×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 26

Kapitel 26

DET FINNS TVÅ SÄTT att hantera morgonen på.

Båda handlar om förnekelse.

Jag ser Leena med två e på bussen.

Hon nickar när hon får syn på mig.

Jag nickar tillbaka. Blippar sedan mitt SL-kort,

sätter mig på sätet bredvid och väntar på frågan som aldrig tycks komma.

Att sitta bredvid Leena med två e i ett bussäte är egentligen mer än vad integriteten klarar av.

Kanske är det därför som vi inte ser varandra i ögonen på hela vägen till Stocksund.

Leena kramar en snus och säger att jag ser trött ut. Det kanske jag är. Har faktiskt inte känt efter.

Vi byter om under tystnad.

Det är något visst med omklädningsrum.

Något visst med att se sina arbetskamrater i underkläder.

Evas vita Sloggytrosor. Hennes rejäla behå till den stora bysten.

Leena med två e som aldrig byter om.

Drar bara på sig ett förkläde,

medan Martina kan stå i flera minuter i sina genomskinliga stringtrosor, med sin fasta rumpa och prata om gårdagskvällen. Ogenerad.

Jag går in till Gullan för att ge henne frukost. Gullan vill ha rostat bröd med marmelad på.

»Jag vill inte ha någon efterrätt idag. Antecknar du det?

Så här tjock har jag aldrig varit.

Du skulle sett mig nittonhundrafyrtiosju, femtiofyra kilo. Jag var smal som en sticka.«

Gullan dricker lite vatten från glaset som står på nattduksbordet.

»Om det inte är brylépudding förstås. Eller äppelkaka.«

Det är när jag är på väg ut från hennes rum som hon kommer på det.

»Men Moa, hur gick det för dig i Norrland?«

Jag stannar upp och vänder mig om.

Tittar på Gullans blommiga nattlinne. Kanske är det små violer.

Kanske är det förgätmigej.

»Så där«, säger jag och känner med ens att jag får något klumpigt i min hals.

»Kom du in på den där teaterskolan?«

Det klumpiga breder ut sig och gör att mina mungipor stelnar.

Det svider i ögonen. Gullan viker inte med blicken. Dumma Gullan.

Förbannade jävla Gullan, sluta glo så jävligt.

»Jag tror att de gillade dig i smyg. Kom«, säger hon.

Motvilligt går jag mot sängen. Hon sträcker sig fram mot mig,

nyper mig i ena kinden, öppnar nattduksbordslådan och tar fram några Mariannekarameller. Lägger dem i min hand.

»Som tröst«, säger hon. »Som tröst.«

Jag går in i tvättstugan. Tvättstugan är bra.

Där får man vara ifred. Jag sorterar tvätt. Slänger in tvätten i maskinerna.

Jag gör det med våld.

Plagg efter plagg. Hårdare och hårdare. Några blusar hamnar utanför och några byxor.

Det gör ingenting.

Det gör mig bara ännu mer förbannad. Det är skönt att vara förbannad.

»Vad gör du?«

Det är Leena med två e.

»Vad kastar du kläderna för?«

»Jag lägger bara in tvätten i maskinerna.«

»Du behöver ju inte ta i så förbannat.«

Leena med två e tittar på mig med sina gråa ögon.

Sänker rösten ett snäpp och lutar sig fram mot mig.

Som om jag vore ett litet barn. Hon låter vänlig men hennes ögon är kalla. Kattögon.

Nästan som om hon har avlånga pupiller och som om det gråa har skiftat färg till gult eller grönt.

Som om något där bakom har blivit tillfredsställt.

Som om jag är den där råttan som hon så länge varit sugen på.

»Ett tips. Om du vill komma in alltså. Spöka inte ut dig så jävligt.

Det kanske inte är nödvändigt att färga håret rött bara för man att vill spela teater.«

Leena med två e går.

Jag blänger på hennes ryggtavla.

Blänger så mycket jag bara vågar.

Sedan går jag in på personaltoaletten och gråter.

Jag gråter hur mycket som helst. Det går inte att hejda. Det måste vara något fel.

Mina ögon är små och svullna när jag kommer in till personalrummet vid lunch.

Jag möter inte någons blick.

»Elloskatalogen har kommit«,

säger Eva rakt ut i personalrummet till alla som är intresserade av att höra.

Därefter uppstår något som skulle kunna liknas vid engagemang.

Eva skivar upp en banan i en tallrik och häller på några matskedar keso.

»Jag beställer alltid en storlek mindre än vad jag i själva verket har.«

Hon skrattar.

»Det motiverar mig att gå ner i vikt.«

Hon pekar med kniven mot tallriken.

»Viktväktarna«, säger hon.

»Man går nästan ner ett kilo i veckan.«

Jag bryr mig inte om dieter och postorder.

Det spelar mig ingen roll om Eva väger åttiofyra kilo istället för sjuttiotre, som är mer rimligt till hennes längd.

Jag ser ingen skillnad.

Jag kommer aldrig att bli som dem.

