×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 16: Varning: för mycket information (2)

Kapitel 16: Varning: för mycket information (2)

Måste vi prata om det här?

Ja, jag tror det.

För jag vill att du ska veta att jag inte kommer att göra det värre för dig. Vem vet, jag kanske till och med kan hjälpa dig? Jag har inte alltid varit en hänsynslös ragata, vet du. Jag var rätt trevlig en gång i tiden.

Så långt tillbaka minns jag inte.

Vi skrattade till båda två.

Jag är ledsen, Jacob. Jag är ledsen för att du lider. Jag är ledsen för att det blir värre, inte bättre.

Tack, Leah.

Hon tänkte på det som var värre, de svarta bilderna i mitt huvud, medan jag försökte skjuta ifrån mig hennes tankar utan att lyckas. Hon kunde se på dem med lite distans, lite perspektiv, och jag måste erkänna att det hjälpte. Jag kunde föreställa mig att jag kanske också skulle kunna se på dem så, om några år.

Hon såg det lustiga i de små irriterande detaljer man konstant utsattes för när man umgicks med vampyrer. Hon gillade att jag retades med Rosalie, skrattade för sig själv och tänkte till och med på några egna blondinskämt som jag kanske kunde använda. Men när hennes tankar blev allvarliga dröjde de sig kvar vid Rosalie på ett sätt som förbryllade mig.

Vet du vad som är knäppt? frågade hon.

Tja, nästan allt är knäppt just nu. Men vad menar du?

Den där blonda vampyren du hatar så mycket – jag förstår precis hur hon tänker.

Först trodde jag att det var ett dåligt skämt. Sedan, när jag insåg att hon menade allvar, kunde jag knappt kontrollera ursinnet som exploderade inom mig. Det var tur att vi hade delat på oss. Om hon varit inom bitavstånd …

Vänta, låt mig förklara!

Jag vill inte höra. Jag drar.

Vänta, vänta! vädjade hon medan jag försökte behärska mig tillräckligt mycket för att skifta form. Kom igen, Jake!

Leah, det här är verkligen inte rätt sätt att övertyga mig om att vi ska umgås ännu mer i framtiden.

Åh, överreagera inte! Du vet inte ens vad jag pratar om.

Vad pratar du om, då?

Och plötsligt blev hon samma plågade, cyniska Leah som förr. Jag pratar om att vara en genetisk återvändsgränd, Jacob.

Skärpan i hennes ord fick mig att haja till. Jag förstår inte.

Det skulle du göra, om du inte var som alla andra. Om inte mina ”kvinnliga grejer” fick dig att springa och gömma dig som alla de andra korkade hanarna, så skulle du förstå vad det betyder. Hennes tonfall var hårt, sarkastiskt.

Åh.

Okej, ingen av oss gillade att tänka på sådant med henne. Visst mindes jag Leahs panik första månaden sedan hon anslutit sig till flocken – och jag mindes att jag ryggat undan från den, som alla andra. För hon kunde inte vara gravid – om det nu inte var någon märklig, religiös, obefläckad avlelse på gång. Hon hade inte varit med någon sedan Sam. Och sedan, när veckorna gick och ingenting hände, insåg hon att hennes kropp inte följde de normala mönstren längre. Fasan hon upplevt … Vad var hon nu? Hade hennes kropp förändrats för att hon blivit varulv? Eller hade hon blivit varulv för att hennes kropp var fel? Den första kvinnliga varulven någonsin. Berodde det på att hon inte var så kvinnlig som hon borde ha varit?

Ingen av oss hade velat ta del av hennes sammanbrott. Vi förstod oss inte på det.

Du vet varför Sam tror att vi präglas, tänkte hon, lite lugnare nu.

Ja. För att föra släktet vidare.

Precis. För att göra nya små varulvar. Artens överlevnad, genetisk dominans. Man attraheras av den person som har störst chans att låta en föra varulvsgenen vidare.

Jag väntade på att få veta vad hon menade.

Om jag hade varit kapabel till det, hade Sam dragits till mig.

Hennes smärta var så stark att jag vacklade till.

Men det är jag inte. Det är något fel på mig. Jag har tydligen inte förmågan att föra genen vidare, trots min magnifika stamtavla. Så jag har blivit ett missfoster – tjejvargen som inte duger till någonting. Jag är en genetisk återvändsgränd, det vet vi båda två.

Det vet vi inte alls, invände jag. Det är bara Sams teori. Prägling existerar, men vi vet inte varför. Billy tror att det beror på något annat.

Jag vet, jag vet. Han tror att vi präglas för att skapa starkare vargar. Eftersom du och Sam är sådana gigantiska monster – större än våra fäder. Men hur som helst är jag ingen kandidat. Jag … har gått igenom klimakteriet. Jag är tjugo år gammal och jag får inte mens längre.

