×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 25: Prövning (2)

Kapitel 25: Prövning (2)

”Kommer Bella att plågas?”

”Som om du tryckte ner ett glödhett brännjärn i strupen på henne!”

Jag grimaserade när jag mindes doften av rent, mänskligt blod.

”Det visste jag inte”, viskade Jacob.

”Då borde du kanske ha frågat först”, morrade Edward tillbaka.

”Ni skulle ha stoppat mig.”

”Du borde ha blivit stoppad.”

”Det här handlar inte om mig”, insköt jag. Jag stod alldeles stilla, med ett fast grepp om Renesmee och min självkontroll. ”Det handlar om Charlie, Jacob. Hur kunde du utsätta honom för en sådan risk? Inser du att han också måste bli vampyr nu, eller dö?” Min röst darrade av de tårar mina ögon inte längre kunde fälla.

Jacob var fortfarande tagen av Edwards anklagelser, men mina verkade inte bekymra honom. ”Ta det lugnt, Bella. Jag har inte berättat någonting ni inte hade tänkt tala om för honom.”

”Men han är ju på väg hit!”

”Ja, det var tanken. Hade du inte tänkt låta honom dra sina egna felaktiga slutsatser? Jag tror faktiskt att jag har hjälpt er att leda in honom på villospår, om jag får säga det själv.”

Jag grep hårdare om Renesmee. ”Säg vad du menar, Jacob. Jag har inte tålamod nog för gissningar.”

”Jag sa ingenting om dig, Bella, inte direkt. Bara om mig. Visade är nog ett bättre ord, förresten.”

”Han skiftade form när Charlie såg på”, väste Edward.

”Du gjorde vad?” viskade jag.

”Han är modig. Lika modig som du. Varken svimmade eller kräktes. Jag måste erkänna att jag blev imponerad. Men du skulle ha sett hans min när jag började klä av mig”, skrattade Jacob. ”Obetalbar.”

”Din förbannade idiot! Han kunde ha fått en hjärtattack!”

”Charlie mår fint, han är tuff. Om du bara tänker efter en minut, kommer du att förstå att jag har gjort dig en tjänst.”

”Du får halva den tiden, Jacob”, sa jag med hård, kall röst. ”Du har trettio sekunder på dig att berätta allt, innan jag ger Renesmee till Rosalie och sliter huvudet av dig. Seth kommer inte att kunna stoppa mig den här gången.”

”Jösses, Bella, du brukade inte vara så här melodramatisk. Är det en vampyrgrej, eller?”

”Tjugosex sekunder.”

Jacob himlade med ögonen och sjönk ner i en fåtölj. Hans lilla flock slöt upp vid hans sida. Leah och Seth verkade inte alls lika avslappnade som Jacob; Leah släppte mig inte med blicken.

”Jag knackade på hos Charlie i morse och bad honom följa med mig ut en sväng. Han blev förvånad, men när jag sa att det gällde dig och att du hade kommit tillbaka, så följde han med. Jag sa att du inte var sjuk längre, att saker och ting var lite … speciella, men att allt var bra. Han ville åka och träffa dig med en gång, men jag sa att jag måste visa honom en sak först. Sedan skiftade jag form.” Jacob ryckte på axlarna.

Mina käkar kändes som ett skruvstäd. ”Vartenda ord, ditt monster.”

”Du sa ju att jag bara hade trettio sekunder … Okej, okej.” Mitt ansiktsuttryck måste ha övertygat honom om att det var en dålig idé att reta mig. ”Nu ska vi se … Jag skiftade tillbaka och klädde på mig, och när han hade börjat andas igen sa jag något i stil med att: 'Charlie, du lever inte längre i den värld du trodde att du levde i. De goda nyheterna är att ingenting har förändrats – förutom att du vet nu. Livet kommer att fortsätta som det alltid har gjort. Du kan fortsätta låtsas att du inte tror på det här.' Det tog honom en stund att samla sig, sedan ville han veta vad som egentligen pågick med dig, vad det var för märklig sjukdom du hade haft. Jag sa att du hade varit sjuk, men att du mådde bättre nu – du hade bara blivit tvungen att förändras lite för att kunna bli frisk. När han frågade vad jag menade sa jag att du var mer lik Esme än Renée nu.”

Edward väste lågt och jag spärrade upp ögonen av fasa – det här höll på att glida in på ett farligt spår.

”Efter några minuter frågade han om du också förvandlades till ett djur. Och jag sa att du önskade att du var så cool”, skrockade Jacob.

