×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Bok Tre, (Bella) (2)

Bok Tre, (Bella) (2)

Förord

Raden av svarta gestalter, som inte längre bara var en mardröm, närmade sig genom den isande dimman de rörde upp med sina fötter.

Vi kommer att dö, tänkte jag panikslaget. Jag ville så förtvivlat gärna lyckas skydda den älskade jag vaktade, men att ens tänka på det var att låta koncentrationen svikta på ett sätt jag inte hade råd med.

Deras mörka kåpor fladdrade när de gled närmare. Jag såg deras händer krökas till benvita klor. De gled isär, skingrades för att komma mot oss från alla sidor. De var för många. Det var över.

Och sedan, som i skenet från en blixt, förändrades hela scenen. Ändå var ingenting annorlunda – Volturi närmade sig fortfarande, ville fortfarande förinta oss. Allt som egentligen förändrats var hur jag såg på situationen. Plötsligt hungrade jag efter dem, ville att de skulle attackera. Paniken övergick i blodtörst när jag hukade mig ner, med ett leende på läpparna, och morrade med blottade tänder …


Bok Tre, (Bella) (2) Book Three, (Bella) (2)

Förord Vorwort

Raden av svarta gestalter, som inte längre bara var en mardröm, närmade sig genom den isande dimman de rörde upp med sina fötter. Die Reihe der schwarzen Gestalten, die nicht mehr nur ein Alptraum war, näherte sich durch den eisigen Nebel, den sie mit ihren Füßen aufwirbelten. The line of black figures, no longer just a nightmare, approached through the icy fog they stirred with their feet.

Vi kommer att dö, tänkte jag panikslaget. We will die, I thought in a panic. Jag ville så förtvivlat gärna lyckas skydda den älskade jag vaktade, men att ens tänka på det var att låta koncentrationen svikta på ett sätt jag inte hade råd med. Ich wollte den geliebten Menschen, den ich bewachte, so verzweifelt beschützen, aber schon der Gedanke daran ließ meine Konzentration in einer Weise nachlassen, die ich mir nicht leisten konnte. I so desperately wanted to succeed in protecting the loved one I was guarding, but to even think about it was to let my concentration fail in a way I could not afford.

Deras mörka kåpor fladdrade när de gled närmare. Ihre dunklen Kapuzen flatterten, als sie näher kamen. Their dark coats fluttered as they slid closer. Jag såg deras händer krökas till benvita klor. I saw their hands bend to off-white claws. De gled isär, skingrades för att komma mot oss från alla sidor. They slipped apart, dispersed to come towards us from all sides. De var för många. Det var över.

Och sedan, som i skenet från en blixt, förändrades hela scenen. And then, as in the light of a flash, the whole scene changed. Ändå var ingenting annorlunda – Volturi närmade sig fortfarande, ville fortfarande förinta oss. Still, nothing was different - Volturi was still approaching, still wanted to destroy us. Allt som egentligen förändrats var hur jag såg på situationen. All that really changed was how I saw the situation. Plötsligt hungrade jag efter dem, ville att de skulle attackera. Plötzlich hungerte ich nach ihnen, wollte, dass sie angreifen. Suddenly I was hungry for them, I wanted them to attack. Paniken övergick i blodtörst när jag hukade mig ner, med ett leende på läpparna, och morrade med blottade tänder … Panik verwandelte sich in Blutdurst, als ich mich mit einem Lächeln auf meinem Gesicht hinhockte und mit gefletschten Zähnen knurrte … The panic turned into blood thirst when I crouched down, with a smile on my face, and growled with bared teeth…