Kapitel 39 Kapitel 39 Chapter 39 Chapitre 39

JAG HATAR SHAKESPEARE.

Jag hatar En midsommarnattsdröm och Helena och Leena med två e.

Jag hatar anslagstavlor och lappar med tryckta nummer på. I hate bulletin boards and sticky notes with printed numbers on them.

Jag hatar anarkafeminister och skummad mjölk och Staffan Göthe. I hate the Minister of Anarchy and Skimmed Milk and Staffan Göthe.

Det är skönt att lämna jävla södra Sverige.

Skåne är ingenting för mig.

Det förstår ju vem som helst att det inte går att bo där. Jeder versteht, dass es nicht möglich ist, dort zu leben. Everyone understands that it is not possible to live there.

Gurglet i halsen och skorrande r och Mat-Tinas stora leende. Das Gurgeln in seiner Kehle und das Zischen von Mat-Tinas breitem Lächeln. The gurgling in his throat and hissing r and Mat-Tina's big smile.

Hennes tänder och hennes förbannade flingsalt. Ihre Zähne und ihr verdammtes Flockensalz. Her teeth and her damn flake salt.

Hon är bara en jävla skånsk produkt. She's just a fucking Scanian product.

Jag hatar Mat-Tina, men jag tänker inte bjuda någon på mina tårar. Ich hasse Mat-Tina, aber ich habe nicht vor, jemanden zu meinen Tränen einzuladen. I hate Mat-Tina, but I do not intend to invite anyone to my tears.

Tänker aldrig gråta mer. Ich werde nie wieder weinen.

Jag tittar ut genom tågfönstret. Flacka landskap. Flat landscapes.

Fula, förbannade, fruktansvärda, fittiga flacka landskap. Hässliche, verdammte, schreckliche, fette flache Landschaften. Ugly, damned, terrible, fat flat landscapes.

Konduktören som vill ha min biljett. Världens fulaste konduktör. The world's ugliest conductor.

Med världens mest oproportionerliga ansikte. With the world's most disproportionate face. Jag hatar konduktörer.

Jag lutar huvudet mot det som ska föreställa en kudde på sätets ryggstöd. I lean my head against what is supposed to be a pillow on the seat backrest.

Blundar. Det bränner innanför mina ögonlock.

Jag spänner mina käkar. I tighten my jaws. Tänker på Persbrandt och Skarsgård. Thinking of Persbrandt and Skarsgård.

Tänker att jag mer är som dem. Vi är sådana som klarar oss utan scenskola.

Jag tänker på dem ända tills mina pupiller bränner hål på ögonlocken. I think about them until my pupils burn holes in my eyelids.

Vi är strax utanför Lund och jag gråter så att människor ryggar tillbaka We are just outside Lund and I cry so that people turn their backs

och byter vagn. Alla utom en äldre kvinna som bjuder på en Läkerol och en näsduk. All except an elderly woman who offers a Läkerol and a handkerchief.