Rosalie gav ifrån sig en fnysning av avsmak.

”Jag började berätta mer om varulvar, men jag fick knappt fram hela ordet innan Charlie avbröt mig och sa att han inte behövde några 'detaljer'. Sedan frågade han om du hade vetat vad du gav dig in på när du gifte dig med Edward, och jag sa att du hade känt till det här i många år, ända sedan du flyttade till Forks. Det var inte populärt. Jag lät honom hållas tills han fått ur sig det värsta. Sedan bad han om två saker. Han ville träffa dig, och jag sa att det var bäst om jag fick lite tid på mig att förklara först.”

Jag drog ett djupt andetag. ”Och vad bad han mer om?”

Jacob log. ”Det här kommer du att gilla. Hans högsta önskan var att få veta så lite som möjligt om allt det här. Om det inte är absolut nödvändigt att tala om något för honom, så vill han inte veta. Bara det nödvändiga.”

Jag kände en viss lättnad för första gången sedan Jacob kommit in. ”Det klarar jag”, muttrade jag.

”Charlie vill alltså låtsas som om allt är som vanligt.” Jacobs leende blev självbelåtet, han måste ha anat att jag började känna en viss tacksamhet vid det laget.

”Vad berättade du om Renesmee?” Jag försökte behålla skärpan i rösten, kämpade mot den motvilliga uppskattning jag faktiskt kände. Det var för tidigt. Det var fortfarande så mycket som var fel med den här situationen. Även om Jacobs ingripande hade fått Charlie att reagera på ett mycket bättre sätt än jag vågat hoppas …

”Åh, just det. Jag sa att du och Edward hade ärvt en ny liten mun att mätta.” Han sneglade på Edward. ”Hon är er föräldralösa lilla skyddsling – som Bruce Wayne och Dick Grayson.” Jacob fnös. ”Jag trodde inte att ni skulle ha något emot att jag ljög. Det är ju en del av spelet, eller hur?” Edward rörde inte en min, så Jacob fortsatte. ”Vid det laget kunde Charlie inte ens bli chockad längre, men han frågade om ni skulle adoptera henne. 'Som en dotter? Är jag som en morfar nu?' Precis så sa han. Och jag svarade ja. 'Grattis morfar', och allt det där. Han log till och med lite.”

Det började svida i ögonen igen, men inte av rädsla eller ilska den här gången. Charlie log åt tanken på att bli morfar? Charlie skulle få träffa Renesmee?

”Men hon förändras så fort”, viskade jag.

”Jag sa att hon var mer speciell än alla vi andra tillsammans”, sa Jacob med mjuk röst. Han reste sig upp och gick fram till mig. När Seth och Leah började följa efter viftade han bort dem. Renesmee sträckte ut armarna mot honom, men jag tryckte henne hårdare intill mig. ”Jag sa att det var bäst om han inte fick veta för mycket”, fortsatte Jacob. ”Och jag sa att om han bara kan strunta i allt det konstiga, så kommer han snart att upptäcka att hon är den mest fantastiska lilla människan på hela jorden.

Sedan sa jag att om han bara står ut med det, så kan ni stanna kvar ett tag till så att han får chansen att lära känna henne. Men om det blir för mycket för honom, så tänker ni ge er av. Han sa att så länge ingen tvingar på honom för mycket information, så står han nog ut.”

Jacob log mot mig och väntade.

”Jag tänker inte tacka dig”, sa jag. ”Du utsätter fortfarande Charlie för en väldigt stor risk.”

”Jag är verkligen ledsen för att det kommer att plåga dig. Jag visste inte att det var så. Saker och ting är annorlunda mellan oss nu, Bella, men du kommer alltid att vara min bästa vän och jag kommer alltid att älska dig. Men nu älskar jag dig på rätt sätt. Vi har äntligen hittat en balans. Vi har båda någon vi inte kan leva utan.” Han log sitt mest typiska Jacob-leende. ”Vänner?”

Jag försökte, men kunde inte låta bli att le tillbaka. Bara ett litet leende.

Han sträckte ut handen mot mig.

Jag drog ett djupt andetag och flyttade över Renesmee till vänstra armen för att kunna skaka hans hand – han ryckte inte ens till när han kände min kalla hud. ”Om jag inte dödar Charlie i dag, ska jag fundera på att förlåta dig för det här.”

”Eftersom du inte dödar Charlie i dag, kommer du att stå i skuld till mig.”

