×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Svenska Youtube, Plastkusten Bohuslän - Hur vet vi det? (3)

Plastkusten Bohuslän - Hur vet vi det? (3)

Det är sant. Ska vi lägga det här ansvaret på individen, Bethanie?

Det är svårt, det där. De här problemen är strukturella.

De är på samhällsnivå. Det är så här vi har byggt upp hela system,

hela samhällen. Det blir svårt för bara en människa att lösa det problemet.

Samtidigt är det vi som samhälle som bygger upp systemen.

Det är väldigt viktigt att folk är medvetna om problemen.

Att de skaffar sig kunskaper.

Att de på en individnivå kan försöka minska sin konsumtion.

Att inte bruka lika mycket material.

Men också stötta förändringar som behöver ske på en högre nivå.

Vi kanske behöver förbud och nya skatter.

Vi kanske behöver ändra vilka produkter och kemikalier vi tillåter på marknaden,

vilket kommer att förändra vilka ämnen som finns tillgängliga.

Vi kanske måste nöja oss med det och acceptera det.

Jag tänker... Jag läser i mina papper. "FN deklarerade i början av 2017

att man förklarar krig mot plast i havet." Alla medlemsländer skrev på en resolution

i syfte att eliminera plastföroreningen på jorden. EU har sin strategi.

Det kom ett direktiv om engångsplast för inte så längesen.

Polluter pays principle. Den som skräpar ska betala.

Det måste väl ändå vara kraftfullt. Eller?

En resolution är inte bindande.

Så det är ett fint löfte, men det är inget man måste hålla.

Det är ett bra första steg. Men vi behöver starkare beslut.

Det kommer. Det händer saker nu.

Vissa länder runtom i världen har förbjudit

ganska många engångsplaster som vi egentligen bara ska ha bort.

En plastpåse används i genomsnitt i tolv minuter.

Sen kan den finnas kvar i år och dar. Vi vet inte hur länge.

Det är ganska orimligt. Många länder har börjat hitta sätt framåt.

Oljeindustrin är inte glad. Man ser att oljeindustrin har haft en kris,

särskilt under corona när vi slutat flyga, oljepriserna har kraschat.

Den marknaden sinar lite. Vi börjar hitta andra förnybara energikällor.

Plast är en kassako för dem.

De vill gärna att vi köper, producerar och använder mer plast.

Det måste vi vara uppmärksamma på så att det inte sker.

Att de inte ska få lobba igenom idéerna. Att vi står emot.

Då är vi också tillbaka till medborgaransvar och möjlighet att påverka.

Det finns många fantastiska organisationer och privatpersoner

som arrangerar strandstädningsdagar. De tar ett eget ansvar.

Personligen, om det inte finns på systemnivå. Och kustkommuner

som bedriver informationskampanjer och plockar skräp.

Är det meningsfullt att plocka plasten? Det kommer ändå bara nytt hela tiden.

Vi ska inte sluta med det. Det är fel ände som vi åtgärdar problemen i.

Rätt ände är att se till att det inte alls hamnar i naturen och havet.

Kanske lite jobbigare, men alla kan hjälpa till att plocka.

Man ska inte sluta plocka. Det är ett fantastiskt arbete, oftast av frivilliga.

Går ut och städar stränderna fastän det kommer in ny plast hela tiden.

Men lösningen måste vi hitta i andra ändan av problemet.

Men det dyker upp många fascinerande saker som ska fånga in plast från havet.

-Återigen efter att det har hamnat där. -Till exempel vad?

Många fascinerande uppfinningar. Det är olika tävlingar

för ungdomar och äldre, där det kommer förslag på

hur man har byggt en automatisk plastinsamlare som ska åka runt på havet.

Ju närmare land de ligger, desto bättre. Vid ett älvutlopp är de närmare källan.

Man kommer så nära problemet som möjligt.

Mitt ute på havet är man så långt ifrån problemet man bara kan komma.

Det är svårt att jobba där ute. Om man kan komma till källan...

Till oss, vårt beteende, våra samhällen som producerar avfall och skräp,

är det bättre. Att samla in plast nära kusten - på stranden, i älven.

Men att förhindra att plasten hamnar där är det ännu bättre.

Så tidigt som möjligt. Är det teoretiskt möjligt att göra en maskin?

De som har gjort försök och fått mycket uppmärksamhet

har märkt att det är svårt att bygga nåt hållbart på havet.

Det är en väldigt tuff miljö. Den ska klara sig i stormar och stora vågor.

