×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 9

Kapitel 9

ALLTID BRÅTTOM HEM efter jobbet.

Först ner i omklädningsrummet.

Först av med bussarongen. Först ut genom dörren.

Först på bussen. Sisten är en bajskorv. Sisten är Eva.

Jag skyndar, som om livet håller på att springa ifrån mig. Nej, inte som om.

Det är precis det livet gör. Som en jävla sprinterlöpare.

Och det finns ett antal pjäser jag ska hinna se. Innan tandlösheten och rollatorn.

En hel del roller som ska gestaltas. Innan undulaten på pallen.

Kan inte begripa varför Eva stannar. Varför hon tar nästa buss, eller nästa igen bara för att lägga om ett sår.

Vita kompresser och förruttnat kött och så blev eftermiddag kväll.

Känner hon inte hur ålderdomen slickar henne retfullt i nacken.

En sak är säker: Som Eva ska jag aldrig bli! En liten trång och tråkig värld med klyftpotatis på fredagen.

Ajax in i benmärgen. Tänk att ha ett liv så innehållslöst att man frivilligt smörjer in en stjärt istället för att komma hem i tid.

Hon kanske inte älskar sin man. Det kan man ju förstå. Själv skulle jag ha mycket svårt att älska någon som är över femtio.

Jag sitter bredvid Martina på bussen mot Mörby centrum.

Vi sitter ofta bredvid varandra på vägen hem.

Det är ingenting jag tycker är speciellt trevligt. Det är bara så det har blivit.

Jag är oftast tyst och vilar huvudet mot rutan medan Martina pratar.

»Jag dras till kriminella killar.

Det är liksom så typiskt, alltså det är ingenting jag gör med vilje. Det är bara det att jag tänder på dem.

Alltså jag behöver inte veta innan att de är kriminella, men det är de ju alltid och så blir det så jävla jobbigt.

Som Nicke nu, skitgullig, jag lovar, skitgullig, alltså värsta svärmorsdrömmen egentligen men … oj nu är vi framme, hej då Moa, ses imorgon.«

Och så är hon förvunnen. Kvar är bara en svag doft av jordgubbstuggummi.

Jag åker nerför rulltrappan till tunnelbanan. Har lärt mig högerregeln nu.

Tycker om att åka tunnelbana. Det påminner mig om att jag bor här.

Jag hoppar av vid Slussen och promenerar upp mot Vitabergsparken.

Det är säkert över en timme kvar tills föreställningen börjar. Det gör mig ingenting. Tycker om att vara ute i god tid.

Stockholmssommar. Värmerekord på alla löpsedlar.

Ofräsch efter en lång arbetsdag.

Om man bara kom tillräckligt nära skulle man förmodligen känna hur jag luktar: bajs och ålderdom.

Jag sätter mig ner i gräset. Det är många som har picknick.

De sitter i stora gäng och äter potatissallad och rostbiff.

Jag känner mig hungrig. Två killar riggar upp scenen.

Jag har tagit ett programblad. Ska kryssa för de föreställningar jag har sett.

Ska skriva upp dem i min anteckningsbok där jag sammanställer sedda verk och där jag skriver listor på pjäser som jag själv har medverkat i och på dramer och roller som jag vill gestalta och på teater som jag verkligen vill se.

Ett dockhem står överst på både vill-se-listan och vill-spela-listan. Får jag någon gång en dotter ska hon heta Nora. Det har varit bestämt sedan länge.

Har börjat fundera på en enmansföreställning också, som jag så småningom kan sälja till små privatteatrar.

Ett collage med kvinnomonologer hämtade från klassiska verk, som Romeo och Julia, Tre systrar, Petra von Kants bittra tårar och Körsbärsträdgården.

När jag berättade om mina planer på jobbet, sa Leena med två e att man trots allt måste vara realist. Och Eva började prata om statistroller.

»Det ska visst finnas sådana där statistregister man kan sätta upp sig i. Det är ju alltid en bra början.«

Jag minns inte vad jag svarade, men jag hoppas att hon förstod att jag tog det som en förolämpning.

Men så kan varken Leena med två e eller Eva någonting om teater. Att vara statist är att inte ta sitt kall på allvar. Att vara statist är att inte spela teater.