Jag himlade med ögonen.

Han sträckte ut sin andra hand mot Renesmee. ”Får jag?”

”Jag håller henne faktiskt för att jag är rädd att döda dig om jag får fria händer, Jacob. Kanske senare.”

Han suckade, men insisterade inte. Klokt av honom.

Alice susade in genom dörren igen, med famnen full och ett hotfullt uttryck i ansiktet.

”Du, du, och du”, snäste hon och blängde i tur och ordning på varulvarna. ”Om ni måste stanna, så ställ er i hörnet och förbered er på att stå kvar ett tag. Jag måste kunna se. Bella, bäst att du ger honom babyn också. Du kan inte ha någonting i händerna nu.”

Jacob flinade triumferande.

Ren och skär rädsla sköljde över mig när jag insåg vilken enorm uppgift som väntade mig. Jag skulle sätta min sköra självkontroll på prov med min renodlat mänsklige far som försökskanin. Edwards ord for genom mitt huvud igen.

Inser du vilken fysisk smärta du utsätter Bella för, även om hon orkar stå emot? Eller den känslomässiga smärtan om hon inte gör det?

Jag kunde inte föreställa mig smärtan i ett misslyckande. Mina andetag blev ytliga flämtningar.

”Ta henne”, viskade jag och lade Renesmee i Jacobs famn.

Han nickade och såg bekymrat på mig. Sedan gjorde han en gest åt de andra, och de ställde sig i rummets bortre hörn. Seth och Jake sjönk genast ner på golvet, men Leah ruskade på huvudet och plutade med munnen.

”Får jag lov att gå?” frågade hon. Hon såg illa till mods ut i sin mänskliga kropp, i samma smutsiga t-shirt och bomullsshorts som hon haft på sig när hon skällt ut mig häromdagen. Hennes korta hår stod åt alla håll och hennes händer darrade fortfarande.

”Ja, det är klart”, svarade Jacob.

”Spring österut så att du inte korsar Charlies spår”, tillade Alice.

Leah tittade inte ens på Alice. Hon gick ut genom bakdörren och skyndade sig in i skogen för att skifta form.

Edward ställde sig bredvid mig och smekte min kind. ”Du klarar det här, det vet jag. Jag hjälper dig. Alla hjälper dig.”

Jag mötte panikslaget hans blick. Var han tillräckligt stark för att stoppa mig om jag gjorde ett misstag?

”Om jag inte trodde att du klarade det, skulle vi ha stuckit i dag. Nu, omedelbart. Men du klarar det. Och du kommer att bli lyckligare om du kan ha Charlie kvar i ditt liv.”

Jag försökte andas långsammare.

Alice sträckte ut handen. En liten, vit ask vilade i hennes handflata. ”De här kommer att irritera dina ögon – det gör inte ont, men du kommer att se suddigt. Det är jobbigt. De kommer inte att matcha din gamla ögonfärg exakt, men vad som helst är väl bättre än klarrött?”

Hon kastade upp asken med kontaktlinser i luften, och jag fångade den. ”När hann du …?”

”Innan ni åkte iväg på smekmånad såg jag flera tänkbara framtidsscenarion.”

Jag nickade och öppnade asken. Jag hade aldrig använt kontaktlinser förut, men det kunde väl inte vara så svårt? Jag tog den lilla bruna linsen mellan fingrarna och satte den på plats i ena ögat.

Jag blinkade, och en tunn film skymde sikten. Jag kunde naturligtvis se igenom linsen, men jag kunde också se strukturen i den, och blicken fokuserades automatiskt på de mikroskopiska reporna.

”Jag förstår vad du menar”, mumlade jag och satte i den andra linsen.


Kapitel 25: Prövning (2)

”Kommer Bella att plågas?” "Wird Bella leiden?" "Will Bella be tormented?"

”Som om du tryckte ner ett glödhett brännjärn i strupen på henne!” "Als hätten Sie ihr ein glühendes Brandeisen in den Hals gesteckt!" "As if you were pushing a hot iron into her throat!"

Jag grimaserade när jag mindes doften av rent, mänskligt blod. I grimaced as I remembered the scent of pure human blood.

”Det visste jag inte”, viskade Jacob. "I did not know," whispered Jacob.

”Då borde du kanske ha frågat först”, morrade Edward tillbaka. "Then maybe you should have asked first," Edward growled back.

”Ni skulle ha stoppat mig.” "You should have stopped me."

