×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 16

Kapitel 16

JAG HAR GJORT MIG FIN.

Tycker det hör till när man går på teater.

Jag strosar runt i Kulturhuset i flera timmar innan föreställningen börjar.

Dricker kaffe på Lava.

Samlar på mig broschyrer och programblad för olika kulturevenemang.

Går på toaletten flera gånger.

Skriver upp människobetraktelser i min anteckningsbok.

Ser en typisk Maja. Svart hår. Rak lugg. Gråsvart klädsel. Vacker.

Obeskrivligt vacker. Men garanterat diagnostiserad. Bipolär kanske. Skurit sig i handlederna, säkert.

Känner att jag tycker om Maja. Vi skulle kunna hänga, jag skulle förstå henne.

Så småningom letar jag mig fram till foajén utanför Stora scenen.

Fullt av människor. Teaterhistoriestuderande människor. Jag undrar varför man läser teaterhistoria, när man kan spela teater på riktigt.

Det känns ungefär som att läsa recept när man är hungrig istället för att laga mat.

Människorna verkar känna varandra.

Eller några känner i alla fall några. De står i klungor. Jag står lite i utkanten. Gänget som står närmast mig pratar ivrigt.

Det är fem tjejer. De har yllekappor på sig. Sådana där kappor som man kan köpa på Stadsmissionen eller Myrorna.

Kappor som hänger i samtliga hallar på Liljebacken.

Förutom i C2:s hall förstås, där hänger det en minkpäls. Jag undrar om de har kemtvättat dem, eller om man fortfarande kan känna pensionärslukten.

Tjejerna gestikulerar med sina armar.

Upp och ner och fram och tillbaka viftar de. De verkar engagerade. Då ser jag att de har biljetter i sina händer.

Det måste vara biljetter. Känner en oro komma krypande och ser mig omkring i foajén. Upptäcker att samtliga studenter har varsin biljett i sin hand.

»Vet ni var Stora scenen ligger?«

»Den ligger ju här«, svarar en av tjejerna.

»Jag ska gå på genrepet av Kalevala«, fortsätter jag. »Och jag har fått för mig att den ska spelas på Stora scenen.«

»Det ska den. Vi ska också på den.«

»Men ni har ju biljetter.«

»Ja?«

Hela tjejgänget tittar på mig. Som om jag vore dum i huvudet.

»Tack, tack så hemskt mycket«, säger jag, utan att veta vad det är jag tackar för.

Det här hade jag inte räknat med. Publikinsläpp med biljettriv, även om det bara är en repetition. Inser att det här inte kommer att bli så lätt som jag först antog.

Värdarna slår upp dörrarna till salongen. Människorna ställer sig på rad. En efter en släpps de in. Jag rör mig inte ur fläcken. Det känns som om jag varken kan gå eller stanna.

Till slut följer jag efter en lång, mullig kille klädd i militärjacka. Själv tar jag på mig huvan på min svarta kofta.

Gör mig så osynlig jag kan. Går tätt, tätt, bakom killen och fäster blicken i hans nacke.

Han har en mycket bred nacke. Bred och hårig.

Jag trodde inte sådana nackar läste teaterhistoria.

Jag håller andan och intalar mig själv att jag inte finns. Men mitt hjärta slår dubbla slag.

Eller tredubbla. Fort slår det i alla fall, nästan så det gör ont.

Och det enda jag kan tänka på är att jag faktiskt finns. Jag finns.

Jag finns.

Jag finns.

Jag går så nära den mulliga killen att jag nuddar honom med min kropp.

Han verkar inte ha något emot det. Och plötsligt är jag inne i den stora salongen på Stadsteatern.

Det luktar precis så som stora salonger på stadsteatrar brukar göra. Lukten fyller hela mig och för ett ögonblick känns det som om jag har vunnit på lotto.

Jag sätter mig i en av de röda fåtöljerna. De släcker ner. Jag ler.

För mig brukar det räcka med den röda fåtöljen.

Eller i alla fall med det magiska ljuset. Men Kalevala är ett finskt nationalepos, något jag är helt ovetande om där jag sitter och väntar på skådespelarnas entré.

