×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 24

Kapitel 24

LEENA MED TVÅ E är bisexuell.

Det har Martina sagt. Och anarkafeminist.

Det är väl antagligen därför som hon inte rakar sig under armarna.

»Ja du, Moa«, säger Leena med två e samtidigt som hon sätter sig mittemot mig vid personalrummets matbord.

Tystnaden är liksom till för att brytas.

Det luktar mynta och vitlök från hennes matlåda.

Jag tittar ner i min kålpudding som flyter runt i Kokerskans feta brunsås.

Det är obekvämt att vara ensam med Leena med två e. Det har ingenting med hennes politiska åsikter eller sexuella läggning att göra, det är bara så det är.

»Lön idag«, fortsätter hon.

Hon dricker några klunkar ur sitt vattenglas.

»Jag har varit sjuk i två omgångar den här månaden.«

Hon suckar.

»Det är för jävligt, att ha karensdagar när man blivit smittad i jobbet.

Straffas för att man torkar andras spyor.«

Leena med två e ser arg ut. Hon pratar så bulgurn sprutar ur munnen.

»Moa, är det inte för jävligt?«

»För jävligt.«

I själva verket har jag aldrig tänkt på karensdagar.

»Men nu ska Kommunal höja lönerna, trehundra kronor extra i månaden. Det blir ju nästan en limpa Marlboro light.«

Leena med två e låter sarkastisk.

»För jävligt«, säger jag igen och ser allvarlig ut.

Det blir tyst. En tystnad, som efter ett tag är omöjlig att bryta.

Leenas annars grådaskiga hy har röda flammor.

Hon torkar sig om munnen med en bit hushållspapper,

innan hon ställer ut tallriken i köket, hämtar en kopp kaffe och stoppar in en snus.

Elna kommer gående genom korridoren med fågelburen på rollatorn.

Hon är klädd i en sådan där yllekappa,

som efter hennes död kommer att hamna i någon av Stadsmissionens butiker.

Någon kommer ge en hundralapp för den. Någon som läser teaterhistoria.

På huvudet har hon en stor mössa.

Den ser ut som en rysk kvarleva från något kallt vinterkrig.

»Jag tänkte bara ta mig ett bloss.

Det är inte något som hör till vanligheterna, men det är ju trots allt lördag«,

säger hon och plirar med ögonen.

Elna får inte gå ut själv. Sådana är bestämmelserna.

Det skulle kunna få förödande konsekvenser och Liljebacken skulle bli ansvarigt.

»Jag kan följa dig hem igen«, säger jag.

»Följa mig hem? Det är en bra bit, ska jag säga dig. Jag bor på Djursholm.«

Vi går efter en stunds övertalning in på hennes rum. Jag hjälper henne av med jackan och mössan.

»Det finns inte så mycket att göra på ett sånt här ställe«,

säger hon, stoppar i sig några fågelfrön och ger ifrån sig ett ljud,

som eventuellt ska likna ett fågelläte.

»Röker gör jag inte, dricker gör jag inte och fruntimmer är jag själv.«

Hon makar sig sakta ner i soffan.

»Slå dig ner för all del.«

Hon pekar mot rokokofåtöljen.

»Jag har egentligen inte tid«, försöker jag.

Jag stoppar ner mina händer i bussarongfickorna. I den ena ligger en flaska handsprit och i den andra stencilen med Juliamonologen.

Jag behöver repetera. Det börjar dra ihop sig.

Jag har beställt flygbiljett till Luleå och bokat rum på vandrarhem. Åker på måndag. Har fått ledigt och Gullan håller tummarna.

»Skulle du kunna göra mig en tjänst?«

frågar jag Elna till slut. Och i samma stund som jag frågar blir jag osäker på mitt förslag.

»Ja, det finns inte så mycket att göra på det här stället,

röker gör jag inte, dricker gör jag inte och fruntimmer, det är jag själv.«

Jag tar upp pappret ur fickan och ger det till Elna.

»Vad är det här för nåt?«

Elna tittar på stencilen.

»En teatergrej bara.

Det enda du behöver tänka på är att läsa texten som är markerad med grön understrykningspenna.«

Jag vet inte hur mycket jag kan förklara för Elna. Hur mycket hon förstår.

Det är som att det blir fullt i huvudet när man blir gammal.

Som att det inte finns plats för mer.

»Gojan, nu blir det teater.«

Elna öppnar buren, tar ut fågeln, sätter honom på sin axel.

»Första parkett, Gojan.«

»Parkett«, svarar fågeln.

Jag inleder Juliamonologen.

Betraktad av fågelögon.

Gojan kraxar. Elna hyssjar honom.

När det blir dags för Romeos replik pekar jag på Elna.

Hon harklar sig och sträcker på nacken. Ser allvarlig ut och tar sats.

