Kapitel 33 : Draculas borg
Anteckning av Van Helsing
3 november — Snön vräker ner från himlen. Mina sover hela tiden och äter inte längre. I dag lyckades jag inte hypnotisera henne. Jag är orolig för henne.
5 november — Mina sover fortfarande hela dagarna och är vaken på nätterna. Jag kämpar för att hålla mig vaken med henne. I natt är vi vid Draculas borg. Vid solnedgången gjorde jag upp en eld och svepte in Mina i filtar. Hon är lika blek som snön. Jag ritade upp en cirkel runt oss och smulade sönder oblat runt dess kant. När jag föreslog att hon skulle gå utanför cirkeln kunde hon inte göra det, så jag vet att vi är säkra — om hon inte kan lämna cirkeln så kan sådana som hon inte heller ta sig in.
Sent på natten gnäggade hästarna skräckslaget. När elden nästan hade brunnit ner såg jag skepnader i den virvlande snön — tre kvinnor i långa klänningar. Mina ville inte låta mig lämna cirkeln för att göra upp en ny eld, men jag sa att jag måste hålla henne varm och trygg.
”Jag behöver inte vara rädd för dem”, sa hon och skrattade. Jag såg på ärret som var inbränt i hennes panna av oblaten och visste att det var sant.
”Kom till oss, syster!” kallade vampyrerna medan de närmade sig.
Men de kunde inte korsa cirkeln och Mina kunde inte lämna den. Hästarna låg nu stilla och jag insåg att de var döda. Fasorna fortsatte till gryningen då figurerna löstes upp i de svävande snöflingorna. Mina föll åter i djup sömn.