Kapitel 8: Kan den jävla striden börja någon gång? (2) Kapitel 8: Kann die blutige Schlacht jemals beginnen? (2) Chapter 8: Can the fucking battle ever begin? (2)

Prinsesstema. Princess theme. Hon tvingade mig att ta på mig en krona, och sedan föreslog Emily att alla skulle prova hennes nya teatersmink på mig.” She forced me to wear a crown, and then Emily suggested that everyone try on her new theatrical make-up. ”

”Wow, jag önskar verkligen att jag hade fått se det.” “Wow, I really wish I could have seen that.”

”Ingen fara, Emily tog kort. "No danger, Emily took cards. Jag blev faktiskt rätt läcker.” Mir wurde sogar ziemlich heiß." I actually became quite delicious. ”

”Du är så lättlurad.” "You are so gullible."

Quil ryckte på axlarna. Quil shrugged. ”Claire hade roligt. Claire had fun. Det var huvudsaken.” That was the main thing. "

Jag himlade med ögonen. I rolled my eyes. Det var svårt att umgås med präglade människor. Es war schwierig, mit geprägten Menschen in Kontakt zu kommen. It was difficult to hang out with embossed people. Det spelade ingen roll vilken fas de befann sig i – på väg att gifta sig, som Sam, eller bara en utnyttjad barnvakt, som Quil – fridfullheten och självklarheten de utstrålade fick mig att vilja kräkas. It did not matter what phase they were in - about to get married, like Sam, or just an exploited babysitter, like Quil - the serenity and obviousness they radiated made me want to vomit.

Claire tjöt från hans axlar och pekade på marken. Claire shouted from his shoulders and pointed to the ground. ”Fin sten, Qwill! “Fine stone, Qwill! Min, min!” My my!"

”Vilken av dem, tjejen? "Which of them, girl? Den röda?” The Red?"

”Inte jöd!” "Not a Jew!"

Quil sjönk ner på knä medan Claire skrek och drog honom i håret. Quil sank to his knees as Claire screamed and pulled his hair. ”Den här blå?” "This blue?"

”Nej, nej, nej …” sjöng den lilla flickan och skrattade åt sin nya lek. "No, no, no…" sang the little girl and laughed at her new play.

Konstigast av allt var att Quil hade lika roligt som hon. Strangest of all was that Quil had as much fun as she did. Han såg inte trött och uppgiven ut, som så många av turistföräldrarna, som mest verkade vänta på att det skulle bli läggdags för deras små telningar. Er sah nicht müde und resigniert aus, wie so viele der Touristeneltern, die darauf zu warten schienen, dass ihre Kinder ins Bett gingen. He did not look tired and dejected, like so many of the tourist parents, who mostly seemed to be waiting for it to be bedtime for their little ones. Man såg aldrig några riktiga föräldrar som var lika entusiastiska över de dumma lekar ungarna hittade på. You never saw any real parents who were as enthusiastic about the stupid games the kids invented. Jag hade sett Quil leka tittut i en hel timme utan att tröttna. I had seen Quil play peek for a whole hour without getting tired.

Och jag kunde inte ens reta honom för det – jag avundades honom för mycket. And I could not even tease him for that - I envied him too much.

Fast jag tyckte synd om honom, eftersom han hade fjorton långa år av munkliv framför sig innan Claire kom upp i hans ålder – för Quil var det i alla fall tur att varulvar inte blev äldre. Er tat mir allerdings leid, denn er hatte noch vierzehn lange Jahre des Mönchtums vor sich, bevor Claire sein Alter erreichte - zumindest für Quil war es ein Glück, dass Werwölfe nicht älter wurden. Though I felt sorry for him, because he had fourteen long years of monk life ahead of him before Claire came of age - for Quil it was at least lucky that werewolves did not grow older. Men inte ens den långa väntan verkade bekymra honom särskilt mycket. But not even the long wait seemed to worry him much.

