×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 5: Isle Esme (3)

Kapitel 5: Isle Esme (3)

Jag hade provat på det med Renée under en av hennes intensiva träningsperioder. Sextiofem lyft med fem kilo i varje hand, och jag hade inte kunnat röra mig dagen därpå. Det här var inte hälften så smärtsamt.

Jag svalde irritationen och försökte låta lugnande. ”Vi visste att det här skulle bli knepigt, men … Tja, det var faktiskt mycket enklare än jag hade väntat mig. Och det här är verkligen ingenting.” Jag strök med fingrarna över mina blåmärken. ”Med tanke på att det var första gången tyckte jag att det gick fantastiskt bra. Med lite träning …”

Hans ansiktsuttryck blev plötsligt så häftigt att jag avbröt mig mitt i meningen.

”Enklare än du väntat dig? Hade du väntat dig det här, Bella? Att jag skulle göra dig illa? Hade du trott att det skulle bli värre? Tycker du att experimentet lyckades, bara för att du överlevde? Inga brutna ben – ser du det som en framgång?”

Jag väntade och lät honom få ur sig allt han ville säga. Sedan väntade jag lite till medan han hämtade andan. När hans ögon var lugna svarade jag, lugnt och försiktigt:

”Jag visste inte vad jag skulle vänta mig, men jag hade absolut inte väntat mig att det skulle vara så … underbart och perfekt.” Jag sänkte rösten till en viskning och tittade ner på mina händer. ”Jag menar, jag vet ju inte hur det var för dig, men så var det för mig.”

Ett svalt finger lyfte min haka. ”Är det vad du oroar dig för?” mumlade han. ”Att jag inte njöt av det?”

Jag mötte inte hans blick. ”Jag vet att det inte är samma sak för dig. Du är inte mänsklig. Jag försökte bara förklara att, för en människa … kan livet nog inte bli bättre än så.”

Han var tyst så länge att jag till slut inte kunde låta bli att se på honom. Hans ansikte var mjukare nu, eftertänksamt.

”Det verkar som om jag har ännu mer att be om ursäkt för.” Han rynkade pannan. ”Jag kunde inte ens drömma om att du skulle tolka mina känslor för vad jag gjorde mot dig i natt som att … tja, som om det inte var den bästa natten i min existens. Men jag vill inte tänka på det så, inte när du …”

Jag drog lite på munnen. ”Menar du det? Bästa natten någonsin?” frågade jag med svag röst.

Han tog mitt ansikte mellan sina händer. ”Jag pratade med Carlisle efter att vi hade gjort vår överenskommelse, i hopp om att han skulle kunna hjälpa mig. Naturligtvis varnade han mig för att det skulle bli farligt för dig.” En skugga drog över hans ansikte. ”Men han hade förtroende för mig, ett förtroende jag inte förtjänade.”

Jag började protestera, men han lade två fingrar över mina läppar.

”Jag frågade honom också vad jag kunde vänta mig. Jag visste inte hur det skulle kännas … eftersom jag är vampyr, menar jag.” Han log blekt. ”Carlisle sa att det var en väldigt mäktig upplevelse, olik alla andra. Han sa att fysisk kärlek var något jag måste ta på allvar. Eftersom vår sinnesstämning är så stabil, kan starka känslor förändra oss för gott. Men han sa också att jag inte behövde oroa mig för just det, eftersom du redan hade förändrat mig så fullständigt.” Den här gången var hans leende mer uppriktigt.

”Jag talade med mina bröder också”, fortsatte han. ”De sa att det var enormt tillfredsställande, nästan lika njutningsfullt som att dricka blod.” Han rynkade pannan igen. ”Men jag har smakat på ditt blod, och det finns nog ingenting häftigare än det … De hade nog inte fel, precis. Jag tror bara att det var annorlunda för oss. Mer, på något sätt.”

”Det var mer. Det var allt.”

”Men det förändrar inte det faktum att jag hade fel. Även om det vore möjligt att du faktiskt kände på det sättet.”

”Vad ska det betyda? Tror du att jag hittar på? Varför?”

”För att lindra mina skuldkänslor. Jag kan inte bortse från bevisen, Bella. Eller från din gamla vana att försöka vifta bort alla mina misstag.”

Jag grep tag i hans haka och lutade mig framåt tills våra ansikten bara var några centimeter ifrån varandra. ”Lyssna på mig nu, Edward Cullen. Jag hittar inte på någonting för din skull, okej? Jag visste inte ens att det fanns en anledning att få dig att må bättre förrän du började beklaga dig. Jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv – jag var inte så här lycklig när du bestämde dig för att du älskade mig mer än du ville döda mig, eller första morgonen jag vaknade och du var där … Inte ens när jag hörde din röst i dansstudion …” Han ryckte till vid påminnelsen om när en jagande vampyr nästan lyckats döda mig, men jag fortsatte ändå. ”… eller när du sa 'ja' och jag insåg att jag, av någon anledning, skulle få behålla dig för alltid. De är mina lyckligaste minnen, men det här överträffar allt. Så enkelt är det.”

Han rörde vid rynkan mellan mina ögonbryn. ”Jag gör dig olycklig nu. Det vill jag inte.”

”Sluta vara olycklig själv då! Det är det enda som är fel just nu.”

Han rynkade pannan, drog ett djupt andetag och nickade. ”Du har rätt. Det som har hänt har hänt, och jag kan inte förändra det. Det finns ingen anledning för mig att förstöra den här stunden för dig. Jag ska göra allt jag kan för att göra dig lycklig nu.”

Jag granskade honom misstänksamt och han log mot mig.

”Vad som helst som gör mig lycklig?” frågade jag, i samma ögonblick som min mage kurrade igen.

”Du är hungrig”, sa han snabbt. Han flög upp ur sängen så att dunfjädrarna yrde, vilket påminde mig om en sak.

”Exakt varför bestämde du dig för att förstöra Esmes kuddar, förresten?” frågade jag, satte mig upp och skakade fler fjädrar ur håret.

Han hade redan dragit på sig ett par slappa kakibyxor och stod i dörröppningen och plockade fjädrar ur sitt eget hår.

”Jag vet inte om jag bestämde någonting i natt”, muttrade han. ”Var bara glad att det var kuddarna och inte dig.” Han suckade tungt och skakade på huvudet, som för att bli av med den dystra tanken. Ett väldigt innerligt leende lyste upp hans ansikte, men jag anade att det krävdes en rejäl ansträngning för att klämma fram det.

Jag gled försiktigt ur den höga sängen och sträckte på mig igen, mer medveten om värken i kroppen den här gången. Jag hörde honom dra efter andan. Han vände sig bort från mig och knöt nävarna så hårt att knogarna vitnade.

”Ser jag så hemsk ut?” frågade jag och försökte låta lättsam. Han svalde hårt, men vände sig inte om igen, antagligen för att han inte ville visa mig sitt ansiktsuttryck. Jag gick in i badrummet för att se efter själv.

Jag stirrade på min nakna kropp i helfigursspegeln bakom dörren.

Det var inte det värsta jag sett. Jag hade en svag skugga över ena kinden och läpparna var lite svullna, men annars såg mitt ansikte ut som vanligt. Resten av mig pryddes av blå och lila fläckar. Jag undersökte de blåmärken som skulle bli svårast att dölja – de på armarna och axlarna. Det var inte så farligt. Jag fick lätt blåmärken, men när de väl dök upp hade jag oftast glömt orsaken till dem. De här hade förstås bara börjat bildas – jag skulle se ännu värre ut i morgon. Det skulle inte göra saker och ting lättare.

Sedan höjde jag blicken till mitt hår och stönade högt.

”Bella?” Han stod plötsligt bakom mig.

”Jag kommer aldrig att få ut allt det här ur håret!” Jag pekade på mitt huvud, som bokstavligt talat såg ut som ett fågelbo, och började plocka fjädrar.

”Typiskt dig att oroa dig för ditt hår”, mumlade han, men hjälpte mig att plocka ur fjädrarna.

”Hur kunde du hålla dig för skratt?” frågade jag. ”Jag ser ju inte klok ut!”

Han svarade inte, utan fortsatte bara plocka. Och jag visste svaret – ingenting var särskilt roligt i hans ögon just nu.

”Det här kommer inte att fungera”, suckade jag efter en stund. ”Det är helt tilltrasslat. Jag får försöka skölja ur det.” Jag vände mig om och lade armarna om hans kalla midja. ”Vill du hjälpa mig?”

”Jag måste leta upp lite mat till dig”, svarade han med låg röst och lyfte försiktigt bort mina armar.

Jag suckade när han lämnade rummet.

Det verkade som om min smekmånad var över, och den tanken gav mig en stor klump i halsen.

När jag var så gott som fjäderfri och klädd i en obekant, vit bomullsklänning som dolde de värsta av de blålila fläckarna tassade jag barfota genom huset, mot doften av ägg, bacon och cheddarost.

Edward stod framför en spis i rostfritt stål och lade en omelett på en ljusblå tallrik. Doften av mat överväldigade mig. Jag var så hungrig att det kändes som om jag skulle kunna äta upp tallriken och stekpannan också.

”Här”, sa han, vände sig om med ett leende och ställde tallriken på ett litet mosaikbord.

Jag satte mig på en av de två metallstolarna och började skyffla i mig de varma äggen. De brände i halsen, men det struntade jag i.

Han satte sig mitt emot mig. ”Jag matar dig inte tillräckligt ofta.”

Jag svalde. ”Jag sov”, påminde jag honom. ”Det här smakar fantastiskt, förresten. Imponerande av någon som själv inte äter.”

”Matlagningsprogram på teve”, sa han och log mitt sneda favoritleende.

Jag blev glad när jag såg det, glad över att han verkade mer som sig själv igen.

”Var kom äggen ifrån?”

”Jag bad städpersonalen att fylla köket. Första gången de behövt göra det. Jag ska be dem ta hand om alla fjädrar också …” Han tystnade och stirrade på en punkt ovanför mitt huvud. Jag satt tyst, av rädsla för att säga något som skulle göra honom upprörd igen.

Jag åt upp alltihop, trots att han lagat tillräckligt för två.

”Tack för maten”, sa jag och böjde mig över bordet för att kyssa honom.

Han besvarade automatiskt kyssen, men ryckte sedan till och backade.

Jag bet ihop tänderna, och frågan jag tänkt ställa lät mer som en anklagelse. ”Du tänker inte röra mig igen medan vi är här, eller hur?”

Han tvekade, log lite och höjde handen för att smeka min kind. Hans fingrar dröjde sig kvar mot min hud, och jag kunde inte låta bli att pressa kinden mot hans handflata.

”Du vet att det inte var så jag menade.”

Han suckade och tog bort handen. ”Jag vet. Och du har rätt.” Han gjorde en paus och sköt fram hakan en aning. ”Jag kommer inte att älska med dig igen förrän du är förändrad”, sa han beslutsamt. ”Jag tänker aldrig göra dig illa igen.”


Kapitel 5: Isle Esme (3) Kapitel 5: Die Insel Esme (3) Chapter 5: Isle Esme (3)

Jag hade provat på det med Renée under en av hennes intensiva träningsperioder. لقد جربته مع رينيه خلال إحدى دوراتها التدريبية المكثفة. I had tried it with Renée during one of her intense training periods. Sextiofem lyft med fem kilo i varje hand, och jag hade inte kunnat röra mig dagen därpå. خمسة وستون مصعدًا بخمسة كيلوغرامات في كل يد ، ولم أتمكن من التحرك في اليوم التالي. Sixty-five lifts with five kilos in each hand, and I had not been able to move the next day. Det här var inte hälften så smärtsamt. لم يكن هذا نصف مؤلم. This was not half as painful.

Jag svalde irritationen och försökte låta lugnande. ابتلعت التهيج وحاولت أن أبدو مطمئنًا. I swallowed the irritation and tried to sound soothing. ”Vi visste att det här skulle bli knepigt, men … Tja, det var faktiskt mycket enklare än jag hade väntat mig. "كنا نعلم أن هذا سيكون صعبًا ، لكن ... حسنًا ، كان في الواقع أسهل بكثير مما كنت أتوقع. “We knew this was going to be tricky, but. Well, it was actually a lot easier than I expected. Och det här är verkligen ingenting.” Jag strök med fingrarna över mina blåmärken. وهذا في الحقيقة لا شيء ". ركضت أصابعي على الكدمات. And this is really nothing. ” I stroked my bruises with my fingers. ”Med tanke på att det var första gången tyckte jag att det gick fantastiskt bra. "بالنظر إلى أنها كانت المرة الأولى ، اعتقدت أنها سارت على ما يرام بشكل خيالي. "Considering that it was the first time, I thought it went fantastically well. Med lite träning …” With a little practice…”

Hans ansiktsuttryck blev plötsligt så häftigt att jag avbröt mig mitt i meningen. أصبح تعبيره عنيفًا فجأة لدرجة أنني أوقفت نفسي في منتصف الجملة. His facial expression suddenly became so violent that I interrupted in the middle of the sentence.

”Enklare än du väntat dig? "أسهل مما كنت تتوقع؟ “Easier than you expected? Hade du väntat dig det här, Bella? هل توقعت هذا يا بيلا؟ Did you expect this, Bella? Att jag skulle göra dig illa? That I would hurt you? Hade du trott att det skulle bli värre? هل تعتقد أن الأمر سيزداد سوءًا؟ Did you think it would get worse? Tycker du att experimentet lyckades, bara för att du överlevde? هل تعتقد أن التجربة كانت ناجحة فقط لأنك نجوت؟ Do you think the experiment was successful, just because you survived? Inga brutna ben – ser du det som en framgång?” لا توجد عظام مكسورة - هل تعتبر ذلك نجاحًا؟ " No broken bones - do you see it as a success? ”

Jag väntade och lät honom få ur sig allt han ville säga. انتظرت ودعه يخرج ما يريد قوله. I waited and let him get everything he wanted to say. Sedan väntade jag lite till medan han hämtade andan. ثم انتظرت وقتًا أطول قليلاً بينما كان يلفظ أنفاسه. Then I waited a little longer while he caught his breath. När hans ögon var lugna svarade jag, lugnt och försiktigt: ولما هدأت عيناه أجبته بهدوء وحذر: When his eyes were calm, I replied, calmly and gently:

”Jag visste inte vad jag skulle vänta mig, men jag hade absolut inte väntat mig att det skulle vara så … underbart och perfekt.” Jag sänkte rösten till en viskning och tittade ner på mina händer. "لم أكن أعرف ما أتوقعه ، لكنني بالتأكيد لم أتوقع أن يكون ذلك ... رائعًا ومثاليًا." خفضت صوتي إلى الهمس ونظرت إلى يدي. "I did not know what to expect, but I certainly did not expect it to be so… wonderful and perfect." I lowered my voice to a whisper and looked down at my hands. ”Jag menar, jag vet ju inte hur det var för dig, men så var det för mig.” "I mean, I do not know what it was like for you, but it was for me."

Ett svalt finger lyfte min haka. رفع إصبع بارد ذقني. A cool finger lifted my chin. ”Är det vad du oroar dig för?” mumlade han. "هل هذا ما يقلقك؟" تمتم. "Is that what you're worried about?" he mumbled. ”Att jag inte njöt av det?” "أنني لم أستمتع به؟" "That I did not enjoy it?"

Jag mötte inte hans blick. I did not meet his gaze. ”Jag vet att det inte är samma sak för dig. "I know it's not the same for you. Du är inte mänsklig. You are not human. Jag försökte bara förklara att, för en människa … kan livet nog inte bli bättre än så.” كنت أحاول فقط شرح ذلك ، بالنسبة للإنسان ... ربما لا يمكن أن تتحسن الحياة أكثر من ذلك ". I was just trying to explain that, for a human being, life can probably not be better than that. ”

Han var tyst så länge att jag till slut inte kunde låta bli att se på honom. ظل صامتًا لفترة طويلة لدرجة أنني أخيرًا لم أستطع إلا أن أنظر إليه. He was silent for so long that I finally could not help but look at him. Hans ansikte var mjukare nu, eftertänksamt. كان وجهه الآن أكثر نعومة ومدروسًا. His face was softer now, thoughtful.

”Det verkar som om jag har ännu mer att be om ursäkt för.” Han rynkade pannan. "يبدو أن لدي المزيد للاعتذار عنه." عبس. "It seems I have even more to apologize for." He frowned. ”Jag kunde inte ens drömma om att du skulle tolka mina känslor för vad jag gjorde mot dig i natt som att … tja, som om det inte var den bästa natten i min existens. "لم أستطع حتى أن أحلم بأنك ستفسر مشاعري لما فعلته بك الليلة الماضية ... حسنًا ، كما لو لم تكن أفضل ليلة في وجودي. I could not even dream that you would interpret my feelings for what I did to you last night as… well, as if it were not the best night of my existence. Men jag vill inte tänka på det så, inte när du …” لكنني لا أريد أن أفكر في الأمر بهذه الطريقة ، وليس عندما ... " But I do not want to think about it like that, not when you… ”

Jag drog lite på munnen. سحبت فمي قليلا. I pulled my mouth a little. ”Menar du det? "Do you mean it? Bästa natten någonsin?” frågade jag med svag röst. أفضل ليلة على الإطلاق؟ " سألت بصوت ضعيف. Best night ever? ” I asked in a weak voice.

Han tog mitt ansikte mellan sina händer. أخذ وجهي بين يديه. He took my face between his hands. ”Jag pratade med Carlisle efter att vi hade gjort vår överenskommelse, i hopp om att han skulle kunna hjälpa mig. "لقد تحدثت إلى كارلايل بعد أن أبرمنا اتفاقنا ، على أمل أن يتمكن من مساعدتي. "I spoke to Carlisle after we made our agreement, hoping he could help me. Naturligtvis varnade han mig för att det skulle bli farligt för dig.” En skugga drog över hans ansikte. بالطبع حذرني من أن ذلك سيكون خطيرًا عليك ". مر ظل على وجهه. Of course, he warned me that it would be dangerous for you. " A shadow drew over his face. ”Men han hade förtroende för mig, ett förtroende jag inte förtjänade.” "لكنه كان يثق بي ، وهي ثقة لم أستحقها". "But he had confidence in me, a confidence I did not deserve."

Jag började protestera, men han lade två fingrar över mina läppar. بدأت في الاحتجاج ، لكنه وضع إصبعين على شفتي. I started to protest, but he put two fingers over my lips.

”Jag frågade honom också vad jag kunde vänta mig. I also asked him what I could expect. Jag visste inte hur det skulle kännas … eftersom jag är vampyr, menar jag.” Han log blekt. لم أكن أعرف كيف سيكون شعوري ... لأنني أعني مصاص دماء ". ابتسم بشحوب. I did not know how it would feel… because I am a vampire, I mean. ” He smiled pale. ”Carlisle sa att det var en väldigt mäktig upplevelse, olik alla andra. "قال كارلايل إنها كانت تجربة قوية للغاية ، لا مثيل لها. Carlisle said it was a very powerful experience, unlike any other. Han sa att fysisk kärlek var något jag måste ta på allvar. قال إن الحب الجسدي كان شيئًا يجب أن آخذه على محمل الجد. He said that physical love was something I had to take seriously. Eftersom vår sinnesstämning är så stabil, kan starka känslor förändra oss för gott. لأن مزاجنا مستقر للغاية ، يمكن للعواطف القوية أن تغيرنا إلى الأبد. Da unser Gemütszustand so stabil ist, können uns starke Emotionen zum Guten verändern. Because our mood is so stable, strong emotions can change us for the better. Men han sa också att jag inte behövde oroa mig för just det, eftersom du redan hade förändrat mig så fullständigt.” Den här gången var hans leende mer uppriktigt. لكنه قال أيضًا إنه لا داعي للقلق بشأن ذلك ، لأنك غيرتني بالفعل تمامًا ". هذه المرة كانت ابتسامته أكثر صدقًا. But he also said that I did not have to worry about just that, because you had already changed me so completely. " This time, his smile was more sincere.

”Jag talade med mina bröder också”, fortsatte han. وتابع "تحدثت مع إخواني أيضا". "I talked to my brothers too," he continued. ”De sa att det var enormt tillfredsställande, nästan lika njutningsfullt som att dricka blod.” Han rynkade pannan igen. "قالوا إنه كان مرضيًا للغاية ، وممتعًا مثل شرب الدم." عبس مرة أخرى. "They said it was enormously satisfying, almost as enjoyable as drinking blood." He frowned again. ”Men jag har smakat på ditt blod, och det finns nog ingenting häftigare än det … De hade nog inte fel, precis. "لكنني ذقت دمك ، وربما لا يوجد شيء أكثر روعة من ذلك ... ربما لم يكونوا مخطئين ، بالضبط. "Aber ich habe dein Blut gekostet, und es gibt wahrscheinlich nichts Cooleres als das ... Ich glaube nicht, dass sie sich geirrt haben. "But I've tasted your blood, and there's probably nothing cooler than that… They probably were not wrong, exactly. Jag tror bara att det var annorlunda för oss. أنا فقط أعتقد أنه كان مختلفًا بالنسبة لنا. I just think it was different for us. Mer, på något sätt.” المزيد بطريقة ما. " More, somehow. ”

”Det var mer. “There was more. Det var allt.” That is all."

”Men det förändrar inte det faktum att jag hade fel. "لكن هذا لا يغير حقيقة أنني كنت مخطئا. "But that does not change the fact that I was wrong. Även om det vore möjligt att du faktiskt kände på det sättet.” على الرغم من أنه كان من الممكن أنك شعرت بهذه الطريقة بالفعل ". Even if it was possible that you actually felt that way. ”

”Vad ska det betyda? "What should that mean? Tror du att jag hittar på? هل تعتقد أنني اختلق هذا؟ Glauben Sie, dass ich mir das ausdenke? Do you think I'm inventing? Varför?” لماذا؟" Why?"

”För att lindra mina skuldkänslor. "لتخفيف ذنبي. “To relieve my guilt. Jag kan inte bortse från bevisen, Bella. لا يمكنني تجاهل الدليل يا بيلا. I can not ignore the evidence, Bella. Eller från din gamla vana att försöka vifta bort alla mina misstag.” أو من عادتك القديمة في محاولة التخلص من كل أخطائي ". Or from your old habit of trying to shake off all my mistakes. ”

Jag grep tag i hans haka och lutade mig framåt tills våra ansikten bara var några centimeter ifrån varandra. أمسكت بذقنه وانحنيت إلى الأمام حتى كانت وجوهنا متباعدة. I grabbed his chin and leaned forward until our faces were only a few inches apart. ”Lyssna på mig nu, Edward Cullen. “Listen to me now, Edward Cullen. Jag hittar inte på någonting för din skull, okej? أنا لا أختلق أي شيء من أجلك ، حسنًا؟ I'm not inventing anything for you, okay? Jag visste inte ens att det fanns en anledning att få dig att må bättre förrän du började beklaga dig. لم أكن أعرف حتى أن هناك سببًا يجعلك تشعر بتحسن حتى بدأت في الشكوى. I did not even know that there was a reason to make you feel better until you started complaining. Jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv – jag var inte så här lycklig när du bestämde dig för att du älskade mig mer än du ville döda mig, eller första morgonen jag vaknade och du var där … Inte ens när jag hörde din röst i dansstudion …” Han ryckte till vid påminnelsen om när en jagande vampyr nästan lyckats döda mig, men jag fortsatte ändå. لم أكن أسعد من قبل في حياتي كلها - لم أكن سعيدًا عندما قررت أنك أحببتني أكثر مما أردت قتلي ، أو في الصباح الأول استيقظت وكنت هناك ... ولا حتى عندما سمعت صوتك في استوديو الرقص ... "لقد جفل في ذكرى عندما كاد مصاص دماء يطاردني أن يقتلني ، لكنني واصلت ذلك على أي حال. I've never been happier in my whole life - I was not so happy when you decided that you loved me more than you wanted to kill me, or the first morning I woke up and you were there… Not even when I heard your voice in dance studio… “He jerked at the reminder of when a hunting vampire almost managed to kill me, but I kept going. ”… eller när du sa 'ja' och jag insåg att jag, av någon anledning, skulle få behålla dig för alltid. "... أو عندما قلت" نعم "وأدركت ، لسبب ما ، أنني سأحتفظ بك إلى الأبد. … Or when you said 'yes' and I realized that, for some reason, I would keep you forever. De är mina lyckligaste minnen, men det här överträffar allt. إنها أسعد ذكرياتي ، لكن هذا يفوقها جميعًا. They are my happiest memories, but this one surpasses all. Så enkelt är det.” As simple as that."

Han rörde vid rynkan mellan mina ögonbryn. لمس الثنية بين حاجبي. He touched the wrinkle between my eyebrows. ”Jag gör dig olycklig nu. "أنا أجعلك بائسة الآن. "I'm making you unhappy now. Det vill jag inte.” I do not want that. "

”Sluta vara olycklig själv då! "توقف عن كونك بائسة إذاً! Stop being unhappy yourself then! Det är det enda som är fel just nu.” هذا هو الشيء الخطأ الوحيد الآن ". That is the only thing that is wrong right now. ”

Han rynkade pannan, drog ett djupt andetag och nickade. He frowned, took a deep breath and nodded. ”Du har rätt. "You are right. Det som har hänt har hänt, och jag kan inte förändra det. ما حدث قد حدث ولا يمكنني تغييره. What has happened has happened, and I can't change it. Det finns ingen anledning för mig att förstöra den här stunden för dig. لا يوجد سبب لي أن أفسد هذه اللحظة من أجلك. There is no reason for me to ruin this moment for you. Jag ska göra allt jag kan för att göra dig lycklig nu.”

Jag granskade honom misstänksamt och han log mot mig. دققتُه بريبة وابتسم لي. I scrutinized him suspiciously and he smiled at me.

”Vad som helst som gör mig lycklig?” frågade jag, i samma ögonblick som min mage kurrade igen. "أي شيء يجعلني سعيدا؟" سألت ، في اللحظة التي قرقرت فيها معدتي مرة أخرى. “Anything that makes me happy?” I asked, the moment my stomach rumbled again.

”Du är hungrig”, sa han snabbt. "You're hungry," he said quickly. Han flög upp ur sängen så att dunfjädrarna yrde, vilket påminde mig om en sak. لقد طار من السرير ، والريش يحترق ، وهو ما يذكرني بشيء واحد. He flew out of bed so that the down feathers were dizzy, which reminded me of one thing.

”Exakt varför bestämde du dig för att förstöra Esmes kuddar, förresten?” frågade jag, satte mig upp och skakade fler fjädrar ur håret. "بالضبط لماذا قررت تدمير وسائد إسمي ، بالمناسبة؟" سألت ، وجلست وأرتجف المزيد من الريش من شعري. "Exactly why did you decide to destroy Esme's pillows, by the way?" I asked, sitting up and shaking more feathers out of my hair.

Han hade redan dragit på sig ett par slappa kakibyxor och stod i dörröppningen och plockade fjädrar ur sitt eget hår. كان قد ارتدى بالفعل سروالًا كاكيًا فضفاضًا وكان يقف عند المدخل ينتزع الريش من شعره. He had already put on a pair of loose khaki trousers and was standing in the doorway, plucking feathers from his own hair.

”Jag vet inte om jag bestämde någonting i natt”, muttrade han. "I do not know if I decided anything last night," he muttered. ”Var bara glad att det var kuddarna och inte dig.” Han suckade tungt och skakade på huvudet, som för att bli av med den dystra tanken. "فقط كن سعيدا لأنها كانت الوسائد وليس أنت." تنهد بشدة وهز رأسه وكأنه يتخلص من الفكر الكئيب. "Just be glad it was the pillows and not you." He sighed heavily and shook his head, as if to get rid of the gloomy thought. Ett väldigt innerligt leende lyste upp hans ansikte, men jag anade att det krävdes en rejäl ansträngning för att klämma fram det. أضاءت الابتسامة القلبية وجهه ، لكنني شعرت أن الأمر استغرق مجهودًا حقيقيًا لإخراجها. A very sincere smile lit up his face, but I sensed that it took a lot of effort to squeeze it out.

Jag gled försiktigt ur den höga sängen och sträckte på mig igen, mer medveten om värken i kroppen den här gången. انزلقت بحذر من السرير المرتفع وتمددت مرة أخرى ، أكثر وعيًا بالأوجاع في جسدي هذه المرة. I carefully slid out of the high bed and stretched again, more aware of the aches in my body this time. Jag hörde honom dra efter andan. سمعته يلهث لالتقاط أنفاسه. I heard him gasp for breath. Han vände sig bort från mig och knöt nävarna så hårt att knogarna vitnade. ابتعد عني وشد قبضتيه بقوة حتى تحولت مفاصله إلى اللون الأبيض. He turned away from me and clenched his fists so hard that his knuckles turned white.

”Ser jag så hemsk ut?” frågade jag och försökte låta lättsam. "هل أبدو فظيعًا إلى هذا الحد؟" سألت ، محاولًا أن أبدو عفويًا. "Do I look so awful?" I asked, trying to sound light-hearted. Han svalde hårt, men vände sig inte om igen, antagligen för att han inte ville visa mig sitt ansiktsuttryck. لقد ابتلع بشدة ، لكنه لم يستدير مرة أخرى ، ربما لأنه لا يريد أن يظهر لي تعابير وجهه. He swallowed hard, but didn't turn around again, probably because he didn't want to show me his expression. Jag gick in i badrummet för att se efter själv. I went into the bathroom to check for myself.

Jag stirrade på min nakna kropp i helfigursspegeln bakom dörren. حدقت في جسدي العاري في المرآة خلف الباب. I stared at my naked body in the full length mirror behind the door.

Det var inte det värsta jag sett. لم يكن أسوأ ما رأيته. It was not the worst I've seen. Jag hade en svag skugga över ena kinden och läpparna var lite svullna, men annars såg mitt ansikte ut som vanligt. كان لدي ظل خافت على خدي وشفتاي متورمتان قليلاً ، لكن وجهي بدا طبيعيًا بخلاف ذلك. I had a faint shadow over one cheek and my lips were a little swollen, but otherwise my face looked normal. Resten av mig pryddes av blå och lila fläckar. تم تزيين بقيتي ببقع زرقاء وأرجوانية. The rest of me was adorned with blue and purple spots. Jag undersökte de blåmärken som skulle bli svårast att dölja – de på armarna och axlarna. لقد فحصت الكدمات التي سيكون من الصعب إخفاؤها - تلك الموجودة على الذراعين والكتفين. I examined the bruises that would be most difficult to hide - those on the arms and shoulders. Det var inte så farligt. It wasn't that dangerous. Jag fick lätt blåmärken, men när de väl dök upp hade jag oftast glömt orsaken till dem. أصبت بالكدمات بسهولة ، لكن بمجرد ظهورهم كنت عادة ما أنسى سبب ظهورهم. I got bruises easily, but once they appeared I had usually forgotten the cause of them. De här hade förstås bara börjat bildas – jag skulle se ännu värre ut i morgon. بالطبع ، كانت هذه قد بدأت للتو - سأبدو أسوأ غدًا. Of course, these had just started to form - I would look even worse tomorrow. Det skulle inte göra saker och ting lättare. It would not make things easier.

Sedan höjde jag blicken till mitt hår och stönade högt. ثم نظرت إلى شعري وأئن بصوت عالٍ. Then I raised my eyes to my hair and moaned loudly.

”Bella?” Han stod plötsligt bakom mig. "Bella?" He suddenly stood behind me.

”Jag kommer aldrig att få ut allt det här ur håret!” Jag pekade på mitt huvud, som bokstavligt talat såg ut som ett fågelbo, och började plocka fjädrar. "لن أخرج كل هذا من شعري أبدًا!" أشرت إلى رأسي ، الذي يشبه حرفياً عش طائر ، وبدأت في نتف الريش. "I will never get all this out of my hair!" I pointed to my head, which literally looked like a bird's nest, and began to pluck feathers.

”Typiskt dig att oroa dig för ditt hår”, mumlade han, men hjälpte mig att plocka ur fjädrarna. "من المعتاد أن تقلق بشأن شعرك" ، غمغم ، لكنه ساعدني في نتف الريش. "Typical of you to worry about your hair," he muttered, but helped me pluck out the feathers.

”Hur kunde du hålla dig för skratt?” frågade jag. "كيف يمكنك تجنب الضحك؟" هل سألت. "How could you keep from laughing?" did I ask. ”Jag ser ju inte klok ut!” "أنا لا أبدو ذكيا!" "I do not look wise!"

Han svarade inte, utan fortsatte bara plocka. He didn't answer, but just kept picking. Och jag visste svaret – ingenting var särskilt roligt i hans ögon just nu. وعرفت الجواب - لا شيء مضحك بشكل خاص في عينيه الآن. And I knew the answer - nothing was particularly fun in his eyes right now.

”Det här kommer inte att fungera”, suckade jag efter en stund. تنهدت بعد لحظة: "هذا لن ينجح". "This is not going to work," I sighed after a while. ”Det är helt tilltrasslat. "لقد أفسدت الأمر تمامًا. “It's completely messed up. Jag får försöka skölja ur det.” Jag vände mig om och lade armarna om hans kalla midja. يجب أن أحاول غسلها ". استدرت ولفت ذراعي حول خصره البارد. I have to try to rinse it out. ” I turned and put my arms around his cold waist. ”Vill du hjälpa mig?” "Do you want to help me?"

”Jag måste leta upp lite mat till dig”, svarade han med låg röst och lyfte försiktigt bort mina armar. "لا بد لي من أن أجد لك بعض الطعام ،" أجاب بصوت منخفض ورفع ذراعي بلطف. "I have to find some food for you," he replied in a low voice and gently lifted my arms.

Jag suckade när han lämnade rummet. تنهدت وهو يغادر الغرفة. I sighed as he left the room.

Det verkade som om min smekmånad var över, och den tanken gav mig en stor klump i halsen. يبدو أن شهر العسل قد انتهى ، وقد تسبب لي هذا الفكر في كتلة كبيرة في حلقي. It seemed like my honeymoon was over, and that thought gave me a big lump in my throat.

När jag var så gott som fjäderfri och klädd i en obekant, vit bomullsklänning som dolde de värsta av de blålila fläckarna tassade jag barfota genom huset, mot doften av ägg, bacon och cheddarost. عندما كنت عمليًا خاليًا من الريش وارتديت ثوبًا قطنيًا أبيض غير مألوف أخفى أسوأ البقع الأرجواني المزرق ، كنت أضع حافي القدمين في المنزل حافي القدمين ، حتى رائحة البيض ولحم الخنزير المقدد وجبن الشيدر. When I was virtually featherless and dressed in an unfamiliar, white cotton dress that hid the worst of the blue-purple stains, I pawed barefoot through the house, to the smell of eggs, bacon and cheddar cheese.

Edward stod framför en spis i rostfritt stål och lade en omelett på en ljusblå tallrik. وقف إدوارد أمام موقد من الفولاذ المقاوم للصدأ ووضع عجة على طبق أزرق فاتح. Edward stood in front of a stainless steel stove and placed an omelette on a light blue plate. Doften av mat överväldigade mig. غمرتني رائحة الطعام. The smell of food overwhelmed me. Jag var så hungrig att det kändes som om jag skulle kunna äta upp tallriken och stekpannan också. كنت جائعًا جدًا لدرجة أنني شعرت أنني أستطيع أكل الطبق والمقلاة أيضًا. I was so hungry I felt like I could eat the plate and the frying pan too.

”Här”, sa han, vände sig om med ett leende och ställde tallriken på ett litet mosaikbord. قال وهو يستدير بابتسامة "هنا" ويضع الطبق على طاولة صغيرة من الفسيفساء. "Here," he said, turning with a smile and placing the plate on a small mosaic table.

Jag satte mig på en av de två metallstolarna och började skyffla i mig de varma äggen. جلست على أحد المقعدين المعدنيين وبدأت أجرف البيض الدافئ. I sat down on one of the two metal chairs and started shoveling in the warm eggs. De brände i halsen, men det struntade jag i. لقد أحرقوا حلقي ، لكني لم أهتم. They burned my throat, but I didn't care.

Han satte sig mitt emot mig. He sat across from me. ”Jag matar dig inte tillräckligt ofta.” "أنا لا أطعمك كثيرًا." "I do not feed you often enough."

Jag svalde. I swallowed. ”Jag sov”, påminde jag honom. ذكّرته "كنت نائمًا". "I was asleep," I reminded him. ”Det här smakar fantastiskt, förresten. “This tastes great, by the way. Imponerande av någon som själv inte äter.” مثير للإعجاب من شخص لا يأكل نفسه ". Impressive of someone who does not eat himself. "

”Matlagningsprogram på teve”, sa han och log mitt sneda favoritleende. قال مبتسماً ابتسامتي المفضلة الملتوية: "برنامج الطبخ على التلفزيون". "Cooking shows on TV," he said, smiling my crooked favorite smile.

Jag blev glad när jag såg det, glad över att han verkade mer som sig själv igen. كنت سعيدًا برؤيتها ، وسعيدًا لأنه بدا أكثر شبهاً به مرة أخرى. I was happy to see it, happy that he seemed more like himself again.

”Var kom äggen ifrån?” “Where did the eggs come from?”

”Jag bad städpersonalen att fylla köket. "طلبت من عمال النظافة ملء المطبخ. “I asked the cleaning staff to fill the kitchen. Första gången de behövt göra det. في المرة الأولى كان عليهم القيام بذلك. The first time they had to do that. Jag ska be dem ta hand om alla fjädrar också …” Han tystnade och stirrade på en punkt ovanför mitt huvud. سأطلب منهم الاعتناء بكل الريش أيضًا ... "تباطأ وحدق في نقطة فوق رأسي. I'll ask them to take care of all the feathers too… ”He fell silent and stared at a point above my head. Jag satt tyst, av rädsla för att säga något som skulle göra honom upprörd igen. جلست بهدوء خوفًا من قول شيء قد يضايقه مرة أخرى. I sat quietly, for fear of saying something that would upset him again.

Jag åt upp alltihop, trots att han lagat tillräckligt för två. أكلت كل شيء ، على الرغم من أنه طهي ما يكفي لشخصين. I ate it all up, even though he cooked enough for two.

”Tack för maten”, sa jag och böjde mig över bordet för att kyssa honom. قلت ، وأنا منحني على الطاولة لتقبيله: "شكرًا لك على الطعام". "Thank you for the food," I said, bending over the table to kiss him.

Han besvarade automatiskt kyssen, men ryckte sedan till och backade. أعاد القبلة تلقائيًا ، لكنه جفل بعد ذلك وتراجع. He automatically answered the kiss, but then jerked and backed away.

Jag bet ihop tänderna, och frågan jag tänkt ställa lät mer som en anklagelse. صرخت على أسناني ، والسؤال الذي كنت أنوي طرحه بدا أشبه باتهام. I gritted my teeth, and the question I was going to ask sounded more like an accusation. ”Du tänker inte röra mig igen medan vi är här, eller hur?” "You're not going to touch me again while we're here, are you?"

Han tvekade, log lite och höjde handen för att smeka min kind. تردد وابتسم قليلاً ورفع يده لعناق خدي. He hesitated, smiled a little and raised his hand to caress my cheek. Hans fingrar dröjde sig kvar mot min hud, och jag kunde inte låta bli att pressa kinden mot hans handflata. بقيت أصابعه على بشرتي ، ولم أستطع إلا أن أضغط خدي على راحة يده. His fingers lingered against my skin, and I could not help but press my cheek against his palm.

”Du vet att det inte var så jag menade.” "أنت تعلم أن هذا ليس ما قصدته." "You know that was not what I meant."

Han suckade och tog bort handen. He sighed and removed his hand. ”Jag vet. "I know. Och du har rätt.” Han gjorde en paus och sköt fram hakan en aning. وأنت على حق ". توقف ودفع ذقنه للأمام قليلاً. And you are right. ” He paused and pushed his chin forward slightly. ”Jag kommer inte att älska med dig igen förrän du är förändrad”, sa han beslutsamt. قال بحزم: "لن أمارس الحب معك مرة أخرى حتى تتغير". "Ich werde erst wieder mit dir schlafen, wenn du dich geändert hast", sagte er entschlossen. "I will not fall in love with you again until you change," he said firmly. ”Jag tänker aldrig göra dig illa igen.” "لن أؤذيك مرة أخرى." "I'm never going to hurt you again."