×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Jag är Zlatan, Kapitel 73

Kapitel 73

ZLATAN HAR LANDAT, TYP

Jag minns när vi landade på Linate-flygplatsen i Milano.

Det stod åtta svarta Audibilar uppradade

och en röd matta rullades ut.

Jag gick ut med Vincent på armen.

Det var stort, det kändes i luften.

På andra sidan stängslet stod hundratals fans och skrek.

Det var kaos, jag lovar. Zlatan har landat, typ. Så klart, jag fick en kick.

Adrenalinet pumpade och jag förstod ännu mer

i vilket svart hål jag levt i Barca.

Det var som om jag varit instängd i ett fängelse

och mötts av en fest utanför murarna. Klubben hade väntat länge på det här.

Hela Milan hade väntat på mig,

jag skulle leda dem till titlarna igen.

Ärligt talat, jag gillade det.

Det spratt i kroppen. Jag ville spela fotboll.

Men det gick inte än, för alla papper var inte klara.

Milans första match mot Lecce fick jag se från läktaren. Innan matchen träffade jag Galliani,

Berlusconi och några andra höjdare. Berlusconi sa:

— Du påminner om en spelare jag haft.

En kille som kunde ta hand om situationer på egen hand. Det var förstås van Basten han snackade om.

Jag skulle presenteras i halvlek.

De rullade ut en röd matta och satte upp en liten scen.

Det var fullsatt på San Siro.

Det var min gamla hemmaplan

från tiden med Inter men Milan spelade också här.

Jag klev ut på plan. Det dånade av rop och applåder.

Jag blev som en liten pojke igen. Det var inte länge sedan jag stått på Camp Nou

i samma situation. Jag steg upp på scenen.

På italienska sa jag:

— Nu ska vi vinna allt! Då blev det ännu värre. San Siro skakade

av rop och applåder.

Nu skulle det börja. Nu skulle jag se till att Milan vann

sin första scudetto på sju år. Klubben hade inte varit bäst i stan på länge.

Inter hade härskat ända sen jag kom dit 2006.

Men Capello från Juventus hade lärt mig:

Träningen är lika viktig som matcherna.

Du kan inte träna soft och spela aggressivt.

Du måste kriga i varje stund. Jag gick runt och försökte peppa och skämta.

Allt det som varit naturligt för mig överallt

utom i Barcelona. Det påminde om min första tid i Inter.

Led oss, led oss, verkade grabbarna säga.

Jag gick in sjukt taggad till varenda träning.

Precis som före Barcelona skällde jag på folk.

Jag levde om och skrek.

Folk sa till mig: Vad är det som händer?

Så här taggade har vi inte sett killarna på evigheter. Det fanns ett gäng gamla stjärnor i Milans trupp.

Zambrotta, Nesta, Gattuso, Pirlo, Seedorf och Inzaghi.

Bland andra. Tränaren Allegri var ny.

Han hade inte mycket erfarenhet, men verkade bra. Det fanns en annan ny kille i laget.

Han hette Robson de Souza, men kallades för Robinho.

Det fanns likheter mellan våra liv.

Vi hade båda haft det tufft när vi växte upp.

Båda hade fått skäll för att vi dribblade för mycket.

Vi kom varandra nära i Milan.

Jag älskade Robinhos teknik.

Men han tricksade för mycket på sin egen kant. Jag var på honom för det. Jag var på alla i laget.

Men jag märkte direkt att jag fick respekt i Milan.

Många spelare sa till mig efteråt:

— Vi lyfte tjugo procent när du kom.

Du drog ut oss från skuggan.


Kapitel 73 Kapitel 73 Chapter 73

ZLATAN HAR LANDAT, TYP

Jag minns när vi landade på Linate-flygplatsen i Milano.

Det stod åtta svarta Audibilar uppradade Acht schwarze Audi-Autos standen in einer Reihe

och en röd matta rullades ut.

Jag gick ut med Vincent på armen.

Det var stort, det kändes i luften.

På andra sidan stängslet stod hundratals fans och skrek.

Det var kaos, jag lovar. Zlatan har landat, typ. Så klart, jag fick en kick.

Adrenalinet pumpade och jag förstod ännu mer

i vilket svart hål jag levt i Barca. in what black hole I lived in Barca.