”Funderar du aldrig på att börja dejta, Quil?” frågade jag. "Are you never thinking about starting dating, Quil?" did I ask.

”Va?” “Huh?”

”Nej, inte guj”, kuttrade Claire. "No, not guy," Claire cooed.

”En riktig tjej, menar jag. "A real girl, I mean. Bara tills vidare. Only for the time being. När du inte sitter barnvakt.” When you are not babysitting. ”

Quil stirrade på mig med öppen mun. Quil stared at me with his mouth open.

”Fin sten, fin sten!” skrek Claire när han inte erbjöd henne något nytt val. "Fine stone, fine stone!" Claire shouted when he did not offer her a new choice. Hon slog honom i huvudet med sina små knytnävar. She hit him in the head with her small fists.

”Förlåt, gumman. “Sorry, old lady. Vad sägs om den här fina lila?” How about this nice purple? ”

”Nej”, fnittrade hon, ”inte den.” "No," she giggled, "not that one."

”Hjälp mig lite här, snälla?” “Help me here, please?”

Claire tänkte efter. Claire thought about it. ”Gjön”, sa hon till slut. "Bark," she finally said.

Quil granskade stenarna på marken, plockade upp fyra stycken i olika gröna nyanser och gav dem till henne. Quil examined the stones on the ground, picking up four in various shades of green and giving them to her. ”Träffade jag rätt?” "Did I get it right?"

”Ja!”

”Vilken av dem?” "Which of them?"

”Alla äj jätt!” "Everyone is great!"

Hon kupade händerna och han gav henne de små stenarna. She cupped her hands and he gave her the small stones. Hon skrattade och började genast slå honom i huvudet med dem. She laughed and immediately started hitting him in the head with them. Quil grimaserade teatraliskt, rätade på sig och började gå upp mot parkeringsplatsen. Quil grimaced theatrically, straightened up and started walking up to the parking lot. Han var antagligen rädd för att hon skulle dra på sig en förkylning i de våta kläderna. He was probably afraid that she would catch a cold in her wet clothes. Han var värre än vilken överbeskyddande, paranoid mamma som helst. He was worse than any overprotective, paranoid mother.

”Ledsen om jag var lite framfusig nyss, om det där med tjejer”, sa jag. "Sorry if I was a little cheeky just now, about that with girls," I said.

”Nej, ingen fara”, svarade Quil. "No, no danger," Quil replied. ”Jag blev bara lite förvånad. "I was just a little surprised. Jag har inte tänkt på det alls.” I haven't thought about it at all.”

”Hon skulle säkert förstå. "She would surely understand. När hon blir vuxen menar jag. When she grows up, I mean. Hon skulle knappast bli arg för att du hade ett liv medan hon tultade runt i blöjor.” She would hardly get angry because you had a life while she was wandering around in diapers. ”

”Nej, jag vet. "No I know. Hon skulle säkert förstå.” She would surely understand. "

Han sa inget mer. He said nothing more.

”Men du tänker ändå inte göra det, eller hur?” gissade jag. "But you're not going to do it anyway, are you?" I guessed.

”Jag kan inte se det”, svarade han med låg röst. "I can not see it," he replied in a low voice. ”Jag kan inte föreställa mig det. “I can't imagine it. Jag ser helt enkelt … ingen på det sättet. I simply see… no one that way. Jag lägger inte ens märke till tjejer längre. I do not even notice girls anymore. Ser inte deras ansikten.” Do not see their faces. "

”Det, tillsammans med tiaran och sminket, skulle kunna innebära att Claire får en helt annan konkurrens att oroa sig för.” "Das, zusammen mit dem Diadem und dem Make-up, könnte bedeuten, dass Claire sich um eine ganz andere Art von Wettbewerb kümmern muss." "That, along with the tiara and makeup, could mean that Claire has a completely different competition to worry about."

Quil skrattade och kastade en slängkyss mot mig. Quil laughed and threw a kiss at me. ”Är du ledig på fredag, Jacob?” "Are you free on Friday, Jacob?"