Ett finskt nationalepos skrivet i versformen finsk runometer, vilket gör att alla repliker sägs i en särskild rytm. Jag har heller ingen aning om att dramat består av femtio sånger och håller på i över fyra timmar.

Det dröjer inte många minuter in i första akten innan jag känner hur tunga mina ögonlock är.

Innan jag upptäcker hur många tankar som ryms i mitt huvud på en och samma gång.

Jag försöker att räkna dem. Tankarna, alltså. Men det är som om de har en otrevlig förmåga att glida iväg precis när jag ska haffa dem och sätta ett nummer på dem.

Utan att jag vet ordet av befinner jag mig på Liljebacken.

Jag tänker att klockan borde vara runt halv sex. Att det är kvällsmat.

Att det är torsdag idag och champinjonomelett. Att Elna inte tycker om champinjonomelett.

Men att Gullan gör det. Jag tänker på om jag någonsin bytte blöja på Urban innan jag gick hem.

Tänker på tvätten i tvättmaskinen, om jag glömde den också. Elna hade ju ramlat.

Det var ju för att Elna ramlade och jag blev tvungen att skriva en fallrapport som jag glömde Urbans blöja och tvätten i maskinen.

Så där håller mina tankar på och det gör mig irriterad. Sedan blir det paus.

Först bestämmer jag mig för att gå. Men jag ändrar mig. Känslan av seger över att ha tagit mig in gör att jag stannar. Jag köper en delicatoboll och en festis med päronsmak.

Efter tio minuter in i andra akten somnar jag. Jag sover mig igenom hela applådtacket. Vaknar inte förrän den övriga publiken är på väg ut från salongen.

Det är den mulliga killen med militärjacka som knackar mig på axeln.

»Dags att vakna.«

Jag upptäcker att jag har dreglat. Är blöt på min högra kind. Måste alltså ha sovit med öppen mun.

»Va?« svarar jag.

»Det är slut nu.«

Han ler och sträcker fram handen.

»Oskar.«

»Moa«, svarar jag.

Jag är torr i munnen. Undrar om jag har snarkat. Killen som heter Oskar verkar vänta på mig.

Jag reser mig upp och halar upp min väska från golvet.

»Jag tänkte ta en öl i baren, vill du hänga med?«

»Vad sa du?«

»Vill du ta en öl i baren?«

»En öl i baren«, stammar jag, som om det vore konstigt att det skulle finnas öl i en bar.

Sådant här händer inte mig. Kanske är det därför som jag svarar ja.

I samma stund som jag bejakar hans förslag slår det mig att han kanske är farlig.

Men sedan tänker jag att han är tjock och att tjocka killar är snälla.

Jag sitter på en barstol vid ett högt bord.

Oskar går mot baren för att beställa. Jag känner mig ovan. Ovan vid barer och vid killar.

Ovan vid människor i min egen ålder. Allt hade varit mycket lättare om Oskar var sextio år äldre.

»Vad tyckte du?«

frågar han, när han kommer tillbaka från baren med en öl i vardera hand.

Han räcker den ena till mig. Det kommer lite skum på bordet.

»Om vad?«

»Om Kalevala förstås?«

Jag känner att jag blir mörkröd i ansiktet.

Så att det ser äckligt ut.

Som när man tagit ut sig på gympan så man nästan kräks.

Rödlila. Jag blir rödlila.

»Förresten, du sov ju.«

Oskar flinar. Jag ser att han har en skrattgrop i sin högra kind och att hans ena framtand är lite sned.

Jag försöker också att le.

»Jag blev tagen, jävligt tagen«, säger han och tar en klunk av ölen.

»Jo, den var gripande.

Det jag såg alltså var gripande«, tillägger jag och känner hur den röda färgen har spridit sig ända ner till halsen och bröstet. Som flammor.

Jag dricker av ölen, stora klunkar, som om jag inte hade gjort något annat i hela mitt liv.

Oskar beställer in mer öl. Och mer. Jag dricker tills jag blir alldeles fnittrig.