”Du borde ha blivit stoppad.” "Sie hätten angehalten werden müssen." "You should have been stopped."

”Det här handlar inte om mig”, insköt jag. "This is not about me," I interjected. Jag stod alldeles stilla, med ett fast grepp om Renesmee och min självkontroll. I stood completely still, with a firm grip on Renesmee and my self-control. ”Det handlar om Charlie, Jacob. "It's about Charlie, Jacob. Hur kunde du utsätta honom för en sådan risk? How could you expose him to such a risk? Inser du att han också måste bli vampyr nu, eller dö?” Min röst darrade av de tårar mina ögon inte längre kunde fälla. Ist dir klar, dass auch er jetzt ein Vampir werden oder sterben muss?" Meine Stimme zitterte von den Tränen, die meine Augen nicht mehr zurückhalten konnten. Do you realize that he too must become a vampire now, or die? ” My voice trembled with the tears my eyes could no longer shed.

Jacob var fortfarande tagen av Edwards anklagelser, men mina verkade inte bekymra honom. Jacob war immer noch genervt von Edwards Anschuldigungen, aber meine schienen ihn nicht zu stören. Jacob was still taken by Edward's accusations, but mine did not seem to worry him. ”Ta det lugnt, Bella. Take it easy, Bella. Jag har inte berättat någonting ni inte hade tänkt tala om för honom.” I did not tell him anything you did not intend to tell him. "

”Men han är ju på väg hit!” "But he's on his way here!"

”Ja, det var tanken. "It simply came to our notice then. Hade du inte tänkt låta honom dra sina egna felaktiga slutsatser? Did you not intend to let him draw his own erroneous conclusions? Jag tror faktiskt att jag har hjälpt er att leda in honom på villospår, om jag får säga det själv.” Ich glaube, ich habe Ihnen sogar geholfen, ihn in die Irre zu führen, wenn ich das sagen darf. In fact, I think I have helped you lead him astray, if I may say so myself. ”

Jag grep hårdare om Renesmee. ”Säg vad du menar, Jacob. "Say what you mean, Jacob. Jag har inte tålamod nog för gissningar.” I do not have enough patience for guesswork. "

”Jag sa ingenting om dig, Bella, inte direkt. "I did not say anything about you, Bella, not directly. Bara om mig. Just about me. Visade är nog ett bättre ord, förresten.” Shown is probably a better word, by the way. "

”Han skiftade form när Charlie såg på”, väste Edward. "Er hat seine Gestalt verändert, während Charlie zusah", zischte Edward. "He changed shape when Charlie watched," Edward hissed.

”Du gjorde vad?” viskade jag. "You did what?" I whispered.

”Han är modig. "He is brave. Lika modig som du. Varken svimmade eller kräktes. Neither fainted nor vomited. Jag måste erkänna att jag blev imponerad. I have to admit I was impressed. Men du skulle ha sett hans min när jag började klä av mig”, skrattade Jacob. But you should have seen his face when I started undressing ", laughed Jacob. ”Obetalbar.” "Payable."

”Din förbannade idiot! Han kunde ha fått en hjärtattack!”

”Charlie mår fint, han är tuff. Om du bara tänker efter en minut, kommer du att förstå att jag har gjort dig en tjänst.” If you only think about it for a minute, you will understand that I have done you a favor. ”

”Du får halva den tiden, Jacob”, sa jag med hård, kall röst. "Du bekommst die Hälfte der Zeit, Jacob", sagte ich mit harter, kalter Stimme. "You get half that time, Jacob," I said in a hard, cold voice. ”Du har trettio sekunder på dig att berätta allt, innan jag ger Renesmee till Rosalie och sliter huvudet av dig. Seth kommer inte att kunna stoppa mig den här gången.” Seth will not be able to stop me this time. "

”Jösses, Bella, du brukade inte vara så här melodramatisk. Är det en vampyrgrej, eller?” Is that a vampire thing, or? ”

”Tjugosex sekunder.”

Jacob himlade med ögonen och sjönk ner i en fåtölj. Jacob rolled his eyes and sank into an armchair. Hans lilla flock slöt upp vid hans sida. Leah och Seth verkade inte alls lika avslappnade som Jacob; Leah släppte mig inte med blicken. Leah and Seth did not seem as relaxed as Jacob; Leah did not let me down.

