×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 15

Kapitel 15

Den röda klänningen

När den unga flickan ifrån Skrolycka var sjutton år gammal, så hände det sig, att hon kom gående till kyrkan en sommarsöndag i sällskap med bägge föräldrarna.

Medan hon gick på vägen, hade hon över sig en schal, som hon la av, när hon kom i kyrkbacken, och då fick man se, att hon var klädd i en klänning, som ingen i socknen hade sett make till.

En av de där köpmännen, som går omkring med stora säckar på ryggen, hade letat sig fram ända till Askedalarna, och när han hade fått se Klara Gulla i hennes friska ungdomsprakt, hade han tagit fram ett tyg ur påsen, som han ville förmå föräldrarna att köpa åt henne. Det var rött, och det gick i skiftningar, och det var nästan som siden.

Tyget var likaså dyrt, som det var vackert, och det fanns ingen möjlighet för Jan och Kattrina att köpa tösen en sådan klänning, fast nog kan man förstå, att åtminstone Jan inte skulle ha begärt bättre.

Men tänk, att när handelsmannen hade trugat och bett dem förgäves en lång stund, så blev han rent ifrån sig över att han inte fick sin vilja fram! Han hade satt sig i sinnet, sa han, att deras dotter skulle ha tyget. Han hade inte sett någon i hela trakten, som det skulle bli så vackert på som på henne.

Och därpå tog han och mätte av så mycket tyg, som behövdes till en klänning, och gav det till Klara Gulla. Han brydde sig inte om någon betalning. Han begärde bara, att han skulle få se henne klädd i den röda klänningen, nästa gång han kom till Skrolycka.

Sedan hade klänningen blivit sydd av den bästa sömmerskan, som fanns i socknen, hon, som annars brukade sy åt mamsellerna på Lövdala. Och när Klara Gulla fick den på sig, blev de så vackra ihop, hon och den, att man kunde tro, att de hade vuxit fram ur en av de sköna nyponbuskarna uppe i skogsbacken.

Den söndagen, då Klara Gulla skulle visa sig med den nya klänningen vid kyrkan, hade varken Jan eller Kattrina kunnat stanna hemma, så nyfikna var de att få höra vad folk skulle komma att säga.

Och det gick så, att alla människor la märke till den röda klänningen, och när de hade sett på den en gång, så vände de sig om och såg på den en gång till. Men andra gången såg de inte bara på klänningen, utan också på den unga flickan, som bar den.

Somliga hade hört talas om klänningen redan förut, och andra ville veta hur det kom sig, att en stackars backstutös stod så grann på talbacken utanför kyrkan. Jan och Kattrina fick berätta historien med köpmannen om och om igen. Och när då folk fick veta hur det hängde ihop, så kunde de inte förarga sig längre. De blev glada allesammans, att lyckan hade hittat på att göra en titt in i det fattiga hemmet borta i Askedalarna.

Det var hemmansägaresöner, som sa rent ut, att om denna flickan hade varit av sådan ätt, att det hade gått an för dem att gifta sig med henne, så skulle hon ha varit förlovad, innan hon kom från kyrkan.

Och det var hemmansägaredöttrar till och med av dem, som var ”e'arva”, som sa för sig själva, att de inte skulle ha tvekat att ge ett helt trädeslag i mellangift, om de hade kunnat byta sig till ett ansikte, som var så skinande rosigt och så strålande av ungdom och hälsa.

Men nu föll det sig så, att den söndagen var det prosten i Bro, som skulle predika i Svartsjö, och inte den vanliga prästen. Och prosten var en sträng och gammaldags man, som blev förargad över allt slags överflöd både i klädedräkt och annat.

När han fick se den unga flickan i den röda klänningen, blev han visst rädd för att detta kunde vara siden, och han lät klockarn gå efter både flickan och föräldrarna, så att han skulle få tala med dem. Han såg nog, han med, att klänningen och flickan passade bra ihop, men han tyckte lika illa om saken fördenskull.

– Hör du, min flicka, jag ska säja dej en sak, sa han till Klara Gulla och la handen på hennes axel. Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill. Men det gör jag inte, för jag vill inte synas förmer, än jag är. Och på samma sätt ska inte du klä dej så grann som en herrgårdsmamsell, när du bara är dotter till en fattig backstusittare.

Detta var stränga ord, och Klara Gulla blev så bestört, att hon ingenting kunde svara. Men Kattrina skyndade sig att tala om, att flickan hade fått tyget i present.

– Ja, det kan ju väl hända, sa prosten. Men förstår ni då inte, ni föräldrar, att om ni låter er dotter styra ut sej på det där sättet en gång eller par, så får ni henne sedan inte att sätta på sej sådana tarvliga kläder, som ni kan skaffa henne?

Han vände sig bort ifrån dem, för nu hade han sagt sin mening med tydliga ord. Men Jan var färdig med ett svar, innan han kom ur hörhåll.

– Om den här lilla flicka skulle vara klädd på ett passande sätt, sa han, då skulle ho vara fin som sola, för e sol å e glädje har ho vart för oss, alltsen ho föddes.