Hu. Det här var någonting jag definitivt inte ville prata om. Det vet du inte, Leah. Det handlar säkert bara om att tiden har stannat av. När du slutar vara varg och börjar åldras igen, är jag säker på att … eh, att den kommer tillbaka.

Det skulle jag också ha kunnat tro på – men ingen präglas på mig, trots min stamtavla. Vet du, tillade hon eftertänksamt, om inte du hade varit här, hade antagligen Seth kunnat bli alfahanne – han har det i blodet, i alla fall. Ingen skulle ju kunna tänka sig en alfahona …

Skulle du verkligen vilja präglas, eller bli präglad? undrade jag. Vad hände med att förälska sig som vanliga människor, Leah? Prägling är bara ännu ett sätt att ta ifrån oss vår fria vilja.

Sam, Jared, Paul, Quil … De verkar inte ha något emot det.

För att de inte har någon fri vilja.

Vill du inte präglas?

Absolut inte!

Det är bara för att du redan är förälskad i henne. Det skulle försvinna, vet du, om du präglades. Då skulle du inte plågas av dina känslor för henne längre.

Vill du glömma dina känslor för Sam?

Hon tänkte efter. Ja, jag tror det.

Jag suckade. Hon hade kommit längre än jag gjort.

Men tillbaka till det jag ville säga, Jacob – jag förstår varför den blonda vampyren är så kylig. Hon är fokuserad, tänker bara på ”belöningen”, eller hur? För man längtar alltid mest efter det man aldrig kan få.

Skulle du göra som Rosalie? Skulle du mörda någon – för det är det hon gör, genom att se till att ingen hindrar Bella från att dö – bara för att få en baby? När blev du uppfödare?

Jag vill bara ha de möjligheter jag inte har, Jacob. Om det inte hade varit något fel på mig, hade jag kanske inte tänkt på det.

Skulle du döda för den chansen? frågade jag och lät henne inte slippa undan.

Det är inte det hon gör. Jag tror snarare att hon … lever genom Bella. Och om Bella hade bett mig att hjälpa henne med det här … Hon tvekade. Även om jag inte är särskilt förtjust i henne, så hade jag nog gjort som den blonda blodsugaren.

En dov morrning steg ur min strupe.

För om rollerna hade varit ombytta, hade jag velat att Bella ställde upp för mig. Rosalie också. Vi hade båda velat ha det så.

Du är lika hemsk som de, Leah!

Det är det lustiga med att veta att man inte kan få någonting. Man blir desperat.

Och … där går min gräns. Precis där. Det här samtalet är över.

Okej.

Det räckte inte med att hon gick med på att sluta. Jag behövde en kraftfullare avslutning.

Jag var bara någon kilometer ifrån platsen där jag lämnat mina kläder, så jag skiftade tillbaka till människoform och gick sista biten. Jag tänkte inte på vårt samtal. Inte för att det inte fanns någonting att tänka på, utan för att jag inte stod ut med det. Jag tänkte inte se det på det sättet – men det var svårt att låta bli nu när Leah hade fyllt mitt huvud med sina tankar och känslor.

Nej, jag skulle inte bilda flock med henne när det här var över. Hon kunde fortsätta plågas i La Push. En enda liten alfaorder innan jag gav mig av för gott skulle inte döda någon.

Det var tidigt på morgonen när jag kom till huset. Bella sov antagligen fortfarande. Jag tänkte titta in, se hur det gick, tala om för dem att de kunde ge sig ut och jaga, och sedan hitta en mjuk gräsplätt att sova på, i mänsklig form. Jag tänkte inte skifta form igen förrän Leah hade somnat.

Men det mumlades mycket inne i huset, så Bella kanske inte sov, trots allt. Och jag hörde maskinljud uppifrån igen – röntgenapparaten? Toppen. Det lät som om nedräkningens fjärde dag hade börjat med en smäll.

Alice öppnade dörren innan jag hann fram. ”Hej, vargen”, sa hon.

”Hej, lillan. Vad händer där uppe?” Det stora rummet innanför dörren var tomt – alla befann sig på övervåningen.

Hon ryckte på sina smala små axlar. ”Ett benbrott till, tror jag.” Hon försökte låta nonchalant, men jag såg glöden i hennes ögon. Edward och jag var inte de enda som brann för det här. Alice älskade också Bella.

”Ett revben till?” frågade jag hest.

”Nej. Bäckenet, den här gången.”

Lustigt att det alltid chockade mig, som om varje ny händelse var en överraskning. När skulle jag sluta bli förvånad? Varje ny katastrof borde rimligtvis vara väntad.

Alice tittade på mina händer, såg att de darrade.

Sedan hörde vi Rosalies röst ovanifrån. ”Jag sa ju att jag inte hörde något knäckas. Du behöver kolla dina öron, Edward.”

