×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 14: (2)

Kapitel 14: (2)

Det hade inte slagit mig tidigare eftersom jag haft huvudet fullt av annan skit, men det var konstigt att jag inte sett Alice hos Bella sedan jag kommit hit. Om Alice varit med Bella hade kanske Rosalie inte varit det. ”Jag trodde att ni var väldigt tighta”, tilllade jag och lade två fingrar i kors.

”Som sagt …” Hon satte sig ner någon meter ifrån mig och lade sina magra armar runt sina magra knän. ”Huvudvärk.”

”Ger Bella dig huvudvärk?”

”Ja.”

Jag rynkade pannan. Jag var alldeles för trött för gåtor. Jag vände huvudet mot den friska luften igen och slöt ögonen.

”Inte Bella, egentligen”, rättade hon sig, ”utan … fostret.”

Aha, någon annan som kände som jag. Det var lätt att genomskåda. Hon uttalade ordet motvilligt, precis som Edward.

”Jag ser det inte”, mumlade hon, nästan för sig själv. ”Jag ser ingenting som har med det att göra. Precis som med dig.”

Jag ryckte till och bet ihop käkarna. Jag gillade inte att bli jämförd med den där saken.

”Bella är i vägen. Hon omger det ju helt och hållet, och hon har blivit … suddig. Som dålig mottagning på teven, ungefär. Jag får huvudvärk av att iaktta henne, och jag ser inte mer än några minuter fram i tiden. Det där … fostret är en för stor del av hennes framtid. När hon bestämde sig … för att hon ville ha det, försvann hon nästan ur sikte för mig. Det skrämde vettet ur mig.” Hon gjorde en paus. ”Jag måste erkänna att det är skönt att ha dig här”, tillade hon sedan. ”Trots att du luktar blöt hund. Allt försvinner, som om jag blundar. Det får huvudvärken att släppa.”

”Till er tjänst, madame”, mumlade jag.

”Jag undrar vad ni har gemensamt … varför ni är likadana.”

En våg av hetta sköljde genom kroppen och jag knöt nävarna för att behärska skakningarna. ”Jag har ingenting gemensamt med den där blodsugaren”, väste jag.

”Tja, det är någonting.”

Jag svarade inte. Hettan hade redan börjat avta – jag var för trött för att orka vara arg.

”Du har väl ingenting emot att jag sitter här?” frågade hon.

”Nej, det gör ingenting. Det stinker i alla fall:”

”Tack. Det är väl det bästa botemedlet jag har, antar jag, eftersom jag inte kan ta några huvudvärkstabletter.”

”Men kan du vara tyst? Jag försöker sova.”

Hon svarade inte, utan tystnade omedelbart. Jag däckade inom några sekunder.

Jag drömde att jag var väldigt törstig. Och det stod ett glas vatten framför mig – så kallt att man kunde se kondensen rinna nerför sidorna. Jag lyfte glaset och tog en stor klunk, bara för att upptäcka att det inte var vatten, utan blekmedel. Jag hostade upp det, kräktes ut det, och en del kom ut genom näsan. Det brände. Min näsa brann.

Smärtan i näsan fick mig att vakna till och minnas var jag hade somnat. Stanken var ganska intensiv, med tanke på att min näsa faktiskt inte befann sig inne i huset. Usch. Och någon skrattade alldeles för högt. Ett välbekant skratt, men ett som inte passade ihop med stanken. Som inte hörde hit.

Jag stönade och öppnade ögonen. Himlen var matt grå – det var dagtid, men jag hade ingen aning om vad klockan var. Rätt nära skymningen, antog jag, eftersom det var ganska mörkt.

”Det var på tiden”, mumlade Blondie från någonstans i närheten. ”Den där motorsågsimitationen började bli lite tröttsam.”

Jag vred på mig och hävde mig upp i sittande ställning, samtidigt som jag upptäckte var stanken kom ifrån. Någon hade lagt en tjock dunkudde under huvudet på mig. Antagligen i ett försök att vara snäll, antog jag. Om det inte var Rosalie.

När jag väl lyft huvudet från de stinkande fjädrarna kände jag andra lukter. Som bacon och kanel, blandat med vampyrstanken.

Jag blinkade och såg mig omkring.

Ingenting hade förändrats särskilt mycket, förutom att Bella nu satt upp i soffan och droppet var borta. Blondie satt vid hennes fötter, med huvudet lutat mot Bellas knä. Jag fick fortfarande rysningar av att se hur lättvindigt de rörde vid henne, men det var väl rätt hjärndött med tanke på omständigheterna. Edward satt bredvid Bella och höll henne i handen. Alice satt på golvet, precis som Rosalie, och hennes ansikte var inte lika spänt längre. Jag upptäckte genast varför – hon hade hittat en ny smärtstillare.

”Titta, Jake har vaknat!” utbrast Seth.

Han satt på Bellas andra sida med ena armen om hennes axlar och en tallrik full med mat i knäet.

Vad fan?

