×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Jag är Zlatan, Kapitel 66

Kapitel 66

DU HAR INGA PUNGKULOR!

José Mourinho är Pep Guardiolas motsats.

Han säger vad han vill. Jag gillar Mourinho.

Han är ledaren för armén. Men han bryr sig också.

Han messade mig hela tiden i Inter och undrade

hur jag mådde. Om Guardiola drar ner gardinerna

när han går in i ett rum lyser Mourinho upp det. Det var dags för vår viktigaste match hittills.

Semifinal i Champions League mot Inter på San Siro.

Men det gick inte att flyga dit för askmolnet

från vulkanen på Island. Något ljushuvud i Barca

tyckte att det var en bra idé att åka buss.

Resan blev en katastrof. Den tog sexton timmar

och vi var helt slut när vi kom till Milano. Jag var skadefri och fick spela från start.

Vi gjorde ett-noll. Sen vände det. Jag byttes ut

efter sextio minuter och vi förlorade med tre-ett.

Jag fick försöka tänka på returen på Camp Nou.

Spänningen i Barcelona byggdes upp, dag för dag.

Det liksom mullrade i luften av allt tryck.

Vi behövde vinna stort för att gå vidare.

Men sen ...

jag vill inte tänka på det.

Eller, jo, det vill jag. Det gjorde mig starkare.

Vi vann med ett-noll i returen, men det räckte inte.

Vi åkte ur Champions League. Efteråt såg Guardiola på mig som om allt var mitt fel.

Efter den matchen kändes det som om

jag inte var välkommen i klubben längre.

Jag mådde illa när jag körde deras Audi. När vi mötte Villarreal borta lät Guardiola mig spela

i fem minuter. Fem minuter! Det riktigt kokade i mig.

Inte för att jag satt på bänken.

Jag kan köpa det, om tränaren är man nog att säga:

Du är inte tillräckligt bra, Zlatan. Du platsar inte!

Men Guardiola sa inte ett ord. Nu räckte det. Om jag varit Guardiola skulle jag varit rädd.

Inte så att jag är en slagskämpe!

Jag har gjort allt möjligt skit, men jag slåss inte.

Eller jo, på plan har jag väl skallat en och annan. Explosionen var nära. Jag var inte glad,

och inne i omklädningsrummet stod nu min fiende

och kliade sig i flinten. Jag stirrade på metallboxen

där vi lägger våra kläder. Sen sparkade jag till den.

Jag tror den flög typ tre meter.

Men jag var inte klar än. Jag skrek:

— Du har inga pungkulor!

Du bajsar på dig för Mourinho! Jag var helt galen. Man kunde ha väntat sig

att Guardiola skulle säga något i stil med:

Lugna ner dig, så pratar man inte med sin tränare.

Men han är inte sån. Han är en feg ynkrygg.

Han bara plockade upp metallboxen,

som en duktig liten pojke. Så gick han ut

och pratade aldrig mer om det.

Det blev krig och vi var två personer.

Det var ingen lek. Med en annan person hade det inte varit någon fara.

Raseriutbrott är ingen stor grej för mig.

Jag är uppvuxen med dem. Ofta har såna grejor

varit bra. Utbrottet har rensat luften.

Vieira och jag blev vänner efter ett rejält bråk. Men Pep Guardiola ... Han fixade det inte.

Tystnaden och psykningarna fortsatte.

Jag tänkte: Jag är tjugoåtta år.

Jag har gjort tjugotvå mål och femton assist

bara här i Barca. Ändå blir jag behandlad

som om jag inte finns. Ska jag ta det?

Aldrig i livet!


Kapitel 66 Kapitel 66 Chapter 66

DU HAR INGA PUNGKULOR! SIE HABEN KEINE PUNCHBÄLLE!

José Mourinho är Pep Guardiolas motsats. José Mourinho ist das Gegenteil von Pep Guardiola.

Han säger vad han vill. Jag gillar Mourinho.

Han är ledaren för armén. Men han bryr sig också.

Han messade mig hela tiden i Inter och undrade Er hat sich bei Inter die ganze Zeit mit mir angelegt und sich gewundert

hur jag mådde. Om Guardiola drar ner gardinerna

när han går in i ett rum lyser Mourinho upp det. Wenn er einen Raum betritt, leuchtet Mourinho auf. Det var dags för vår viktigaste match hittills. Es war Zeit für unser bisher wichtigstes Spiel.