Prosten kom tillbaka och betraktade dem tankfullt alla tre. Både Jan och Kattrina såg gamla och slitna ut, men ögonen lyste i de fårade ansiktena, när de vände, dem mot den strålande ungdomen, som de hade emellan sig.

Då sade säkert prosten till sig själv, att det var synd att störa det gamla folket i deras belåtenhet.

– Om det är så, att du har varit till ljus å glädje för dina fattiga föräldrar, så kan du bära din dräkt med heder, sa han med mild röst. För ett barn, som kan skaffa lycka till far å mor, det är det bästa, som vi ser för våra ögon.


Kapitel 15 Kapitel 15 Chapter 15

Den röda klänningen

När den unga flickan ifrån Skrolycka var sjutton år gammal, så hände det sig, att hon kom gående till kyrkan en sommarsöndag i sällskap med bägge föräldrarna. Als das junge Mädchen aus Skrolycka siebzehn Jahre alt war, begab es sich, dass sie an einem Sommersonntag in Begleitung ihrer beiden Eltern zur Kirche ging. When the young girl from Skrolycka was seventeen years old, it happened that she came walking to church one summer Sunday in the company of both parents.

Medan hon gick på vägen, hade hon över sig en schal, som hon la av, när hon kom i kyrkbacken, och då fick man se, att hon var klädd i en klänning, som ingen i socknen hade sett make till. Als sie die Straße entlangging, trug sie einen Schal, den sie abnahm, als sie den Kirchhof erreichte, und dann sah man, dass sie ein Kleid trug, das niemand in der Gemeinde je gesehen hatte. While she was walking on the road, she had a shawl over her, which she took off when she got to the church hill, and then you could see that she was dressed in a dress that no one in the parish had seen a husband for.

En av de där köpmännen, som går omkring med stora säckar på ryggen, hade letat sig fram ända till Askedalarna, och när han hade fått se Klara Gulla i hennes friska ungdomsprakt, hade han tagit fram ett tyg ur påsen, som han ville förmå föräldrarna att köpa åt henne. One of those merchants, who goes about with big sacks on his back, had searched all the way to Askedalarna, and when he had seen Klara Gulla in her healthy youth, he had taken out a piece of cloth from the bag, which he wanted to persuade the parents to buy for her. Det var rött, och det gick i skiftningar, och det var nästan som siden. Es war rot, es bewegte sich und war fast wie Seide. It was red, and it moved in shifts, and it was almost like silk.

Tyget var likaså dyrt, som det var vackert, och det fanns ingen möjlighet för Jan och Kattrina att köpa tösen en sådan klänning, fast nog kan man förstå, att åtminstone Jan inte skulle ha begärt bättre. The fabric was as expensive as it was beautiful, and there was no way for Jan and Kattrina to buy the girl such a dress, although one can understand that at least Jan would not have asked for better.

Men tänk, att när handelsmannen hade trugat och bett dem förgäves en lång stund, så blev han rent ifrån sig över att han inte fick sin vilja fram! Aber stellt euch vor, als der Kaufmann lange Zeit vergeblich gebettelt hatte, war er wütend, dass er seinen Willen nicht bekam! But think, that when the merchant had begged and begged them in vain for a long time, he was completely beside himself that he did not get his way! Han hade satt sig i sinnet, sa han, att deras dotter skulle ha tyget. He had made up his mind, he said, that their daughter would have the cloth. Han hade inte sett någon i hela trakten, som det skulle bli så vackert på som på henne. He had not seen anyone in the whole area who would be as beautiful on her as on her.

Och därpå tog han och mätte av så mycket tyg, som behövdes till en klänning, och gav det till Klara Gulla. Han brydde sig inte om någon betalning. He did not care about any payment. Han begärde bara, att han skulle få se henne klädd i den röda klänningen, nästa gång han kom till Skrolycka.

Sedan hade klänningen blivit sydd av den bästa sömmerskan, som fanns i socknen, hon, som annars brukade sy åt mamsellerna på Lövdala. Then the dress had been sewn by the best seamstress in the parish, she, who otherwise used to sew for the ladies at Lövdala. Och när Klara Gulla fick den på sig, blev de så vackra ihop, hon och den, att man kunde tro, att de hade vuxit fram ur en av de sköna nyponbuskarna uppe i skogsbacken. Und als Klara Gulla es anlegte, waren sie so schön zusammen, sie und es, dass man hätte meinen können, sie seien aus einem der schönen Hagebuttensträucher oben auf dem Waldhügel gewachsen. And when Klara Gulla put it on, they became so beautiful together, she and it, that you could believe they had grown out of one of the beautiful rosehip bushes up on the forest hill.

Den söndagen, då Klara Gulla skulle visa sig med den nya klänningen vid kyrkan, hade varken Jan eller Kattrina kunnat stanna hemma, så nyfikna var de att få höra vad folk skulle komma att säga. On that Sunday, when Klara Gulla was to show up with the new dress at church, neither Jan nor Kattrina had been able to stay at home, they were so curious to hear what people would say.

