EU VILL FÖRSTÖRA INTERNET: Stoppa EUCD i Parlamentet!
Hej, jag heter Henrik Jönsson.
Nu är det allvar.
Idag förklarar jag varför EU just nu
är mycket nära att förstöra internet,
och vad vår sista chans att stoppa detta består av.
Jag upprepar: detta är inget skämt,
ingen övning eller alarmistisk övertolkning:
det råder ett informationskrig -
och det Europeiska internet
är nu ett hjärtslag
från att regleras till oigenkännlighet.
This is an international emergency,
and I have therefore provided an english-speaking version
of this video here:
I implore you to share it in your local community.
Det finns två anledningar till att jag kan göra dessa filmer:
ETT, att EU ännu inte gjort denna kanal olaglig och
TVÅ ert frivilliga ekonomiska stöd,
via betalningalternativen här till vänster.
Utan er hjälp hade det inte varit möjligt för mig att
fortsätta med detta folkbildningsprojekt.
Idag pratar jag om Det Europeiska Copyrightdirektivet,
internets framtid -
och vad vi alla nu måste försöka göra
för att stoppa vansinnet.
Häng med!
*Intromusik*
EUs copyrightdirektiv har funnits sedan 2001,
men har modifierats över åren med hänsyn
till den tekniska utvecklingen.
I september 2016 föreslog EU-kommissionen
ytterligare modernisering av direktivet
som tar upp upphovsrättens digitala marknad,
och detta är utgångspunkten
för det nya direktivet
som fortfarande är i förslagsstadiet.
Den 13 februari i år fastställdes EUs copyrightdirektiv
i sin slutgiltiga form,
med flera tillägg som skärper de redan
drakoniska bestämmelserna ytterligare.
Kritiken av EUCD gäller huvudsakligen två punkter:
Artikel 11 och Artikel 13.
Artikel 11 kallas i folkmun för “länkskatten”,
och innebär i sin slutliga form
att alla länkar och allt återgivande av nyhetsartiklar
utöver enstaka ord kommer att beskattas.
Detta betyder att även rena hyperlänkar
(som ofta innehåller rubriker)
kan kräva en avgift av den som vill dela med sig –
till och med av privatpersoner som har länkat
helt utan eget vinstintresse.
Artikel 13 inför ett “filtertvång”. helt utan eget vinstintresse.
Artikel 13 inför ett “filtertvång”.
Syftet med detta filter är att avkräva plattformsägare
som Facebook, Instagram och YouTube
ansvar för att inget material som laddas upp på deras servrar
inkräktar på någon annans upphovsrätt.
Filter är trubbiga och dyra mekanismer
som urskillningslöst kommer att blockera
även legitimt innehåll.
Förslaget har som konsekvens anklagats
för att göra exempelvis så kallade
memes olagliga -
vilket man löst genom att utfärda ett
speciellt undantag för satir.
Inget filter i världen är däremot kapabelt att förstå satir.
Faktum är att ett contentfilter av den typ EU nu kräver
även kommer att stoppa dina semesterbilder
om någon råkat bära en tröja med Musse Pigg-tryck,
eller om en snutt av “Despacito”
spelades i bakgrunden på videon du tog på en uteservering
i Grekland förra sommaren.
De nya reglerna gör det dessutom nästan helt omöjligt
för de nya små uppstickande aktörer
som karaktäriserat internets utveckling att existera inom EU.
Enda undantaget från de nya reglerna
gäller digitala plattformar som varit tillgängliga för allmänheten
under färre än tre år, med en
årlig omsättning under 10 miljoner euro
samt färre än fem miljoner unika besökare per månad.
Ett nytt socialt medium eller en ny innehållstjänst
får alltså tre år på sig
för att kunna tävla med Google och Facebook,
innan man bedöms enligt samma standard.
Konsekvenserna av Artikel 11
är att endast stora nätmediabolag
kommer att ha råd att förhandla fram
erforderliga finansierings-ramavtal
med de etablerade mediahusen.
Små aktörers innehåll som inte omfattas av avtalen
kommer inte att kunna länkas.
Små plattformar som skulle vilja publicera alternativ information
kommer inte heller att kunna existera
på grund av länkskatten är dyr och svår att administrera,
Samt att filtren är dyra och svåra att skaffa sig.
Din blogg ligger också på någons plattform:
den kommer att ha contentfilter.
Är det ett mindre företag är risken stor att Facebook
stoppar den för att det är en icke-licensierad länk.
Gillar du Pinterest?
Glöm att ladda upp inredningstips eller
märkeskläder som återger en
upphovsrättsskyddad design.
Pinterest måste ha ett contentfilter
för att inte bryta mot lagen.
Instagram, glöm det: filter.
Snapchat, glöm det: FILTER.
Reddit: FILTER. Tumblr: FILTER.
”Fuck you. Pay me."
Majoriteten av det innehåll som nu ligger på YouTube
- inklusive denna videokanal -
kommer över en natt att bli olagligförklarat
eftersom det stöttat sig på en tyst överenskommelse
om “fair use” -
att internets REMIX-kultur är ett värdefullt och legitimt komplement
till traditionellt publicerat innehåll. -
* *
Den tyske kristdemokraten Axel Voss
som varit ansvarig för EU-parlamentets hantering
av de nya upphovsrättsreglerna
lägger skulden på plattformsägarna,
och anklagar dem för att ha utvecklat affärsmodeller
som är baserade på enorma upphovsrättsbrott
vilka de nu är upp till dem själva att lösa.
Det är tydligt att Voss, trots sitt
evil mastermind-doftande efternamn,
inte själv förstår hur internet fungerar -
och otillbörligen anklagar kritiker av artikel 11 och 13
för att sprida desinformation.
Låt mig först fastslå att jag är en
varm anhängare av att skapare av innehåll ska ha betalt,
och att detta rättsligen bör regleras i rimlig ordning.
Den digitala kommunikationseran präglas
däremot av samskapande, delnings- och remixkultur
och de linjära monetiseringsmodeller som kunde tillämpas
under den industriella eran
är inte längre gångbara.
Detta är en naturlig process:
gamla format och metoder går under och utgör myllan
varur nya innovativa lösningar kan spira.
Den flärdfulle österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter
kallade denna process “kreativ förstörelse”.
Den kreativa förstörelsen är den
ekonomiska beskrivningen av Shivas dans,
Nataraja,
och det samsariska kretsloppet,
den cykliska rörelse av död,
förnyelse och återuppståndelse
som karaktäriserar utveckling, livskraft och framåtskridande.
Det är däremot orimligt
att försöka sätta käppar i Dharmans hjul
och frysa fast tiden för att skydda en omodern affärsmodell.
Det fungerade inte för de utvecklingsfientliga Ludditerna,
som 1768 försökte slå sönder
den automatiska vävstolen Spinning Jenny
- och de kommer inte att fungera nu heller.
Det ankommer på rättsstaten att
ombesörja en frodig ekonomisk mylla ur vilken en
vildvuxen flora av nya verksamhetstyper kan växa fram:
inte att konservera svullna privilegiestrukturer
och trötta företagsformer.
EUCD stöper om ansvaret på internet
och lägger en alldeles för stor börda på plattformarna,
vilket i slutändan kommer att drabba användarna
i form av ett begränsat utbud
och ett fåtal stora aktörer som ohotade
helt kommer att dominera nätet.
Detta är i linje med justitieminister
Morgan Johanssons censur-outsourcing,
när han förra året gav vika för Expressen och DN:s drev
mot att Google länkade information man inte gillade:
plattformsägarna ålades “självsaneringsplikt”
utan vilken man ansåg sig
“nödgad att gå fram med tvingande lagstiftning.”
Om du tillhör dem som inte tror
att dessa nya förslag kommer att göra någon skillnad,
betänk hur EU-lagar redan påverkat din internetupplevelse:
Det ständiga tjatet om kakor
skulle till och med genera manusförfattarna på Sesame-street,
”Come on, come on, GO AWAY!”
och mängden GDPR- och datagodkännanden
svämmar över mobilskärmen
innan användaren slutligen möts av en
annons för företagsleasing av deppiga kombi-bilar
och sedan en Paywall.
Och just vid paywallen ligger en tämligen
rejält tilltagen Sankt Bernhard-hund ytligt begraven.
De traditionella mediahus som till exempel Bonnier -
som äger både Dagens Nyheter,
Expressen, Kvällsposten, Sydsvenskan
och Dagens Industri
har nämligen investerat mycket pengar
i att lobba FÖR länkskatten
eftersom allt färre läser deras tidningar.
Den nya lagen kommer inte bara
eliminera konkurrensen från mindre aktörer,
utan dessutom ge intäkter
för varje ramavtalsenlig länk.
Detta är förstås bra för tidningarna och mediabolagen,
men dåligt för demokratin och det fria internet.
Mediatystnaden rörande denna fråga
är förutsägbart därför TOTAL.
EUCD-processen rapporteras i det närmaste ingenstans.