Inget svar.

Alice grimaserade. ”Edward kommer snart att slita Rose i stycken. Det förvånar mig att hon inte känner det på sig. Eller så tror hon kanske att Emmett ska kunna hindra honom.”

”Jag tar hand om Emmett”, erbjöd jag mig. ”Du kan hjälpa Edward med slitandet.”

Alice drog lite på munnen.

De kom nerför trappan, och den här gången var det Edward som bar Bella. Hon höll sin blodmugg i båda händerna, och hon var vit i ansiktet. Hur försiktigt Edward än rörde sig, syntes det att hon hade ont.

”Jake”, viskade hon och försökte le genom smärtan.

Jag såg på henne utan att säga något.

Edward lade varligt ner henne i soffan och satte sig på golvet vid hennes huvud. Jag undrade som hastigast varför de inte lät henne ligga på övervåningen, men insåg snabbt att det måste vara Bellas idé. Hon ville bete sig som om allt var normalt, undvika sjukhuskänslan. Och han gick henne till mötes. Förstås.

Carlisle kom nerför trappan med pannan rynkad av oro. För en gångs skull såg han faktiskt ut att vara gammal nog för sitt yrke.

”Carlisle”, sa jag. ”Vi sprang halvvägs till Seattle utan att stöta på flocken. Ni kan ge er av.”

”Tack, Jacob. Det passar väldigt bra nu, det är mycket vi behöver.” Hans svarta blick gled mot muggen Bella höll i ett så hårt grepp.

”Ärligt talat tror jag inte att ni behöver nöja er med tre i taget. Jag är ganska säker på att Sam håller sig kvar i La Push.”

Carlisle nickade instämmande. Det förvånade mig att han så villigt lyssnade på mina råd. ”I så fall börjar Alice, Esme, Jasper och jag. Sedan kan Alice ta med sig Emmett och Rose …”

”Aldrig”, väste Rosalie. ”Emmett kan följa med er nu.”

”Du borde jaga”, sa Carlisle mjukt.

Hans tonfall bevekade henne inte. ”Jag jagar när han gör det”, morrade hon, nickade mot Edward och slängde med håret.

Carlisle suckade.

Jasper och Emmett susade nerför trappan. Alice och Esme slöt upp bredvid dem, vid glasdörren som vette ut mot trädgården.

Carlisle lade sin hand på min arm. Den kalla beröringen kändes obehaglig, men jag drog mig inte undan. Jag stod stilla, dels av förvåning och dels för att jag inte ville såra hans känslor.

”Tack”, sa han igen, innan han försvann ut genom dörren med de andra fyra. Jag följde dem med blicken när de rusade över gräsmattan och försvann innan jag ens hunnit dra ett andetag. Deras törst måste vara starkare än jag föreställt mig.

Det var alldeles tyst en lång stund. Jag kände att någon blängde på mig, och visste vem det var. Jag hade tänkt sticka iväg och sova en stund, men ville inte missa chansen att förstöra Rosalies morgon.


Kapitel 16: Varning: för mycket information (2)

Måste vi prata om det här? Do we have to talk about this?

Ja, jag tror det.

För jag vill att du ska veta att jag inte kommer att göra det värre för dig. Vem vet, jag kanske till och med kan hjälpa dig? Jag har inte alltid varit en hänsynslös ragata, vet du. Ich war nicht immer ein rücksichtsloser Ragata, wissen Sie. I've not always been a ruthless ragata, you know. Jag var rätt trevlig en gång i tiden. I was quite nice once upon a time.

Så långt tillbaka minns jag inte. I do not remember that far back.

Vi skrattade till båda två.

Jag är ledsen, Jacob. I'm sorry, Jacob. Jag är ledsen för att du lider. Jag är ledsen för att det blir värre, inte bättre.

Tack, Leah.

Hon tänkte på det som var värre, de svarta bilderna i mitt huvud, medan jag försökte skjuta ifrån mig hennes tankar utan att lyckas. Sie dachte an das Schlimmste, an die schwarzen Bilder in meinem Kopf, während ich erfolglos versuchte, ihre Gedanken zu verdrängen. She thought of what was worse, the black images in my head, while I tried to push her thoughts away from me without success. Hon kunde se på dem med lite distans, lite perspektiv, och jag måste erkänna att det hjälpte. She could look at them with a little distance, a little perspective, and I have to admit it helped. Jag kunde föreställa mig att jag kanske också skulle kunna se på dem så, om några år. I could imagine that maybe I would also be able to look at them that way, in a few years.

