×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Svenska Youtube, Akademisk kvart: Alzheimers sjukdom

Akademisk kvart: Alzheimers sjukdom

Visste ni att man kan diagnostisera

alzheimers sjukdom med ett vanligt blodprov?

Det finns ett normalt åldrande med hjärnan där man kanske blir lite långsammare

men också klokare.

Men sedan kan man drabbas av olika sjukdomar. En av de vanligaste är Alzheimers sjukdom som orsakar demens, hjärnsvikt. Akademisk kvart: Alzheimers sjukdom

Mitt namn är Henrik Zetterberg och jag är professor i neurokemi, hjärnans kemi

vid Göteborgs universitet.

Jag är även överläkare i klinisk kemi

vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Min forskning handlar om biomarkörer för hjärnsjukdomar.

Man kan undra vad biomarkörer är.

I vårt fall är det faktiskt vätskeanalyser av proteiner som läcker ut från nervceller som är sjuka. Det kan också vara vätskeanalyser

av proteiner som faller ut

i hjärnvävnaden vid olika typer av neurodegenerativa sjukdomar.

Det jag tänkte prata om i dag är det senaste årets forskningsframsteg

inom Alzheimers sjukdom.

Under 2020 så har det kommit fram en massa

spännande nyheter både vad gäller hur man diagnostiserar sjukdomen och vad man kan göra för att behandla sjukdomen på ett mer effektivt sätt.

Om vi börjar med vad Alzheimers sjukdom är

så är det en hjärnsjukdom. Det är vår vanligaste demensorsakande sjukdom.

Och då kanske man ska börja prata om demens för något.

Demens kan man nästan översätta med hjärnsvikt.

Vi har hjärnans funktioner

som kan hjälpa oss att leva det liv vi vill leva.

Vi minns de saker vi behöver komma ihåg och att vi kan

göra våra vanliga sysslor.

Men om hjärnan är påverkad av sjukdom

eller någonting annat så kan hjärnans funktion gå ner

och till slut så kanske man får svikt på hjärnan

så att den inte klarar av att hjälpa

till med det man behöver få gjort under dagen.

Egentligen är det så definitionen på demens är: Hjärnsvikt så att hjärnan inte klarar av att göra de saker som

den behöver kunna göra för att man ska leva sitt liv.

Vid Alzheimers sjukdom har man hjärnsvikt av en viss typ

och det är närminnet brukar börja svikta.

Närminnet sitter djupt inne i hjärnan. Man går in i öronen

lite grann inåt och uppåt i hjärnan så sitter två

sjöhästformade strukturer som är ungefär som lillfingrarna i storlek. Det sitter två stycken sådana på vardera sida i hjärnan. Hjärnan har två halvor och där sitter de sjöhästformade strukturerna De kallas hippocampus.

Där ska nya minnen snurra runt ett par varv innan man lagrar in dem i den grå hjärnsubstansen.

Vid Alzheimers sjukdom har man proteinklumpar i hippocampus och även i det vi kallar temporalloben. De här proteinklumparna

stör nervcellsnätverken och gör att de inte fungerar som de ska.

Och proteinklumparnas vet vi nu vad de består av.

Det har vi vetat sedan 80-talet faktiskt. Då var det en australiensisk forskare som heter Colin Masters som renade upp

sådana klumpar och sekvenserade deras innehåll. Han kunde se att klumparna består av ett protein som

heter beta-amyloid och som är ett litet protein. Det har bara 42 aminosyror och man tänkte ett tag

att det kanske är ett onormalt protein. Har man proteinet så är man på väg att få Alzheimers sjukdom.

Men bara några år efter den här upptäckten

att de amyloida klumparna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom består av beta-amyloid så kunde man hitta

att beta-amyloiden kommer från moderprotein som heter amyloid precursor-proteinet och som görs i normal nervcellsmetabolism eller nervcellsämnesomsättning.

Man tror att det har en viktig funktion i hjärnan och det är att från moderproteinet amyloid precursor-proteinet bildas beta-amyloiden

och kommer ut i nervcellskopplingar

och om nervcellskopplingarna inte är aktiva så kommer det ut lite mer av det här proteinet och då märker proteinet

nervcellskopplingarna på ett sådant sätt att kroppen känner igen att de ska tas bort. Det är ett protein som verkar vara viktigt för att vi ska ta

bort synapser och då kan man undra om det så bra

att ta bort synapser?

Synapser är nevcellskopplingarna. Synapser tänker man ofta att de behövs för att hjärnan ska fungera och att vi ska minnas.

När vi lär oss nya saker så tänker man ofta att man får

fler nervcellskopplingar men det är inte riktigt sant. Det som händer när man lär sig nya grejer är att vissa nervcellskopplingar tas bort och andra förstärks och ibland uppkommer det nya kopplingar också.

Men den här balansen mellan att

ta bort och bilda kopplingar är den som är

grunden för att vi lär oss saker och där tror vi att beta-amyloiden som bildar klumpar vid Alzheimers sjukdom

har en viktig roll roll och då kommer vi också in

lite på vad som händer vid Alzheimers sjukdom.

För har man klumpar med beta-amyloid

så kommer de hela tiden att signalera att nervcellskopplingar ska tas bort. Då kommer kopplingarna försvinna

runt klumparna och nervcellerna kommer dö av runt de här klumparna.

Det tror man är grunden för varför Alzheimers sjukdom uppkommer

och stör just minnesfunktionerna.

Så de här klumparna består

av ett protein som vi alla bildar och vi tror att det är viktigt när vi lär oss saker för att förstärka och ta bort synapser. För att hjärnan ska fungera måste proteinet komma ut

och märka kopplingarna som ska tas bort på ett reglerat sätt.

Det sker i den friska hjärnan.

Vid Alzheimers sjukdom får man en ansamling en patologisk, en sjukdomsalstrande, ansamling av detta protein och där ligger sjukdomens

grundorsak, verkar det som.

Vi har lärt oss att mäta proteinet.

Vi kan mäta det när det har bildat klumpar i hjärnan med speciell hjärnavbildande teknik

som heter amyloid positronemissionstomografi. Då injicerar man

ett ämne intravenöst i blodet så att det kommer

ut i blodet, kommer upp i hjärnan och passerar blod-hjärnbarriären

och binder starkt till de här klumparna.

Ämnet man injicerar binder specifikt till felveckat beta-amyloid

i klumparna.

Det är också märkt med radioaktivitet

och då lyser det i hjärnan där man har klumpar.

Det blir väldigt vackra bilder av detta.

Men tekniken är ganska dyr och finns inte överallt

så vår forskning har handlat ganska mycket om att utveckla tekniker för att mäta klumpar på ett enklare sätt.

Det vi gör är att vi mäter

i ryggvätska och ryggvätska kallas också för cerebrospinalvätska.

Vissa kallar den för hjärnvätska men vi kallar den för ryggvätska

för man tar prov på den från ryggslutet. En ganska enkel undersökning som heter lumbalpunktion.

Man låter personen

böja kraftigt på ryggen, så mycket som möjligt.

Sedan smyger man in

en tunn men ganska lång nål vid ryggslutet, in i det vi kallar lumbala säcken. Där finns det ryggvätska.

Den här vätskan finns även

uppe i hjärnan och även i hjärnans hålrum. Det är inte alla som medger att hjärnan

har hålrum men det är faktiskt så. Den här vätskan

den kommunicerar fritt med den vätska som nervcellerna

badar i och därför kommer nervcellssjukdomar att återspegla sig i vätskan.

När man tar prov på den i ryggslutet

så kommer det ut en vattenklar vätska

där vi kan mäta till exempel beta-amyloid.

Har man en klumpbildning i hjärnan av beta-amyloid som vid Alzheimers sjukdom kommer den lösliga koncentrationen av detta lilla och klibbiga protein att bli onormalt låg i ryggvätskan man tar ut.