”Han kom hit för att leta efter dig”, sa Edward medan jag reste mig upp. ”Och Esme övertalade honom att stanna och äta frukost.”

Seth såg mitt ansiktsuttryck och skyndade sig att förklara. ”Ja, Jake – jag ville bara kolla om du var okej, eftersom du aldrig skiftade tillbaka till vargform. Leah blev orolig. Jag sa till henne att du antagligen bara hade somnat som människa, men du vet ju hur hon är. Hur som helst, de hade så mycket mat, och jäklar …” Han vände sig mot Edward. ”Du är en fantastisk kock.”

”Tack”, mumlade Edward.

Jag andades långsamt in och försökte slappna av. Jag kunde inte slita blicken från Seths arm.

”Bella frös”, förklarade Edward med låg röst.

Okej. Inte min ensak, hur som helst. Hon tillhörde inte mig.

Seth hörde Edwards kommentar, såg på mitt ansikte och kom plötsligt på att han behövde äta med båda händerna. Han lyfte armen från Bellas axlar och högg in. Jag gick fram till soffan och försökte samla tankarna.

”Patrullerar Leah?” frågade jag Seth. Min röst var fortfarande sömndrucken.

”Ja”, svarade han mellan tuggorna. Seth hade också nya kläder. De passade honom bättre än mina passade mig. ”Hon håller vakt, oroa dig inte. Hon ylar om något händer. Vi bytte vid midnatt, när jag hade patrullerat i tolv timmar.” Han var stolt över det, det hördes.

”Midnatt? Vänta lite – vad är klockan nu?”

”Solen har just gått upp.” Han kastade en blick ut genom fönstret.

Det var som fan. Jag hade sovit mig igenom resten av dagen och hela natten. ”Jäklar. Förlåt mig, Seth. Du borde ha väckt mig.”

”Nej, du behövde verkligen sova. När tog du en paus senast? Natten innan din sista patrull för Sam? Vad är det, fyrtio timmar sedan? Femtio? Du är ingen maskin, Jake. Och du har inte missat någonting.”

Ingenting? Jag sneglade på Bella. Hon hade fått tillbaka färgen på kinderna. Blek, men med en rosa underton. Hennes läppar var rosa igen, och till och med håret såg bättre ut – blankare. Hon såg att jag granskade henne och flinade.

”Hur känns revbenet?” frågade jag.

”Det är ordentligt tejpat. Jag känner inte av det alls.”

Jag himlade med ögonen. Edward gnisslade tänder och jag antog att hennes nonchalanta attityd retade honom lika mycket som den retade mig.

”Vad åt du till frukost, då?” frågade jag, lite sarkastiskt. ”O-negativt eller AB-positivt?”

Hon räckte ut tungan åt mig. Definitivt sig själv igen. ”Omelett”, svarade hon, men hennes blick gled neråt och jag såg att muggen med blod satt fastkilad mellan hennes ben och Edwards.

”Ät lite frukost, Jake”, sa Seth. ”Det finns mat i köket. Du måste vara utsvulten.”

Jag tittade på maten i hans knä. Det såg ut som en halv ostomelett och resterna av en enorm kanelbulle. Det kurrade i magen, men jag ignorerade hungern.

”Vad äter Leah till frukost, då?” frågade jag anklagande.

”Jag hämtade mat till henne innan jag åt någonting”, försvarade sig Seth. ”Hon sa att hon hellre skulle äta överkörda ekorrar, men jag slår vad om att hon viker sig. De här kanelbullarna …” Han verkade inte hitta rätt ord.

”Då går jag och jagar med henne.”

Seth suckade när jag vände mig om.

”Ett ögonblick bara, Jacob?”

Det var Carlisle som frågade, så när jag vände mig om igen såg jag antagligen mindre respektlös ut än jag hade gjort om någon annan stoppat mig. ”Visst.”

Carlisle kom fram till mig medan Esme gick ut ur rummet. Han stannade en bit ifrån mig, lite längre bort än det normala avståndet mellan två samtalande människor. Jag uppskattade att han gav mig det utrymmet.

”På tal om att jaga”, började han dystert. ”Det kommer att bli besvärligt för min familj. Jag förstår att vårt tidigare vapenstillestånd inte gäller för tillfället, så jag vill be dig om råd. Kommer Sam att anfalla oss om vi överträder gränsen ni har dragit upp? Vi vill inte ta risken att skada någon i din familj – eller förlora någon av våra egna. Hur skulle du göra i vårt ställe?”

Frågan fick mig att haja till. Vad visste väl jag om hur det var att vara vampyr? Men å andra sidan kände jag Sam.

”Det är en risk”, svarade jag och försökte ignorera de andras blickar. ”Sam har lugnat ner sig lite, men jag är ganska säker på att vapenstilleståndet är över, i hans ögon. Så länge han tror att stammen eller någon annan människa är hotad, kommer han inte att ödsla tid på frågor, om du förstår vad jag menar. Men han kommer att prioritera La Push. Flocken är faktiskt inte tillräckligt stor för att de ska kunna vakta La Push och samtidigt skicka ut någon större styrka i skogen. Jag tror att han håller flocken samlad.”