”Jag knackade på hos Charlie i morse och bad honom följa med mig ut en sväng. "I knocked on Charlie's door this morning and asked him to come with me for a turn. Han blev förvånad, men när jag sa att det gällde dig och att du hade kommit tillbaka, så följde han med. He was surprised, but when I said that it was about you and that you had come back, he followed. Jag sa att du inte var sjuk längre, att saker och ting var lite … speciella, men att allt var bra. I said you were not sick anymore, that things were a bit… special, but that everything was fine. Han ville åka och träffa dig med en gång, men jag sa att jag måste visa honom en sak först. Sedan skiftade jag form.” Jacob ryckte på axlarna.

Mina käkar kändes som ett skruvstäd. My jaws felt like a vise. ”Vartenda ord, ditt monster.” "Every word, you monster."

”Du sa ju att jag bara hade trettio sekunder … Okej, okej.” Mitt ansiktsuttryck måste ha övertygat honom om att det var en dålig idé att reta mig. "You said I only had thirty seconds… Okay, okay." My facial expression must have convinced him that it was a bad idea to tease me. ”Nu ska vi se … Jag skiftade tillbaka och klädde på mig, och när han hade börjat andas igen sa jag något i stil med att: 'Charlie, du lever inte längre i den värld du trodde att du levde i. De goda nyheterna är att ingenting har förändrats – förutom att du vet nu. "Now let's see… I changed my clothes and got dressed, and when he started breathing again I said something like, 'Charlie, you no longer live in the world you thought you lived in. The good news is that nothing has changed - except that you know now. Livet kommer att fortsätta som det alltid har gjort. Du kan fortsätta låtsas att du inte tror på det här.' You can keep pretending you do not believe in this. ' Det tog honom en stund att samla sig, sedan ville han veta vad som egentligen pågick med dig, vad det var för märklig sjukdom du hade haft. It took him a while to gather, then he wanted to know what was really going on with you, what a strange illness you had had. Jag sa att du hade varit sjuk, men att du mådde bättre nu – du hade bara blivit tvungen att förändras lite för att kunna bli frisk. I said you had been sick, but that you were feeling better now - you just had to change a little to get well. När han frågade vad jag menade sa jag att du var mer lik Esme än Renée nu.” When he asked what I meant, I said you were more like Esme than Renée now. "

Edward väste lågt och jag spärrade upp ögonen av fasa – det här höll på att glida in på ett farligt spår. Edward hissed low and I closed my eyes in horror - this was slipping into a dangerous track.

”Efter några minuter frågade han om du också förvandlades till ett djur. Och jag sa att du önskade att du var så cool”, skrockade Jacob. And I said you wished you were so cool, ”Jacob chuckled.

Rosalie gav ifrån sig en fnysning av avsmak. Rosalie gave off a snort of disgust.

”Jag började berätta mer om varulvar, men jag fick knappt fram hela ordet innan Charlie avbröt mig och sa att han inte behövde några 'detaljer'. Sedan frågade han om du hade vetat vad du gav dig in på när du gifte dig med Edward, och jag sa att du hade känt till det här i många år, ända sedan du flyttade till Forks. Then he asked if you knew what you were getting yourself into when you married Edward, and I said you had known about this for many years, ever since you moved to Forks. Det var inte populärt. It was not popular. Jag lät honom hållas tills han fått ur sig det värsta. I let him stay until he got the worst of it. Sedan bad han om två saker. Then he asked for two things. Han ville träffa dig, och jag sa att det var bäst om jag fick lite tid på mig att förklara först.” He wanted to meet you, and I said it would be best if I had some time to explain first. ”

Jag drog ett djupt andetag. I took a deep breath. ”Och vad bad han mer om?” "And what more did he ask for?"

Jacob log. ”Det här kommer du att gilla. "You will like this. Hans högsta önskan var att få veta så lite som möjligt om allt det här. His highest wish was to know as little as possible about all this. Om det inte är absolut nödvändigt att tala om något för honom, så vill han inte veta. If it's not absolutely necessary to tell him something, he does not want to know. Bara det nödvändiga.”

Jag kände en viss lättnad för första gången sedan Jacob kommit in. I felt a certain relief for the first time since Jacob came in. ”Det klarar jag”, muttrade jag. "I can do it," I muttered.

”Charlie vill alltså låtsas som om allt är som vanligt.” Jacobs leende blev självbelåtet, han måste ha anat att jag började känna en viss tacksamhet vid det laget. "Charlie will also so tun, als ob alles normal wäre." Jacobs Lächeln wurde süffisant; er musste gemerkt haben, dass ich in diesem Moment begann, etwas Dankbarkeit zu empfinden. "So Charlie wants to pretend everything is as usual." Jacob's smile became complacent, he must have suspected that I was beginning to feel a certain gratitude at that moment.