Scenen är färdigriggad. Det har kommit mycket folk och jag befinner mig mitt i ett sådant där sorl som ofta uppstår i stora folksamlingar.

En man börjar spela på en trumma. Det viskas från olika håll i publikhavet: »Det börjar nu. Tyst. De har börjat. Har de börjat?«

Vi tystnar. Hela publiken tystnar. En kvinna svingar sig ner i långa tygstycken från en hög metallställning.

Tygstyckena har alla tänkbara färger och kvinnan rör sig i takt till trumrytmen. Hon verkar kunna göra allt med sin kropp.

Jag skulle också vilja kunna göra allt med min kropp. Allt runtomkring mig försvinner. De picknickande människorna, hungern, de övriga åskådarna.

Hela Vitabergsparken löses upp. Kvar är bara jag och scenen och tygerna och trumljudet och kvinnan och sommaren.

Sedan applåder, som luften och den klarblå himlen absorberar.

Jag sitter kvar och klappar tills mina handflator blir alldeles röda. Vill inte att det ska vara slut. Vill aldrig att det ska ta slut.

Jag sitter kvar i gräset medan de andra teatergästerna avlägsnar sig.

Det är ofta så att teatergäster avlägsnar sig som om ingenting har hänt, men det har ju hänt hur mycket som helst.

Byggkillarna plockar ihop scenen.

Ett gäng lite längre bort lyssnar på musik från en gammal bergsprängare.

En full man har somnat på en bänk och min hunger har övergått till någon form av illamående.

Jag sitter i gräset som är ganska torrt. Sitter och vet att det är nu det måste ske.

Jag har alltid med mig mitt CV i väskan. Man vet aldrig när det rätta tillfället kommer. Och nu har det kommit. Ensam i det torra gräset.

Byggkillarna framför.

Jag har två olika CV. Ett som är riktat till vanliga arbetsplatser.

Ett slags överlevnads-CV. Eller ett jag-är-en-glad-positiv-och-samarbetsvillig-tjej-CV.

Det var ett sådant jag skickade till Annika Bäcklund. Och det har jag absolut inte med mig överallt.

Det sitter bakom ett register i en pärm som det just står CV på. Det som ligger i väskan innehåller mina teatermeriter.

Studiecirklar jag har gått. Helgkurser. Improvisation, maskteknik, fysisk teater, röst och smink, samt de föreställningar som vi trots allt satte upp med Teater Karusell.

Jag plockar fram de hophäftade pappersarken ur väskan och går mot scenen.

»Ursäkta mig, skulle man kunna få prata med någon av skådespelarna?«

Byggkillen är svettig. Det rinner från pannan och näsan. Han tar bort det med yttersidan av handen.

»De har nog redan dragit. Vad gällde det?«

»Jag tänkte bara söka jobb hos er. Lämna mitt CV och presentera mig lite.

Jag är nyinflyttad i Stockholm och har jobbat i en frigrupp tidigare. Och nu behöver jag jobb.«

Så blev Teater Karusell en frigrupp. Det var inte alls svårt.

»Jag är bara scentekniker. Sorry. Du får kontakta chefen på Stadsteatern.«

»Du skulle inte kunna ta de här papprena och lämna till chefen?«

frågar jag samtidigt som jag sträcker fram mitt CV som blivit alldeles skrynkligt i väskan.

Jag promenerar ner mot Nytorget.

Låtsas att jag vet vart jag är på väg. Alla andra verkar veta det.

Byggkillen tittar på mig med en blick som avslöjar att det inte alls var något bra förslag.

Jag lägger ner papprena i väskan igen.


Kapitel 9 Kapitel 9 Chapter 9 Capítulo 9 Chapitre 9 Bölüm 9

ALLTID BRÅTTOM HEM efter jobbet. Beeilen Sie sich nach der Arbeit immer zu Hause. It's always hard to get home after work. SIEMPRE PRISA A CASA después del trabajo.

Först ner i omklädningsrummet. Primero en el vestuario.

Först av med bussarongen. Zunächst einmal die Buskarosserie. Primero con el carril bus. Först ut genom dörren. Primero en salir por la puerta.