Carlisle nickade eftertänksamt. ”Men jag skulle nog föreslå att ni jagar tillsammans allihop, för säkerhets skull. Och ni borde nog göra det i dagsljus, eftersom vi räknar med att ni gör det på natten. Typiskt vampyrer. Ni är snabba – spring över bergen och jaga tillräckligt långt bort för att vara säkra på att han inte skickar iväg någon så långt hemifrån.”

”Och lämna Bella kvar här, utan beskydd?”

Jag fnös. ”Vad är vi, prydnadssaker?”

Carlisle skrattade till, men blev snabbt allvarlig igen. ”Jacob, du kan inte slåss mot dina bröder.”

Jag rynkade pannan. ”Jag säger inte att det blir enkelt, men om de verkligen kom för att döda henne … så skulle jag kunna stoppa dem.”

Carlisle skakade bekymrat på huvudet. ”Jag menar inte att du inte har … kapaciteten. Men det vore väldigt fel. Jag kan inte ha det på mitt samvete.”

”Det vore inte på ditt samvete, doktorn, utan på mitt. Och jag klarar det.”

”Nej, Jacob. Vi ska se till att våra handlingar inte gör det nödvändigt.” Han tänkte efter. ”Vi jagar tre i taget”, sa han efter en stund. ”Det är nog det bästa vi kan göra.”

”Jag är inte så säker på det, doktorn. Att dela på sig är nog inte den bästa strategin.”

”Vi har några extra förmågor som jämnar ut oddsen. Om Edward är en av de tre, kan han ge oss en trygg radie på några kilometer.”

Vi sneglade på Edward båda två, och hans ansiktsuttryck fick Carlisle att backa.

”Men det finns säkert andra sätt”, sa han snabbt. Uppenbarligen kunde inget fysiskt behov få Edward att lämna Bella nu. ”Alice, du kan nog se vilka rutter som vore olämpliga?”

”De som försvinner”, svarade Alice och nickade. ”Inga problem.”

Edward, som blivit spänd när han hört Carlisles första plan, slappnade av lite. Bella tittade olyckligt på Alice, med den där lilla rynkan mellan ögonbrynen som hon fick när hon kände sig pressad.

”Då så”, sa jag. ”Då säger vi så. Seth, jag vill att du kommer tillbaka i kväll, så försök sova lite under dagen. Okej?”

”Visst, Jake. Jag skiftar form igen när jag är klar. Om inte …” Han tvekade och såg på Bella. ”Behöver du mig?”

”Hon har filtar”, snäste jag.

”Jag klarar mig, Seth, men tack”, sa Bella snabbt.

Sedan kom Esme in i rummet igen, med ett stort, övertäckt fat i händerna. Hon stannade till bakom Carlisle och såg på mig med stora, mörkt gyllene ögon. Sedan sträckte hon fram fatet och tog ett försiktigt steg framåt.

”Jacob”, sa hon lågt. Hennes röst var inte riktigt lika genomträngande som de andras. ”Jag vet att du … tappar aptiten här, för att det luktar så obehagligt. Men jag skulle bli glad om du ville ta med dig lite mat. Jag vet att du inte kan gå hem, på grund av oss. Snälla – lätta mitt dåliga samvete lite. Ta lite mat.”

Hennes blick var mjuk och vädjande.


Kapitel 14: (2) Kapitel 14: (2) Chapter 14: (2)

Det hade inte slagit mig tidigare eftersom jag haft huvudet fullt av annan skit, men det var konstigt att jag inte sett Alice hos Bella sedan jag kommit hit. It had not struck me before because I had my head full of other shit, but it was strange that I had not seen Alice at Bella's since I came here. Om Alice varit med Bella hade kanske Rosalie inte varit det. Wenn Alice bei Bella gewesen wäre, wäre Rosalie es vielleicht nicht gewesen. If Alice had been with Bella, Rosalie might not have been. ”Jag trodde att ni var väldigt tighta”, tilllade jag och lade två fingrar i kors. „Ich dachte, du wärst sehr eng“, fügte ich hinzu und kreuzte zwei Finger. "I thought you were very tight," I added, crossing two fingers.

”Som sagt …” Hon satte sig ner någon meter ifrån mig och lade sina magra armar runt sina magra knän. "As I said…" She sat down a few meters from me and put her skinny arms around her skinny knees. ”Huvudvärk.”

”Ger Bella dig huvudvärk?” "Does Bella give you a headache?"

”Ja.”

Jag rynkade pannan. I frowned. Jag var alldeles för trött för gåtor. Ich war viel zu müde für Rätsel. I was way too tired for riddles. Jag vände huvudet mot den friska luften igen och slöt ögonen. I turned my head towards the fresh air again and closed my eyes.