Hon tittar inte ens på pappret. Det gör mig orolig.

»San borronbon en liten by förutan gata, nästan i kanten av den blåa Atlanten …«

Hon deklamerar med klar och tydlig stämma.

Som om hon inte hade gjort något annat i hela sitt liv.

Jag avbryter henne. Hon tittar förvånat på mig.

»Elna, nu blev det visst lite tokigt, om jag tar det från

Och lägg mig ej till last mitt hjärtas ömhet,

är det bara för dig att läsa den text som är markerad med grönt när jag är färdig.«

Jag pekar på pappret som Elna håller i sin högra hand,

och följer texten med mitt pekfinger:

Jag svär dig vid den helga månen där, som över trädens toppar strö sitt silver.

»Aj, aj, kapten.«

Jag säger den sista repliken rent tekniskt och pekar återigen på Elna.

»Det går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl …«


Kapitel 24 Kapitel 24 Chapter 24

LEENA MED TVÅ E är bisexuell.

Det har Martina sagt. Och anarkafeminist.

Det är väl antagligen därför som hon inte rakar sig under armarna.

»Ja du, Moa«, säger Leena med två e samtidigt som hon sätter sig mittemot mig vid personalrummets matbord. "Yes, Moa," says Leena with two e's as she sits down opposite me at the staff room dining table.

Tystnaden är liksom till för att brytas. Die Stille ist wie gebrochen. The silence is meant to be broken.

Det luktar mynta och vitlök från hennes matlåda. Her lunch box smells of mint and garlic.

Jag tittar ner i min kålpudding som flyter runt i Kokerskans feta brunsås.

Det är obekvämt att vara ensam med Leena med två e. Det har ingenting med hennes politiska åsikter eller sexuella läggning att göra, det är bara så det är.

»Lön idag«, fortsätter hon.

Hon dricker några klunkar ur sitt vattenglas.

»Jag har varit sjuk i två omgångar den här månaden.«

Hon suckar.

»Det är för jävligt, att ha karensdagar när man blivit smittad i jobbet. "It's ridiculous to have waiting days when you've been infected at work.

Straffas för att man torkar andras spyor.«

Leena med två e ser arg ut. Hon pratar så bulgurn sprutar ur munnen. Sie redet, damit der Bulgur aus ihrem Mund spritzt. She talks so much that bulgur shoots out of her mouth.

»Moa, är det inte för jävligt?«

»För jävligt.«

I själva verket har jag aldrig tänkt på karensdagar.

»Men nu ska Kommunal höja lönerna, trehundra kronor extra i månaden. "But now Kommunal is going to raise wages, an extra three hundred kronor a month. Det blir ju nästan en limpa Marlboro light.« It's almost a loaf of Marlboro light."

Leena med två e låter sarkastisk.

»För jävligt«, säger jag igen och ser allvarlig ut.

Det blir tyst. En tystnad, som efter ett tag är omöjlig att bryta.

Leenas annars grådaskiga hy har röda flammor. Leena's otherwise grayish skin has red blotches.

Hon torkar sig om munnen med en bit hushållspapper, She wipes her mouth with a piece of kitchen paper,

innan hon ställer ut tallriken i köket, hämtar en kopp kaffe och stoppar in en snus. bevor sie den Teller in der Küche abstellt, nimmt sie eine Tasse Kaffee und legt einen Schnupftabak hinein. before placing the plate in the kitchen, getting a cup of coffee and putting in a snus.

Elna kommer gående genom korridoren med fågelburen på rollatorn. Elna comes walking down the corridor with the birdcage on her walker.

Hon är klädd i en sådan där yllekappa, Sie trägt so einen Wollmantel, She is wearing one of those woolen coats,

som efter hennes död kommer att hamna i någon av Stadsmissionens butiker.

Någon kommer ge en hundralapp för den. Someone will pay a hundred bucks for it. Någon som läser teaterhistoria. Someone who reads theater history.

På huvudet har hon en stor mössa. She wears a large hat on her head.

Den ser ut som en rysk kvarleva från något kallt vinterkrig. It looks like a Russian leftover from some cold winter war.

»Jag tänkte bara ta mig ett bloss.

Det är inte något som hör till vanligheterna, men det är ju trots allt lördag«, Es ist nicht alltäglich, aber es ist doch Samstag «, It's not a common occurrence, but it's Saturday after all",

säger hon och plirar med ögonen. she says, rolling her eyes.

Elna får inte gå ut själv. Elna darf nicht alleine ausgehen. Sådana är bestämmelserna.

Det skulle kunna få förödande konsekvenser och Liljebacken skulle bli ansvarigt.

»Jag kan följa dig hem igen«, säger jag. "I can take you home again," I say.

