Kapitel 8: Kan den jävla striden börja någon gång? (3) Kapitel 8: Kann die blutige Schlacht jemals beginnen? (3) Chapter 8: Can the Damn Battle Ever Begin? (3)

Ingen sa någonting, men jag hörde deras tveksamma tankar. Nobody said anything, but I heard their hesitant thoughts.

Åh, kom igen! Oh, come on! De har brutit mot avtalet! They have broken the agreement!

Vi har inga bevis – hon kanske är sjuk på riktigt … We have no evidence - she may be really sick…

ÅH, KOM IGEN! OH COME ON!

Okej, det mesta tyder på det. Okay, most things suggest that. Men ändå, Jacob … Sams tankar var långsamma, försiktiga. But still, Jacob… Sam's thoughts were slow, cautious. Är du säker på att det är vad du vill? Are you sure this is what you want? Att det verkligen är rätt? That it really is right? Vi vet alla vad hon ville. We all know what she wanted.

Avtalet nämner ingenting om offrens fria vilja, Sam! The agreement mentions nothing about the victims' free will, Sam!

Är hon verkligen ett offer? Is she really a victim? Kan du verkligen kalla henne det? Can you really call her that?

Ja!

Jake, tänkte Seth, de är inte våra fiender. Jake, Seth thought, they are not our enemies.

Håll tyst! Shut up! Bara för att du känner någon sorts sjuk hjältedyrkan för den där blodsugaren, förändras inte lagen. Just because you feel some kind of sick hero worship for that bloodsucker, the law does not change. De är våra fiender. They are our enemies. De är på vårt territorium. They are in our territory. Vi måste utplåna dem. We must wipe them out. Jag struntar i om du och Edward Cullen roade er med att slåss tillsammans en gång i tiden. I do not care if you and Edward Cullen enjoyed fighting together once upon a time.

Och vad tänker du göra när Bella slåss på deras sida, Jacob? And what are you going to do when Bella fights on their side, Jacob? Vad gör du då? What are you doing then? undrade Seth. Seth wondered.

Hon är inte Bella längre. She's not Bella anymore.

Tänker du ta henne själv? Are you going to take her yourself?

Jag kunde inte låta bli att rysa till. I could not help but shudder.

Nej, det kommer du inte att göra. No, you will not do that. Tänker du tvinga någon av oss att göra det? Are you going to force any of us to do that? Och sedan hata den av oss som gör det för alltid? And then hate the one of us who does it forever?

Jag skulle inte … I would not …

Jo, det skulle du. Well, you would. Du är inte redo för den här striden, Jake. You're not ready for this battle, Jake.

Instinkten tog över. Instinct took over. Jag kröp ihop, morrade åt den gängliga, sandfärgade vargen på andra sidan cirkeln. I curled up, growled at the walkable, sand-colored wolf on the other side of the circle.

Jacob! Jacob! varnade Sam. Sam warned. Seth, håll tyst en stund. Seth, shut up for a moment.

Seth nickade med sitt stora huvud. Seth nodded with his big head.

Jäklar, vad har jag missat? Damn, what have I missed? tänkte Quil, som sprang i full fart mot samlingsplatsen. thought Quil, who ran at full speed towards the gathering place. Jag hörde om Charlies samtal … I heard about Charlie's call…

Vi gör oss redo, tänkte jag. We're getting ready, I thought. Du kan väl springa förbi Kims hus och släpa med dig Jared hit? You can run past Kim's house and drag Jared here, can you? Vi kommer att behöva alla. We will need everyone.

Kom raka vägen hit, Quil, befallde Sam. Come straight here, Quil, Sam commanded. Vi har inte bestämt någonting än. We have not decided anything yet.

Jag morrade. I growled.

Jacob, jag måste tänka på vad som är bäst för flocken. Jacob, I have to think about what's best for the herd. Jag måste skydda er alla. I have to protect you all. Tiderna har förändrats sedan våra förfäder slöt det där avtalet. Times have changed since our ancestors signed that agreement. Jag … tror faktiskt inte att familjen Cullen utgör något hot mot oss. I actually do not think the Cullen family poses a threat to us. Och vi vet att de inte kommer att stanna länge till. And we know they will not stay long. När de väl har berättat sin historia kommer de att dra vidare. Once they have told their story, they will move on. Våra liv kommer att bli som vanligt igen. Our lives will be back to normal.

Som vanligt? As usual?

Om vi utmanar dem, Jacob, kommer de att försvara sig. If we challenge them, Jacob, they will defend themselves.

Är du rädd? Are you afraid?

Är du så villig att offra en bror? Are you so willing to sacrifice a brother? Han gjorde en paus. He paused. Eller en syster? Or a sister? tillade han, som en eftertanke. he added, as an afterthought.

Jag är inte rädd för att dö. I'm not afraid to die.

