Kapitel 82 Kapitel 82 Chapter 82 Capitolo 82

DET VAR EN SAGA OCH JAG VAR ZLATAN IBRAHIMOVIĆ

För inte länge sedan skickade någon en bild till mig. Vor nicht allzu langer Zeit schickte mir jemand ein Bild. Not long ago, someone sent me a picture.

Det var ett fotografi på Annelundsbron. Es war ein Foto auf der Annelundbrücke. It was a photograph of the Annelund Bridge.

Den ligger på gränsen till Rosengård.

På den bron hade någon satt upp en skylt On that bridge, someone had put up a sign saying

där det stod: Man kan ta en kille från Rosengård where it said: You can take a guy from Rosengård.

men man kan inte ta Rosengård från en kille.

Zlatan. Jag hade inte haft en aning om det.

Vid den här tiden stukade jag foten Dabei habe ich mir den Fuß verstaucht

och åkte hem till Malmö några dagar. En eftermiddag stack jag ut till bron för att titta Eines Nachmittags ging ich hinaus auf die Brücke, um nachzusehen

på det där citatet. Det var en märklig känsla.

Något hände med mig när jag såg på skylten. Den där platsen var speciell.

Det var under den bron min farsa blev rånad. Es war unter der Brücke, als mein Vater ausgeraubt wurde.

Inte långt därifrån ligger tunneln där jag sprang hem

livrädd i mörkret till morsan på Cronmans väg.

Det var min barndoms kvarter.

Det var gatorna där allt hade börjat. Jag kände mig, hur ska jag säga? Ich fühlte, wie soll ich sagen?

Stor och liten på samma gång!

Jag var hjälten som återvände. Ich war der Held, der zurückkehrte. Jag var fotbollsstjärnan,

men också den skraja killen under tunneln igen. aber auch wieder der funky Typ unter dem Tunnel.

Han som trodde att han skulle klara sig Er, der dachte, er würde es schaffen

bara han sprang fort nog. nur er lief schnell genug. Jag var alltihop på en och samma gång, Ich war auf einmal, I was all at once,

och jag lovar, jag fick hundra minnen.

Jag mindes farsan i sina hörlurar och snickarbyxor.

De tomma kylskåpen och ölburkarna.

Men också hur han bar min säng på ryggen. Aber auch wie er mein Bett auf dem Rücken getragen hat.

Hur han vakade över mig på sjukhuset.

Jag mindes morsans ansikte

när hon kom hem från städjobben.

Hennes kram när jag stack till VM i Japan. Jag kom ihåg mina första fotbollsskor, Ich erinnerte mich an meine ersten Fußballschuhe,

de jag köpte på Ekohallen för femtionio och nittio

intill grönsakerna. neben dem Gemüse. Jag mindes mina drömmar

om att bli en så perfekt fotbollsspelare som möjligt. Jag tänkte: Jag infriade den drömmen. Ich dachte: Ich habe mir diesen Traum erfüllt.

Det hade inte gått utan alla de stora spelarna

jag lirat med och tränarna jag haft. Ich spielte mit und den Trainern, die ich hatte.

Jag kände att jag var tacksam. Där låg Rosengård.

Där låg tunneln.

Långt bort hördes ett tåg på väg över bron. In der Ferne war ein Zug zu hören, der über die Brücke fuhr.

Någon pekade på mig. Jemand zeigte auf mich. En kvinna i slöja kom fram och ville ta en bild

på oss tillsammans. Jag log åt henne. Ich lächelte sie an.

Det började samlas folk omkring mig,

hela tiden kom det fler. immer mehr Leute kamen. Det var en saga, och jag var Zlatan Ibrahimović.