De extremt komplicerade förhandlingsprocesserna är ofta slutna -
nu senast i de så kallade trilog-samtalen,
där avtalet försämrades ytterligare.
Det går knappt ens att Googla efter
datum och resultat av omröstningar.
Processen är dold, oåtkomlig och svårbegriplig
även för de av oss med
aktivt deltagande samhällsintresse
som försöker sätta oss in i frågan.
I egenskap av digitaliseringsföreläsare
står jag ofta inför grupper av mediachefer
och berättar om bland annat dessa processer.
I en grupp på sextio personer
är det oftast endast en eller två
som ens vet vad EUCD är för någonting.
Det finns all anledning för EU att vara självkritiskt i detta hänseende,
eftersom man ofta jämrar sig över det Det finns all anledning för EU att vara självkritiskt i detta hänseende,
eftersom man ofta jämrar sig över det
låga demokratiska deltagandet från medlemsländernas valmanskårer.
Detta är verkligen inte konstigt,
när man är så genomusel från EU-håll
på att kommunicera vilka beslut som diskuteras,
när man gör det och till och med
hur utfallet av en omröstning faktiskt blev.
Det är uppenbart att EU behöver MER internet,
och dessutom ett friare, mer granskande sådant -
inte det sönderreglerade, homogeniserade och centralstyrda Euronet
vilket blir den ofrånkomliga konsekvensen
om detta förslag går igenom parlamentet.
Än så länge är dock saken inte klar.
Uppgörelsen måste fortfarande formellt godkännas av såväl
EU:s medlemsländer i ministerrådet
som av hela EU-parlamentet.
Framför allt hos de sistnämnda lär debatten bli het
inför omröstningen som hålls i mars eller april.
På traditionellt EU-manér har man inte riktigt bestämt sig för när denna
jätteviktiga omröstning ska äga rum,
men det kommer man säkert att utannonsera
ett par timmar i förväg,
via en halvsidesannons i Bryssels lokala gratistidning i papper,
skrivet med Fantomenklubbens chiffer i blindskrifts-format.
Skämt å sido: vi har alltså en chans.
Senast Parlamentet var involverat i denna fråga
gällde det om förslaget skulle gå vidare till så kallade
trilogsamtal för att bli lagförslag.
Då vann ja-sidan med stående ovationer - med 438 röster mot 226.
Läget har ändrats något sedan dess,
och de nya, hårdare skrivningarna runt Artikel 11
har blivit allt impopulärare.
Vår chans att rädda Europas internet
är genom att avtvinga respektive lands EU-representanter
svar på vad de tänker rösta och varför.
Denna fråga måste tvingas upp
i det mediala rampljuset NU -
inte EFTER att Parlamentet har röstat.
Jag har varit i kontakt med samtliga partiers EU-delegater,
och alla utom Vänsterpartiet
har svarat att de ämnar rösta nej till EUCD -
och vänsterpartiet kommer sannolikt också att rösta nej,
även om de valt att inte svara på vår fråga än.
Detta hedrar de svenska EU-representanterna -
men nu måste vi påverka våra grannländer
att försöka matcha Sveriges hållning i frågan.
Har du vänner i något annat EU-land?
Kontakta dem!
Be dem se den engelskspråkiga verisonen av denna video och sprida den!
Det bästa vi kan göra är att bygga en folklig opinion
mot dessa förslag som gör det politiskt besvärligt att rösta
för EUCD-förslaget.
Jag är själv en anhängare av det europeiska fredsprojektet.
Jag uppskattar den gemensamma marknaden.
Jag värdesätter kulturgemenskapen och
hur den inomeuropeiska fria rörligheten
gjort EU mer dynamiskt, innovativt och framåtblickande.
Men Internet är viktigare än EU.
Internet är kanske det viktigaste mänskligheten skapat,
i egenskap av en global, icke-centraliserad och i stort
ännu oreglerad kommunikationsplattform.
Om EU vill förstöra internet
är det bättre att vi förstör EU.
Min linje är:
påverka den representativa demokratin
så att detta förslag faller i EU-parlamentet.
Om detta inte går är det bättre att lämna EU.
Håller du med om att internet är viktigare än EU?
Sprid, dela - prenumerera
på min YouTube-kanal!
Har du kommentarer eller kompletterande information
som kan stärka caset för att fälla EUCD-förslaget i parlamentet?
Skriv gärna en kommentar här nedanför.
Jag uppskattar all respektfull kommunikation.
Jag heter Henrik Jönsson,
och jag anser internet vara viktigare än mediahusens affärsmodeller.
Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat.
