Kapitel 81
HELA STADEN OMFAMNADE MIG
Det är alltid speciellt att komma till Malmö.
Visst, jag är där ofta. Malmö är min familjs hem.
Men det är något annat att spela där.
Det är då minnena återvänder. Sommaren 2011, efter scudetton, skulle Malmö FF
och vi i Milan spela en träningsmatch.
Biljetterna tog slut på tjugo minuter.
Jag har sagt en del skit om Malmö FF genom åren.
Jag har inte glömt vad Hasse Borg
och Bengt Madsen gjorde.
Men jag älskar klubben också.
Jag glömmer aldrig när vi kom till Malmö den dagen.
Hela staden omfamnade mig.
Det kändes som karneval. Malmö hade fest. Jag har sprungit in på många arenor
som kokat och dånat. Men det där var speciellt.
Det var både då och nu.
Det var mitt liv som kom tillbaka.
Hela stadion sjöng och skrek mitt namn. I den där gamla dokumentären Blådårar
sitter jag på ett tåg och pratar rätt ut i luften:
— Jag ska ha en lila Diablo, en bil, Diablo,
det är en Lamborghini. Och så ska det stå
på registreringsskylten: Toys, leksak ... på engelska. Det är lite barnsligt. Jag var ung.
En häftig bil var det ballaste som fanns
för en grabb som jag. Den kvällen på stadion i Malmö vecklade fansen ut
ett jättestort tyg över hela läktaren.
Jag stirrade på det.
Det dröjde en sekund, sedan fattade jag. Det var en teckning på mig
och en bil med registreringsskylten Toys.
Det stod: Zlatan, kom hem. Vi fixar drömbilen. Det kändes i hjärtat.
Eller som en av mina vänner sa en gång:
— Det är en saga alltihop.
Det är en resa från förorten till en dröm.