”Vad berättade du om Renesmee?” Jag försökte behålla skärpan i rösten, kämpade mot den motvilliga uppskattning jag faktiskt kände. "Was hast du mir über Renesmee erzählt?" Ich versuchte, meine Stimme scharf zu halten und kämpfte gegen die widerstrebende Wertschätzung an, die ich tatsächlich empfand. "What did you tell me about Renesmee?" I tried to keep my voice sharp, struggling with the reluctant appreciation I actually felt. Det var för tidigt. It was too early. Det var fortfarande så mycket som var fel med den här situationen. Es gab noch so vieles, was in dieser Situation falsch war. There was still so much that was wrong with this situation. Även om Jacobs ingripande hade fått Charlie att reagera på ett mycket bättre sätt än jag vågat hoppas … Obwohl Charlie auf Jacobs Intervention hin viel besser reagiert hat, als ich zu hoffen gewagt hatte ... Although Jacob's intervention had made Charlie react in a much better way than I dared hope…

”Åh, just det. Jag sa att du och Edward hade ärvt en ny liten mun att mätta.” Han sneglade på Edward. Ich sagte, dass du und Edward ein neues Mäulchen geerbt habt, das ihr füttern müsst." Er blickte Edward an. I said you and Edward had inherited a new little mouth to feed. ” He glanced at Edward. ”Hon är er föräldralösa lilla skyddsling – som Bruce Wayne och Dick Grayson.” Jacob fnös. "She's your orphaned little protégé - like Bruce Wayne and Dick Grayson." Jacob snorted. ”Jag trodde inte att ni skulle ha något emot att jag ljög. "I did not think you would mind me lying. Det är ju en del av spelet, eller hur?” Edward rörde inte en min, så Jacob fortsatte. It's part of the game, right? ” Edward did not touch a min, so Jacob continued. ”Vid det laget kunde Charlie inte ens bli chockad längre, men han frågade om ni skulle adoptera henne. "At that time, Charlie could not even be shocked anymore, but he asked if you would adopt her. 'Som en dotter? Är jag som en morfar nu?' Am I like a grandfather now? ' Precis så sa han. That's exactly what he said. Och jag svarade ja. And I answered yes. 'Grattis morfar', och allt det där. 'Congratulations Grandpa', and all that. Han log till och med lite.”

Det började svida i ögonen igen, men inte av rädsla eller ilska den här gången. Meine Augen fingen wieder an zu brennen, aber dieses Mal nicht aus Angst oder Wut. It started to sting my eyes again, but not out of fear or anger this time. Charlie log åt tanken på att bli morfar? Charlie smiled at the thought of becoming a grandfather? Charlie skulle få träffa Renesmee? Charlie would meet Renesmee?

”Men hon förändras så fort”, viskade jag. "But she's changing so fast," I whispered.

”Jag sa att hon var mer speciell än alla vi andra tillsammans”, sa Jacob med mjuk röst. "I said she was more special than the rest of us together," Jacob said in a soft voice. Han reste sig upp och gick fram till mig. He got up and walked over to me. När Seth och Leah började följa efter viftade han bort dem. Renesmee sträckte ut armarna mot honom, men jag tryckte henne hårdare intill mig. Renesmee stretched out his arms towards him, but I pressed her harder next to me. ”Jag sa att det var bäst om han inte fick veta för mycket”, fortsatte Jacob. "I said it would be best if he did not know too much," Jacob continued. ”Och jag sa att om han bara kan strunta i allt det konstiga, så kommer han snart att upptäcka att hon är den mest fantastiska lilla människan på hela jorden. And I said that if he can just ignore all the weird stuff, he will soon discover that she is the most amazing little person on earth.

Sedan sa jag att om han bara står ut med det, så kan ni stanna kvar ett tag till så att han får chansen att lära känna henne. Dann habe ich gesagt, wenn er sich das gefallen lässt, kannst du noch ein bisschen bleiben, damit er sie kennenlernen kann. Then I said that if he just puts up with it, you can stay for a while longer so he gets the chance to get to know her. Men om det blir för mycket för honom, så tänker ni ge er av. Aber wenn es ihm zu viel wird, dann hast du vor zu gehen. But if it's too much for him, you're going to leave. Han sa att så länge ingen tvingar på honom för mycket information, så står han nog ut.” He said that as long as no one forces him with too much information, he will probably stand it. "

Jacob log mot mig och väntade. Jacob smiled at me and waited.