Det är ett problem. Flera projekt har fått dras in till land igen.

De får fundera hur det ska vara hållbart. Sen finns det ett ekosystem där ute

med djur, organismer, som lever i ytvattnet.

När man samlar in flytande plastpartiklar samlar man in dem också.

Det har fått uppmärksamhet också. Vi får tänka på de marina ytekosystemen.

Det är alltid en baksida av allting.

Än en gång är det bästa att inte släppa ut i havet från första början.

-Kan man plocka bort mikroplast? -Nej.

När det väl finns där ute kan vi inte plocka bort det. Så är det.

Björn, ni har uppgiften att sprida kunskap och informera.

Sjöfartsmuseet hade en utställning om plast i havet för några år sen.

-2014, tror jag. -Gjorde den nån skillnad?

Den hette Out to sea och tog upp problemet med plast i havet.

För mig och oss på museet var det en jättebra grej.

Vi kom samman kring ett havsmiljöproblem.

Vi kunde prata naturvetenskap kring hur haven påverkas.

Det var faktiskt egentligen en konstutställning.

Det var konstverk gjorda av insamlad plast.

Det var också information om olika sorters plaster.

Det fick mycket uppmärksamhet. Det var positivt för oss.

Vi var med i många sammanhang. Jag har sett många kopior av den.

Plastutställningar är populära. Jag tror att den har gjort nytta.

-Den får människor att tänka efter. -Det är ett påtagligt problem.

Folk har lätt att relatera till det. "Det som jag gör påverkar naturen."

Plast är synlig, alla har den hemma och en relation till den.

Osynliga kemikalier, som man inte kan uttala, är svårare att prata om.

Eller koldioxid och havsförsurning som är kemiska reaktioner.

Det är en inkörsport till att diskutera

hur våra beteenden och mönster påverkar naturen på ett negativt sätt.

Och kanske tänka kring hur vi kan förändra det för att lösa problemen.

Konkret och nära. Om vi kan se det

är det också lättare att ta till sig lite mer abstrakta nivåer. Hoppas vi!

Har din forskning gjort nån skillnad i det som ni gör?

Vissa forskningsprojekt har använts som underlag

vid olika beslutsfattningsprocesser.

S.k. science to policy. Vi kan ta våra forskningsartiklar och kommunicera dem

till beslutsfattare på olika nivåer. Vi kan prata om utsläppskällor från en fabrik

eller från textilier eller matförpackningar.

Det kan ta sig in i en diskussion på regeringsnivå.

-Lokalt i Göteborg, i Sverige eller EU. -Vad härligt.

Björn, har du sett nån skillnad?

Bethanie är plastforskaren. Jag forskar i andra ämnen.

Jag är säker på att det gör skillnad. Vi pratade om invasiva arter.

I ett skolprojekt letar vi upp dem.

Vi hoppas att elever bidrar till att hitta dem tidigare nästa gång.

Sen tror jag verkligen att informationsverksamheten spelar roll.

Jag håller med. Plasten är en "jättebra" inkörsport

till att prata havsmiljöproblem.

Havets problem är att det är osynligt vad som händer under havsytan.

Vi ser inte att vi fiskar ut havet. Vi värmer upp det

så att korallrev bleknar och dör. Men havsytan hindrar oss från att se.

Plasten är påtaglig. Vi känner att vi kan göra nåt åt det.

Så det är en bra inkörsport till att sen prata om andra havsmiljöproblem

som kanske kommer att kräva mycket mer av oss i personliga uppoffringar.

Ska vi se om det har kommit några frågor i kommentarsfältet? Jag tar upp telefonen.

Då ska vi se.

Jodå! Det har det, minsann.

Linn Månsson frågar så här: "När jag diskuterar problemet med plast i haven

påpekar många att problemet inte finns här. 'Det är i Asien problemet ligger.'

Hur bemöter man den typen av kommentarer för att involvera fler att bry sig?"

Ja, det är en jättebra fråga.

Man ska se på det globala systemet som vi befinner oss i.

Vi i Sverige köper och slänger saker i Sverige.

Just här är inte problemen jättestora.

Men mycket av det vi köper har producerats i Asien.

Så vi har ett ansvar för det som sker där. Sen är det en transportsträcka.

Sen finns det en global process för att hantera avfall.

Visst avfall fraktas ut ur Sverige. Och vi tar in avfall från andra länder.

Så det är en komplex process. Det är absolut så att det vi köper här

har en effekt nån annanstans.