”Inte Bella, egentligen”, rättade hon sig, ”utan … fostret.” "Not Bella, really," she corrected herself, "but the fetus."

Aha, någon annan som kände som jag. Aha, someone else who felt like me. Det var lätt att genomskåda. It was easy to see through. Hon uttalade ordet motvilligt, precis som Edward. She said the word reluctantly, just like Edward.

”Jag ser det inte”, mumlade hon, nästan för sig själv. "I do not see it," she muttered, almost to herself. ”Jag ser ingenting som har med det att göra. "Ich kann nichts damit anfangen. "I do not see anything that has to do with it. Precis som med dig.” Just like with you. ”

Jag ryckte till och bet ihop käkarna. Ich zuckte zusammen und presste meinen Kiefer zusammen. I jerked and clenched my jaws. Jag gillade inte att bli jämförd med den där saken. I did not like to be compared to that thing.

”Bella är i vägen. "Bella ist im Weg. Bella is in the way. Hon omger det ju helt och hållet, och hon har blivit … suddig. Sie umgibt es vollständig, und sie ist ... verschwommen geworden. She surrounds it completely, and she has become… blurred. Som dålig mottagning på teven, ungefär. Wie schlechter Empfang im Fernsehen, ungefähr. Like poor reception on TV, roughly. Jag får huvudvärk av att iaktta henne, och jag ser inte mer än några minuter fram i tiden. Wenn ich sie beobachte, bekomme ich Kopfschmerzen, und ich kann nicht mehr als ein paar Minuten voraussehen. I get a headache from watching her, and I look no further than a few minutes ahead. Det där … fostret är en för stor del av hennes framtid. Dieser … Fötus ist ein zu großer Teil ihrer Zukunft. That… fetus is too big a part of her future. När hon bestämde sig … för att hon ville ha det, försvann hon nästan ur sikte för mig. When she decided… because she wanted it, she almost disappeared from sight for me. Det skrämde vettet ur mig.” Hon gjorde en paus. Es hat mich zu Tode erschreckt.“ Sie hielt inne. ”Jag måste erkänna att det är skönt att ha dig här”, tillade hon sedan. „Ich muss zugeben, es ist schön, dich hier zu haben“, fügte sie dann hinzu. "I have to admit that it's nice to have you here," she added. ”Trots att du luktar blöt hund. „Auch wenn du nach nassem Hund riechst. “Even though you smell like a wet dog. Allt försvinner, som om jag blundar. Alles verschwindet, als ob ich meine Augen schließe. Everything disappears, as if I close my eyes. Det får huvudvärken att släppa.” Das lässt die Kopfschmerzen verschwinden.“ It makes the headache go away. ”

”Till er tjänst, madame”, mumlade jag. "At your service, madame," I muttered.

”Jag undrar vad ni har gemensamt … varför ni är likadana.” „Ich frage mich, was ihr gemeinsam habt … warum ihr euch ähnlich seid.“ "I wonder what you have in common… why you are the same."

En våg av hetta sköljde genom kroppen och jag knöt nävarna för att behärska skakningarna. Eine Hitzewelle durchflutete meinen Körper und ich ballte die Fäuste, um das Zittern zu kontrollieren. A wave of heat washed through my body and I clenched my fists to control the tremors. ”Jag har ingenting gemensamt med den där blodsugaren”, väste jag. "I have nothing in common with that bloodsucker," I hissed.

”Tja, det är någonting.” "Nun, das ist etwas." "Well, that's something."

Jag svarade inte. Hettan hade redan börjat avta – jag var för trött för att orka vara arg. The heat had already begun to subside - I was too tired to be angry.

”Du har väl ingenting emot att jag sitter här?” frågade hon. "Es stört Sie doch nicht, dass ich hier sitze?" fragte sie. "You do not mind me sitting here, do you?" she asked.

”Nej, det gör ingenting. Det stinker i alla fall:”

”Tack. Det är väl det bästa botemedlet jag har, antar jag, eftersom jag inte kan ta några huvudvärkstabletter.” It's probably the best cure I have, I guess, because I can not take any headache tablets. "

”Men kan du vara tyst? “But can you be quiet? Jag försöker sova.”

Hon svarade inte, utan tystnade omedelbart. Jag däckade inom några sekunder. Ich war innerhalb von Sekunden geschmückt. I covered within seconds.

Jag drömde att jag var väldigt törstig. Och det stod ett glas vatten framför mig – så kallt att man kunde se kondensen rinna nerför sidorna. Jag lyfte glaset och tog en stor klunk, bara för att upptäcka att det inte var vatten, utan blekmedel. Jag hostade upp det, kräktes ut det, och en del kom ut genom näsan. I coughed it up, vomited it out, and some came out through my nose. Det brände. Min näsa brann.