Och Oskar är rolig.

Jag skrattar åt precis allt han säger.

Och allt han inte säger och barens väggar dansar och jag har svårt att fokusera min blick.

Han följer mig till T-centralen. Innan vi skiljs åt kramar han mig. Det var inte så här jag hade tänkt mig kärleken.


Kapitel 16 Kapitel 16 Chapter 16 Chapitre 16 Глава 16

JAG HAR GJORT MIG FIN. Ich habe mich schön gemacht. I HAVE MADE MYSELF BEAUTIFUL. ME HE HECHO AGRADABLE.

Tycker det hör till när man går på teater. Denke, es gehört, wenn du ins Theater gehst. I think it's part of going to the theater. Piensa que pertenece cuando vas al teatro. Bence bu tiyatroya gitmenin bir parçası.

Jag strosar runt i Kulturhuset i flera timmar innan föreställningen börjar. I stroll around the Kulturhuset for several hours before the performance starts. Paseo por la Kulturhuset durante varias horas antes de que comience el espectáculo.

Dricker kaffe på Lava. Drinking coffee at Lava.

Samlar på mig broschyrer och programblad för olika kulturevenemang. I collect brochures and program sheets for various cultural events.

Går på toaletten flera gånger. Goes to the toilet several times.

Skriver upp människobetraktelser i min anteckningsbok. Write down human observations in my notebook.

Ser en typisk Maja. Sieht aus wie eine typische Maja. Looks like a typical Maja. Parece una Maja típica. Svart hår. Black hair. Rak lugg. Straight bangs. Flequillo recto. Gråsvart klädsel. Gray-black upholstery. Vacker.

Obeskrivligt vacker. Indescribably beautiful. Men garanterat diagnostiserad. Aber garantiert diagnostiziert. But guaranteed to be diagnosed. Pero garantizado para ser diagnosticado. Bipolär kanske. Quizás bipolar. Skurit sig i handlederna, säkert. Cut his wrists, probably. Se cortó en las muñecas, seguro.

Känner att jag tycker om Maja. I feel that I like Maja. Vi skulle kunna hänga, jag skulle förstå henne. Wir könnten rumhängen, ich würde sie verstehen. We could hang out, I would understand her. Podríamos pasar el rato, la entendería.

Så småningom letar jag mig fram till foajén utanför Stora scenen. Eventually I find my way to the foyer outside the main stage.

Fullt av människor. Teaterhistoriestuderande människor. Jag undrar varför man läser teaterhistoria, när man kan spela teater på riktigt.

Det känns ungefär som att läsa recept när man är hungrig istället för att laga mat. It feels a bit like reading recipes when you're hungry instead of cooking.

Människorna verkar känna varandra. The people seem to know each other.

Eller några känner i alla fall några. Or at least some people know some people. De står i klungor. Sie stehen in Büscheln. They stand in clusters. Jag står lite i utkanten. Gänget som står närmast mig pratar ivrigt.

Det är fem tjejer. De har yllekappor på sig. They are wearing woollen coats. Sådana där kappor som man kan köpa på Stadsmissionen eller Myrorna. Those coats that you can buy at Stadsmissionen or Myrorna.

Kappor som hänger i samtliga hallar på Liljebacken. Coats hanging in all halls at Liljebacken.

Förutom i C2:s hall förstås, där hänger det en minkpäls. Except in the C2 hall, of course, where there is a mink coat. Excepto en la sala de C2, por supuesto, donde cuelga un abrigo de visón. Jag undrar om de har kemtvättat dem, eller om man fortfarande kan känna pensionärslukten. I wonder if they have dry-cleaned them, or if you can still smell the pensioner smell.

Tjejerna gestikulerar med sina armar.

Upp och ner och fram och tillbaka viftar de. Up and down and back and forth they wave. De verkar engagerade. Då ser jag att de har biljetter i sina händer.

Det måste vara biljetter. Känner en oro komma krypande och ser mig omkring i foajén. Upptäcker att samtliga studenter har varsin biljett i sin hand. Finds that each student has a ticket in their hand.

»Vet ni var Stora scenen ligger?«

»Den ligger ju här«, svarar en av tjejerna. "It's right here," says one of the girls.

»Jag ska gå på genrepet av Kalevala«, fortsätter jag. "I'm going to the rehearsal of Kalevala," I continue. "Iré por la cuerda del género del Kalevala", continúo. »Och jag har fått för mig att den ska spelas på Stora scenen.« "Und ich habe mir vorgestellt, dass es auf der großen Bühne gespielt wird." "And I have a feeling that it will be played on the main stage." "Y me he imaginado que se jugará en el Big Stage".

»Det ska den. "Es sollte. "It will. Vi ska också på den.« We're going on it too."

»Men ni har ju biljetter.« "But you have tickets."

»Ja?« "Yes?"

Hela tjejgänget tittar på mig. The whole group of girls is looking at me. Som om jag vore dum i huvudet. As if I were stupid.

»Tack, tack så hemskt mycket«, säger jag, utan att veta vad det är jag tackar för. "Thank you, thank you very much", I say, without knowing what I am thanking you for.

Det här hade jag inte räknat med. I did not expect this. Publikinsläpp med biljettriv, även om det bara är en repetition. Publikumsfreigabe mit einer Ticketfahrt, auch wenn es sich nur um eine Probe handelt. Audience entry with ticketing, even if it is only a rehearsal. Lanzamiento al público con una recaudación de entradas, incluso si es solo un ensayo. Inser att det här inte kommer att bli så lätt som jag först antog. I realize that this is not going to be as easy as I first thought. Date cuenta de que esto no será tan fácil como supuse al principio.

Värdarna slår upp dörrarna till salongen. The hosts open the doors to the lounge. Människorna ställer sig på rad. The people line up. En efter en släpps de in. One by one they are let in. Jag rör mig inte ur fläcken. I don't move from the spot. Det känns som om jag varken kan gå eller stanna. I feel like I can't go or stay.

Till slut följer jag efter en lång, mullig kille klädd i militärjacka. Finally, I follow a tall, pudgy guy wearing a military jacket. Själv tar jag på mig huvan på min svarta kofta. I put on the hood of my black cardigan.

Gör mig så osynlig jag kan. Make myself as invisible as I can. Går tätt, tätt, bakom killen och fäster blicken i hans nacke. Walking close, close, behind the guy and looking at his neck.

Han har en mycket bred nacke. He has a very wide neck. Bred och hårig.

Jag trodde inte sådana nackar läste teaterhistoria.

Jag håller andan och intalar mig själv att jag inte finns. I hold my breath and tell myself that I don't exist. Aguanto la respiración y me digo que no existo. Men mitt hjärta slår dubbla slag.

Eller tredubbla. Fort slår det i alla fall, nästan så det gör ont.

Och det enda jag kan tänka på är att jag faktiskt finns. Jag finns.

Jag finns.

Jag finns.

Jag går så nära den mulliga killen att jag nuddar honom med min kropp. Ich gehe so nah an den prallen Kerl heran, dass ich ihn mit meinem Körper berühre. I walk so close to the grumpy guy that I touch him with my body.

Han verkar inte ha något emot det. He doesn't seem to mind. Och plötsligt är jag inne i den stora salongen på Stadsteatern.

Det luktar precis så som stora salonger på stadsteatrar brukar göra. Es riecht wie große Salons in Stadttheatern. Lukten fyller hela mig och för ett ögonblick känns det som om jag har vunnit på lotto. The smell fills me up and for a moment I feel like I've won the lottery.

Jag sätter mig i en av de röda fåtöljerna. I sit down in one of the red armchairs. De släcker ner. Sie gehen raus. They shut down. Ellos salen. Jag ler.

För mig brukar det räcka med den röda fåtöljen. Für mich ist der rote Sessel normalerweise genug.

Eller i alla fall med det magiska ljuset. Men Kalevala är ett finskt nationalepos, något jag är helt ovetande om där jag sitter och väntar på skådespelarnas entré. Aber das Kalevala ist ein finnisches nationales Epos, was mir völlig unbekannt ist, wenn ich sitze und auf den Eintritt der Schauspieler warte.