Först på bussen. Sisten är en bajskorv. La última es una salchicha de caca. Sisten är Eva. La última es Eva.

Jag skyndar, som om livet håller på att springa ifrån mig. I hurry, as if life is running away from me. Me apresuro, como si la vida se me escapara. Nej, inte som om. Nein, nicht wie.

Det är precis det livet gör. Eso es exactamente lo que hace la vida. Som en jävla sprinterlöpare.

Och det finns ett antal pjäser jag ska hinna se. Und es gibt eine Reihe von Stücken, für die ich Zeit haben werde. And there are a number of plays I have to see. Y hay una serie de piezas que tendré tiempo de ver. Innan tandlösheten och rollatorn. Vor Zahnlosigkeit und dem Wanderer. Before the toothlessness and the walker.

En hel del roller som ska gestaltas. A lot of roles to be portrayed. Innan undulaten på pallen. Vor den Wellensittichen auf dem Hocker. Before the budgie on the stool. Antes de los periquitos en el taburete.

Kan inte begripa varför Eva stannar. Can't understand why Eva stays. No puedo entender por qué Eva se queda. Varför hon tar nästa buss, eller nästa igen bara för att lägga om ett sår. Warum sie den nächsten Bus nimmt, oder wieder den nächsten, nur um eine Wunde zu verbinden. Why she takes the next bus, or the next again just to dress a wound. Por qué está tomando el próximo autobús, o el próximo otra vez solo para curar una herida. Bir yarayı sarmak için neden bir sonraki otobüse ya da bir sonrakine bindiğini.

Vita kompresser och förruttnat kött och så blev eftermiddag kväll. Weiße Kompressen und faules Fleisch und so war es Nachmittag Abend. White compresses and rotten meat and so afternoon became evening. Compresas blancas y carne podrida y así fue la tarde al anochecer.

Känner hon inte hur ålderdomen slickar henne retfullt i nacken. Spürt sie nicht, wie das Alter neckend ihren Hals leckt? Doesn't she feel old age licking her neck teasingly? No siente cómo la vejez la lame irritada en el cuello.

En sak är säker: Som Eva ska jag aldrig bli! En liten trång och tråkig värld med klyftpotatis på fredagen. Un mundo pequeño, estrecho y aburrido con puré de papas el viernes.

Ajax in i benmärgen. Ajax ins Knochenmark. Ajax en la médula ósea. Tänk att ha ett liv så innehållslöst att man frivilligt smörjer in en stjärt istället för att komma hem i tid. Imagine having a life so meaningless that you voluntarily grease a butt instead of coming home on time. Imagínese tener una vida tan insignificante que voluntariamente lubrica una cola en lugar de llegar a casa a tiempo. Eve zamanında gelmek yerine gönüllü olarak kıçınızı yağlayacağınız kadar anlamsız bir hayatınız olduğunu hayal edin.

Hon kanske inte älskar sin man. Puede que no ame a su marido. Det kan man ju förstå. Själv skulle jag ha mycket svårt att älska någon som är över femtio. Personalmente, me costaría mucho amar a alguien que tiene más de cincuenta años.

Jag sitter bredvid Martina på bussen mot Mörby centrum. Estoy sentado junto a Martina en el autobús hacia el centro de Mörby.

Vi sitter ofta bredvid varandra på vägen hem.

Det är ingenting jag tycker är speciellt trevligt. Det är bara så det har blivit.

Jag är oftast tyst och vilar huvudet mot rutan medan Martina pratar. Normalerweise bin ich ruhig und lehne meinen Kopf gegen das Fenster, während Martina spricht. I am usually quiet and rest my head against the window while Martina talks. Normalmente estoy callada y apoyo la cabeza contra la ventana mientras Martina habla.

»Jag dras till kriminella killar. "I am attracted to criminal guys. »Me atraen los criminales.

Det är liksom så typiskt, alltså det är ingenting jag gör med vilje. Es ist so typisch, dass ich nichts absichtlich mache. It's so typical, it's not something I do on purpose. Det är bara det att jag tänder på dem. Es ist nur so, dass ich sie einschalte. It's just that they turn me on.