Det använder vi till exempel på de svenska minnesmottagningarna.

Då gör många av doktorerna en ryggvätskeundersökning

som mäter i beta-amyloid.

Är den låg så talar det för att

proteinet har fastnat uppe i hjärnan och då har man den här klumpbildningssjukdomen.

Så där har vi kunnat lära oss att mäta klumpbildningen

och då kan vi också titta på människor över tid.

Förut kunde man bara titta i hjärnan först efter döden

och då kunde man inte säga så mycket.

När uppkommer Alzheimers sjukdom?

Vad finns det för riskfaktorer för Alzheimers sjukdom?

När vi nu kan mäta klumpbildningen

så vet vi att om det finns i klumpbildning då är det Alzheimer på gång och då kommer det ett

väldigt viktigt forskningsresultat.

Vår forskning kring det här

har blivit extremt viktig och replikerad över hela världen

i stort sett.

Det är alltså att klumpbildningen

uppkommer femton till tjugo år innan man blir dement av Alzheimers sjukdom. Det är alltså en klumpbildning som uppkommer i medelåldern.

Den bygger på sig över tid.

Nervcellsnätverken känner förstås av att det är sådana här

störande kopplingsborttagande signaler för de här klumparna

som ligger i vävnaden men försöker hela tiden kompensera, för det så nervcellsnätverk fungerar.

Förlorar man kopplingar som behövs så försöker hjärnan

hela tiden att kompensera för det.

Man kan göra experiment för att upptäcka sådana här kompensatoriska förändringar, men det är nyckeln till att vi funkar

som människor.

Även hos djuren funkar det på det viset. Eller hos andra djur, ska jag säga.

Människan är ju ett djur.

Men klumpbildningen pågår under 15, 20 år. Hjärnan kompenserar; man klarar av att fortsätta leva sitt liv ungefär som vanligt men till slut

kommer det till en tröskel där det brakar ihop.

Då kommer demenssymptomen och då brukar det vara så att

det börjar i den del av hjärnan som är mest viktig för minnesinlagring. Det är hippocampus och temporalloben

och lite associerade banor.

Vid klassisk Alzheimers sjukdom är de symptomen typiska.

Man kan få Alzheimer på andra ställen i hjärnan så att det inte blir närminnesfunktionssvikt som första symptom.

Det finns en ganska ovanlig

men väldigt intressant sjukdom som heter posterior cortical atrofi. Posterior betyder bak i hjärnan. Cortical är att det är i den grå substansen

och atrofi att det är där nervcellerna försvinner.

Det finns en kändis som fick sjukdomen. Ni får gärna googla på honom om ni blir intresserade. Det är Terry Pratchett.

Författaren Terry Pratchett.

Han märkte när han satt och skrev sina böcker att det var något fel på synen.

Han gick till ögonläkare och han försökte få ordning på sin syn. Det är syncortex, synbarken, där synintrycken behandlas

som de sitter baktill i hjärnan.

Det visade sig på honom vara Alzheimers i nackloben.

Alzheimer i synbanorna.

Sedan är det typiska att den börjar någonstans och sedan sprider den sig.

Oftast börjar den i närminnesinlagrings-stationerna. Det är därför som nästan alla Alzheimer-patienter

får en närminnesstörning.

Terry Pratchett fick en synstörning som sedan blev en riktig demensssjukdom

där andra delar av hjärnan också bröts ner. Men han berättar väldigt fint om sin sjukdom

och hur han ser på den. Nu kan vi diagnostisera Alzheimers sjukdom

i en väldigt tidig fas med de här testerna jag berättade om. Det vi har gjort är att vi utvecklat blodettester för Alzheimers sjukdom och vi kan nu mäta beta-amyloid

i ett vanligt blodprov.

Och där tror vi att det här kommer vara väldigt viktigt för bland annat vårdcentalsläkare.