Ett finskt nationalepos skrivet i versformen finsk runometer, vilket gör att alla repliker sägs i en särskild rytm. Ein finnisches nationales Epos in Versform vom finnischen Runometer, was bedeutet, dass alle Zeilen in einem speziellen Rhythmus gesprochen werden. A Finnish national epic written in the Finnish runometer verse form, which means that all lines are spoken in a specific rhythm. Una epopeya nacional finlandesa escrita en verso en forma de runómetro finlandés, lo que significa que todas las líneas se dicen con un ritmo especial. Jag har heller ingen aning om att dramat består av femtio sånger och håller på i över fyra timmar.

Det dröjer inte många minuter in i första akten innan jag känner hur tunga mina ögonlock är. It is not many minutes into the first act before I feel how heavy my eyelids are.

Innan jag upptäcker hur många tankar som ryms i mitt huvud på en och samma gång. Bevor ich herausfinde, wie viele Gedanken gleichzeitig in meinem Kopf sind. Before I realize how many thoughts are in my head at the same time.

Jag försöker att räkna dem. Ich versuche sie zu zählen. Tankarna, alltså. Men det är som om de har en otrevlig förmåga att glida iväg precis när jag ska haffa dem och sätta ett nummer på dem. Aber es ist, als hätten sie eine unangenehme Fähigkeit, sich zu entfernen, wenn ich sie packe und eine Nummer auf sie setze. But it's as if they have an uncanny ability to slip away just when I'm about to catch them and put a number on them.

Utan att jag vet ordet av befinner jag mig på Liljebacken. Ohne das Wort zu kennen, bin ich auf Liljebacken. Without knowing the word, I am on Liljebacken.

Jag tänker att klockan borde vara runt halv sex. I think it should be around 5:30 pm. Att det är kvällsmat.

Att det är torsdag idag och champinjonomelett. Att Elna inte tycker om champinjonomelett.

Men att Gullan gör det. Jag tänker på om jag någonsin bytte blöja på Urban innan jag gick hem. Ich frage mich, ob ich jemals Urbans Windel gewechselt habe, bevor ich nach Hause ging. I wonder if I ever changed Urban's diaper before going home.

Tänker på tvätten i tvättmaskinen, om jag glömde den också. Elna hade ju ramlat. Elna had fallen.

Det var ju för att Elna ramlade och jag blev tvungen att skriva en fallrapport som jag glömde Urbans blöja och tvätten i maskinen. Weil Elna fiel und ich einen Fallbericht schreiben musste, vergaß ich Urbans Windel und die Wäsche in der Maschine. It was because Elna fell and I had to write a case report that I forgot Urban's diaper and the laundry in the machine.

Så där håller mina tankar på och det gör mig irriterad. Da gehen meine Gedanken weiter und es ärgert mich. This is how my mind works and it makes me irritable. Sedan blir det paus.

Först bestämmer jag mig för att gå. Men jag ändrar mig. Känslan av seger över att ha tagit mig in gör att jag stannar. Das Gefühl des Sieges, mich aufgenommen zu haben, lässt mich bleiben. The feeling of victory of having made it in makes me stay. Jag köper en delicatoboll och en festis med päronsmak. I buy a delicatoball and a pear-flavored festis.

Efter tio minuter in i andra akten somnar jag. Jag sover mig igenom hela applådtacket. Ich schlafe den ganzen Applaus durch. I sleep through the entire applause. Vaknar inte förrän den övriga publiken är på väg ut från salongen. Doesn't wake up until the rest of the audience is leaving the auditorium.

Det är den mulliga killen med militärjacka som knackar mig på axeln.

»Dags att vakna.« "Time to wake up."

Jag upptäcker att jag har dreglat. I discover that I have been drooling. Descubro que he babeado. Är blöt på min högra kind. My right cheek is wet. Måste alltså ha sovit med öppen mun. So he must have slept with his mouth open.

»Va?« svarar jag. "What?" I reply.

»Det är slut nu.« "It's over now."

Han ler och sträcker fram handen. He smiles and extends his hand.