Alltså jag behöver inte veta innan att de är kriminella, men det är de ju alltid och så blir det så jävla jobbigt. So I don't need to know beforehand that they're criminals, but they always are and it's so damn difficult. Así que no necesito saber de antemano que son criminales, pero siempre lo son y eso lo hace tan jodidamente difícil.

Som Nicke nu, skitgullig, jag lovar, skitgullig, alltså värsta svärmorsdrömmen egentligen men … oj nu är vi framme, hej då Moa, ses imorgon.« Like Nicke now, really cute, I promise, really cute, so the worst mother-in-law dream really but ... oh now we're here, bye Moa, see you tomorrow." Como Nicke ahora, jodidamente lindo, lo prometo, jodidamente lindo, así que el peor sueño de la suegra en realidad, pero ... oh, ahora estamos aquí, oye, Moa, nos vemos mañana.

Och så är hon förvunnen. Und dann ist sie weg. Y luego ella se fue. Kvar är bara en svag doft av jordgubbstuggummi.

Jag åker nerför rulltrappan till tunnelbanan. Har lärt mig högerregeln nu. Hat mir jetzt die richtige Regel beigebracht.

Tycker om att åka tunnelbana. Det påminner mig om att jag bor här.

Jag hoppar av vid Slussen och promenerar upp mot Vitabergsparken.

Det är säkert över en timme kvar tills föreställningen börjar. Es bleibt wahrscheinlich mehr als eine Stunde, bis die Show beginnt. Det gör mig ingenting. Es spielt keine Rolle für mich. Tycker om att vara ute i god tid.

Stockholmssommar. Värmerekord på alla löpsedlar. Heat records on all the headlines.

Ofräsch efter en lång arbetsdag.

Om man bara kom tillräckligt nära skulle man förmodligen känna hur jag luktar: bajs och ålderdom. Wenn Sie gerade nah genug dran wären, würden Sie wahrscheinlich spüren, wie ich rieche: Kacke und Alter. If you just got close enough, you would probably smell what I smell like: poop and old age.

Jag sätter mig ner i gräset. Me siento en la hierba. Det är många som har picknick.

De sitter i stora gäng och äter potatissallad och rostbiff.

Jag känner mig hungrig. Två killar riggar upp scenen. Dos chicos montaron el escenario.

Jag har tagit ett programblad. I have taken a program sheet. Ska kryssa för de föreställningar jag har sett. Ich werde nach den Auftritten suchen, die ich gesehen habe. Comprobaré las actuaciones que he visto.

Ska skriva upp dem i min anteckningsbok där jag sammanställer sedda verk och där jag skriver listor på pjäser som jag själv har medverkat i och på dramer och roller som jag vill gestalta och på teater som jag verkligen vill se. I will write them down in my notebook where I compile the works I have seen and where I write lists of plays I have acted in and of dramas and roles I want to portray and of theater I really want to see.

Ett dockhem står överst på både vill-se-listan och vill-spela-listan. A dollhouse is at the top of both the want-to-see list and the want-to-play list. Får jag någon gång en dotter ska hon heta Nora. Det har varit bestämt sedan länge.

Har börjat fundera på en enmansföreställning också, som jag så småningom kan sälja till små privatteatrar. I have started thinking about a one-man show as well, which I can eventually sell to small private theaters.

Ett collage med kvinnomonologer hämtade från klassiska verk, som Romeo och Julia, Tre systrar, Petra von Kants bittra tårar och Körsbärsträdgården. A collage of women's monologues taken from classic works, such as Romeo and Juliet, Three Sisters, The Bitter Tears of Petra von Kant and The Cherry Orchard.

När jag berättade om mina planer på jobbet, sa Leena med två e att man trots allt måste vara realist. Och Eva började prata om statistroller. And Eva started talking about extras. Y Eva empezó a hablar de papeles extra.

»Det ska visst finnas sådana där statistregister man kan sätta upp sig i. Det är ju alltid en bra början.« "Es sollte auf jeden Fall solche geben, in denen Sie statistische Register nachschlagen können. Es ist immer ein guter Anfang." "There should be a register of extras that you can put yourself in. That's always a good start." "Ciertamente, debería haber aquellos en los que pueda ingresar registros estadísticos. Siempre es un buen comienzo".