”I dina drömmar”, svarade jag och grimaserade. "In your dreams," I replied, grimacing. ”Men ja, jag antar att jag är det.” "But yes, I guess I am."

Quil tvekade ett ögonblick. Quil hesitated for a moment. ”Funderar du aldrig på att dejta?” "Do you never think about dating?"

Jag suckade. Jag fick väl skylla mig själv. Ich muss mir selbst Vorwürfe gemacht haben. I must have blamed myself.

”Du borde verkligen fundera på att skaffa dig ett liv, Jake.” "You really should be thinking about getting a life, Jake."

Han sa det inte retsamt eller på skämt. He did not say it teasingly or jokingly. Han lät medlidande, förstående. He sounded compassionate, understanding. Och det gjorde det ännu värre. And that made it even worse.

”Jag ser dem inte heller, Quil”, svarade jag. "I do not see them either, Quil," I replied. ”Jag ser inte deras ansikten.” “I don't see their faces.”

Quil suckade också. Quil sighed as well.

Långt bortifrån, för långt för att någon annan än vi skulle höra det över vågbruset, steg ett ylande från skogen. Far away, too far for anyone other than us to hear it over the sound of the waves, a howling rose from the forest.

”Jäklar, det är Sam”, sa Quil. "Damn, it's Sam," Quil said. Han lyfte händerna och kände på Claire, som för att försäkra sig om att hon var kvar. He raised his hands and felt Claire, as if to make sure she was still there. ”Jag vet inte var hennes mamma är!” "I do not know where her mother is!"

”Jag kollar upp det. "I will look it up. Om vi behöver dig, hör jag av mig”, sa jag så snabbt att orden blandades samman. If we need you, I'll get in touch, ”I said so quickly that the words were mixed up. ”Du kan väl ta henne till Clearwaters? “You can take her to the Clearwaters, right? Sue och Billy kan hålla ett öga på henne om det behövs. Sue and Billy can keep an eye on her if needed. Och de kanske vet vad som är på gång.” And maybe they know what's going on. ”

”Okej. Stick nu, Jake!” Stick now, Jake! ”

Jag började springa, men inte mot stigen genom den snåriga häcken, utan kortaste vägen mot skogen. Ich begann zu laufen, aber nicht in Richtung des Weges durch die Dornenhecke, sondern auf dem kürzesten Weg zum Wald. I started running, but not towards the path through the narrow hedge, but the shortest way to the forest. Jag hoppade över en hög med drivved och fortsatte springa genom törnbuskarna. Ich sprang über einen Haufen Treibholz und rannte weiter durch die Dornenbüsche. I jumped over a pile of driftwood and continued running through the thorn bushes. Taggarna rispade min hud, men det struntade jag i. De små såren skulle läka innan jag nådde fram till träden. The thorns scratched my skin, but I ignored it. The small wounds would heal before I reached the trees.

Jag genade bakom butiken och sprang över landsvägen. I ducked behind the shop and ran across the country road. Någon tutade. Someone honked. När jag väl var i skydd av träden började jag springa fortare, med längre steg. Once I was protected by the trees, I started running faster, with longer steps. Folk skulle ha stirrat om jag gjort det tidigare. People would have stared if I had done it before. Vanliga människor kunde inte springa så här. Ordinary people could not run like this. Ibland tänkte jag att det vore kul att ställa upp i en tävling, som en kvaltävling inför OS eller så. Sometimes I thought it would be fun to compete in a competition, like a qualifying competition before the Olympics or so.

Det hade varit roligt att se alla de där stjärnidrottarna när jag bara blåste förbi dem. It would have been fun to see all those star athletes when I just blew past them. Fast jag var ganska säker på att proverna de tog för att försäkra sig om att ingen var dopad antagligen skulle avslöja en massa konstig skit i mitt blod. Though I was pretty sure that the samples they took to make sure no one was doped would probably reveal a lot of weird shit in my blood.