Sorry, Eva, men jag klär inte i Birkenstocks. Tycker inte om keso.

Eller Ellos. Eller fredagsmys. Jag kommer aldrig att vara ledig på fredagskvällar.

Då ska jag ha föreställning. Och jag ska äta indiskt i pausen.

Jag tar fram min tygkasse med pjäser från skåpet där vi förvarar värdesaker.

Sätter mig i den gröna fåtöljen och lägger upp fötterna på den tillhörande fotpallen.

Tar upp Tjechovs Björnen. Leena med två e följer mig med blicken när jag lägger boken i mitt knä.

»Vad läser den lilla skådespelerskan idag?«

»Björnen«, svarar jag utan att titta åt hennes håll.

»Varför har du valt den översättningen?«

Jag förstår inte vad hon menar,

så jag säger ingenting. Låtsas helt enkelt inte höra.

»Lars Klebergs är betydligt bättre.«

Sedan går hon.


Kapitel 26 Kapitel 26 Chapter 26

DET FINNS TVÅ SÄTT att hantera morgonen på. Es gibt zwei Möglichkeiten, den Morgen zu verwalten.

Båda handlar om förnekelse. In beiden geht es um Verleugnung. Both are about denial.

Jag ser Leena med två e på bussen.

Hon nickar när hon får syn på mig.

Jag nickar tillbaka. Blippar sedan mitt SL-kort, Dann blippt meine SL-Karte, Then flip my SL card,

sätter mig på sätet bredvid och väntar på frågan som aldrig tycks komma.

Att sitta bredvid Leena med två e i ett bussäte är egentligen mer än vad integriteten klarar av. Neben Leena mit zwei in einem Bussitz zu sitzen ist eigentlich mehr, als die Integrität verkraften kann. Sitting next to Leena with two e's in a bus seat is really more than privacy can handle.

Kanske är det därför som vi inte ser varandra i ögonen på hela vägen till Stocksund.

Leena kramar en snus och säger att jag ser trött ut. Det kanske jag är. Har faktiskt inte känt efter. Habe mich danach eigentlich nicht gefühlt. I haven't actually checked.

Vi byter om under tystnad. Wir ändern uns in der Stille. We change in silence.

Det är något visst med omklädningsrum. Umkleidekabinen haben etwas Bestimmtes. There is something special about changing rooms.

Något visst med att se sina arbetskamrater i underkläder. Something about seeing your colleagues in their underwear.

Evas vita Sloggytrosor. Eva's white sleeping bags. Hennes rejäla behå till den stora bysten. Her hefty bra for the big bust.

Leena med två e som aldrig byter om. Leena with two e's that never change.

Drar bara på sig ett förkläde,

medan Martina kan stå i flera minuter i sina genomskinliga stringtrosor, med sin fasta rumpa och prata om gårdagskvällen. while Martina can stand for several minutes in her see-through thongs, with her firm butt, talking about last night. Ogenerad.

Jag går in till Gullan för att ge henne frukost. Gullan vill ha rostat bröd med marmelad på. Gullan wants toast with marmalade on it.

»Jag vill inte ha någon efterrätt idag. Antecknar du det?

Så här tjock har jag aldrig varit. Ich war noch nie so dick.

Du skulle sett mig nittonhundrafyrtiosju, femtiofyra kilo. You should have seen me nineteen hundred and forty-seven, fifty-four kilograms. Jag var smal som en sticka.«

Gullan dricker lite vatten från glaset som står på nattduksbordet.

»Om det inte är brylépudding förstås. "Unless, of course, it's brylé pudding. Eller äppelkaka.«

Det är när jag är på väg ut från hennes rum som hon kommer på det.

»Men Moa, hur gick det för dig i Norrland?«

Jag stannar upp och vänder mig om.

Tittar på Gullans blommiga nattlinne. Kanske är det små violer.

Kanske är det förgätmigej. Perhaps it's forget-me-not.

»Så där«, säger jag och känner med ens att jag får något klumpigt i min hals. "There," I say, and immediately feel something lumpy in my throat.

»Kom du in på den där teaterskolan?«

Det klumpiga breder ut sig och gör att mina mungipor stelnar. Die Klumpigkeit breitet sich aus und bewirkt, dass sich meine Mundporen verfestigen.

Det svider i ögonen. It stings the eyes. Gullan viker inte med blicken. Gullan doesn't look away. Dumma Gullan. Silly Gullan.

Förbannade jävla Gullan, sluta glo så jävligt.

»Jag tror att de gillade dig i smyg. "Ich denke, sie mochten dich heimlich. "I think they secretly liked you. Kom«, säger hon.

Motvilligt går jag mot sängen. Reluctantly, I walk towards the bed. Hon sträcker sig fram mot mig,

nyper mig i ena kinden, öppnar nattduksbordslådan och tar fram några Mariannekarameller. I pinch my cheek, open the nightstand drawer and take out some Marianne caramels. Lägger dem i min hand.

»Som tröst«, säger hon. "As a consolation," she says. »Som tröst.« "As a consolation."