Det var som om jag varit instängd i ett fängelse

och mötts av en fest utanför murarna. und von einer Party außerhalb der Mauern begrüßt. Klubben hade väntat länge på det här.

Hela Milan hade väntat på mig,

jag skulle leda dem till titlarna igen.

Ärligt talat, jag gillade det.

Det spratt i kroppen. Es knallte in meinem Körper. Jag ville spela fotboll.

Men det gick inte än, för alla papper var inte klara. Aber es hat noch nicht geklappt, weil noch nicht alle Papiere fertig waren.

Milans första match mot Lecce fick jag se från läktaren. Innan matchen träffade jag Galliani,

Berlusconi och några andra höjdare. Berlusconi sa:

— Du påminner om en spelare jag haft.

En kille som kunde ta hand om situationer på egen hand. Det var förstås van Basten han snackade om.

Jag skulle presenteras i halvlek. Ich würde zur Halbzeit präsentiert werden.

De rullade ut en röd matta och satte upp en liten scen.

Det var fullsatt på San Siro.

Det var min gamla hemmaplan

från tiden med Inter men Milan spelade också här.

Jag klev ut på plan. Det dånade av rop och applåder.

Jag blev som en liten pojke igen. Det var inte länge sedan jag stått på Camp Nou Es war noch nicht lange her, dass ich im Camp Nou war

i samma situation. Jag steg upp på scenen.

På italienska sa jag:

— Nu ska vi vinna allt! Då blev det ännu värre. Dann wurde es noch schlimmer. San Siro skakade

av rop och applåder.

Nu skulle det börja. Nu skulle jag se till att Milan vann

sin första scudetto på sju år. Klubben hade inte varit bäst i stan på länge.

Inter hade härskat ända sen jag kom dit 2006. Inter hatte regiert, seit ich 2006 dort ankam.

Men Capello från Juventus hade lärt mig:

Träningen är lika viktig som matcherna.

Du kan inte träna soft och spela aggressivt.

Du måste kriga i varje stund. Jag gick runt och försökte peppa och skämta. Ich ging herum und versuchte aufzumuntern und zu scherzen.

Allt det som varit naturligt för mig överallt

utom i Barcelona. Det påminde om min första tid i Inter.

Led oss, led oss, verkade grabbarna säga. Führe uns, führe uns, schienen die Jungen zu sagen.

Jag gick in sjukt taggad till varenda träning. Ich ging krank zu jedem einzelnen Training.

Precis som före Barcelona skällde jag på folk.

Jag levde om och skrek. Ich lebte und schrie.

Folk sa till mig: Vad är det som händer? Die Leute sagten zu mir: Was ist los?

Så här taggade har vi inte sett killarna på evigheter. So getaggt, haben wir die Jungs ewig nicht mehr gesehen. Bu adamları uzun zamandır bu kadar heyecanlı görmemiştik. Det fanns ett gäng gamla stjärnor i Milans trupp. In Milans Kader gab es einige alte Stars.

Zambrotta, Nesta, Gattuso, Pirlo, Seedorf och Inzaghi.

Bland andra. Unter anderen. Tränaren Allegri var ny.

Han hade inte mycket erfarenhet, men verkade bra. Er hatte nicht viel Erfahrung, schien aber gut zu sein. Det fanns en annan ny kille i laget.

Han hette Robson de Souza, men kallades för Robinho.

Det fanns likheter mellan våra liv. Es gab Ähnlichkeiten zwischen unseren Leben.

Vi hade båda haft det tufft när vi växte upp.

Båda hade fått skäll för att vi dribblade för mycket. Beide waren gescholten worden, weil sie zu viel gedribbelt hatten.

Vi kom varandra nära i Milan.

Jag älskade Robinhos teknik. Ich liebte Robinhos Technologie.

Men han tricksade för mycket på sin egen kant. Aber er hat zu viel an seinem eigenen Rand ausgetrickst. Jag var på honom för det. Ich war dafür auf ihn. Jag var på alla i laget. Ich war bei jedem im Team.

Men jag märkte direkt att jag fick respekt i Milan.

Många spelare sa till mig efteråt:

— Vi lyfte tjugo procent när du kom.

Du drog ut oss från skuggan.