”Jag tänker inte tacka dig”, sa jag. "I'm not going to thank you," I said. ”Du utsätter fortfarande Charlie för en väldigt stor risk.” "You're still exposing Charlie to a very big risk."

”Jag är verkligen ledsen för att det kommer att plåga dig. "I'm really sorry it's going to bother you. Jag visste inte att det var så. I did not know it was so. Saker och ting är annorlunda mellan oss nu, Bella, men du kommer alltid att vara min bästa vän och jag kommer alltid att älska dig. Things are different between us now, Bella, but you will always be my best friend and I will always love you. Men nu älskar jag dig på rätt sätt. But now I love you the right way. Vi har äntligen hittat en balans. We have finally found a balance. Vi har båda någon vi inte kan leva utan.” Han log sitt mest typiska Jacob-leende. We both have someone we can not live without. ” He smiled his most typical Jacob smile. ”Vänner?”

Jag försökte, men kunde inte låta bli att le tillbaka. I tried, but could not help but smile back. Bara ett litet leende. Just a little smile.

Han sträckte ut handen mot mig. He held out his hand to me.

Jag drog ett djupt andetag och flyttade över Renesmee till vänstra armen för att kunna skaka hans hand – han ryckte inte ens till när han kände min kalla hud. I took a deep breath and moved over Renesmee to his left arm to shake his hand - he did not even jerk when he felt my cold skin. ”Om jag inte dödar Charlie i dag, ska jag fundera på att förlåta dig för det här.” "Wenn ich Charlie heute nicht umbringe, werde ich darüber nachdenken, dir das zu verzeihen." "If I do not kill Charlie today, I will consider forgiving you for this."

”Eftersom du inte dödar Charlie i dag, kommer du att stå i skuld till mig.” "Because you are not killing Charlie today, you will be indebted to me."

Jag himlade med ögonen. I rolled my eyes.

Han sträckte ut sin andra hand mot Renesmee. ”Får jag?” "May I?"

”Jag håller henne faktiskt för att jag är rädd att döda dig om jag får fria händer, Jacob. "I'm actually holding her because I'm afraid to kill you if I get my hands free, Jacob. Kanske senare.” Maybe later."

Han suckade, men insisterade inte. He sighed, but did not insist. Klokt av honom. Wise of him.

Alice susade in genom dörren igen, med famnen full och ett hotfullt uttryck i ansiktet. Alice stürmte wieder durch die Tür, ihre Arme voll und ein bedrohlicher Ausdruck auf ihrem Gesicht. Alice whizzed in the door again, with her arms full and a threatening expression on her face.

”Du, du, och du”, snäste hon och blängde i tur och ordning på varulvarna. „Du, du und du“, schnappte sie und funkelte die Werwölfe abwechselnd an. "You, you, and you," she snapped, glancing at the werewolves in turn. ”Om ni måste stanna, så ställ er i hörnet och förbered er på att stå kvar ett tag. "Wenn Sie anhalten müssen, stellen Sie sich in die Ecke und bereiten Sie sich darauf vor, eine Weile zu stehen. “If you have to stay, stand in the corner and prepare to stay for a while. Jag måste kunna se. I must be able to see. Bella, bäst att du ger honom babyn också. Bella, it's best you give him the baby too. Du kan inte ha någonting i händerna nu.”

Jacob flinade triumferande. Jacob grinned triumphantly.

Ren och skär rädsla sköljde över mig när jag insåg vilken enorm uppgift som väntade mig. Schiere Angst überflutete mich, als ich die Ungeheuerlichkeit der vor mir liegenden Aufgabe erkannte. Pure fear washed over me when I realized what a huge task awaited me. Jag skulle sätta min sköra självkontroll på prov med min renodlat mänsklige far som försökskanin. I would put my fragile self-control to the test with my purely human father as a guinea pig. Edwards ord for genom mitt huvud igen. Edward's words went through my head again.

Inser du vilken fysisk smärta du utsätter Bella för, även om hon orkar stå emot? Do you realize what physical pain you are exposing Bella to, even if she can resist? Eller den känslomässiga smärtan om hon inte gör det? Or the emotional pain if she does not?

Jag kunde inte föreställa mig smärtan i ett misslyckande. I could not imagine the pain of a failure. Mina andetag blev ytliga flämtningar. My breaths became superficial gasps.