Det som har hänt alldeles nyss också

är att den här beta-amyloiden som klumpar ihop sig, den processen går att påverka.

I djurmodeller och även i människa, det har vi vetat i många år. Man kan till exempel vaccinera mot beta-amyloidklumpar.

Vaccinationer är ju hett nu med covid-19. Men man kan också få kroppen att känna igen

felveckat beta-amyloid

och det det har visat sig vara lite farligt för då kan man få hjärninflammation om man har mycket klumpar och får en aktiv immunreaktion på det. Men man kan också ge upprenade

antikroppar mot de här klumparna intravenöst

en gång i månaden och då kommer de in i blodet passerar blod-hjärnbarriären, binder till klumparna

och aktiverar hjärnans städarceller, som heter microglia

så kan de hjälpa till och äta upp klumparna. Nu är det ett läkemedel som granskas av den amerikanska läkemedelsmyndigheten, som har visat sig ta bort

klumpar.

På två år kan man få människor att gå från att ha klumpar till att inte ha det.

Då verkar hjärnfunktionen stabiliseras och kognitionen

verkar bli bättre.

Men striden just nu står i tolkningen

av de här stora kliniska fas 3-prövningar som har gjorts med det här nu.

För man vet att beta-amyloidklumparna kan fås bort på det här viset

men kliniker håller nu på att

diskutera hur stor den positiva effekten

på hjärnans funktion egentligen är.

Vissa säger att det blir som att

om man har tidiga symptom på Alzheimers sjukdom och får det här aktiva läkemedlet i en studie ser det ut som att man tjänar kanske två år i oberoende liv. Det är ganska mycket om man är 70, 75, 80 år

och särskilt om man tänker att alternativet är att man skulle behöva ha hjälp

och inte minnas barnbarn.

Så det är inte helt fel.

Men sedan tycker några att det här är en för liten effekt. Vi får se nu om den amerikanska läkemedelsmyndigheten godkänner det här läkemedlet så att man kan börja använda det i USA.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten

håller också på att granska detta läkemedel. Det finns ett par till liknande läkemedel som kan vara lovande och som det ser ut i forskningen nu så är det att man borde gå in med dem så tidigt som möjligt kanske innan man har symptom och då blir de här blodtesterna som vi har utvecklat viktiga.

Om läkemedlet blir godkänt och det är mer effektivt ju tidigare man startar med det då kanske man kan tänka sig

att man kan gå till sin vårdcentral

om man är orolig över Alzheimers sjukdom.

Alzheimers sjukdom är ju lite ärftligt faktiskt. Vet man om att det finns i släkten och det finns

ett läkemedel att sätta in tidigt så skulle

man kanske kunna tänka sig att gå till vårdcentralsdoktorn

för att kolla hjärnfunktionerna och även fundera lite på

hur man kan göra för att förebygga att hjärnan

degenererad av andra skäl.

Det handlar om en allmänt hälsosam livsstil. Och gå och kolla sina blodnivåer av beta-amyloid

och ett annat protein som heter tau.

Om de börjar bli onormala skulle man kanske kunna börja med läkemedlet

efter vidare utvärdering på en minnesmottagning.

Det är där vi hoppas att vi ska se.

Det blir spännande nyheter.

Amerikanska läkemedelsmyndigheten

har lovat att återkomma innan den sjunde mars i år med tummen upp eller tummen ner för den här ansökan. Om det blir tummen ner så måste man göra fler studier

för jag tror ändå att detta är en möjlig väg framåt

för att råda bot på en del av Alzheimer-problemet.

Och då hoppas vi att de här biomarkörerna eller blodtesterna

för Alzheimer som vi har utvecklat blir kliniskt relevanta och komma patienterna till gagn.

Tack så mycket.

gu.se


Akademisk kvart: Alzheimers sjukdom Akademisches Viertel: Alzheimer-Krankheit Academic quarter: Alzheimer's disease Trimestre Acadêmico: Doença de Alzheimer 学术季度:老年痴呆症

Visste ni att man kan diagnostisera Você sabia que pode diagnosticar

alzheimers sjukdom med ett vanligt blodprov?