Jag går in i tvättstugan. Tvättstugan är bra.

Där får man vara ifred. Jag sorterar tvätt. Slänger in tvätten i maskinerna.

Jag gör det med våld. I do it by force.

Plagg efter plagg. Garment after garment. Hårdare och hårdare. Några blusar hamnar utanför och några byxor. Some blouses end up outside and some trousers.

Det gör ingenting.

Det gör mig bara ännu mer förbannad. It just makes me even more angry. Det är skönt att vara förbannad. It's good to be angry.

»Vad gör du?«

Det är Leena med två e.

»Vad kastar du kläderna för?«

»Jag lägger bara in tvätten i maskinerna.« "I just put the laundry in the machines."

»Du behöver ju inte ta i så förbannat.« "Du musst nicht so hart arbeiten."

Leena med två e tittar på mig med sina gråa ögon.

Sänker rösten ett snäpp och lutar sig fram mot mig.

Som om jag vore ett litet barn. Hon låter vänlig men hennes ögon är kalla. She sounds friendly but her eyes are cold. Kattögon. Cat's eyes.

Nästan som om hon har avlånga pupiller och som om det gråa har skiftat färg till gult eller grönt. Almost as if she has elongated pupils and as if the gray has changed color to yellow or green.

Som om något där bakom har blivit tillfredsställt. Als ob etwas dahinter zufrieden wäre. As if something behind it has been satisfied.

Som om jag är den där råttan som hon så länge varit sugen på.

»Ett tips. "Ein Trinkgeld. Om du vill komma in alltså. Wenn Sie dann einsteigen wollen. Spöka inte ut dig så jävligt. Verfolge dich nicht so verdammt. Don't make a fool of yourself.

Det kanske inte är nödvändigt att färga håret rött bara för man att vill spela teater.« It may not be necessary to dye your hair red just because you want to act."

Leena med två e går. Leena with two e goes.

Jag blänger på hennes ryggtavla. Ich blinzele an ihrem Rückenbrett. I blink at her backboard.

Blänger så mycket jag bara vågar. Blinkt so viel ich es wage. Flashing as much as I dare.

Sedan går jag in på personaltoaletten och gråter. Then I go into the staff toilet and cry.

Jag gråter hur mycket som helst. Ich weine viel. I cry as much as I can. Det går inte att hejda. Det måste vara något fel.

Mina ögon är små och svullna när jag kommer in till personalrummet vid lunch.

Jag möter inte någons blick.

»Elloskatalogen har kommit«, "The Ello catalogue has arrived",

säger Eva rakt ut i personalrummet till alla som är intresserade av att höra. Eva says out loud in the staff room to anyone interested in listening.

Därefter uppstår något som skulle kunna liknas vid engagemang. Dann entsteht etwas, das mit Engagement verglichen werden könnte. This is followed by something akin to engagement.

Eva skivar upp en banan i en tallrik och häller på några matskedar keso.

»Jag beställer alltid en storlek mindre än vad jag i själva verket har.« "Ich bestelle immer eine Größe, die kleiner ist als die, die ich tatsächlich habe."

Hon skrattar.

»Det motiverar mig att gå ner i vikt.«

Hon pekar med kniven mot tallriken.

»Viktväktarna«, säger hon.

»Man går nästan ner ett kilo i veckan.«

Jag bryr mig inte om dieter och postorder.

Det spelar mig ingen roll om Eva väger åttiofyra kilo istället för sjuttiotre, som är mer rimligt till hennes längd. It doesn't matter to me if Eva weighs eighty-four kilos instead of seventy-three, which is more reasonable for her height.

Jag ser ingen skillnad.

Jag kommer aldrig att bli som dem. I will never be like them.

Sorry, Eva, men jag klär inte i Birkenstocks. Sorry, Eva, aber ich ziehe mich nicht in Birkenstocks an. Tycker inte om keso.

Eller Ellos. Eller fredagsmys. Or a Friday night snack. Jag kommer aldrig att vara ledig på fredagskvällar. Ich werde freitagabends nie frei sein.

Då ska jag ha föreställning. Och jag ska äta indiskt i pausen.

Jag tar fram min tygkasse med pjäser från skåpet där vi förvarar värdesaker. I take out my cloth bag with pieces from the cupboard where we keep valuables.

Sätter mig i den gröna fåtöljen och lägger upp fötterna på den tillhörande fotpallen.

Tar upp Tjechovs Björnen. Leena med två e följer mig med blicken när jag lägger boken i mitt knä. Leena mit zwei e folgt mir mit ihren Augen, als ich das Buch in meinen Schoß lege.

»Vad läser den lilla skådespelerskan idag?«

»Björnen«, svarar jag utan att titta åt hennes håll.

»Varför har du valt den översättningen?«

Jag förstår inte vad hon menar,

så jag säger ingenting. Låtsas helt enkelt inte höra.

»Lars Klebergs är betydligt bättre.« "Lars Kleberg's is much better."

Sedan går hon. Then she leaves.