Så fort jag kommit in i den riktiga skogen, utan vägar och hus i sikte, tvärstannade jag och drog av mig shortsen. As soon as I got into the real forest, with no roads and houses in sight, I stopped and pulled off my shorts. Med snabba, vana rörelser rullade jag ihop dem och knöt fast dem med skinnsnöret runt min ena vrist. With quick, habitual movements, I rolled them up and tied them with the leather cord around one of my ankles. Jag började byta form medan jag fortfarande drog åt knuten. I started to change shape while still tightening the knot.

Hettan vibrerade nerför min ryggrad, sköt ut i hårda stötar genom armarna och benen. The heat vibrated down my spine, erupting in hard blows through my arms and legs. Det tog bara en sekund. It only took a second. Värmen strömmade genom mig och jag kände det tysta skimret som gjorde mig till något annat. The heat flowed through me and I felt the silent shimmer that made me something else. Jag tryckte mina tunga tassar mot den torra jorden och sträckte på ryggen i en lång, böljande rörelse. I pressed my heavy paws against the dry ground and stretched my back in a long, undulating motion.

Det var lätt att byta form när jag var så här koncentrerad. It was easy to change shape when I was so concentrated. Jag hade inga problem med mitt hetsiga temperament längre. I had no problem with my hot temper anymore. Förutom när det hindrade mig. Except when it bothered me.

En kort sekund mindes jag det fruktansvärda ögonblicket vid det där skämtet till bröllop. For a brief second, I remembered that awful moment at that wedding joke. Jag hade varit så galen av ursinne att jag inte kunnat få kroppen att fungera. I had been so mad with rage that I could not get my body to function. Jag hade varit fjättrad, skakande och glödande, oförmögen att skifta form och döda monstret som stod bara ett par meter ifrån mig. I had been shackled, shaking and glowing, unable to change shape and kill the monster that was only a few meters away from me. Det hade varit så omtumlande. It had been so dizzying.

Jag ville inget hellre än att döda honom, men jag var rädd att göra henne illa och mina vänner var i vägen. I wanted nothing better than to kill him, but I was afraid to hurt her and my friends were in the way. Och sedan, när jag äntligen lyckats anta den form jag önskade, en order från min ledare. And then, when I finally managed to take the form I wanted, an order from my leader. Påbudet från alfahannen. The injunction from the alpha male. Om det bara hade varit Embry och Quil där den kvällen, inte Sam … hade jag då kunnat döda mördaren? If it had only been Embry and Quil there that night, not Sam… would I have been able to kill the killer?

Jag hatade när Sam körde med mig på det sättet. I hated when Sam drove with me that way. Jag hatade känslan av att inte ha något val, att vara tvungen att lyda. I hated the feeling of having no choice, of having to obey.

Plötsligt blev jag medveten om att jag hade publik. Suddenly I became aware that I had an audience. Jag var inte ensam med mina tankar. I was not alone in my thoughts.

Så självupptagen hela tiden, tänkte Leah. So self-absorbed all the time, Leah thought.

Ja, inget hyckleri här, Leah, tänkte jag tillbaka. Yes, no hypocrisy here, Leah, I thought back.

Lägg av, bad Sam. Hang up, Sam begged.

Vi tystnade. We fell silent.

Var är Quil och Jared? Where are Quil and Jared? undrade Sam. Sam wondered.

Quil har Claire. Quil has Claire. Han ska lämna henne hos Clearwaters. He's leaving her at Clearwaters.

Bra. Good. Sue tar hand om henne. Sue takes care of her.

Jared skulle till Kim, tänkte Embry. Jared was going to Kim, Embry thought. Det är inte säkert att han hörde dig. It's not certain he heard you.

