too Swedish.

Varför har du inte gjort dem mer franska? Why haven't you made them more French? Börjar de verkligen kritisera dem? De tycker till exempel att barnen svarar för mycket. For example, they think that children respond too much. Eller säger emot. Det är något som franska barn inte ska göra. This is something that French children should not do. Samtidigt, när Johan är hemma här så bråkar jag på honom. At the same time, when Johan is at home here, I make trouble for him.

Jag tycker att han är för hård mot barnen. Han hamnar i en väldigt speciell situation där. Där ingenting duger. Where nothing is good enough.

Damned if you do, damned if you don't. Ja. Stackaren. Poor guy. Det är inte lätt. Det är hårt.

Samtidigt finns det kul grejer. Det blir lite extra allt. There will be a little extra everything. Det finns alltid någon högtid som man kan fira om man har lust med det. There is always a holiday that you can celebrate if you feel like it. Man kan välja att vraka över vad man vill göra. You can pick and choose what you want to do. Så har man alltid den där ursäkten. Then there's always that excuse.

Vi bråkar, men det är för att vi har. We argue, but that's because we have. Vi kommer från olika länder. Det är inte ditt fel. Det är inte mitt fel heller.

Vi har olika syn på det här. Det är bra.

En viktig del för att komma in i... Som jag tror är viktig om man kommer till ett nytt land. An important part of getting into the... Which I think is important if you come to a new country. Man kan ha en interkulturell relation även om man inte är gift med svensk. You can have an intercultural relationship even if you are not married to a Swede. Jag har en kurs med en kille.

Han kommer från Italien och hans fru kommer från Korea. För dem är det en helt annan grej. De är i ett nytt land tillsammans. Det tror jag ger dem en... Allt är emot dem på något sätt. I think it gives them a... Everything is against them in some way. Där hittar de någonting gemensamt. There they find something in common. Vilket kan stärka sammanhållningen i föräldraskapet. This can strengthen parental cohesion.

Då är man ute på äventyr tillsammans. Det är en grej man gör tillsammans. Nu har jag flyttat till den här personens land. Nu får jag anpassa mig.

Någon dag kommer hem den. One day it will come home.

Det är nog en helt annan sak. Vi har tänkt att vi ska bo i Tyskland också. När barnen är små. Sen har det av olika skäl varit svårt att arrangera den stora flytten. Then, for various reasons, it has been difficult to arrange the big move.

Jag har varit jättenervös för det. Vi har bestämt oss för att göra det några gånger. We have decided to do it a few times. Men det känns läskigt. Jag kan tyska men den är inte jättebra. Kulturen är ungefär som här.

Men den är lite annorlunda. Det är svårt. Det är väldigt skönt att vara hemma i Sverige. Jag har bott utomlands förut under längre perioder. Det är fantastiskt.

Sista gången jag gjorde det så kände jag på slutet att jag vill leva i Sverige. The last time I did it, I felt at the end that I wanted to live in Sweden. Jag vill använda det svenska språket och kunna vara jag till 100%.

Jag vill ha sommarstuga med familjen.

Ja, precis. Det är åldern på något sätt. It is the age in a way.

Det är också en fråga när man pratar om föräldraskap. Är det egentligen att man är förälder eller är det bara att man håller på att bli gammal? Is it really being a parent or is it just getting old?

Det är 30-årskrisen.

Nostalgin som baklärar. Nostalgia in reverse.

Vad är det man ska vara egentligen? What are you supposed to be?

Sen hänvisar man till sin barndomsfasit. Then you refer to your childhood phase. Det jag tror att den som har ett interkulturellt föräldraskap och framförallt om obalansen i att en är hemma och en är borta det är väl att den som är borta, den som kommer från ett annat land What I think that the person who has an intercultural parenting and especially about the imbalance of one being at home and one being away is that the one who is away, the one who comes from another country.

har någon annan att kunna lita på och stödja att man inte blir för beroende av sin partner i att navigera det här nya samhället. have someone else to rely on and support you to avoid becoming too dependent on your partner in navigating this new society. Vi ska passa på att göra reklam för vår bok Swedish for parents of Sarah Campbell. We are promoting our book Swedish for parents by Sarah Campbell.

Det handlar också om att få den här informationen när man är ny i ett land. Att förstå hur det är det funkar. Att man kan få lite mer objektiv information än att bara fråga sin partner om hur allting fungerar. That you can get more objective information than just asking your partner about how things work. Det tror jag kan stärka en väldigt mycket och ge en någon slags självsäkerhet och självförtroende

att man kan ta vissa beslut kanske som man kanske inte skulle våga annars för man förstår inte riktigt hur systemet fungerar. that you can take certain decisions that you might not dare to take otherwise because you don't really understand how the system works. Det tror jag är jätteviktigt att man blir en del av samhället själv och inte bara via partnern eller barnen.

Precis, och det kan vara bra att ha någon annan källa till kunskap om omvärlden än sin partner. Exactly, and it can be good to have another source of knowledge about the outside world than your partner.

Än sin partner som baserar mycket av den kunskapen. Than their partner who bases much of that knowledge. När jag pratar om förskolan och berättar för Johan allting är baserat på mina minnen som när jag var fyra år och gick på dagis. Det är väl inte särskilt tillförlitligt och saker har förändrats väldigt mycket. It is not very reliable and things have changed a lot.

Precis, så man kan köpa den här boken till sin utländska partner som är ny i Sverige. Swedish for Parents heter den. Den finns att beställa på nätet eller på lysförlag.com. Och det var väl allt för den här gången, Sofi.

Det var allt för den här gången. Tack för att ni har lyssnat. Sofi Tegsveden Deveaux heter jag.

Emil Molander, hej då.