»Följa mig hem? "Folge mir nach Hause? Det är en bra bit, ska jag säga dig. Das ist ein gutes Stück, ich werde es dir sagen. Jag bor på Djursholm.«

Vi går efter en stunds övertalning in på hennes rum. Jag hjälper henne av med jackan och mössan.

»Det finns inte så mycket att göra på ett sånt här ställe«,

säger hon, stoppar i sig några fågelfrön och ger ifrån sig ett ljud,

som eventuellt ska likna ett fågelläte.

»Röker gör jag inte, dricker gör jag inte och fruntimmer är jag själv.« "I don't smoke, I don't drink and I'm a woman myself."

Hon makar sig sakta ner i soffan. She slowly settles down on the couch.

»Slå dig ner för all del.« "Setzen Sie sich auf jeden Fall." "By all means, sit down."

Hon pekar mot rokokofåtöljen. She points to the rococo armchair.

»Jag har egentligen inte tid«, försöker jag.

Jag stoppar ner mina händer i bussarongfickorna. I den ena ligger en flaska handsprit och i den andra stencilen med Juliamonologen. In one is a bottle of hand sanitizer and in the other the stencil of the Juliet monologue.

Jag behöver repetera. Det börjar dra ihop sig. Es beginnt sich zusammenzuziehen. The clock is ticking.

Jag har beställt flygbiljett till Luleå och bokat rum på vandrarhem. Åker på måndag. Har fått ledigt och Gullan håller tummarna. I have been given time off and Gullan is keeping her fingers crossed.

»Skulle du kunna göra mig en tjänst?«

frågar jag Elna till slut. Och i samma stund som jag frågar blir jag osäker på mitt förslag.

»Ja, det finns inte så mycket att göra på det här stället,

röker gör jag inte, dricker gör jag inte och fruntimmer, det är jag själv.«

Jag tar upp pappret ur fickan och ger det till Elna. Ich nehme das Papier aus meiner Tasche und gebe es Elna.

»Vad är det här för nåt?«

Elna tittar på stencilen.

»En teatergrej bara. »Nur eine Theatersache.

Det enda du behöver tänka på är att läsa texten som är markerad med grön understrykningspenna.« All you have to do is read the text marked with a green underlining pen."

Jag vet inte hur mycket jag kan förklara för Elna. Hur mycket hon förstår.

Det är som att det blir fullt i huvudet när man blir gammal.

Som att det inte finns plats för mer.

»Gojan, nu blir det teater.«

Elna öppnar buren, tar ut fågeln, sätter honom på sin axel.

»Första parkett, Gojan.« "Front row, Gojan."

»Parkett«, svarar fågeln.

Jag inleder Juliamonologen.

Betraktad av fågelögon. Viewed by birds' eyes.

Gojan kraxar. The goya crows. Elna hyssjar honom. Elna shushes him.

När det blir dags för Romeos replik pekar jag på Elna. When it's time for Romeo's line, I point to Elna.

Hon harklar sig och sträcker på nacken. Ser allvarlig ut och tar sats. Sieht ernst aus und übernimmt die Verantwortung. Looks serious and takes action.

Hon tittar inte ens på pappret. Det gör mig orolig.

»San borronbon en liten by förutan gata, nästan i kanten av den blåa Atlanten …« "San borronbon a small village without a street, almost at the edge of the blue Atlantic Ocean ..."

Hon deklamerar med klar och tydlig stämma. She declaims in a clear voice.

Som om hon inte hade gjort något annat i hela sitt liv.

Jag avbryter henne. I interrupt her. Hon tittar förvånat på mig.

»Elna, nu blev det visst lite tokigt, om jag tar det från "Elna, jetzt muss es ein bisschen verrückt gewesen sein, wenn ich es nehme "Elna, things got a little crazy, if I'm taking it from "Elna, işler biraz çığırından çıktı, eğer anladığım kadarıyla

Och lägg mig ej till last mitt hjärtas ömhet, And do not blame me for the tenderness of my heart, Ve kalbimin hassasiyeti için beni suçlamayın,

är det bara för dig att läsa den text som är markerad med grönt när jag är färdig.« just read the text highlighted in green when I have finished." Bitirdiğimde yeşil ile işaretlenmiş metni okuyun."

Jag pekar på pappret som Elna håller i sin högra hand, Elna'nın sağ elinde tuttuğu kağıdı gösteriyorum,

och följer texten med mitt pekfinger:

Jag svär dig vid den helga månen där, som över trädens toppar strö sitt silver. Ich schwöre dir beim heiligen Mond dort, der sein Silber über die Baumkronen streut. I swear to you by the holy moon there, which over the tops of the trees sprinkle its silver. Ağaçların tepesinden gümüşünü saçan kutsal ayın üzerine yemin ederim.

»Aj, aj, kapten.«

Jag säger den sista repliken rent tekniskt och pekar återigen på Elna. I say the last line technically and point again to Elna.

»Det går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl …«