Kapitel 21: Första jakten (2) Kapitel 21: Erste Jagd (2)

Det fanns en öppen plats i närheten – vinden lät annorlunda där – och en liten flod med stenbotten. In der Nähe war eine freie Fläche – dort klang der Wind anders – und ein kleiner Fluss mit Felsgrund. There was an open space nearby - the wind sounded different there - and a small river with a rock bottom. Och där, nära ljudet från vattnet, hördes plasket av lapande tungor, bultande hjärtan som pumpade blod …

Det kändes som om min strupe snördes samman. It felt like my throat was laced up.

”Vid floden, i nordost?” frågade jag utan att öppna ögonen. „Am Fluss, im Nordosten?“ fragte ich, ohne meine Augen zu öffnen.

”Ja.” Han lät belåten. ”Nu … vänta på brisen igen. „Jetzt… warte wieder auf den Wind. “Now… wait for the breeze again. Vad känner du för lukter?” Was riechst du?“ What do you smell? ”

Jag kände mest hans lukt – honung, syren och sol. Ich habe ihn am meisten gerochen – Honig, Sauerstoff und Sonne. I mostly felt his smell - honey, lilac and sun. Men också den fylliga, jordiga lukten av mull och mossa, kådan i trädstammarna, den varma, nästan nötaktiga lukten av små gnagare som gömde sig bland rötterna. Aber auch der satte, erdige Geruch von Erde und Moos, das Harz in den Baumstämmen, der warme, fast nussige Geruch kleiner Nagetiere, die sich zwischen den Wurzeln verstecken. But also the rich, earthy smell of soil and moss, the resin in the tree trunks, the warm, almost nutty smell of small rodents hiding among the roots. Och sedan, lite längre bort, den rena lukten av vatten, som märkligt nog inte lockade alls, trots törsten. And then, a little further away, the pure smell of water, which strangely enough did not attract at all, despite the thirst. Jag koncentrerade mig på vattnet och hittade lukten som hörde ihop med det lapande ljudet och ett bultande hjärta. I concentrated on the water and found the smell associated with the lapping sound and a pounding heart. Ännu en varm doft, fyllig och skarp, starkare än de andra. Another warm scent, full-bodied and sharp, stronger than the others. Och nästan lika motbjudande som vattnet. Und fast so widerlich wie das Wasser. And almost as disgusting as the water. Jag rynkade på näsan.

”Jag vet”, skrockade han. "I know," he chuckled. ”Det tar lite tid att vänja sig.” „Es ist etwas gewöhnungsbedürftig.“ "It takes some time to get used to."

”Tre?” gissade jag.

”Fem. Två till bland träden bakom dem.” Zwei weitere zwischen den Bäumen hinter ihnen.“ Two more among the trees behind them. "

”Vad gör jag nu?” "What am I doing now?"

Det lät som om han log. Es klang, als würde er lächeln. It sounded like he was smiling. ”Vad vill du göra?”

Jag tänkte efter, fortsatte blunda medan jag lyssnade och andades in doften. I thought about it, kept closing my eyes as I listened and inhaled the scent. Ännu en plågsam våg av törst inkräktade på mina tankar, och plötsligt kändes den varma, skarpa odören inte lika motbjudande längre. Eine weitere quälende Durstwelle überfiel meine Gedanken, und plötzlich fühlte sich der heiße, beißende Geruch nicht mehr so abstoßend an. Another painful wave of thirst intruded on my thoughts, and suddenly the warm, sharp odor no longer felt as disgusting. Jag skulle åtminstone få något varmt och blött i min uttorkade mun. Wenigstens würde ich etwas Warmes und Nasses in meinen ausgedörrten Mund bekommen. I would at least get something hot and wet in my dried mouth. Jag öppnade ögonen.

”Tänk inte på det”, föreslog han innan han släppte mig och tog ett steg bakåt. "Do not think about it," he suggested before releasing me and taking a step back. ”Följ bara dina instinkter.” „Folge einfach deinem Instinkt.“

Jag följde doften, knappt medveten om mina rörelser när jag gled nerför sluttningen till den lilla gläntan floden flöt igenom. I followed the scent, barely aware of my movements as I slid down the slope until the small clearing of the river flowed through. Min kropp sjönk automatiskt ner i hukande ställning när jag tvekade i skogsbrynet. My body automatically sank into a crouching position when I hesitated at the edge of the forest. Jag såg en stor bock, en tjugofyrataggare, vid vattenbrynet, och fyra andra hjortar på väg österut i maklig takt.

Jag koncentrerade mig på doften från bocken, den heta punkten på hans raggiga hals där pulsen var som starkast. I concentrated on the scent from the goat, the hot spot on his ragged neck where the pulse was strongest. Bara trettio meter – två eller tre språng – mellan oss. Jag stålsatte mig för det första språnget. I steeled myself for the first jump.

Men medan mina muskler spändes vände vinden och tilltog lite, söderifrån nu. But while my muscles tensed, the wind turned and increased a little, from the south now. Jag hejdade mig inte för att tänka utan började springa, i en rät vinkel från min ursprungliga plan, och skrämde in bocken i skogen. Ohne zu überlegen, rannte ich los, im rechten Winkel zu meinem ursprünglichen Plan, und scheuchte den Bock in den Wald. I did not stop to think but started running, at a right angle from my original plane, and scared the buck into the woods. Den nya doften var så lockande att jag inte hade något val. Der neue Duft war so verlockend, dass ich keine andere Wahl hatte. The new scent was so enticing that I had no choice.

Doften tog över allt annat. Jag följde den koncentrerat, bara medveten om min törst och lukten som lovade släcka den. I followed it concentrated, only aware of my thirst and the smell that promised to quench it. Törsten blev värre, så smärtsam att alla andra tankar blandades ihop och jag än en gång påmindes om det brännande giftet i ådrorna. Der Durst wurde schlimmer, so schmerzhaft, dass alle anderen Gedanken verwirrt waren und ich wieder an das brennende Gift in meinen Adern erinnert wurde. The thirst got worse, so painful that all other thoughts were mixed up and I was once again reminded of the burning poison in the veins.

Det fanns bara en sak som kunde tränga igenom min koncentration nu, en enda instinkt som var kraftfullare, starkare än behovet att släcka törsten – och det var instinkten att skydda mig själv från faror. There was only one thing that could penetrate my concentration now, a single instinct that was more powerful, stronger than the need to quench my thirst - and that was the instinct to protect myself from dangers. Självbevarelsedriften. Self-preservation operation.

Jag blev plötsligt medveten om att jag var förföljd. I suddenly became aware that I was being persecuted. Den oemotståndliga doftens dragningskraft vägdes mot impulsen att vända om och försvara mitt byte. Die unwiderstehliche Anziehungskraft des Geruchs wog gegen den Impuls, mich umzudrehen und meine Beute zu verteidigen. The attraction of the irresistible scent was weighed against the impulse to turn around and defend my prey. En bubbla av ljud svällde i bröstet och jag drog upp läpparna för att blotta tänderna i en varning medan jag saktade farten. A bubble of sound swelled in my chest and I pulled up my lips to bar my teeth in a warning as I slowed down.

Sedan hörde jag min förföljare närma sig, och försvarsinstinkten tog över. Jag snurrade runt och det svällande ljudet steg ur min strupe. I spun around and the swelling sound rose from my throat.

Den hotfulla morrningen ur min egen mun var så oväntad att jag hajade till och kunde tänka klart i en sekund – den törstdrivna dimman lättade, trots att det fortsatte bränna i strupen. The threatening growl from my own mouth was so unexpected that I nodded and could think clearly for a second - the thirst-driven fog eased, even though it continued to burn in my throat.

Vinden vände igen, blåste doften av våt jord och annalkande regn mot mitt ansikte och befriade mig än mer från den andra doftens järngrepp – en doft så aptitlig att den måste komma från en människa. The wind turned again, blew the scent of wet earth and oncoming rain against my face and freed me even more from the iron grip of the other scent - a scent so appetizing that it must come from a human being.

Edward hejdade sig ett par meter ifrån mig och höjde armarna som för att omfamna mig – eller hålla mig fast. Edward stopped a few meters away from me and raised his arms as if to embrace me - or hold me. Han såg så orolig och vaksam ut att jag stelnade till av fasa. He looked so worried and alert that I froze in horror.

Jag insåg att jag hade varit på väg att attackera honom. I realized I was about to attack him. Med ett ryck rätade jag på mig och höll andan medan jag samlade tankarna, rädd för doften som strömmade mot mig söderifrån. With a jerk, I straightened up and held my breath as I gathered my thoughts, afraid of the scent flowing towards me from the south.

Han såg förnuftet återvända i mina ögon och tog ett steg mot mig. He saw reason return in my eyes and took a step towards me.

”Jag måste bort härifrån”, väste jag. "I have to get out of here," I hissed.

Chocken syntes i hans ansikte. The shock appeared on his face. ” Kan du lämna det här?” "Kannst du das hier lassen?" "Can you leave this?"

Jag hann inte fråga vad han menade med det. I did not have time to ask what he meant by that. Jag visste att jag bara hade förmågan att tänka klart så länge jag kunde låta bli att tänka på … I knew I only had the ability to think clearly as long as I could stop thinking…

Jag började springa igen, i full fart norrut, och koncentrerade mig enbart på den obehagliga känslan av att inte andas, trots att jag inte behövde syret. I started running again, at full speed north, concentrating only on the uncomfortable feeling of not breathing, even though I did not need the oxygen. Mitt enda mål var att springa så långt bort att doften bakom mig försvann. My only goal was to run so far away that the smell behind me disappeared. Blev omöjlig att hitta igen, även om jag skulle ångra mig … Wurde unmöglich wieder zu finden, obwohl ich es bereuen würde… Became impossible to find again, even if I would regret it…

Än en gång var jag medveten om att jag var förföljd, men den här gången behöll jag fattningen. Wieder einmal war mir bewusst, dass ich verfolgt wurde, aber dieses Mal behielt ich die Fassung. Once again I was aware that I was being persecuted, but this time I kept my composure. Jag kämpade emot instinkten att andas, att känna av lukterna i luften för att försäkra mig om att det var Edward. Ich kämpfte gegen den Instinkt zu atmen, die Luft zu riechen, um sicherzugehen, dass es Edward war. I fought against the instinct to breathe, to feel the smells in the air to make sure it was Edward. Jag behövde inte kämpa länge – trots att jag sprang fortare än någonsin tidigare, flög som en raket längs det rakaste spår jag kunde hitta mellan träden – så hann Edward ifatt mig efter bara någon minut. I did not have to fight for long - even though I ran faster than ever before, flew like a rocket along the straightest track I could find between the trees - so Edward caught up with me after just a few minutes.

En ny tanke slog mig, och jag tvärstannade. Ein neuer Gedanke kam mir, und ich hielt abrupt inne. A new thought struck me, and I stopped short. Jag var säker på att jag var trygg här, men fortsatte hålla andan för säkerhets skull. I was sure I was safe here, but continued to hold my breath for safety.

Edward susade förbi mig, oförberedd på min plötsliga inbromsning, men vände snabbt om och slöt upp vid min sida. Edward sauste an mir vorbei, unvorbereitet auf mein plötzliches Abbremsen, drehte sich aber schnell um und schloss an meiner Seite auf. Edward whizzed past me, unprepared for my sudden deceleration, but quickly turned around and locked up next to me. Han lade händerna på mina axlar och såg mig i ögonen, fortfarande chockad. He put his hands on my shoulders and looked me in the eyes, still shocked.

”Hur klarade du det där?” frågade han. "Wie haben Sie das gemacht?" fragte er. "How did you do that?" he asked.

”Du lät mig vinna förut, eller hur?” kontrade jag utan att svara. "You let me win before, right?" I countered without answering. Och jag som hade tyckt att jag var så duktig! Und ich hatte gedacht, ich wäre so gut! And I who had thought I was so good!

När jag öppnade munnen kände jag smaken av luften – den var ren nu, utan några spår av den lockande doften. When I opened my mouth, I felt the taste of the air - it was clean now, without any trace of the enticing scent. Jag drog ett prövande andetag.

Han ryckte på axlarna och skakade på huvudet. He shrugged and shook his head. ”Bella, hur bar du dig åt?” insisterade han. "Bella, wie hast du das gemacht?" beharrte er. "Bella, how did you behave?" he insisted.

”Hur jag kunde springa? “How could I run? Jag höll andan.” I held my breath. "

”Men hur kunde du sluta jaga?” "But how could you stop hunting?"

”När du närmade dig bakom mig … förlåt mig.” "When you approached behind me… forgive me."

”Varför ber du mig om ursäkt? "Why are you apologizing to me?" Det var jag som var oförlåtligt slarvig. It was I who was unforgivably careless. Jag tog för givet att det inte skulle finnas någon så långt från vandringsleden, men jag borde ha kollat först. I took it for granted that there would be no one so far from the hiking trail, but I should have checked first. Ett korkat misstag. A stupid mistake. Men du har ingenting att be om ursäkt för.” But you have nothing to apologize for. ”

”Men jag morrade åt dig!” Jag hade fortfarande svårt att tro det. "But I growled at you!" I still had a hard time believing it.

”Klart att du gjorde, det är helt naturligt. "Of course you did, it's completely natural. Men jag fattar inte hur du kunde springa därifrån.” But I do not understand how you could run from there. "

”Vad skulle jag annars göra?” frågade jag. "What else would I do?" did I ask. Hans attityd förbryllade mig – vad hade han hoppats skulle hända? His attitude puzzled me - what had he hoped would happen? ”Det kan ju ha varit någon jag kände!” "It could have been someone I knew!"

Till min enorma förvåning började han plötsligt skratta, så högt att det ekade mellan träden. To my enormous surprise, he suddenly started laughing, so loud that it echoed between the trees.

”Varför skrattar du åt mig?” "Why are you laughing at me?"

Han tystnade genast, och jag såg att han var på sin vakt igen. He fell silent at once, and I saw that he was on his guard again.

Behärska dig, intalade jag mig. Master you, I told myself. Jag måste kontrollera mitt humör. Som om jag vore en ung varulv i stället för en vampyr.

”Jag skrattar inte åt dig, Bella. "I'm not laughing at you, Bella. Jag skrattar för att jag är chockad. Och full av beundran.”

”Varför?”

”Du borde inte klara något av det här. "Du solltest nicht in der Lage sein, irgendetwas davon zu tun. "You should not be able to do any of this. Du borde inte kunna vara så … rationell. You should not be able to be so rational. Du borde inte kunna stå här och diskutera det här med mig, lugnt och stilla. Sie sollten nicht in der Lage sein, hier zu stehen und dies mit mir zu besprechen, ruhig und still. You should not be able to stand here and discuss this with me, calmly and quietly. Och framför allt borde du inte ha kunnat avbryta dig mitt i jakten, med doften av mänskligt blod i luften. And above all, you should not have been able to interrupt yourself in the middle of the hunt, with the smell of human blood in the air. Till och med mogna vampyrer har svårt för det – vi är alltid väldigt noga med var vi jagar, för att inte utsätta oss för frestelser. Selbst erwachsene Vampire tun sich damit schwer – wir sind immer sehr vorsichtig, wo wir jagen, um uns nicht der Versuchung auszusetzen. Even mature vampires have a hard time with that - we are always very careful about where we hunt, so as not to be tempted. Bella, du beter dig som om du vore flera årtionden gammal, inte bara dagar.” Bella, du benimmst dich, als wärst du Jahrzehnte alt, nicht nur Tage.“ Bella, you behave as if you were decades old, not just days. ”

”Åh.” Men jag hade vetat att det skulle bli svårt. "Oh." But I had known it would be difficult. Det var därför jag hade varit på min vakt. That's why I had been on my guard.

Han lade en hand mot mitt ansikte igen och såg förundrat på mig. ”Jag skulle ge vad som helst för att kunna se dina tankar i det här ögonblicket.” "I would give anything to be able to see your thoughts in this moment."

Så starka känslor. Such strong emotions. Jag hade förberett mig på törsten, men inte på det här. I had prepared for the thirst, but not for this. Jag hade varit så säker på att det inte skulle kännas på samma sätt när han rörde mig. I had been so sure it would not feel the same way when he touched me. Och det gjorde det faktiskt inte. And it actually did not.

Det kändes starkare. It felt stronger.

Jag lät fingrarna glida över hans ansikte och stanna vid hans läppar. I slid my fingers over his face and stopped at his lips. ”Jag trodde att det skulle dröja länge innan jag kände det här.” Min osäkerhet gjorde orden till en fråga. "I thought it would be a long time before I felt this." My uncertainty made the words a question. ”Men jag vill fortfarande ha dig.” "But I still want you."

Han blinkade häpet. He blinked in astonishment. ”Hur kan du ens tänka på det? How can you even think about it? Är du inte outhärdligt törstig?” Are you not unbearably thirsty? ”

Jo, nu var jag förstås det, när han tog upp det igen! Well, now I was, of course, when he brought it up again!

Jag försökte svälja, suckade och slöt ögonen för att kunna koncentrera mig bättre. I tried to swallow, sighed and closed my eyes to be able to concentrate better. Jag sökte med mina sinnen, men den här gången var jag mer förberedd om jag skulle känna den ljuvliga, förbjudna doften igen.

Edward sänkte händerna och andades inte ens medan jag lyssnade längre och längre bort i den levande, gröna skogen, sökte igenom dofterna och ljuden på jakt efter något som kunde släcka min törst. Jag uppfattade något annorlunda, ett svagt spår i öster … I perceived something different, a faint trail in the east…

Jag spärrade upp ögonen, vände om och rusade österut. I closed my eyes, turned around and rushed east. Terrängen sluttade uppåt, och jag sprang nerhukad, nära marken. The terrain sloped upwards, and I ran down, close to the ground. Ibland tog jag hjälp av träden för att svinga mig fram. Jag kände snarare än hörde att Edward följde efter mig, ljudlöst gled genom skogen och lät mig behålla täten. Ich fühlte eher, als dass ich hörte, wie Edward mir folgte, lautlos durch den Wald glitt und mich die Führung behielt. I felt rather than heard Edward follow me, silently sliding through the woods and letting me stay in the lead.

Växtligheten blev glesare när vi kom högre upp. Doften av kåda blev skarpare, precis som spåret jag följde – det var en varm doft, skarpare och mer tilltalande än hjortarnas. The smell of resin became sharper, just like the trail I followed - it was a warm smell, sharper and more appealing than the deer's. Några sekunder senare hörde jag det dämpade ljudet av stora tassar, mycket tystare än klövar. A few seconds later I heard the muffled sound of big paws, much quieter than hooves. Ljudet kom uppifrån träden, inte från marken. The sound came from the tops of the trees, not from the ground. Jag flög instinktivt upp i träden, klättrade på grenarna och hittade en strategiskt lämplig plats uppe i en hög silvergran.

Jag hörde det smygande ljudet av tassar under mig nu, och doften var väldigt nära. I heard the creeping sound of paws under me now, and the smell was very close. Jag fokuserade blicken på rörelsen som hängde ihop med ljudet, och såg den gulbruna pälsen på kattdjuret som smög fram på en kraftig gren snett nedanför mig. I focused my gaze on the movement that was connected with the sound, and saw the yellow-brown fur of the cat that crept forward on a strong branch diagonally below me. Han var stor – minst fyra gånger så stor som jag – och hans blick var fixerad vid någonting på marken nedanför. He was big - at least four times as big as me - and his gaze was fixed on something on the ground below. Katten var också på jakt. Jag uppfattade doften av något mindre som kurade i buskarna under trädet. Ich nahm den Geruch von etwas Kleinerem wahr, das in den Büschen unter dem Baum kauerte. I perceived the scent of something smaller that curled in the bushes under the tree. Det ryckte i pumans svans när han förberedde sig för språnget. The cougar's tail twitched as he prepared for the jump.

Jag seglade genom luften och landade bakom honom på grenen. I sailed through the air and landed behind him on the branch. Han kände trädet skälva till, snurrade runt och vrålade av förvåning och trots. He felt the tree tremble, spun around and roared in surprise and defiance. Han klöste i luften mellan oss med ögon som lyste av ursinne. Er krallte sich in die Luft zwischen uns, seine Augen glühten vor Wut. He clawed at the air between us with eyes gleaming with rage. Jag var så galen av törst att jag ignorerade hans blottade tänder och utspärrade klor, och kastade mig över honom med sådan kraft att vi båda föll till marken.

Det var inte mycket till strid. There was not much to fight about.

Hans skarpa klor kunde ha varit smekande fingrar, så lite påverkade de min hud. His sharp claws could have been caressing fingers, so little did they affect my skin. Hans tänder hittade inget fäste i mina skuldror eller min hals. His teeth found no place in my shoulders or neck. Hans tyngd betydde ingenting. His weight meant nothing. Mina tänder sökte träffsäkert hans hals, och hans instinktiva motstånd var patetiskt jämfört med min styrka. My teeth hit his throat accurately, and his instinctive resistance was pathetic compared to my strength. Jag slöt läpparna över den punkt där den varma pulsen var som starkast. I closed my lips over the point where the warm pulse was strongest.

Det var lika lätt som att bita i smör. It was as easy as biting into butter. Mina tänder var rakblad, de skar genom pälsen, huden och senorna som om de inte ens funnits där. My teeth were razor blades, they cut through the fur, skin and tendons as if they were not even there.

Smaken var fel, men blodet var varmt och blött och lindrade den häftiga, svidande törsten medan jag ivrigt sörplade i mig. Der Geschmack war falsch, aber das Blut war warm und feucht und stillte den heftigen, brennenden Durst, während ich begierig schlürfte. The taste was wrong, but the blood was hot and wet and relieved the violent, stinging thirst while I eagerly sipped. Puman slutade kämpa emot och hans vrål tystnade i en gurgling. Puman stopped fighting and his roar fell silent in a gurgling. Blodets värme strålade ut genom min kropp, värmde till och med mina fingrar och tår. The heat of the blood radiated through my body, even warming my fingers and toes.

Puman tog slut innan jag var nöjd. Puma ran out before I was happy. Törsten blossade upp igen när jag sugit honom tom, och jag föste äcklat undan hans döda kropp. Der Durst flammte wieder auf, als ich ihn leersaugte, und ich warf seinen toten Körper angewidert weg. My thirst flared up again when I sucked him empty, and I was disgusted by his dead body. Hur kunde jag fortfarande vara törstig? How could I still be thirsty?

Jag rätade på mig och insåg att jag såg ganska förskräcklig ut. I straightened up and realized that I looked pretty awful. Jag torkade mig i ansiktet med armen och försökte rätta till klänningen. I wiped my face with my arm and tried to straighten the dress. Klorna som haft så lite effekt på min hud, hade lyckats bättre med det tunna tyget. The claws that had so little effect on my skin, had succeeded better with the thin fabric.

”Hm”, sa Edward. Jag tittade upp och såg att han stod lutad mot en trädstam och iakttog mig med tankfull blick. I looked up and saw that he was leaning against a tree trunk and was watching me with a thoughtful look.

”Det där kunde jag nog ha gjort bättre.” Jag var smutsig, klänningen var blodig och hängde i slamsor. "Das hätte ich wahrscheinlich besser machen können." Ich war dreckig, das Kleid war blutig und hing in Fetzen. "I probably could have done better." I was dirty, the dress was bloody and hung in the mud.