»Oskar.«

»Moa«, svarar jag.

Jag är torr i munnen. Undrar om jag har snarkat. I wonder if I've been snoring. Killen som heter Oskar verkar vänta på mig.

Jag reser mig upp och halar upp min väska från golvet. I stand up and pick up my bag from the floor.

»Jag tänkte ta en öl i baren, vill du hänga med?« "I was going to have a beer at the bar, do you want to join me?"

»Vad sa du?« "What did you say?"

»Vill du ta en öl i baren?« "Would you like to have a beer at the bar?"

»En öl i baren«, stammar jag, som om det vore konstigt att det skulle finnas öl i en bar. "A beer in the bar," I stutter, as if it is strange that there should be beer in a bar.

Sådant här händer inte mig. So etwas passiert mir nicht. Kanske är det därför som jag svarar ja.

I samma stund som jag bejakar hans förslag slår det mig att han kanske är farlig. The moment I accept his proposal, it occurs to me that he may be dangerous.

Men sedan tänker jag att han är tjock och att tjocka killar är snälla.

Jag sitter på en barstol vid ett högt bord. I am sitting on a bar stool at a high table.

Oskar går mot baren för att beställa. Oskar goes to the bar to order. Jag känner mig ovan. Ovan vid barer och vid killar.

Ovan vid människor i min egen ålder. Allt hade varit mycket lättare om Oskar var sextio år äldre.

»Vad tyckte du?«

frågar han, när han kommer tillbaka från baren med en öl i vardera hand. he asks, coming back from the bar with a beer in each hand.

Han räcker den ena till mig. He hands one to me. Det kommer lite skum på bordet. Auf dem Tisch liegt etwas Schaum. There will be some foam on the table.

»Om vad?«

»Om Kalevala förstås?« "About the Kalevala, of course?"

Jag känner att jag blir mörkröd i ansiktet.

Så att det ser äckligt ut.

Som när man tagit ut sig på gympan så man nästan kräks. Als ob Sie ins Fitnessstudio gegangen wären, hätten Sie sich fast übergeben. Like when you've overdone it at the gym and you're about to throw up.

Rödlila. Jag blir rödlila.

»Förresten, du sov ju.« "By the way, you were asleep."

Oskar flinar. Oskar grins. Jag ser att han har en skrattgrop i sin högra kind och att hans ena framtand är lite sned. I see that he has a dimple in his right cheek and one of his front teeth is slightly crooked.

Jag försöker också att le.

»Jag blev tagen, jävligt tagen«, säger han och tar en klunk av ölen. "Ich wurde genommen, verdammt noch mal genommen", sagt er und nimmt einen Schluck von seinem Bier.

»Jo, den var gripande. "Yes, it was poignant.

Det jag såg alltså var gripande«, tillägger jag och känner hur den röda färgen har spridit sig ända ner till halsen och bröstet. Was ich sah, war berührend «, füge ich hinzu und fühle, wie sich die rote Farbe bis zum Hals und zur Brust ausgebreitet hat. So what I saw was poignant', I add, feeling the red color spread all the way down to my neck and chest. Som flammor. Like flames.

Jag dricker av ölen, stora klunkar, som om jag inte hade gjort något annat i hela mitt liv. I drink the beer, big gulps, as if I had never done anything else in my life.

Oskar beställer in mer öl. Och mer. Jag dricker tills jag blir alldeles fnittrig.

Och Oskar är rolig.

Jag skrattar åt precis allt han säger.

Och allt han inte säger och barens väggar dansar och jag har svårt att fokusera min blick. And everything he doesn't say and the walls of the bar are dancing and I find it hard to focus my eyes.

Han följer mig till T-centralen. He follows me to the T-central station. Beni T merkezine kadar takip etti. Innan vi skiljs åt kramar han mig. Bevor wir uns trennen, umarmt er mich. Before we part, he hugs me. Det var inte så här jag hade tänkt mig kärleken. So hatte ich mir Liebe nicht vorgestellt. This is not how I had imagined love. Aşkı böyle hayal etmemiştim.