Hon såg det lustiga i de små irriterande detaljer man konstant utsattes för när man umgicks med vampyrer. She saw the funny in the little annoying details you were constantly exposed to when you hung out with vampires. Hon gillade att jag retades med Rosalie, skrattade för sig själv och tänkte till och med på några egna blondinskämt som jag kanske kunde använda. She liked that I teased Rosalie, laughed to herself and even thought of some blonde jokes of my own that I might be able to use. Men när hennes tankar blev allvarliga dröjde de sig kvar vid Rosalie på ett sätt som förbryllade mig. Aber als ihre Gedanken ernst wurden, verweilten sie auf eine Weise bei Rosalie, die mich verwirrte. But when her thoughts became serious, they lingered on Rosalie in a way that puzzled me.

Vet du vad som är knäppt? Weißt du, was verrückt ist? Do you know what's crazy? frågade hon.

Tja, nästan allt är knäppt just nu. Well, almost everything is snapped right now. Men vad menar du?

Den där blonda vampyren du hatar så mycket – jag förstår precis hur hon tänker. Dieser blonde Vampir, den du so sehr hasst – ich weiß genau, was sie denkt.

Först trodde jag att det var ett dåligt skämt. Zuerst hielt ich es für einen schlechten Scherz. Sedan, när jag insåg att hon menade allvar, kunde jag knappt kontrollera ursinnet som exploderade inom mig. Als mir dann klar wurde, dass sie es ernst meinte, konnte ich die Wut, die in mir explodierte, kaum kontrollieren. Then, when I realized that she was serious, I could barely control the rage that exploded inside me. Det var tur att vi hade delat på oss. Es war ein Glück, dass wir geteilt hatten. It was lucky that we had shared. Om hon varit inom bitavstånd … Wenn sie in unmittelbarer Nähe gewesen wäre... If she was within driving distance…

Vänta, låt mig förklara! Warte, lass es mich erklären!

Jag vill inte höra. Jag drar. I'm out of here.

Vänta, vänta! vädjade hon medan jag försökte behärska mig tillräckligt mycket för att skifta form. flehte sie, als ich versuchte, mich genug zu beherrschen, um den Wandel zu gestalten. she pleaded as I tried to control myself enough to change shape. Kom igen, Jake!

Leah, det här är verkligen inte rätt sätt att övertyga mig om att vi ska umgås ännu mer i framtiden. Leah, das ist wirklich nicht der Weg, um mich davon zu überzeugen, dass wir in Zukunft noch mehr abhängen sollten. Leah, this is really not the right way to convince me that we should hang out even more in the future.

Åh, överreagera inte! Oh, nicht überreagieren! Oh, do not overreact! Du vet inte ens vad jag pratar om. Du weißt gar nicht, wovon ich spreche.

Vad pratar du om, då? Wovon redest du denn?

Och plötsligt blev hon samma plågade, cyniska Leah som förr. Und plötzlich wurde sie dieselbe gequälte, zynische Leah wie zuvor. And suddenly she became the same tormented, cynical Leah as before. Jag pratar om att vara en genetisk återvändsgränd, Jacob. Ich spreche davon, eine genetische Sackgasse zu sein, Jacob. I'm talking about being a genetic dead end, Jacob.

Skärpan i hennes ord fick mig att haja till. Die Schärfe ihrer Worte ließ mich nach Luft schnappen. The sharpness of her words made me nod. Jag förstår inte.

Det skulle du göra, om du inte var som alla andra. Das würdest du, wenn du nicht wie alle anderen wärst. You would do that, if you were not like everyone else. Om inte mina ”kvinnliga grejer” fick dig att springa och gömma dig som alla de andra korkade hanarna, så skulle du förstå vad det betyder. Wenn mein "weibliches Zeug" dich nicht wie all die anderen dummen Männer zum Laufen und Verstecken bringen würde, würdest du verstehen, was das bedeutet. If not my "female stuff" made you run and hide like all the other stupid males, you would understand what that means. Hennes tonfall var hårt, sarkastiskt.

Åh.

Okej, ingen av oss gillade att tänka på sådant med henne. Okay, keiner von uns mochte mit ihr darüber nachdenken. Visst mindes jag Leahs panik första månaden sedan hon anslutit sig till flocken – och jag mindes att jag ryggat undan från den, som alla andra. Tatsächlich erinnerte ich mich an Leahs Panik im ersten Monat, nachdem sie sich dem Rudel angeschlossen hatte – und ich erinnerte mich daran, dass ich davor zurückgeschreckt war, wie alle anderen auch. Of course, I remembered Leah's panic the first month after she joined the herd - and I remembered that I backed away from it, like everyone else. För hon kunde inte vara gravid – om det nu inte var någon märklig, religiös, obefläckad avlelse på gång. Weil sie nicht schwanger sein konnte – es sei denn, es gab eine seltsame, religiöse, unbefleckte Empfängnis. Because she could not be pregnant - unless there was a strange, religious, immaculate procreation going on. Hon hade inte varit med någon sedan Sam. She had not been with anyone since Sam. Och sedan, när veckorna gick och ingenting hände, insåg hon att hennes kropp inte följde de normala mönstren längre. Und dann, als die Wochen vergingen und nichts passierte, bemerkte sie, dass ihr Körper nicht mehr den normalen Mustern folgte. And then, as the weeks went by and nothing happened, she realized that her body no longer followed the normal patterns. Fasan hon upplevt … Vad var hon nu? Der Schrecken, den sie erlebte ... Was war sie jetzt? The horror she experienced… What was she now? Hade hennes kropp förändrats för att hon blivit varulv? Had her body changed because she became a werewolf? Eller hade hon blivit varulv för att hennes kropp var fel? Den första kvinnliga varulven någonsin. Der erste weibliche Werwolf überhaupt. The first female werewolf ever. Berodde det på att hon inte var så kvinnlig som hon borde ha varit? Lag es daran, dass sie nicht so feminin war, wie sie hätte sein sollen? Was it because she was not as feminine as she should have been?