Jag vet det, Jacob. I know, Jacob. Det är en anledning till att jag tvivlar på ditt omdöme i den här frågan. That's one reason I doubt your judgment on this matter.

Jag såg djupt in i hans svarta ögon. I looked deep into his black eyes. Tänker du följa våra förfäders avtal eller inte? Are you going to follow our ancestors' agreement or not?

Jag gör vad som är bäst för flocken, upprepade Sam. I'm doing what's best for the herd, Sam repeated.

Fegis. Coward.

Han morrade och visade tänderna. He growled and bared his teeth. Nu räcker det, Jacob. That's enough, Jacob. Sams tankeröst förändrades, fick den där egendomliga klangen vi inte kunde sätta oss upp emot. Sams Denkstimme veränderte sich und nahm diesen seltsamen Klang an, dem wir nicht widerstehen konnten. Sam's voice changed, got that strange sound we could not resist. Alfahannens röst. The voice of the alpha male. Han svepte med blicken över alla vargarna i cirkeln. He swept his gaze over all the wolves in the circle. Flocken attackerar inte Cullens utan provokation. The pack does not attack the Cullens without provocation. De utgör inget hot mot oss eller mot Forks invånare. They do not pose a threat to us or to Forks residents. Bella Swan har gjort ett medvetet val, och vi ska inte straffa våra före detta allierade för det valet. Bella Swan has made a conscious choice, and we should not punish our former allies for that choice.

Instämmer, tänkte Seth entusiastiskt. Agree, Seth thought enthusiastically.

Jag trodde jag bad dig att vara tyst, Seth. I thought I was asking you to be quiet, Seth.

Hoppsan. Oops. Förlåt, Sam. Sorry, Sam.

Jacob, vart är du på väg? Jacob, where are you going?

Jag lämnade cirkeln, rörde mig västerut för att kunna vända honom ryggen. I left the circle, moving west to be able to turn my back on him. Jag ska säga farväl till min far. I'm going to say goodbye to my father. Det finns tydligen ingen anledning för mig att stanna så här länge. There is apparently no reason for me to stay this long.

Åh, Jake! Oh, Jake! Gör inte så igen! Do not do that again!

Håll tyst, Seth! Shut up, Seth! tänkte flera röster samtidigt. thought several voices at once.

Vi vill inte att du ska ge dig av, tänkte Sam, mjukare den här gången. We do not want you to leave, Sam thought, softer this time.

Tvinga mig att stanna då, Sam. Force me to stay then, Sam. Ta ifrån mig min fria vilja. Take away my free will. Gör mig till en slav. Make me a slave.

Det skulle jag aldrig göra, det vet du. I would never do that, you know that.

Då finns det ingenting kvar att säga. Then there is nothing left to say.

Jag sprang bort från dem och ansträngde mig hårt för att inte tänka på vad som skulle hända härnäst. I ran away from them, trying hard not to think about what would happen next. I stället koncentrerade jag mig på mitt minne av de långa vargmånaderna, när jag låtit mänskligheten rinna av mig tills jag blivit mer djur än man. Instead, I concentrated on my memory of the long wolf months, when I let humanity run away from me until I became more animal than man. Jag hade levt i stunden, ätit när jag var hungrig, sovit när jag var trött, druckit när jag var törstig och sprungit – sprungit bara för att springa. I had lived in the moment, eaten when I was hungry, slept when I was tired, drank when I was thirsty and ran - ran just to run. Enkla behov, enkla lösningar. Simple needs, simple solutions. Smärtan antog lätthanterliga former. The pain took easy forms. Smärta av hunger, av kall is under tassarna, av en bruten klo när middagen gjorde motstånd. Pain from hunger, from cold ice under the paws, from a broken claw when dinner resisted. Det fanns alltid en lösning, ett enkelt botemedel. There was always a solution, a simple cure.

Inte som mänsklig smärta. Not as human pain.

Men så fort jag närmade mig mitt hus övergick jag i mänsklig form. But as soon as I approached my house, I turned into human form. Jag behövde få tänka i fred. I needed to think in peace.

Jag lossade shortsen och drog dem på mig medan jag sprang mot huset. I loosened my shorts and pulled them on me as I ran towards the house.

Jag hade gjort det. I had done it. Jag hade dolt mina tankar, och nu var det för sent för Sam att stoppa mig. I had hidden my thoughts, and now it was too late for Sam to stop me. Han kunde inte höra mig längre. He could not hear me anymore.

Sams befallning hade varit glasklar. Sam's command had been crystal clear. Flocken skulle inte anfalla Cullens. The herd would not attack Cullens. Okej. Okay.

Han hade inte nämnt någonting om enskilda individer. He had not mentioned anything about individuals.

Nej, flocken skulle inte anfalla någon i dag. No, the pack wouldn't attack anyone today.

Men det skulle jag göra. But I would do that.