Kapitel 9
Minas dagbok
11 augusti — Fortfarande inga nyheter om Jonathan, och Lucy går i sömnen. Jag vaknade mitt i natten och upptäckte att hon inte var i vårt rum. Till sist fick jag se henne på den gamla gravstenen på klippan, med en mörk gestalt böjd över sig — en skepnad med vitt ansikte och glödande röda ögon. Jag sprang mot henne, men när jag kom fram var hon ensam. Jag fäste en sjal runt henne och tog henne till vårt rum där hon sedan sov en lång stund. Jag noterade två små sår på hennes hals — jag måste ha stuckit henne med sjalnålen.
13 augusti — I två nätter har Lucy varit orolig. Häromnatten vaknade jag och fann henne stirrande ut genom fönstret där en stor fladdermus flaxade runt utanför. 14 augusti — När jag kom hem sent häromkvällen efter min promenad såg jag Lucy och vad som liknade en stor fågel bredvid henne i vårt sovrumsfönster. Men hon låg i sin säng när jag kom in. Hon är så blek och svag nuförtiden. 17 augusti — Det är en eländig tid. Lucy blir alltmer trött och hennes mor är också dålig, och jag har fortfarande inte hört något från Jonathan. På nätterna kippar Lucy efter luft, och på dagarna är hon svag. Såret på hennes hals blir inte bättre. 19 augusti — Äntligen, nyheter om Jonathan! Han är på ett sjukhus i Budapest. Sköterskorna vet inte vad som hänt honom och han minns inte hur han kom dit. Jag tänker åka dit omedelbart för att hämta hem honom.