Ingen av oss hade velat ta del av hennes sammanbrott. Keiner von uns wollte an ihrem Zusammenbruch teilhaben. None of us had wanted to take part in her breakdown. Vi förstod oss inte på det. Wir haben es nicht verstanden. We did not understand that.

Du vet varför Sam tror att vi präglas, tänkte hon, lite lugnare nu. Du weißt, warum Sam denkt, dass wir geprägt sind, dachte sie, jetzt etwas ruhiger. You know why Sam thinks we're influenced, she thought, a little calmer now.

Ja. För att föra släktet vidare. Um die Familie weiterzuführen. To carry on the family.

Precis. För att göra nya små varulvar. To make new little werewolves. Artens överlevnad, genetisk dominans. Species survival, genetic dominance. Man attraheras av den person som har störst chans att låta en föra varulvsgenen vidare. Du fühlst dich zu der Person hingezogen, die dich am ehesten das Werwolf-Gen weitergeben lässt. You are attracted to the person who has the greatest chance of letting the werewolf gene be passed on.

Jag väntade på att få veta vad hon menade. Ich wartete darauf, zu hören, was sie meinte. I was waiting to know what she meant.

Om jag hade varit kapabel till det, hade Sam dragits till mig. Wenn ich dazu fähig gewesen wäre, hätte Sam sich zu mir hingezogen gefühlt. If I had been capable of that, Sam would have been drawn to me.

Hennes smärta var så stark att jag vacklade till. Ihr Schmerz war so stark, dass ich taumelte. Her pain was so strong that I staggered.

Men det är jag inte. But I'm not. Det är något fel på mig. There's something wrong with me. Jag har tydligen inte förmågan att föra genen vidare, trots min magnifika stamtavla. Så jag har blivit ett missfoster – tjejvargen som inte duger till någonting. So I've become a freak - the girl wolf who's not good for anything. Jag är en genetisk återvändsgränd, det vet vi båda två. I'm a genetic dead end, we both know that.

Det vet vi inte alls, invände jag. We do not know that at all, I objected. Det är bara Sams teori. Prägling existerar, men vi vet inte varför. Embossing exists, but we do not know why. Billy tror att det beror på något annat. Billy thinks it's because of something else.

Jag vet, jag vet. Han tror att vi präglas för att skapa starkare vargar. He believes that we are characterized by creating stronger wolves. Eftersom du och Sam är sådana gigantiska monster – större än våra fäder. Weil Sie und Sam so riesige Monster sind – größer als unsere Väter. Because you and Sam are such giant monsters - bigger than our fathers. Men hur som helst är jag ingen kandidat. Aber egal, ich bin kein Kandidat. Jag … har gått igenom klimakteriet. Ich ... habe die Wechseljahre hinter mir. I… have been through menopause. Jag är tjugo år gammal och jag får inte mens längre. Ich bin zwanzig Jahre alt und bekomme keine Periode mehr. I'm twenty years old and I can no longer menstruate.

Hu. Hm. Det här var någonting jag definitivt inte ville prata om. Det vet du inte, Leah. You do not know, Leah. Det handlar säkert bara om att tiden har stannat av. Es ist wahrscheinlich nur eine Frage der Zeit, still zu stehen. It's probably just a matter of time stopping. När du slutar vara varg och börjar åldras igen, är jag säker på att … eh, att den kommer tillbaka. When you stop being a wolf and start aging again, I'm sure it's coming back.

Det skulle jag också ha kunnat tro på – men ingen präglas på mig, trots min stamtavla. I could have believed that too - but no one is imprinted on me, despite my pedigree. Vet du, tillade hon eftertänksamt, om inte du hade varit här, hade antagligen Seth kunnat bli alfahanne – han har det i blodet, i alla fall. Weißt du, fügte sie nachdenklich hinzu, wenn du nicht hier gewesen wärst, hätte Seth wahrscheinlich das Alpha-Männchen sein können – er hat es sowieso im Blut. You know, she added thoughtfully, if you had not been here, Seth could probably have become an alpha male - he has it in his blood, at least. Ingen skulle ju kunna tänka sig en alfahona … Niemand würde sich eine Alpha-Frau vorstellen... No one could imagine an alpha female…

Skulle du verkligen vilja präglas, eller bli präglad? Möchten Sie sich wirklich beeindrucken lassen oder sich beeindrucken lassen? Would you really like to be embossed, or be embossed? undrade jag. Vad hände med att förälska sig som vanliga människor, Leah? What happened to falling in love with ordinary people, Leah? Prägling är bara ännu ett sätt att ta ifrån oss vår fria vilja. Die Prägung ist nur eine weitere Möglichkeit, uns den freien Willen zu nehmen. Embossing is just another way to take away our free will.

Sam, Jared, Paul, Quil … De verkar inte ha något emot det. Sam, Jared, Paul, Quil… They do not seem to mind.

För att de inte har någon fri vilja. Because they have no free will.

Vill du inte präglas? Wollen Sie nicht etikettiert werden? Do you not want to be influenced?

Absolut inte!

Det är bara för att du redan är förälskad i henne. Das ist nur, weil du bereits in sie verliebt bist. It's just because you're already in love with her. Det skulle försvinna, vet du, om du präglades. Es würde verschwinden, weißt du, wenn du geprägt wärst. Då skulle du inte plågas av dina känslor för henne längre.

Vill du glömma dina känslor för Sam?

Hon tänkte efter. Ja, jag tror det.

Jag suckade. Hon hade kommit längre än jag gjort. Sie war weiter gekommen als ich.

Men tillbaka till det jag ville säga, Jacob – jag förstår varför den blonda vampyren är så kylig. But back to what I wanted to say, Jacob - I understand why the blonde vampire is so cool. Hon är fokuserad, tänker bara på ”belöningen”, eller hur? Sie ist konzentriert und denkt nur an die "Belohnung", nicht wahr? She's focused, just thinking about the 'reward', right? För man längtar alltid mest efter det man aldrig kan få. Weil du dich immer am meisten nach dem sehnst, was du nie haben kannst.

Skulle du göra som Rosalie? Would you do as Rosalie? Skulle du mörda någon – för det är det hon gör, genom att se till att ingen hindrar Bella från att dö – bara för att få en baby? Would you kill someone - because that's what she does, by making sure no one stops Bella from dying - just to have a baby? När blev du uppfödare? Wann sind Sie Züchter geworden? When did you become a breeder?

Jag vill bara ha de möjligheter jag inte har, Jacob. I just want the opportunities I do not have, Jacob. Om det inte hade varit något fel på mig, hade jag kanske inte tänkt på det.

Skulle du döda för den chansen? Would you kill for that chance? frågade jag och lät henne inte slippa undan.

Det är inte det hon gör. That's not what she's doing. Jag tror snarare att hon … lever genom Bella. Ich glaube, sie lebt eher ... durch Bella. I rather think she's living through Bella. Och om Bella hade bett mig att hjälpa henne med det här … Hon tvekade. Und wenn Bella mich gebeten hatte, ihr dabei zu helfen… Sie zögerte. And if Bella had asked me to help her with this… She hesitated. Även om jag inte är särskilt förtjust i henne, så hade jag nog gjort som den blonda blodsugaren. Even though I'm not particularly fond of her, I probably would have done like the blonde bloodsucker.

En dov morrning steg ur min strupe. Ein gedämpftes Knurren entrang sich meiner Kehle. A dull growl rose from my throat.

För om rollerna hade varit ombytta, hade jag velat att Bella ställde upp för mig. Denn wenn die Rollen vertauscht gewesen wären, hätte ich gewollt, dass Bella für mich einsteht. Because if the roles had been changed, I would have wanted Bella to line up for me. Rosalie också. Vi hade båda velat ha det så. We both wanted it that way.

Du är lika hemsk som de, Leah! Du bist genauso schrecklich wie sie, Leah! You're as awful as they are, Leah!

Det är det lustiga med att veta att man inte kan få någonting. Das ist das Komische daran zu wissen, dass man nichts bekommen kann. It's funny to know that you can not get anything. Man blir desperat. Du wirst verzweifelt. You get desperate.

Och … där går min gräns. Und ... das ist meine Grenze. And… there goes my limit. Precis där. Det här samtalet är över.

Okej.

Det räckte inte med att hon gick med på att sluta. It was not enough that she agreed to quit. Jag behövde en kraftfullare avslutning.