Jag minns inte vad jag svarade, men jag hoppas att hon förstod att jag tog det som en förolämpning. I do not remember what I answered, but I hope she understood that I took it as an insult. No recuerdo lo que le respondí, pero espero que haya entendido que lo tomé como un insulto.

Men så kan varken Leena med två e eller Eva någonting om teater. But neither Leena with two e nor Eva knows anything about theater. Att vara statist är att inte ta sitt kall på allvar. To be an extra is not to take your calling seriously. Att vara statist är att inte spela teater. To be an extra is not to play theater. Ser un extra no es jugar al teatro.

Scenen är färdigriggad. The stage is pre-rigged. El escenario está premontado. Det har kommit mycket folk och jag befinner mig mitt i ett sådant där sorl som ofta uppstår i stora folksamlingar. A lot of people have come and I am in the middle of such a buzz that often occurs in large crowds.

En man börjar spela på en trumma. A man starts playing on a drum. Un hombre empieza a tocar un tambor. Det viskas från olika håll i publikhavet: »Det börjar nu. Es wird aus verschiedenen Richtungen im Publikum geflüstert: »Es beginnt jetzt. It is whispered from different directions in the audience: »It starts now. Tyst. De har börjat. They have started. Har de börjat?« Have they started?"

Vi tystnar. We fall silent. Hela publiken tystnar. The whole audience falls silent. En kvinna svingar sig ner i långa tygstycken från en hög metallställning. Eine Frau schwingt sich in langen Stoffstücken von einem hohen Metallständer herunter. A woman swings down on long pieces of cloth from a high metal stand.

Tygstyckena har alla tänkbara färger och kvinnan rör sig i takt till trumrytmen. Die Stoffstücke haben alle erdenklichen Farben und die Frau bewegt sich im Takt der Trommel. The pieces of cloth are of every imaginable color and the woman moves to the beat of the drum. Hon verkar kunna göra allt med sin kropp. She seems to be able to do everything with her body.

Jag skulle också vilja kunna göra allt med min kropp. I would also like to be able to do everything with my body. Allt runtomkring mig försvinner. Everything around me disappears. De picknickande människorna, hungern, de övriga åskådarna. The picnicking people, the hunger, the other spectators.

Hela Vitabergsparken löses upp. The entire Vitaberg Park is dissolving. Kvar är bara jag och scenen och tygerna och trumljudet och kvinnan och sommaren. There is only me and the stage and the fabrics and the drumming and the woman and the summer.

Sedan applåder, som luften och den klarblå himlen absorberar. Then applause, which the air and the clear blue sky absorb.

Jag sitter kvar och klappar tills mina handflator blir alldeles röda. I sit and clap until my palms turn red. Vill inte att det ska vara slut. Vill aldrig att det ska ta slut. I never want it to end.

Jag sitter kvar i gräset medan de andra teatergästerna avlägsnar sig. I remain in the grass while the other theatergoers leave.

Det är ofta så att teatergäster avlägsnar sig som om ingenting har hänt, men det har ju hänt hur mycket som helst. A menudo ocurre que los invitados al teatro se van como si nada hubiera pasado, pero ha sucedido sin importar cuánto.

Byggkillarna plockar ihop scenen. Die Bauarbeiter bauen die Bühne zusammen. The construction guys are assembling the stage.

Ett gäng lite längre bort lyssnar på musik från en gammal bergsprängare. Eine etwas weiter entfernte Gruppe hört Musik von einem alten Rockblaster. A group a little further away is listening to music from an old rock blaster. Un grupo un poco más lejos escucha música de un viejo blaster de rock.

En full man har somnat på en bänk och min hunger har övergått till någon form av illamående. A drunk man has fallen asleep on a bench and my hunger has turned into some kind of nausea.

Jag sitter i gräset som är ganska torrt. Estoy sentado en la hierba que está bastante seca. Sitter och vet att det är nu det måste ske. Sitzen und wissen, dass jetzt die Zeit dafür ist. Sits and knows that now is the time to do it. Sentarse y saber que ahora es el momento de hacerlo.