Ett lågt stön for genom flockens medvetande. A low moan passed through the flock's consciousness. Jag stönade med de andra. I moaned with the others. När Jared äntligen dök upp skulle han med största säkerhet fortfarande tänka på Kim, och ingen ville ha en redogörelse för vad de sysslade med just nu. Wenn Jared endlich auftauchte, würde er mit Sicherheit immer noch an Kim denken, und niemand wollte einen Bericht darüber, was sie gerade taten. When Jared finally showed up, he would most certainly still be thinking of Kim, and no one wanted an account of what they were doing right now.

Sam satte sig ner och lät ännu ett ylande ljuda genom luften. Sam sat down and made another howling sound through the air. Det var en signal och en befallning. Es war ein Signal und ein Befehl. It was a signal and a command.

Flocken samlades några kilometer öster om där jag befann mig. The herd gathered a few kilometers east of where I was. Jag sprang mot den genom den täta skogen. I ran towards it through the dense forest. Leah, Embry och Paul var också på väg. Leah, Embry and Paul were also on their way. Leah var närmast; snart hörde jag hennes steg bara en liten bit ifrån mig. Leah was closest; soon I heard her footsteps just a short distance from me. Vi sprang parallellt med varandra i stället för tillsammans. We ran in parallel with each other instead of together.

Vi kan inte vänta på honom hela dagen. We can not wait for him all day. Han får helt enkelt komma efter senare. Das muss er einfach später nachholen. He simply has to come after later.

Läget, chefen? The situation, boss? ville Paul veta. wollte Paul wissen. Paul wanted to know.

Vi måste prata. We have to talk. Något har hänt. Something has happened.

Jag kände Sams tankar fladdra mot mig – inte bara Sams, utan också Seths, Collins och Bradys. I felt Sam's thoughts fluttering toward me—not just Sam's, but Seth's, Collins', and Brady's. Collin och Brady, de nya vargarna, hade patrullerat med Sam i dag och visste därför lika mycket som han. Collin and Brady, the new wolves, had patrolled Sam today and therefore knew as much as he did. Däremot undrade jag varför Seth redan var på plats, redan visste. Aber ich fragte mich, warum Seth schon da war, schon wusste. However, I wondered why Seth was already in place, already knew. Det var inte hans tur. It wasn't his turn.

Seth, berätta vad du hörde. Seth, tell me what you heard.

Jag ökade farten, ville komma fram. I increased the speed, wanted to get there. Jag hörde att Leah också sprang fortare. I heard that Leah also ran faster. Hon avskydde att bli omsprungen. Sie hasste es, übergangen zu werden. She hated being run over. Eftersom hon inte var starkast, ville hon vara snabbast. Because she was not the strongest, she wanted to be the fastest.

Snabbare än du, din idiot, väste hon och satte fart på allvar. Schneller als du, du Idiot", zischte sie und machte sich ernsthaft auf den Weg. Faster than you, you idiot, she hissed and set off in earnest. Jag spärrade ut klorna och kastade mig framåt. I clawed my way out and threw myself forward.

Sam verkade inte på humör att stå ut med vårt vanliga gnabb. Sam did not seem in the mood to put up with our usual nagging. Jake, Leah, lägg av. Jake, Leah, hang up.

Ingen av oss saktade farten. Neither of us slowed down.

Sam morrade, men släppte det. Sam growled, but let it go. Seth? Seth?

Charlie ringde runt tills han fick tag på Billy hemma hos mig. Charlie called around until he got Billy at my house.

Ja, jag pratade med honom, insköt Paul. Yes, I talked to him, Paul interjected.

Jag kände en stöt genom kroppen när Seth tänkte Charlies namn. I felt a jolt through my body as Seth thought of Charlie's name. Nu var det dags. Now it was time. Väntan var över. The wait was over. Jag sprang fortare, tvingade mig själv att andas trots att mina lungor plötsligt kändes väldigt motvilliga. I ran faster, forcing myself to breathe even though my lungs suddenly felt very reluctant.

Vilken historia skulle det bli? What story would that be?

Han har flippat ur fullständigt. He has freaked out completely. Edward och Bella kom visst tillbaka förra veckan, och …” Edward and Bella came back last week, and… ”

Trycket i bröstet lättade lite. The pressure in the chest eased a little.

Hon levde. She lived. Hon var i alla fall inte död som i död. Wenigstens war sie nicht tot im Sinne von tot. In any case, she was not dead as in death.

Jag hade inte förstått vilken stor skillnad det skulle göra för mig. I had not understood what a big difference it would make for me. Jag hade tänkt på henne som död hela den här tiden, men inte insett det förrän nu. I had thought of her as dead all this time, but did not realize it until now. Jag hade inte väntat mig att han skulle föra tillbaka henne levande. I did not expect him to bring her back alive. Det borde inte spela någon roll, för jag visste vad som väntade. It should not matter, because I knew what to expect.

Ja, och nu kommer de dåliga nyheterna. Yes, and now comes the bad news. Charlie pratade med henne, sa att hon lät riktigt risig. Charlie talked to her, said she sounded really shaky. Hon sa till honom att hon var sjuk. She told him she was ill. Carlisle tog över och berättade för Charlie att Bella hade drabbats av någon ovanlig sjukdom i Sydamerika, att hon låg i karantän. Carlisle took over and told Charlie that Bella had contracted an unusual disease in South America, that she was in quarantine. Charlie håller på att bli galen, för inte ens han får hälsa på henne. Charlie is going crazy, because not even he can greet her.

Han säger att han struntar i om han också blir sjuk, men Carlisle vägrar ge med sig. He says he doesn't care if he also gets sick, but Carlisle refuses to give in. Inga besökare. No visitors. Han sa till Charlie att det var allvarligt, men att han gör allt han kan. He told Charlie that it was serious, but that he was doing everything he could. Charlie har varit helt utom sig över det i flera dagar, men inte ringt Billy förrän nu. Charlie has been completely out of it for several days, but did not call Billy until now. Han sa att hon lät värre i dag. He said she sounded worse today.

Tystnaden som följde var djup, laddad. The silence that followed was deep, charged. Vi förstod allihop. We all understood.

Charlie skulle alltså få tro att hon dog av den här sjukdomen. Charlie would thus think that she died of this disease. Skulle de låta honom se liket? Would they let him see the body? Den bleka, orörliga kroppen? The pale, immobile body? De kunde inte låta honom röra hennes kalla hud – då skulle han kanske lägga märke till hur hård hon var. They could not let him touch her cold skin - then he might notice how hard she was. De måste vänta tills hon klarade att ligga stilla, utan att döda Charlie och resten av de sörjande. They have to wait until she can lie still, without killing Charlie and the rest of the mourners. Hur lång tid skulle det ta? How long would it take?

Skulle de begrava henne? Would they bury her? Skulle hon själv gräva sig ut, eller skulle blodsugarna hämta henne? Would she dig herself out, or would the bloodsuckers pick her up?

De andra lyssnade till mina spekulationer under tystnad. The others listened to my speculations in silence. Jag hade tänkt igenom det här mycket mer än någon av dem. I had thought through this much more than any of them.

Leah och jag kom in i gläntan nästan samtidigt, men hon var övertygad om att hon vann med en noslängd. Leah and I entered the clearing almost at the same time, but she was confident that she won by a nose length. Hon sjönk ner på marken bredvid sin bror, medan jag travade fram till Sams högra sida. She sank to the ground next to her brother, while I trotted to Sam's right. Paul flyttade på sig för att göra plats åt mig. Paul moved to make room for me.

Slog dig igen, tänkte Leah, men jag hörde henne knappt. Struck again, Leah thought, but I could barely hear her.

Jag undrade varför jag var den enda som stod upp, med raggen rest, darrande av otålighet. Ich fragte mich, warum ich der Einzige war, der aufstand, den Lappen hochhielt und vor Ungeduld zitterte. I wondered why I was the only one standing up, with the rag up, trembling with impatience.

Vad väntar vi på? What are we waiting for? frågade jag. did I ask.