Jag var bara någon kilometer ifrån platsen där jag lämnat mina kläder, så jag skiftade tillbaka till människoform och gick sista biten. Jag tänkte inte på vårt samtal. I did not think about our conversation. Inte för att det inte fanns någonting att tänka på, utan för att jag inte stod ut med det. Nicht, weil es nichts zu denken gäbe, sondern weil ich es nicht ertragen konnte. Not because there was nothing to think about, but because I could not stand it. Jag tänkte inte se det på det sättet – men det var svårt att låta bli nu när Leah hade fyllt mitt huvud med sina tankar och känslor. Ich hatte nicht vor, es so zu sehen - aber es war schwer, es nicht zu tun, nachdem Leah meinen Kopf mit ihren Gedanken und Gefühlen gefüllt hatte. I was not going to see it that way - but it was hard to let go now that Leah had filled my head with her thoughts and feelings.

Nej, jag skulle inte bilda flock med henne när det här var över. No, I would not form a herd with her when this was over. Hon kunde fortsätta plågas i La Push. Sie könnte in La Push weiter leiden. She could continue to be tormented in La Push. En enda liten alfaorder innan jag gav mig av för gott skulle inte döda någon. Ein kleiner Alpha-Befehl, bevor ich endgültig ging, würde niemanden umbringen. A single small alpha order before I left for good would not kill anyone.

Det var tidigt på morgonen när jag kom till huset. Es war früh am Morgen, als ich das Haus erreichte. Bella sov antagligen fortfarande. Bella was probably still asleep. Jag tänkte titta in, se hur det gick, tala om för dem att de kunde ge sig ut och jaga, och sedan hitta en mjuk gräsplätt att sova på, i mänsklig form. I was going to look in, see how it went, tell them they could go out and hunt, and then find a soft patch of grass to sleep on, in human form. Jag tänkte inte skifta form igen förrän Leah hade somnat. I was not going to change shape again until Leah had fallen asleep.

Men det mumlades mycket inne i huset, så Bella kanske inte sov, trots allt. But there was a lot of mumbling inside the house, so Bella might not be asleep, after all. Och jag hörde maskinljud uppifrån igen – röntgenapparaten? And I heard machine sounds from above again - the X-ray machine? Toppen. Det lät som om nedräkningens fjärde dag hade börjat med en smäll. It sounded like the fourth day of the countdown had begun with a bang.

Alice öppnade dörren innan jag hann fram. ”Hej, vargen”, sa hon.

”Hej, lillan. Vad händer där uppe?” Det stora rummet innanför dörren var tomt – alla befann sig på övervåningen. What's going on up there? ” The large room inside the door was empty - everyone was upstairs.

Hon ryckte på sina smala små axlar. She shrugged her narrow little shoulders. ”Ett benbrott till, tror jag.” Hon försökte låta nonchalant, men jag såg glöden i hennes ögon. „Noch ein gebrochenes Bein, glaube ich.“ Sie versuchte, lässig zu klingen, aber ich sah das Leuchten in ihren Augen. Edward och jag var inte de enda som brann för det här. Edward and I were not the only ones who burned for this. Alice älskade också Bella.

”Ett revben till?” frågade jag hest. "Another rib?" I asked the horse.

”Nej. Bäckenet, den här gången.”

Lustigt att det alltid chockade mig, som om varje ny händelse var en överraskning. Funny that it always shocked me, as if every new event was a surprise. När skulle jag sluta bli förvånad? When would I stop being surprised? Varje ny katastrof borde rimligtvis vara väntad. Jede neue Katastrophe sollte vernünftigerweise erwartet werden. Every new disaster should reasonably be expected.

Alice tittade på mina händer, såg att de darrade. Alice looked at my hands, saw that they were shaking.

Sedan hörde vi Rosalies röst ovanifrån. ”Jag sa ju att jag inte hörde något knäckas. "I told you I did not hear anything crack. Du behöver kolla dina öron, Edward.” You need to check your ears, Edward. ”

Inget svar.

Alice grimaserade. Alice grimaced. ”Edward kommer snart att slita Rose i stycken. "Edward will soon tear Rose to pieces. Det förvånar mig att hon inte känner det på sig. Ich bin überrascht, dass sie es nicht spürt. It surprises me that she does not feel it. Eller så tror hon kanske att Emmett ska kunna hindra honom.” Oder vielleicht glaubt sie, dass Emmett ihn aufhalten kann." Or maybe she thinks Emmett should be able to stop him. "

”Jag tar hand om Emmett”, erbjöd jag mig. „Ich kümmere mich um Emmett“, bot ich an. "I'm taking care of Emmett," I offered myself. ”Du kan hjälpa Edward med slitandet.” „Du kannst Edward beim Tragen helfen.“ "You can help Edward with the wear and tear."

Alice drog lite på munnen.