Det finns ett normalt åldrande med hjärnan där man kanske blir lite långsammare

men också klokare.

Men sedan kan man drabbas av olika sjukdomar. En av de vanligaste är Alzheimers sjukdom som orsakar demens, hjärnsvikt. Akademisk kvart: Alzheimers sjukdom

Mitt namn är Henrik Zetterberg och jag är professor i neurokemi, hjärnans kemi

vid Göteborgs universitet.

Jag är även överläkare i klinisk kemi

vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Min forskning handlar om biomarkörer för hjärnsjukdomar.

Man kan undra vad biomarkörer är.

I vårt fall är det faktiskt vätskeanalyser av proteiner som läcker ut från nervceller som är sjuka. Det kan också vara vätskeanalyser

av proteiner som faller ut

i hjärnvävnaden vid olika typer av neurodegenerativa sjukdomar.

Det jag tänkte prata om i dag är det senaste årets forskningsframsteg

inom Alzheimers sjukdom.

Under 2020 så har det kommit fram en massa

spännande nyheter både vad gäller hur man diagnostiserar sjukdomen och vad man kan göra för att behandla sjukdomen på ett mer effektivt sätt.

Om vi börjar med vad Alzheimers sjukdom är

så är det en hjärnsjukdom. Det är vår vanligaste demensorsakande sjukdom.

Och då kanske man ska börja prata om demens för något.

Demens kan man nästan översätta med hjärnsvikt.

Vi har hjärnans funktioner

som kan hjälpa oss att leva det liv vi vill leva.

Vi minns de saker vi behöver komma ihåg och att vi kan

göra våra vanliga sysslor.

Men om hjärnan är påverkad av sjukdom

eller någonting annat så kan hjärnans funktion gå ner

och till slut så kanske man får svikt på hjärnan

så att den inte klarar av att hjälpa

till med det man behöver få gjort under dagen.

Egentligen är det så definitionen på demens är: Hjärnsvikt så att hjärnan inte klarar av att göra de saker som

den behöver kunna göra för att man ska leva sitt liv.

Vid Alzheimers sjukdom har man hjärnsvikt av en viss typ

och det är närminnet brukar börja svikta.

Närminnet sitter djupt inne i hjärnan. Man går in i öronen

lite grann inåt och uppåt i hjärnan så sitter två

sjöhästformade strukturer som är ungefär som lillfingrarna i storlek. Det sitter två stycken sådana på vardera sida i hjärnan. Hjärnan har två halvor och där sitter de sjöhästformade strukturerna De kallas hippocampus.

Där ska nya minnen snurra runt ett par varv innan man lagrar in dem i den grå hjärnsubstansen. beynin gri maddesinde depolamadan önce.

Vid Alzheimers sjukdom har man proteinklumpar i hippocampus och även i det vi kallar temporalloben. De här proteinklumparna

stör nervcellsnätverken och gör att de inte fungerar som de ska.

Och proteinklumparnas vet vi nu vad de består av.

Det har vi vetat sedan 80-talet faktiskt. Då var det en australiensisk forskare som heter Colin Masters som renade upp

sådana klumpar och sekvenserade deras innehåll. Han kunde se att klumparna består av ett protein som

heter beta-amyloid och som är ett litet protein. Det har bara 42 aminosyror och man tänkte ett tag

att det kanske är ett onormalt protein. Har man proteinet så är man på väg att få Alzheimers sjukdom.

Men bara några år efter den här upptäckten

att de amyloida klumparna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom består av beta-amyloid så kunde man hitta

att beta-amyloiden kommer från moderprotein som heter amyloid precursor-proteinet och som görs i normal nervcellsmetabolism eller nervcellsämnesomsättning.

Man tror att det har en viktig funktion i hjärnan och det är att från moderproteinet amyloid precursor-proteinet bildas beta-amyloiden

och kommer ut i nervcellskopplingar

och om nervcellskopplingarna inte är aktiva så kommer det ut lite ve eğer sinir hücresi bağlantıları aktif değilse, biraz dışarı çıkar. mer av det här proteinet och då märker proteinet

nervcellskopplingarna på ett sådant sätt att kroppen sinir hücresi bağlantılarını öyle bir hale getirir ki vücut känner igen att de ska tas bort. Det är ett protein som verkar vara viktigt för att vi ska ta

bort synapser och då kan man undra om det så bra

att ta bort synapser?

Synapser är nevcellskopplingarna. Synapser tänker man ofta att de behövs för att hjärnan ska fungera och att vi ska minnas.

När vi lär oss nya saker så tänker man ofta att man får

fler nervcellskopplingar men det är inte riktigt sant. Det som händer när man lär sig nya grejer är att vissa nervcellskopplingar tas bort och andra förstärks och ibland uppkommer det nya kopplingar också.

Men den här balansen mellan att

ta bort och bilda kopplingar är den som är

grunden för att vi lär oss saker och där tror vi att beta-amyloiden som bildar klumpar vid Alzheimers sjukdom

har en viktig roll roll och då kommer vi också in

lite på vad som händer vid Alzheimers sjukdom.

För har man klumpar med beta-amyloid

så kommer de hela tiden att signalera att nervcellskopplingar ska tas bort. Då kommer kopplingarna försvinna

runt klumparna och nervcellerna kommer dö av runt de här klumparna.

Det tror man är grunden för varför Alzheimers sjukdom uppkommer

och stör just minnesfunktionerna.

Så de här klumparna består

av ett protein som vi alla bildar och vi tror att det är viktigt när vi lär oss saker för att förstärka och ta bort synapser. För att hjärnan ska fungera måste proteinet komma ut

och märka kopplingarna som ska tas bort på ett reglerat sätt.

Det sker i den friska hjärnan.

Vid Alzheimers sjukdom får man en ansamling en patologisk, en sjukdomsalstrande, ansamling av detta protein och där ligger sjukdomens

grundorsak, verkar det som.

Vi har lärt oss att mäta proteinet.

Vi kan mäta det när det har bildat klumpar i hjärnan med speciell hjärnavbildande teknik

som heter amyloid positronemissionstomografi. Då injicerar man

ett ämne intravenöst i blodet så att det kommer

ut i blodet, kommer upp i hjärnan och passerar blod-hjärnbarriären

och binder starkt till de här klumparna.

Ämnet man injicerar binder specifikt till felveckat beta-amyloid

i klumparna.

Det är också märkt med radioaktivitet

och då lyser det i hjärnan där man har klumpar.

Det blir väldigt vackra bilder av detta.

Men tekniken är ganska dyr och finns inte överallt

så vår forskning har handlat ganska mycket om att utveckla tekniker för att mäta klumpar på ett enklare sätt.

Det vi gör är att vi mäter

i ryggvätska och ryggvätska kallas också för cerebrospinalvätska.

Vissa kallar den för hjärnvätska men vi kallar den för ryggvätska

för man tar prov på den från ryggslutet. En ganska enkel undersökning som heter lumbalpunktion.

Man låter personen

böja kraftigt på ryggen, så mycket som möjligt.

Sedan smyger man in

en tunn men ganska lång nål vid ryggslutet, in i det vi kallar lumbala säcken. Där finns det ryggvätska.

Den här vätskan finns även

uppe i hjärnan och även i hjärnans hålrum. Det är inte alla som medger att hjärnan

har hålrum men det är faktiskt så. Den här vätskan

den kommunicerar fritt med den vätska som nervcellerna

badar i och därför kommer nervcellssjukdomar att återspegla sig i vätskan.

När man tar prov på den i ryggslutet

så kommer det ut en vattenklar vätska

där vi kan mäta till exempel beta-amyloid.

Har man en klumpbildning i hjärnan av beta-amyloid som vid Alzheimers sjukdom kommer den lösliga koncentrationen av detta lilla och klibbiga protein att bli onormalt låg i ryggvätskan man tar ut.

Det använder vi till exempel på de svenska minnesmottagningarna.

Då gör många av doktorerna en ryggvätskeundersökning

som mäter i beta-amyloid.

Är den låg så talar det för att

proteinet har fastnat uppe i hjärnan och då har man den här klumpbildningssjukdomen.

Så där har vi kunnat lära oss att mäta klumpbildningen

och då kan vi också titta på människor över tid.

Förut kunde man bara titta i hjärnan först efter döden

och då kunde man inte säga så mycket.

När uppkommer Alzheimers sjukdom?

Vad finns det för riskfaktorer för Alzheimers sjukdom?

När vi nu kan mäta klumpbildningen

så vet vi att om det finns i klumpbildning då är det Alzheimer på gång och då kommer det ett

väldigt viktigt forskningsresultat.

Vår forskning kring det här

har blivit extremt viktig och replikerad över hela världen

i stort sett.

Det är alltså att klumpbildningen

uppkommer femton till tjugo år innan man blir dement av Alzheimers sjukdom. Det är alltså en klumpbildning som uppkommer i medelåldern.

Den bygger på sig över tid.

Nervcellsnätverken känner förstås av att det är sådana här Sinir hücresi ağları, elbette, bunların var olduğunu kabul eder

störande kopplingsborttagande signaler för de här klumparna

som ligger i vävnaden men försöker hela tiden kompensera, för det så nervcellsnätverk fungerar.

Förlorar man kopplingar som behövs så försöker hjärnan

hela tiden att kompensera för det.

Man kan göra experiment för att upptäcka sådana här kompensatoriska förändringar, men det är nyckeln till att vi funkar

som människor.

Även hos djuren funkar det på det viset. Eller hos andra djur, ska jag säga.

Människan är ju ett djur.

Men klumpbildningen pågår under 15, 20 år. Hjärnan kompenserar; man klarar av att fortsätta leva sitt liv ungefär som vanligt men till slut

kommer det till en tröskel där det brakar ihop.

Då kommer demenssymptomen och då brukar det vara så att

det börjar i den del av hjärnan som är mest viktig för minnesinlagring. Det är hippocampus och temporalloben

och lite associerade banor.

Vid klassisk Alzheimers sjukdom är de symptomen typiska.

Man kan få Alzheimer på andra ställen i hjärnan så att det inte blir närminnesfunktionssvikt som första symptom.

Det finns en ganska ovanlig

men väldigt intressant sjukdom som heter posterior cortical atrofi. Posterior betyder bak i hjärnan. Cortical är att det är i den grå substansen

och atrofi att det är där nervcellerna försvinner.

Det finns en kändis som fick sjukdomen. Ni får gärna googla på honom om ni blir intresserade. Det är Terry Pratchett.

Författaren Terry Pratchett.

Han märkte när han satt och skrev sina böcker att det var något fel på synen.

Han gick till ögonläkare och han försökte få ordning på sin syn. Det är syncortex, synbarken, där synintrycken behandlas

som de sitter baktill i hjärnan.

Det visade sig på honom vara Alzheimers i nackloben.

Alzheimer i synbanorna.

Sedan är det typiska att den börjar någonstans och sedan sprider den sig.

Oftast börjar den i närminnesinlagrings-stationerna. Det är därför som nästan alla Alzheimer-patienter

får en närminnesstörning.

Terry Pratchett fick en synstörning som sedan blev en riktig demensssjukdom

där andra delar av hjärnan också bröts ner. Men han berättar väldigt fint om sin sjukdom

och hur han ser på den. Nu kan vi diagnostisera Alzheimers sjukdom

i en väldigt tidig fas med de här testerna jag berättade om. Det vi har gjort är att vi utvecklat blodettester för Alzheimers sjukdom och vi kan nu mäta beta-amyloid

i ett vanligt blodprov.

Och där tror vi att det här kommer vara väldigt viktigt för bland annat vårdcentalsläkare.

Det som har hänt alldeles nyss också

är att den här beta-amyloiden som klumpar ihop sig, den processen går att påverka.

I djurmodeller och även i människa, det har vi vetat i många år. Man kan till exempel vaccinera mot beta-amyloidklumpar.

Vaccinationer är ju hett nu med covid-19. Men man kan också få kroppen att känna igen

felveckat beta-amyloid

och det det har visat sig vara lite farligt för då kan man få hjärninflammation om man har mycket klumpar och får en aktiv immunreaktion på det. Men man kan också ge upprenade

antikroppar mot de här klumparna intravenöst

en gång i månaden och då kommer de in i blodet passerar blod-hjärnbarriären, binder till klumparna

och aktiverar hjärnans städarceller, som heter microglia

så kan de hjälpa till och äta upp klumparna. Nu är det ett läkemedel som granskas av den amerikanska läkemedelsmyndigheten, som har visat sig ta bort

klumpar.

På två år kan man få människor att gå från att ha klumpar till att inte ha det.

Då verkar hjärnfunktionen stabiliseras och kognitionen

verkar bli bättre.

Men striden just nu står i tolkningen

av de här stora kliniska fas 3-prövningar som har gjorts med det här nu.

För man vet att beta-amyloidklumparna kan fås bort på det här viset

men kliniker håller nu på att

diskutera hur stor den positiva effekten

på hjärnans funktion egentligen är.

Vissa säger att det blir som att

om man har tidiga symptom på Alzheimers sjukdom och får det här aktiva läkemedlet i en studie ser det ut som att man tjänar kanske två år i oberoende liv. Det är ganska mycket om man är 70, 75, 80 år

och särskilt om man tänker att alternativet är att man skulle behöva ha hjälp

och inte minnas barnbarn.

Så det är inte helt fel.

Men sedan tycker några att det här är en för liten effekt. Vi får se nu om den amerikanska läkemedelsmyndigheten godkänner det här läkemedlet så att man kan börja använda det i USA.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten

håller också på att granska detta läkemedel. Det finns ett par till liknande läkemedel som kan vara lovande och som det ser ut i forskningen nu så är det att man borde gå in med dem så tidigt som möjligt kanske innan man har symptom och då blir de här blodtesterna som vi har utvecklat viktiga.

Om läkemedlet blir godkänt och det är mer effektivt ju tidigare man startar med det då kanske man kan tänka sig

att man kan gå till sin vårdcentral

om man är orolig över Alzheimers sjukdom.

Alzheimers sjukdom är ju lite ärftligt faktiskt. Vet man om att det finns i släkten och det finns

ett läkemedel att sätta in tidigt så skulle

man kanske kunna tänka sig att gå till vårdcentralsdoktorn

för att kolla hjärnfunktionerna och även fundera lite på

hur man kan göra för att förebygga att hjärnan

degenererad av andra skäl.

Det handlar om en allmänt hälsosam livsstil. Och gå och kolla sina blodnivåer av beta-amyloid

och ett annat protein som heter tau.

Om de börjar bli onormala skulle man kanske kunna börja med läkemedlet

efter vidare utvärdering på en minnesmottagning.

Det är där vi hoppas att vi ska se.

Det blir spännande nyheter.

Amerikanska läkemedelsmyndigheten

har lovat att återkomma innan den sjunde mars i år med tummen upp eller tummen ner för den här ansökan. Om det blir tummen ner så måste man göra fler studier

för jag tror ändå att detta är en möjlig väg framåt

för att råda bot på en del av Alzheimer-problemet.

Och då hoppas vi att de här biomarkörerna eller blodtesterna

för Alzheimer som vi har utvecklat blir kliniskt relevanta och komma patienterna till gagn.

Tack så mycket.

gu.se