Semifinal i Champions League mot Inter på San Siro.

Men det gick inte att flyga dit för askmolnet Aber es war nicht möglich, für die Aschewolke dorthin zu fliegen

från vulkanen på Island. Något ljushuvud i Barca Ein leichter Kopf bei Barca

tyckte att det var en bra idé att åka buss.

Resan blev en katastrof. Den tog sexton timmar

och vi var helt slut när vi kom till Milano. und völlig erschöpft kamen wir in Mailand an. Jag var skadefri och fick spela från start.

Vi gjorde ett-noll. Sen vände det. Jag byttes ut

efter sextio minuter och vi förlorade med tre-ett.

Jag fick försöka tänka på returen på Camp Nou.

Spänningen i Barcelona byggdes upp, dag för dag.

Det liksom mullrade i luften av allt tryck.

Vi behövde vinna stort för att gå vidare.

Men sen ...

jag vill inte tänka på det.

Eller, jo, det vill jag. Det gjorde mig starkare.

Vi vann med ett-noll i returen, men det räckte inte.

Vi åkte ur Champions League. Efteråt såg Guardiola på mig som om allt var mitt fel.

Efter den matchen kändes det som om

jag inte var välkommen i klubben längre.

Jag mådde illa när jag körde deras Audi. När vi mötte Villarreal borta lät Guardiola mig spela Als wir auswärts auf Villarreal trafen, ließ mich Guardiola spielen

i fem minuter. Fem minuter! Det riktigt kokade i mig.

Inte för att jag satt på bänken.

Jag kan köpa det, om tränaren är man nog att säga: Ich kann es kaufen, wenn der Trainer genug sagt:

Du är inte tillräckligt bra, Zlatan. Du bist nicht gut genug, Zlatan. Du platsar inte! Du passt nicht!

Men Guardiola sa inte ett ord. Nu räckte det. Om jag varit Guardiola skulle jag varit rädd.

Inte så att jag är en slagskämpe!

Jag har gjort allt möjligt skit, men jag slåss inte. Ich habe allen möglichen Scheiß gemacht, aber ich kämpfe nicht.

Eller jo, på plan har jag väl skallat en och annan. Explosionen var nära. Jag var inte glad,

och inne i omklädningsrummet stod nu min fiende

och kliade sig i flinten. und am Feuerstein gekratzt. Jag stirrade på metallboxen

där vi lägger våra kläder. Sen sparkade jag till den.

Jag tror den flög typ tre meter.

Men jag var inte klar än. Aber ich war noch nicht fertig. Jag skrek:

— Du har inga pungkulor! - Du hast keine Kugeln!

Du bajsar på dig för Mourinho! Sie kacken für Mourinho auf sich selbst! Jag var helt galen. Man kunde ha väntat sig Hätte man erwarten können One might have expected

att Guardiola skulle säga något i stil med:

Lugna ner dig, så pratar man inte med sin tränare. Beruhige dich, du sprichst nicht mit deinem Trainer.

Men han är inte sån. Han är en feg ynkrygg. Er ist ein feiger Feigling.

Han bara plockade upp metallboxen,

som en duktig liten pojke. Så gick han ut

och pratade aldrig mer om det.

Det blev krig och vi var två personer. Es war Krieg und wir waren zwei Menschen.

Det var ingen lek. Med en annan person hade det inte varit någon fara. Bei einer anderen Person habe keine Gefahr bestanden.

Raseriutbrott är ingen stor grej för mig. Wutausbrüche sind mir egal.

Jag är uppvuxen med dem. Ofta har såna grejor

varit bra. Utbrottet har rensat luften.

Vieira och jag blev vänner efter ett rejält bråk. Men Pep Guardiola ... Han fixade det inte.

Tystnaden och psykningarna fortsatte.

Jag tänkte: Jag är tjugoåtta år.

Jag har gjort tjugotvå mål och femton assist

bara här i Barca. Ändå blir jag behandlad

som om jag inte finns. als ob ich nicht existiere. Ska jag ta det? Soll ich es nehmen?

Aldrig i livet!