De kom nerför trappan, och den här gången var det Edward som bar Bella. Hon höll sin blodmugg i båda händerna, och hon var vit i ansiktet. Sie hielt ihren Blutbecher in beiden Händen, und ihr Gesicht war weiß. Hur försiktigt Edward än rörde sig, syntes det att hon hade ont. No matter how gently Edward moved, she seemed to be in pain.

”Jake”, viskade hon och försökte le genom smärtan. "Jake," she whispered, trying to smile through the pain.

Jag såg på henne utan att säga något.

Edward lade varligt ner henne i soffan och satte sig på golvet vid hennes huvud. Jag undrade som hastigast varför de inte lät henne ligga på övervåningen, men insåg snabbt att det måste vara Bellas idé. I wondered as quickly as possible why they did not let her lie upstairs, but quickly realized that it must be Bella's idea. Hon ville bete sig som om allt var normalt, undvika sjukhuskänslan. She wanted to behave as if everything was normal, to avoid the feeling of hospitalization. Och han gick henne till mötes. Und er ging ihr entgegen. And he went to meet her. Förstås. Of course.

Carlisle kom nerför trappan med pannan rynkad av oro. Carlisle came down the stairs with his forehead frowned. För en gångs skull såg han faktiskt ut att vara gammal nog för sitt yrke. Zum ersten Mal sah er tatsächlich alt genug für seinen Beruf aus. For once, he actually looked old enough for his profession.

”Carlisle”, sa jag. ”Vi sprang halvvägs till Seattle utan att stöta på flocken. "We ran halfway to Seattle without encountering the herd. Ni kan ge er av.” You can give up. ”

”Tack, Jacob. Det passar väldigt bra nu, det är mycket vi behöver.” Hans svarta blick gled mot muggen Bella höll i ett så hårt grepp. Das ist ein sehr guter Zeitpunkt, wir brauchen eine Menge." Sein schwarzer Blick wanderte zu dem Becher, den Bella so fest in der Hand hielt. It fits very well now, we need a lot. ” His black gaze slid towards the mug Bella held so tightly.

”Ärligt talat tror jag inte att ni behöver nöja er med tre i taget. „Ehrlich gesagt glaube ich nicht, dass Sie sich mit drei auf einmal zufrieden geben müssen. "Honestly, I do not think you need to settle for three at a time. Jag är ganska säker på att Sam håller sig kvar i La Push.” "I'm pretty sure Sam's staying in La Push."

Carlisle nickade instämmande. Det förvånade mig att han så villigt lyssnade på mina råd. It surprised me that he so willingly listened to my advice. ”I så fall börjar Alice, Esme, Jasper och jag. In that case, Alice, Esme, Jasper and I start. Sedan kan Alice ta med sig Emmett och Rose …”

”Aldrig”, väste Rosalie. "Never," Rosalie hissed. ”Emmett kan följa med er nu.”

”Du borde jaga”, sa Carlisle mjukt.

Hans tonfall bevekade henne inte. Sein Ton bewegte sie nicht. His tone did not move her. ”Jag jagar när han gör det”, morrade hon, nickade mot Edward och slängde med håret. „Ich jage, wenn er es tut“, knurrte sie, nickte Edward zu und warf ihr Haar zurück. "I hunt when he does," she growled, nodding at Edward and tossing her hair.

Carlisle suckade.

Jasper och Emmett susade nerför trappan. Jasper and Emmett whizzed down the stairs. Alice och Esme slöt upp bredvid dem, vid glasdörren som vette ut mot trädgården. Alice und Esme schlossen neben ihnen, neben der Glastür, die sich zum Garten hin öffnete. Alice and Esme locked up next to them, by the glass door that faced the garden.

Carlisle lade sin hand på min arm. Carlisle put his hand on my arm. Den kalla beröringen kändes obehaglig, men jag drog mig inte undan. Jag stod stilla, dels av förvåning och dels för att jag inte ville såra hans känslor. I stood still, partly out of surprise and partly because I did not want to hurt his feelings.

”Tack”, sa han igen, innan han försvann ut genom dörren med de andra fyra. "Thank you," he said again, before disappearing out the door with the other four. Jag följde dem med blicken när de rusade över gräsmattan och försvann innan jag ens hunnit dra ett andetag. I followed them with my eyes as they rushed across the lawn and disappeared before I even had time to catch my breath. Deras törst måste vara starkare än jag föreställt mig.

Det var alldeles tyst en lång stund. It was very quiet for a long time. Jag kände att någon blängde på mig, och visste vem det var. I felt someone glare at me, and knew who it was. Jag hade tänkt sticka iväg och sova en stund, men ville inte missa chansen att förstöra Rosalies morgon. Ich hatte vorgehabt, mich wegzuschleichen und eine Weile zu schlafen, wollte aber nicht die Chance verpassen, Rosalies Morgen zu ruinieren. I had planned to run away and sleep for a while, but did not want to miss the chance to ruin Rosalie's morning.