”Ta henne”, viskade jag och lade Renesmee i Jacobs famn. "Take her," I whispered, putting Renesmee in Jacob's arms.

Han nickade och såg bekymrat på mig. He nodded and looked at me worriedly. Sedan gjorde han en gest åt de andra, och de ställde sig i rummets bortre hörn. Then he gestured to the others, and they stood in the far corner of the room. Seth och Jake sjönk genast ner på golvet, men Leah ruskade på huvudet och plutade med munnen. Seth und Jake sanken sofort zu Boden, aber Leah schüttelte den Kopf und schmollte mit dem Mund. Seth and Jake immediately sank to the floor, but Leah shook her head and muttered.

”Får jag lov att gå?” frågade hon. "May I go?" she asked. Hon såg illa till mods ut i sin mänskliga kropp, i samma smutsiga t-shirt och bomullsshorts som hon haft på sig när hon skällt ut mig häromdagen. Sie fühlte sich unwohl in ihrem menschlichen Körper, in demselben schmutzigen T-Shirt und denselben Baumwollshorts, die sie trug, als sie mich neulich beschimpfte. She looked uncomfortable in her human body, in the same dirty t-shirt and cotton shorts she was wearing when she scolded me the other day. Hennes korta hår stod åt alla håll och hennes händer darrade fortfarande. Her short hair stood in all directions and her hands were still trembling.

”Ja, det är klart”, svarade Jacob. "Yes, it's clear," Jacob replied.

”Spring österut så att du inte korsar Charlies spår”, tillade Alice. "Run east so you do not cross Charlie's tracks," Alice added.

Leah tittade inte ens på Alice. Hon gick ut genom bakdörren och skyndade sig in i skogen för att skifta form.

Edward ställde sig bredvid mig och smekte min kind. Edward stood next to me and caressed my cheek. ”Du klarar det här, det vet jag. "You can handle this, I know that. Jag hjälper dig. I'll help you. Alla hjälper dig.”

Jag mötte panikslaget hans blick. I met his gaze in panic. Var han tillräckligt stark för att stoppa mig om jag gjorde ett misstag? Was he strong enough to stop me if I made a mistake?

”Om jag inte trodde att du klarade det, skulle vi ha stuckit i dag. "Wenn ich nicht glauben würde, dass du es schaffst, wären wir heute schon gegangen. "If I did not think you could do it, we would have stuck today. Nu, omedelbart. Now, immediately. Men du klarar det. But you can do it. Och du kommer att bli lyckligare om du kan ha Charlie kvar i ditt liv.” And you'll be happier if you can keep Charlie alive. ”

Jag försökte andas långsammare. I tried to breathe slower.

Alice sträckte ut handen. En liten, vit ask vilade i hennes handflata. Eine kleine, weiße Schachtel lag in ihrer Handfläche. A small, white box rested in her palm. ”De här kommer att irritera dina ögon – det gör inte ont, men du kommer att se suddigt. "These will irritate your eyes - it does not hurt, but you will see blurred. Det är jobbigt. It is tedious. De kommer inte att matcha din gamla ögonfärg exakt, men vad som helst är väl bättre än klarrött?” Sie werden nicht genau zu deiner alten Augenfarbe passen, aber alles ist besser als knallrot, oder?“ They will not match your old eye color exactly, but anything is better than bright red, right? ”

Hon kastade upp asken med kontaktlinser i luften, och jag fångade den. ”När hann du …?” "Wann hast du ...?" "When did you have time?"

”Innan ni åkte iväg på smekmånad såg jag flera tänkbara framtidsscenarion.” "Before you left on your honeymoon, I saw several possible future scenarios."

Jag nickade och öppnade asken. I nodded and opened the box. Jag hade aldrig använt kontaktlinser förut, men det kunde väl inte vara så svårt? Jag tog den lilla bruna linsen mellan fingrarna och satte den på plats i ena ögat.

Jag blinkade, och en tunn film skymde sikten. I blinked, and a thin film obscured the view. Jag kunde naturligtvis se igenom linsen, men jag kunde också se strukturen i den, och blicken fokuserades automatiskt på de mikroskopiska reporna. Ich konnte natürlich durch die Linse sehen, aber ich konnte auch die Struktur darin sehen, und mein Blick konzentrierte sich automatisch auf die mikroskopisch kleinen Kratzer.

”Jag förstår vad du menar”, mumlade jag och satte i den andra linsen. "I understand what you mean," I mumbled, putting in the other lens.