Smärtan i näsan fick mig att vakna till och minnas var jag hade somnat. The pain in my nose made me wake up and remember where I had fallen asleep. Stanken var ganska intensiv, med tanke på att min näsa faktiskt inte befann sig inne i huset. The stench was quite intense, considering that my nose was not actually inside the house. Usch. Och någon skrattade alldeles för högt. And someone laughed way too loudly. Ett välbekant skratt, men ett som inte passade ihop med stanken. Ein vertrautes Lachen, aber eines, das nicht zu dem Gestank passte. A familiar laugh, but one that did not fit with the stench. Som inte hörde hit. Das gehörte nicht hierher. Who did not belong here.

Jag stönade och öppnade ögonen. Himlen var matt grå – det var dagtid, men jag hade ingen aning om vad klockan var. The sky was dull gray - it was daytime, but I had no idea what time it was. Rätt nära skymningen, antog jag, eftersom det var ganska mörkt. Right near dusk, I assumed, because it was quite dark.

”Det var på tiden”, mumlade Blondie från någonstans i närheten. „Wurde auch Zeit“, murmelte Blondie von irgendwo in der Nähe. "It was time," mumbled Blondie from somewhere nearby. ”Den där motorsågsimitationen började bli lite tröttsam.” "Diese Kettensägensimulation wurde ein wenig ermüdend." "That chainsaw imitation started to get a little tiring."

Jag vred på mig och hävde mig upp i sittande ställning, samtidigt som jag upptäckte var stanken kom ifrån. Ich drehte und zog mich in eine sitzende Position hoch und entdeckte gleichzeitig, woher der Gestank kam. I turned and lifted myself into a sitting position, at the same time as I discovered where the stench came from. Någon hade lagt en tjock dunkudde under huvudet på mig. Jemand hatte mir ein dickes Daunenkissen unter den Kopf gelegt. Antagligen i ett försök att vara snäll, antog jag. Wahrscheinlich um nett zu sein, nahm ich an. Om det inte var Rosalie.

När jag väl lyft huvudet från de stinkande fjädrarna kände jag andra lukter. Als ich meinen Kopf von den stinkenden Federn hob, roch ich andere Gerüche. Som bacon och kanel, blandat med vampyrstanken. Wie Speck und Zimt, vermischt mit dem Vampirgestank.

Jag blinkade och såg mig omkring.

Ingenting hade förändrats särskilt mycket, förutom att Bella nu satt upp i soffan och droppet var borta. Es hatte sich nicht viel geändert, außer dass Bella jetzt aufrecht auf der Couch saß und der Tropfen weg war. Nothing had changed much, except that Bella was now sitting up on the couch and the drip was gone. Blondie satt vid hennes fötter, med huvudet lutat mot Bellas knä. Blondie sat at her feet, with her head leaning against Bella's knees. Jag fick fortfarande rysningar av att se hur lättvindigt de rörde vid henne, men det var väl rätt hjärndött med tanke på omständigheterna. Es bereitete mir immer noch Gänsehaut, zu sehen, wie beiläufig sie sie berührten, aber angesichts der Umstände war es ziemlich überwältigend. I still got shivers from seeing how easily they touched her, but it was pretty brain dead considering the circumstances. Edward satt bredvid Bella och höll henne i handen. Alice satt på golvet, precis som Rosalie, och hennes ansikte var inte lika spänt längre. Alice was sitting on the floor, just like Rosalie, and her face was not as tense anymore. Jag upptäckte genast varför – hon hade hittat en ny smärtstillare. Ich fand sofort heraus, warum – sie hatte ein neues Schmerzmittel gefunden. I immediately discovered why - she had found a new painkiller.

”Titta, Jake har vaknat!” utbrast Seth.

Han satt på Bellas andra sida med ena armen om hennes axlar och en tallrik full med mat i knäet.

Vad fan? What the hell?

”Han kom hit för att leta efter dig”, sa Edward medan jag reste mig upp. ”Och Esme övertalade honom att stanna och äta frukost.” "And Esme persuaded him to stay and have breakfast."

Seth såg mitt ansiktsuttryck och skyndade sig att förklara. ”Ja, Jake – jag ville bara kolla om du var okej, eftersom du aldrig skiftade tillbaka till vargform. "Yes, Jake - I just wanted to see if you were okay, because you never switched back to wolf form. Leah blev orolig. Jag sa till henne att du antagligen bara hade somnat som människa, men du vet ju hur hon är. I told her you had probably just fallen asleep as a human being, but you know how she is. Hur som helst, de hade så mycket mat, och jäklar …” Han vände sig mot Edward. Anyway, they had so much food, and devils… “He turned to Edward. ”Du är en fantastisk kock.”

”Tack”, mumlade Edward.

Jag andades långsamt in och försökte slappna av. I breathed in slowly and tried to relax. Jag kunde inte slita blicken från Seths arm. Ich konnte meine Augen nicht von Seths Arm lösen.

”Bella frös”, förklarade Edward med låg röst. „Bella ist erstarrt“, erklärte Edward leise. "Bella froze," Edward explained in a low voice.

Okej. Inte min ensak, hur som helst. Jedenfalls nicht meine einzige Sorge. Not my alone, anyway. Hon tillhörde inte mig. She did not belong to me.