Vårt beteende kan definitivt ha en effekt på en global nivå.

Vi får ta hem det. Det gäller att kunna förklara sammanhangen

för att vara effektiv i sin argumentation, tolkar jag det som.

Elin Nielsen frågar: "Går det att spåra varifrån dessa kemikalier kommer?

Ifall de kommer från plast eller andra källor."

-Jag tittar på Bethanie. -Det beror på kemikalien.

Vissa typer av kemikalier används huvudsakligen i plastprodukter.

Sen kan det vara plast i våra byggnader, i vår elektronik.

Det kan komma från bilbranschen. Utsläppskällorna kan vara ganska spridda.

Det finns många användningsområden för många kemikalier.

Det är inte lätt att säga "just den här kom från den där".

Utan mer mönster och användningsområden.

Kan man se varifrån skräpet kommer?

Ja, bara det inte är så slitet så att man inte kan läsa texten på det.

Mycket har tryck på sig. Det kan vara ett bra tips.

Gå ut och städa en strand och undersök varifrån det kommer.

Baserat kanske på språket.

Det är verkligen så att det finns både svenskt och utländskt skräp.

Ulrica Engström frågar:

"Vad pågår för initiativ för att stävja detta, både processen att ta fram plast

samt vilka saker att använda i stället?

Samt att varje land ska ta ansvar för sin plast?"

Det är en stor fråga. Men några exempel på åtgärder?

Det diskuteras mycket. Björn nämnde cirkulär ekonomi.

Man tänker på produkter eller material som kan återbrukas.

Plast kan i vissa fall återvinnas, men är svårt och komplext.

Men om man börjar tänka mer i de banorna, så är det ett sätt att se på det.

Sen finns olika politiska beslut som förbjuder vissa typer av produkter.

Eller kanske vissa typer av material. Definitivt kemikalier.

När man har upptäckt problem kan man få igenom förbud.

Det är en politisk process, en designprocess.

Industrier och företag är inblandade. Det börjar ske lite långsamt.

Det börjar hända saker.

Kan man sätta nån prislapp på konsekvenserna för plastnedskräpning?

Går det? Vi pratade om estetiska värden.

Du nämnde polluter pays. Sen har man producer pays.

Det definierar vem personen eller företaget som är ansvarig är.

Man kan ha olika kostnader. I Sverige har man en sorts skatt på förpackningsmaterial

som ska hjälpa till med återinsamling av förpackningar

som ska komma tillbaka, är tanken. De som släpper ut produkterna på marknaden

ska se till att de hamnar rätt igen. Så den typen av idé finns

och är mer eller mindre utvecklad i olika delar av världen.

-Björn, har du nåt exempel? -Nej. Samma här.

Men uppenbart är att våra plastpåsar kostar ganska mycket nu.

Jag har inga siffror på det, men användningen har gått ner ganska kraftigt.

Vi har minskat plastpåseanvändningen ganska drastiskt på sistone.

Vi har nästan som en följdfråga från Oscar Linderbrandt.

"Hur mycket kan vi 'spara' genom att nyttja flerbrukspåsar

jämfört med engångspåsar?"

Varje gång man använder en sparad påse.

Sen finns diskussioner att bomull ska ersätta plast.

Det finns inga enkla svar i diskussionerna.

Bomull är ett kostsamt material som kräver mycket vatten och pesticider.

Men det finns plastpåsar i polyester som man kan använda många gånger.

Varje gång man använder den, sparar man en plastpåse. Det är mer att reducera,

vägra använda, minska konsumtionen av olika material.

-En plastpåse användes i genomsnitt...? -Tolv minuter.

Där har vi lite att jobba på.

Man kan enkelt göra nånting. Engångsplast vill vi inte ha.

Men återanvänder man den är det inte engångsplast.

Man kan spara plastpåsen eller matlådan. Ingen jättebra lösning, men att återvända.

Man kan prata om konsumentmakt, som är komplex på olika sätt.

Men en konsument kan kräva av sin butik

att man inte vill ha äpplen som är inplastade.

Man kan ställa krav. "Varför ser det ut så här? Jag vill inte ha det så här."

Vi har en fråga till. Och jag har en kvar i flödet.


Plastkusten Bohuslän - Hur vet vi det? (3) Die Plastikküste von Bohuslän - Woher wissen wir das? (3) Plastic Coast Bohuslän - How do we know? (3) Plastkusten Bohuslän - Hur vet vi det? (3) Plastic Coast Bohuslän - 我们怎么知道? (3)

Det är sant. Ska vi lägga det här ansvaret på individen, Bethanie? Es cierto. ¿Deberíamos poner esta responsabilidad en el individuo, Bethanie?

Det är svårt, det där. De här problemen är strukturella.

De är på samhällsnivå. Det är så här vi har byggt upp hela system, They are at the societal level. This is how we have built entire systems, Ils sont au niveau sociétal. C'est ainsi que nous avons construit des systèmes entiers,

hela samhällen. Det blir svårt för bara en människa att lösa det problemet. hela samhällen. Det blir svårt för bara en människa att lösa det problemet.

Samtidigt är det vi som samhälle som bygger upp systemen.

Det är väldigt viktigt att folk är medvetna om problemen.

Att de skaffar sig kunskaper.

Att de på en individnivå kan försöka minska sin konsumtion.

Att inte bruka lika mycket material.

Men också stötta förändringar som behöver ske på en högre nivå.

Vi kanske behöver förbud och nya skatter.

Vi kanske behöver ändra vilka produkter och kemikalier vi tillåter på marknaden,

vilket kommer att förändra vilka ämnen som finns tillgängliga.

Vi kanske måste nöja oss med det och acceptera det.

Jag tänker... Jag läser i mina papper. "FN deklarerade i början av 2017

att man förklarar krig mot plast i havet." Alla medlemsländer skrev på en resolution

i syfte att eliminera plastföroreningen på jorden. EU har sin strategi.

Det kom ett direktiv om engångsplast för inte så längesen.

Polluter pays principle. Den som skräpar ska betala.

Det måste väl ändå vara kraftfullt. Eller?

En resolution är inte bindande.

Så det är ett fint löfte, men det är inget man måste hålla.

Det är ett bra första steg. Men vi behöver starkare beslut.

Det kommer. Det händer saker nu.

Vissa länder runtom i världen har förbjudit

ganska många engångsplaster som vi egentligen bara ska ha bort.

En plastpåse används i genomsnitt i tolv minuter.

Sen kan den finnas kvar i år och dar. Vi vet inte hur länge.

Det är ganska orimligt. Många länder har börjat hitta sätt framåt.

Oljeindustrin är inte glad. Man ser att oljeindustrin har haft en kris,

särskilt under corona när vi slutat flyga, oljepriserna har kraschat.

Den marknaden sinar lite. Vi börjar hitta andra förnybara energikällor.

Plast är en kassako för dem.

De vill gärna att vi köper, producerar och använder mer plast.

Det måste vi vara uppmärksamma på så att det inte sker.

Att de inte ska få lobba igenom idéerna. Att vi står emot.

Då är vi också tillbaka till medborgaransvar och möjlighet att påverka.

Det finns många fantastiska organisationer och privatpersoner

som arrangerar strandstädningsdagar. De tar ett eget ansvar.

Personligen, om det inte finns på systemnivå. Och kustkommuner

som bedriver informationskampanjer och plockar skräp.

Är det meningsfullt att plocka plasten? Det kommer ändå bara nytt hela tiden.

Vi ska inte sluta med det. Det är fel ände som vi åtgärdar problemen i.

Rätt ände är att se till att det inte alls hamnar i naturen och havet.

Kanske lite jobbigare, men alla kan hjälpa till att plocka.

Man ska inte sluta plocka. Det är ett fantastiskt arbete, oftast av frivilliga.

Går ut och städar stränderna fastän det kommer in ny plast hela tiden.

Men lösningen måste vi hitta i andra ändan av problemet.

Men det dyker upp många fascinerande saker som ska fånga in plast från havet.

-Återigen efter att det har hamnat där. -Till exempel vad?

Många fascinerande uppfinningar. Det är olika tävlingar

för ungdomar och äldre, där det kommer förslag på

hur man har byggt en automatisk plastinsamlare som ska åka runt på havet.

Ju närmare land de ligger, desto bättre. Vid ett älvutlopp är de närmare källan.

Man kommer så nära problemet som möjligt.

Mitt ute på havet är man så långt ifrån problemet man bara kan komma.

Det är svårt att jobba där ute. Om man kan komma till källan...

Till oss, vårt beteende, våra samhällen som producerar avfall och skräp,

är det bättre. Att samla in plast nära kusten - på stranden, i älven.

Men att förhindra att plasten hamnar där är det ännu bättre.

Så tidigt som möjligt. Är det teoretiskt möjligt att göra en maskin?

De som har gjort försök och fått mycket uppmärksamhet

har märkt att det är svårt att bygga nåt hållbart på havet.

Det är en väldigt tuff miljö. Den ska klara sig i stormar och stora vågor.

Det är ett problem. Flera projekt har fått dras in till land igen.

De får fundera hur det ska vara hållbart. Sen finns det ett ekosystem där ute

med djur, organismer, som lever i ytvattnet.

När man samlar in flytande plastpartiklar samlar man in dem också.

Det har fått uppmärksamhet också. Vi får tänka på de marina ytekosystemen.

Det är alltid en baksida av allting.

Än en gång är det bästa att inte släppa ut i havet från första början.

-Kan man plocka bort mikroplast? -Nej.

När det väl finns där ute kan vi inte plocka bort det. Så är det.

Björn, ni har uppgiften att sprida kunskap och informera.

Sjöfartsmuseet hade en utställning om plast i havet för några år sen.

-2014, tror jag. -Gjorde den nån skillnad?

Den hette Out to sea och tog upp problemet med plast i havet.

För mig och oss på museet var det en jättebra grej.

Vi kom samman kring ett havsmiljöproblem.

Vi kunde prata naturvetenskap kring hur haven påverkas.

Det var faktiskt egentligen en konstutställning.

Det var konstverk gjorda av insamlad plast.

Det var också information om olika sorters plaster.

Det fick mycket uppmärksamhet. Det var positivt för oss.

Vi var med i många sammanhang. Jag har sett många kopior av den.

Plastutställningar är populära. Jag tror att den har gjort nytta.

-Den får människor att tänka efter. -Det är ett påtagligt problem.

Folk har lätt att relatera till det. "Det som jag gör påverkar naturen."

Plast är synlig, alla har den hemma och en relation till den.

Osynliga kemikalier, som man inte kan uttala, är svårare att prata om.

Eller koldioxid och havsförsurning som är kemiska reaktioner.

Det är en inkörsport till att diskutera

hur våra beteenden och mönster påverkar naturen på ett negativt sätt.

Och kanske tänka kring hur vi kan förändra det för att lösa problemen.

Konkret och nära. Om vi kan se det

är det också lättare att ta till sig lite mer abstrakta nivåer. Hoppas vi!

Har din forskning gjort nån skillnad i det som ni gör?

Vissa forskningsprojekt har använts som underlag

vid olika beslutsfattningsprocesser.

S.k. science to policy. Vi kan ta våra forskningsartiklar och kommunicera dem

till beslutsfattare på olika nivåer. Vi kan prata om utsläppskällor från en fabrik

eller från textilier eller matförpackningar.

Det kan ta sig in i en diskussion på regeringsnivå.

-Lokalt i Göteborg, i Sverige eller EU. -Vad härligt.

Björn, har du sett nån skillnad?

Bethanie är plastforskaren. Jag forskar i andra ämnen.

Jag är säker på att det gör skillnad. Vi pratade om invasiva arter.

I ett skolprojekt letar vi upp dem.

Vi hoppas att elever bidrar till att hitta dem tidigare nästa gång.

Sen tror jag verkligen att informationsverksamheten spelar roll.

Jag håller med. Plasten är en "jättebra" inkörsport

till att prata havsmiljöproblem.

Havets problem är att det är osynligt vad som händer under havsytan.

Vi ser inte att vi fiskar ut havet. Vi värmer upp det

så att korallrev bleknar och dör. Men havsytan hindrar oss från att se.

Plasten är påtaglig. Vi känner att vi kan göra nåt åt det.

Så det är en bra inkörsport till att sen prata om andra havsmiljöproblem

som kanske kommer att kräva mycket mer av oss i personliga uppoffringar.

Ska vi se om det har kommit några frågor i kommentarsfältet? Jag tar upp telefonen.

Då ska vi se.

Jodå! Det har det, minsann.

Linn Månsson frågar så här: "När jag diskuterar problemet med plast i haven

påpekar många att problemet inte finns här. 'Det är i Asien problemet ligger.'

Hur bemöter man den typen av kommentarer för att involvera fler att bry sig?"

Ja, det är en jättebra fråga.

Man ska se på det globala systemet som vi befinner oss i.

Vi i Sverige köper och slänger saker i Sverige.

Just här är inte problemen jättestora.

Men mycket av det vi köper har producerats i Asien.

Så vi har ett ansvar för det som sker där. Sen är det en transportsträcka.

Sen finns det en global process för att hantera avfall.

Visst avfall fraktas ut ur Sverige. Och vi tar in avfall från andra länder.

Så det är en komplex process. Det är absolut så att det vi köper här

har en effekt nån annanstans.

Vårt beteende kan definitivt ha en effekt på en global nivå.

Vi får ta hem det. Det gäller att kunna förklara sammanhangen

för att vara effektiv i sin argumentation, tolkar jag det som.

Elin Nielsen frågar: "Går det att spåra varifrån dessa kemikalier kommer?

Ifall de kommer från plast eller andra källor."

-Jag tittar på Bethanie. -Det beror på kemikalien.

Vissa typer av kemikalier används huvudsakligen i plastprodukter.

Sen kan det vara plast i våra byggnader, i vår elektronik.

Det kan komma från bilbranschen. Utsläppskällorna kan vara ganska spridda.

Det finns många användningsområden för många kemikalier.

Det är inte lätt att säga "just den här kom från den där".

Utan mer mönster och användningsområden.

Kan man se varifrån skräpet kommer?

Ja, bara det inte är så slitet så att man inte kan läsa texten på det. Evet, üzerindeki yazıyı okuyamayacağınız kadar yıpranmadığı sürece.

Mycket har tryck på sig. Det kan vara ett bra tips.

Gå ut och städa en strand och undersök varifrån det kommer.

Baserat kanske på språket.

Det är verkligen så att det finns både svenskt och utländskt skräp.

Ulrica Engström frågar:

"Vad pågår för initiativ för att stävja detta, både processen att ta fram plast "Bunu engellemek için ne gibi girişimler yapılıyor, hem plastik üretim süreci

samt vilka saker att använda i stället?

Samt att varje land ska ta ansvar för sin plast?"

Det är en stor fråga. Men några exempel på åtgärder?

Det diskuteras mycket. Björn nämnde cirkulär ekonomi.

Man tänker på produkter eller material som kan återbrukas.

Plast kan i vissa fall återvinnas, men är svårt och komplext.

Men om man börjar tänka mer i de banorna, så är det ett sätt att se på det.

Sen finns olika politiska beslut som förbjuder vissa typer av produkter.

Eller kanske vissa typer av material. Definitivt kemikalier.

När man har upptäckt problem kan man få igenom förbud.

Det är en politisk process, en designprocess.

Industrier och företag är inblandade. Det börjar ske lite långsamt.

Det börjar hända saker.

Kan man sätta nån prislapp på konsekvenserna för plastnedskräpning?

Går det? Vi pratade om estetiska värden.

Du nämnde polluter pays. Sen har man producer pays.

Det definierar vem personen eller företaget som är ansvarig är.

Man kan ha olika kostnader. I Sverige har man en sorts skatt på förpackningsmaterial

som ska hjälpa till med återinsamling av förpackningar

som ska komma tillbaka, är tanken. De som släpper ut produkterna på marknaden

ska se till att de hamnar rätt igen. Så den typen av idé finns

och är mer eller mindre utvecklad i olika delar av världen.

-Björn, har du nåt exempel? -Nej. Samma här.

Men uppenbart är att våra plastpåsar kostar ganska mycket nu.

Jag har inga siffror på det, men användningen har gått ner ganska kraftigt.

Vi har minskat plastpåseanvändningen ganska drastiskt på sistone.

Vi har nästan som en följdfråga från Oscar Linderbrandt.

"Hur mycket kan vi 'spara' genom att nyttja flerbrukspåsar

jämfört med engångspåsar?"

Varje gång man använder en sparad påse.

Sen finns diskussioner att bomull ska ersätta plast.

Det finns inga enkla svar i diskussionerna.

Bomull är ett kostsamt material som kräver mycket vatten och pesticider.

Men det finns plastpåsar i polyester som man kan använda många gånger.

Varje gång man använder den, sparar man en plastpåse. Det är mer att reducera,

vägra använda, minska konsumtionen av olika material.

-En plastpåse användes i genomsnitt...? -Tolv minuter.

Där har vi lite att jobba på.

Man kan enkelt göra nånting. Engångsplast vill vi inte ha.

Men återanvänder man den är det inte engångsplast.

Man kan spara plastpåsen eller matlådan. Ingen jättebra lösning, men att återvända.

Man kan prata om konsumentmakt, som är komplex på olika sätt.

Men en konsument kan kräva av sin butik

att man inte vill ha äpplen som är inplastade.

Man kan ställa krav. "Varför ser det ut så här? Jag vill inte ha det så här."

Vi har en fråga till. Och jag har en kvar i flödet.