Jag har alltid med mig mitt CV i väskan. I always have my CV in my bag. Siempre tengo mi CV en mi bolso. Man vet aldrig när det rätta tillfället kommer. Och nu har det kommit. Ensam i det torra gräset.

Byggkillarna framför.

Jag har två olika CV. Tengo dos CV diferentes. Ett som är riktat till vanliga arbetsplatser. One aimed at mainstream workplaces. Uno que esté dirigido a lugares de trabajo ordinarios.

Ett slags överlevnads-CV. A kind of survival CV. Una especie de CV de supervivencia. Eller ett jag-är-en-glad-positiv-och-samarbetsvillig-tjej-CV. Or an I-am-a-happy-positive-and-cooperative-girl-CV. O un CV de chica-soy-una-feliz-positiva-y-cooperativa.

Det var ett sådant jag skickade till Annika Bäcklund. I sent one to Annika Bäcklund. Och det har jag absolut inte med mig överallt. And I certainly don't carry that with me everywhere.

Det sitter bakom ett register i en pärm som det just står CV på. It is located behind a register in a folder that just says CV. Det som ligger i väskan innehåller mina teatermeriter.

Studiecirklar jag har gått. Study circles I have gone. Círculos de estudio a los que he ido. Helgkurser. Improvisation, maskteknik, fysisk teater, röst och smink, samt de föreställningar som vi trots allt satte upp med Teater Karusell. Improvisación, técnica de máscaras, teatro físico, voz y maquillaje, así como las actuaciones que montamos con Teater Karusell al fin y al cabo.

Jag plockar fram de hophäftade pappersarken ur väskan och går mot scenen. Cojo las hojas de papel engrapadas de mi bolso y camino hacia el escenario.

»Ursäkta mig, skulle man kunna få prata med någon av skådespelarna?« "Excuse me, could you talk to one of the actors?"

Byggkillen är svettig. El chico de la construcción está sudado. Det rinner från pannan och näsan. Fluye desde la frente y la nariz. Han tar bort det med yttersidan av handen. Lo quita con el exterior de su mano.

»De har nog redan dragit. »Sie haben wahrscheinlich schon gezogen. »They have probably already pulled. Vad gällde det?« Worum ging es? "

»Jag tänkte bara söka jobb hos er. Lämna mitt CV och presentera mig lite. Deja mi CV y preséntame un poco.

Jag är nyinflyttad i Stockholm och har jobbat i en frigrupp tidigare. I recently moved to Stockholm and have worked in a free group before. Recientemente me mudé a Estocolmo y antes he trabajado en un grupo libre. Och nu behöver jag jobb.« And now I need a job."

Så blev Teater Karusell en frigrupp. Then the Karusell Theater became a free group. Entonces Teater Karusell se convirtió en un grupo libre. Det var inte alls svårt. It was not difficult at all.

»Jag är bara scentekniker. »I'm just a stage technician. Sorry. Du får kontakta chefen på Stadsteatern.«

»Du skulle inte kunna ta de här papprena och lämna till chefen?« "You couldn't take these papers and give them to the boss?" "¿No podrías tomar estos papeles y dejárselos al jefe?"

frågar jag samtidigt som jag sträcker fram mitt CV som blivit alldeles skrynkligt i väskan. I ask at the same time as I extend my CV, which has become really wrinkled in the bag. Pregunto al mismo tiempo que extiendo mi CV, que se ha arrugado mucho en la bolsa.

Jag promenerar ner mot Nytorget. Camino hacia Nytorget.

Låtsas att jag vet vart jag är på väg. Finge que sé a dónde voy. Alla andra verkar veta det. Everyone else seems to know that.

Byggkillen tittar på mig med en blick som avslöjar att det inte alls var något bra förslag. Der Bauarbeiter sieht mich mit einem Blick an, der zeigt, dass es überhaupt kein guter Vorschlag war. The construction guy looks at me with a look that reveals that it was not a good proposal at all. El constructor me mira con una mirada que revela que no era una buena propuesta para nada.

Jag lägger ner papprena i väskan igen. I put the papers in the bag again.