Seth hörde Edwards kommentar, såg på mitt ansikte och kom plötsligt på att han behövde äta med båda händerna. Seth heard Edward's comment, looked at my face and suddenly realized that he needed to eat with both hands. Han lyfte armen från Bellas axlar och högg in. Er hob seinen Arm von Bellas Schultern und unterbrach ihn. He lifted his arm from Bella's shoulders and cut in. Jag gick fram till soffan och försökte samla tankarna.

”Patrullerar Leah?” frågade jag Seth. Min röst var fortfarande sömndrucken.

”Ja”, svarade han mellan tuggorna. „Ja“, antwortete er zwischen zwei Bissen. Seth hade också nya kläder. De passade honom bättre än mina passade mig. ”Hon håller vakt, oroa dig inte. "She's on guard, do not worry. Hon ylar om något händer. Vi bytte vid midnatt, när jag hade patrullerat i tolv timmar.” Han var stolt över det, det hördes. Wir haben um Mitternacht gewechselt, als ich zwölf Stunden auf Patrouille war.“ Darauf war er stolz, das merkte man ihm an. We changed at midnight, when I had been patrolling for twelve hours. " He was proud of it, it was heard.

”Midnatt? Vänta lite – vad är klockan nu?”

”Solen har just gått upp.” Han kastade en blick ut genom fönstret. "Die Sonne ist gerade aufgegangen." Er sah aus dem Fenster.

Det var som fan. Es war wie die Hölle. Jag hade sovit mig igenom resten av dagen och hela natten. Ich hatte den Rest des Tages und die ganze Nacht durchgeschlafen. ”Jäklar. Förlåt mig, Seth. Du borde ha väckt mig.”

”Nej, du behövde verkligen sova. När tog du en paus senast? Wann haben Sie das letzte Mal eine Auszeit genommen? Natten innan din sista patrull för Sam? The night before your last patrol for Sam? Vad är det, fyrtio timmar sedan? What is it, forty hours ago? Femtio? Du är ingen maskin, Jake. You're not a machine, Jake. Och du har inte missat någonting.”

Ingenting? Jag sneglade på Bella. Ich sah Bella an. Hon hade fått tillbaka färgen på kinderna. Blek, men med en rosa underton. Hennes läppar var rosa igen, och till och med håret såg bättre ut – blankare. Ihre Lippen waren wieder rosa und sogar ihr Haar sah besser aus – glänzender. Hon såg att jag granskade henne och flinade. She saw that I examined her and grinned.

”Hur känns revbenet?” frågade jag.

”Det är ordentligt tejpat. “It is properly taped. Jag känner inte av det alls.” Ich spüre es überhaupt nicht.“ I do not feel it at all. "

Jag himlade med ögonen. Edward gnisslade tänder och jag antog att hennes nonchalanta attityd retade honom lika mycket som den retade mig. Edward knirschte mit den Zähnen und ich nahm an, dass ihre nonchalante Art ihn genauso neckte wie mich. Edward gritted his teeth and I assumed that her careless attitude teased him as much as it teased me.

”Vad åt du till frukost, då?” frågade jag, lite sarkastiskt. "What did you eat for breakfast, then?" I asked, a little sarcastically. ”O-negativt eller AB-positivt?”

Hon räckte ut tungan åt mig. Definitivt sig själv igen. Definitely himself again. ”Omelett”, svarade hon, men hennes blick gled neråt och jag såg att muggen med blod satt fastkilad mellan hennes ben och Edwards. "Omelette," she replied, but her gaze slid down and I saw that the mug of blood was wedged between her legs and Edwards.

”Ät lite frukost, Jake”, sa Seth. ”Det finns mat i köket. Du måste vara utsvulten.” You must be starving. ”

Jag tittade på maten i hans knä. Det såg ut som en halv ostomelett och resterna av en enorm kanelbulle. Det kurrade i magen, men jag ignorerade hungern. It rumbled in my stomach, but I ignored the hunger.

”Vad äter Leah till frukost, då?” frågade jag anklagande. "Was isst Leah denn zum Frühstück?" fragte ich vorwurfsvoll. "What is Leah eating for breakfast, then?" I asked accusingly.

”Jag hämtade mat till henne innan jag åt någonting”, försvarade sig Seth. „Ich habe ihr Essen besorgt, bevor ich etwas gegessen habe“, verteidigte sich Seth. "I fetched food for her before I ate anything," Seth defended himself. ”Hon sa att hon hellre skulle äta överkörda ekorrar, men jag slår vad om att hon viker sig. „Sie sagte, sie würde lieber überfahrene Eichhörnchen essen, aber ich wette, sie macht einen Rückzieher. "She said she would rather eat overrun squirrels, but I bet she's giving up. De här kanelbullarna …” Han verkade inte hitta rätt ord. These cinnamon buns… “He did not seem to find the right word.

”Då går jag och jagar med henne.” "Dann gehe ich mit ihr auf die Jagd." "Then I'm going hunting with her."

Seth suckade när jag vände mig om. Seth seufzte, als ich mich umdrehte. Seth sighed as I turned around.

”Ett ögonblick bara, Jacob?”

Det var Carlisle som frågade, så när jag vände mig om igen såg jag antagligen mindre respektlös ut än jag hade gjort om någon annan stoppat mig. Es war Carlisle, der fragte, also sah ich, als ich mich wieder umdrehte, wahrscheinlich weniger respektlos aus, als ich es getan hätte, wenn mich jemand anderes aufgehalten hätte. It was Carlisle who asked, so when I turned around I probably looked less disrespectful than I would have done if someone else had stopped me. ”Visst.” "Certainly."

Carlisle kom fram till mig medan Esme gick ut ur rummet. Han stannade en bit ifrån mig, lite längre bort än det normala avståndet mellan två samtalande människor. Er blieb ein Stück von mir entfernt stehen, etwas weiter entfernt als die normale Entfernung zwischen zwei sich unterhaltenden Menschen. Jag uppskattade att han gav mig det utrymmet. Ich habe es sehr geschätzt, dass er mir diesen Freiraum gegeben hat. I appreciated that he gave me that space.

”På tal om att jaga”, började han dystert. „Apropos Jagen“, begann er grimmig. "Speaking of hunting," he began gloomily. ”Det kommer att bli besvärligt för min familj. „Für meine Familie wird es schwierig. "It will be difficult for my family. Jag förstår att vårt tidigare vapenstillestånd inte gäller för tillfället, så jag vill be dig om råd. Soweit ich weiß, gilt unser vorheriger Waffenstillstand im Moment nicht, daher möchte ich Sie um Rat fragen. I understand that our previous ceasefire does not apply at the moment, so I want to ask you for advice. Kommer Sam att anfalla oss om vi överträder gränsen ni har dragit upp? Will Sam attack us if we break the line you have drawn? Vi vill inte ta risken att skada någon i din familj – eller förlora någon av våra egna. We do not want to take the risk of harming anyone in your family - or losing any of our own. Hur skulle du göra i vårt ställe?” Was würden Sie an unserer Stelle tun?“ What would you do in our place? ”

Frågan fick mig att haja till. Die Frage ließ mich zusammenzucken. The question made me nod. Vad visste väl jag om hur det var att vara vampyr? Was wusste ich darüber, ein Vampir zu sein? Men å andra sidan kände jag Sam. But on the other hand, I knew Sam.

”Det är en risk”, svarade jag och försökte ignorera de andras blickar. "It's a risk," I replied, trying to ignore the eyes of others. ”Sam har lugnat ner sig lite, men jag är ganska säker på att vapenstilleståndet är över, i hans ögon. Så länge han tror att stammen eller någon annan människa är hotad, kommer han inte att ödsla tid på frågor, om du förstår vad jag menar. Solange er glaubt, dass der Stamm oder irgendein anderer Mensch bedroht ist, wird er keine Zeit mit Fragen verschwenden, wenn Sie verstehen, was ich meine. Men han kommer att prioritera La Push. Flocken är faktiskt inte tillräckligt stor för att de ska kunna vakta La Push och samtidigt skicka ut någon större styrka i skogen. Tatsächlich ist die Herde nicht groß genug, um La Push zu bewachen und gleichzeitig eine große Streitmacht in den Wald zu schicken. The herd is actually not big enough for them to be able to guard La Push and at the same time send out some major force in the forest. Jag tror att han håller flocken samlad.” I think he keeps the herd together. "

Carlisle nickade eftertänksamt. ”Men jag skulle nog föreslå att ni jagar tillsammans allihop, för säkerhets skull. "But I would probably suggest that you all hunt together, for safety's sake. Och ni borde nog göra det i dagsljus, eftersom vi räknar med att ni gör det på natten. And you should probably do it in daylight, because we expect you to do it at night. Typiskt vampyrer. Ni är snabba – spring över bergen och jaga tillräckligt långt bort för att vara säkra på att han inte skickar iväg någon så långt hemifrån.” Du bist schnell – renn über die Berge und jage weit genug weg, um sicherzugehen, dass er niemanden so weit weg von zu Hause schickt.“ You're fast - run over the mountains and chase far enough away to be sure he's not sending anyone that far from home. ”

”Och lämna Bella kvar här, utan beskydd?” "And leave Bella here, without protection?"

Jag fnös. ”Vad är vi, prydnadssaker?” "Was sind wir, Schmuckstücke?" "What are we, ornaments?"

Carlisle skrattade till, men blev snabbt allvarlig igen. Carlisle laughed, but quickly became serious again. ”Jacob, du kan inte slåss mot dina bröder.” „Jacob, du kannst nicht gegen deine Brüder kämpfen.“

Jag rynkade pannan. ”Jag säger inte att det blir enkelt, men om de verkligen kom för att döda henne … så skulle jag kunna stoppa dem.” "I'm not saying it will be easy, but if they really came to kill her… I could stop them."

Carlisle skakade bekymrat på huvudet. Carlisle schüttelte besorgt den Kopf. Carlisle shook his head anxiously. ”Jag menar inte att du inte har … kapaciteten. “I do not mean that you do not have the capacity. Men det vore väldigt fel. But that would be very wrong. Jag kan inte ha det på mitt samvete.” Das kann ich nicht auf dem Gewissen haben.“ I can not have it on my conscience. "

”Det vore inte på ditt samvete, doktorn, utan på mitt. "It would not be on your conscience, Doctor, but on mine. Och jag klarar det.” And I can do it. ”

”Nej, Jacob. Vi ska se till att våra handlingar inte gör det nödvändigt.” Han tänkte efter. We must ensure that our actions do not make it necessary. " He thought about it. ”Vi jagar tre i taget”, sa han efter en stund. „Wir jagen zu dritt“, sagte er nach einer Weile. "We hunt three at a time," he said after a while. ”Det är nog det bästa vi kan göra.”

”Jag är inte så säker på det, doktorn. Att dela på sig är nog inte den bästa strategin.” Sharing is probably not the best strategy. ”

”Vi har några extra förmågor som jämnar ut oddsen. „Wir haben einige zusätzliche Fähigkeiten, die die Chancen ausgleichen. Om Edward är en av de tre, kan han ge oss en trygg radie på några kilometer.” Wenn Edward einer der drei ist, kann er uns einen Sicherheitsradius von ein paar Kilometern geben.“ If Edward is one of the three, he can give us a safe radius of a few kilometers. "

Vi sneglade på Edward båda två, och hans ansiktsuttryck fick Carlisle att backa. Wir sahen beide zu Edward und der Ausdruck auf seinem Gesicht ließ Carlisle zurückweichen. We both glanced at Edward, and his expression made Carlisle back away.

”Men det finns säkert andra sätt”, sa han snabbt. "But there are certainly other ways," he said quickly. Uppenbarligen kunde inget fysiskt behov få Edward att lämna Bella nu. Obviously, no physical need could make Edward leave Bella now. ”Alice, du kan nog se vilka rutter som vore olämpliga?” "Alice, you can probably see which routes would be inappropriate?"

”De som försvinner”, svarade Alice och nickade. "Those who disappear," Alice replied, nodding. ”Inga problem.”

Edward, som blivit spänd när han hört Carlisles första plan, slappnade av lite. Edward, der sich angespannt hatte, als er Carlisles ersten Plan hörte, entspannte sich ein wenig. Bella tittade olyckligt på Alice, med den där lilla rynkan mellan ögonbrynen som hon fick när hon kände sig pressad.

”Då så”, sa jag. „Na dann“, sagte ich. "Then so," I said. ”Då säger vi så. „Dann sagen wir es. "Then we say so. Seth, jag vill att du kommer tillbaka i kväll, så försök sova lite under dagen. Seth, I want you to come back tonight, so try to get some sleep during the day. Okej?”

”Visst, Jake. Jag skiftar form igen när jag är klar. Om inte …” Han tvekade och såg på Bella. If not… ”He hesitated and looked at Bella. ”Behöver du mig?” "Do you need me?"

”Hon har filtar”, snäste jag. „Sie hat Decken“, schnappte ich. "She has blankets," I snapped.

”Jag klarar mig, Seth, men tack”, sa Bella snabbt.

Sedan kom Esme in i rummet igen, med ett stort, övertäckt fat i händerna. Dann kam Esme zurück in den Raum und hielt eine große, abgedeckte Schüssel in ihren Händen. Then Esme came into the room again, with a large, covered dish in his hands. Hon stannade till bakom Carlisle och såg på mig med stora, mörkt gyllene ögon. Sie blieb hinter Carlisle stehen und sah mich mit großen, dunkelgoldenen Augen an. She stopped behind Carlisle and looked at me with big, dark golden eyes. Sedan sträckte hon fram fatet och tog ett försiktigt steg framåt. Then she stretched out the dish and took a cautious step forward.

”Jacob”, sa hon lågt. Hennes röst var inte riktigt lika genomträngande som de andras. Her voice was not quite as penetrating as the others. ”Jag vet att du … tappar aptiten här, för att det luktar så obehagligt. „Ich weiß, dass dir hier ... der Appetit vergeht, weil es so unangenehm riecht. “I know you iten lose your appetite here, because it smells so unpleasant. Men jag skulle bli glad om du ville ta med dig lite mat. But I would be happy if you would bring some food. Jag vet att du inte kan gå hem, på grund av oss. I know you can 't go home, because of us. Snälla – lätta mitt dåliga samvete lite. Bitte - beruhigen Sie mein schlechtes Gewissen ein wenig. Please - lighten my bad conscience a little. Ta lite mat.”

Hennes blick var mjuk och vädjande. Her gaze was soft and appealing.