Och det gick så, att alla människor la märke till den röda klänningen, och när de hade sett på den en gång, så vände de sig om och såg på den en gång till. And it came to pass that all the people noticed the red dress, and when they had looked at it once, they turned and looked at it once more. Men andra gången såg de inte bara på klänningen, utan också på den unga flickan, som bar den. But the second time they looked not only at the dress, but also at the young girl who wore it.

Somliga hade hört talas om klänningen redan förut, och andra ville veta hur det kom sig, att en stackars backstutös stod så grann på talbacken utanför kyrkan. Some had already heard about the dress before, and others wanted to know how it was that a poor backstutös stood so close to the hill outside the church. Jan och Kattrina fick berätta historien med köpmannen om och om igen. Jan and Kattrina had to tell the story with the merchant over and over again. Och när då folk fick veta hur det hängde ihop, så kunde de inte förarga sig längre. And when people found out how it was connected, they couldn't be angry anymore. De blev glada allesammans, att lyckan hade hittat på att göra en titt in i det fattiga hemmet borta i Askedalarna. They were all happy that luck had managed to take a look into the poor home away in the Askedalarna.

Det var hemmansägaresöner, som sa rent ut, att om denna flickan hade varit av sådan ätt, att det hade gått an för dem att gifta sig med henne, så skulle hon ha varit förlovad, innan hon kom från kyrkan. Es gab die Söhne der Grundbesitzer, die ganz offen sagten, wenn dieses Mädchen von solcher Abstammung gewesen wäre, dass sie sie hätten heiraten können, wäre sie schon verlobt gewesen, bevor sie aus der Kirche kam. It was the sons of homesteaders who said plainly that if this girl had been of such a family that it had been possible for them to marry her, she would have been betrothed before she came from the church.

Och det var hemmansägaredöttrar till och med av dem, som var ”e'arva”, som sa för sig själva, att de inte skulle ha tvekat att ge ett helt trädeslag i mellangift, om de hade kunnat byta sig till ett ansikte, som var så skinande rosigt och så strålande av ungdom och hälsa. Und es gab sogar Töchter von Gutsherren, die "e'arva" waren, die zu sich selbst sagten, dass sie nicht gezögert hätten, einen ganzen Baum zu heiraten, wenn sie sich gegen ein so rosiges, vor Jugend und Gesundheit strahlendes Gesicht hätten eintauschen können. And there were homesteaders' daughters, even of those who were "e'arva," who said to themselves that they would not have hesitated to give a whole tree-line in dowry, if they had been able to change to a face that was so shining rosy and so radiant with youth and health.

Men nu föll det sig så, att den söndagen var det prosten i Bro, som skulle predika i Svartsjö, och inte den vanliga prästen. But now it happened that on that Sunday it was the priest in Bro who was to preach in Svartsjö, and not the usual priest. Och prosten var en sträng och gammaldags man, som blev förargad över allt slags överflöd både i klädedräkt och annat. And the dean was a stern and old-fashioned man, who was angered by all kinds of excess both in dress and otherwise.

När han fick se den unga flickan i den röda klänningen, blev han visst rädd för att detta kunde vara siden, och han lät klockarn gå efter både flickan och föräldrarna, så att han skulle få tala med dem. Als er das junge Mädchen in dem roten Kleid sah, schien er zu befürchten, dass es sich um Seide handeln könnte, und er schickte den Wächter hinter dem Mädchen und ihren Eltern her, damit er mit ihnen sprechen konnte. When he saw the young girl in the red dress, he must have been afraid that this might be silk, and he sent the bellman to go after both the girl and the parents, so that he might speak to them. Han såg nog, han med, att klänningen och flickan passade bra ihop, men han tyckte lika illa om saken fördenskull. Wahrscheinlich sah er auch, dass das Kleid und das Mädchen gut zusammenpassten, aber er mochte die Sache trotzdem nicht. He probably saw, he too, that the dress and the girl went well together, but he didn't like the matter just as much because of that.

– Hör du, min flicka, jag ska säja dej en sak, sa han till Klara Gulla och la handen på hennes axel. - Listen, my girl, I'm going to tell you something, he said to Klara Gulla and put his hand on her shoulder. Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill. Men det gör jag inte, för jag vill inte synas förmer, än jag är. Aber ich tue es nicht, weil ich nicht besser aussehen will, als ich bin. But I don't, because I don't want to be seen as more than I am. Och på samma sätt ska inte du klä dej så grann som en herrgårdsmamsell, när du bara är dotter till en fattig backstusittare.

Detta var stränga ord, och Klara Gulla blev så bestört, att hon ingenting kunde svara. Men Kattrina skyndade sig att tala om, att flickan hade fått tyget i present. But Kattrina hastened to say that the girl had received the fabric as a present.

– Ja, det kan ju väl hända, sa prosten. - Nun, das kann passieren, sagte der Priester. - Yes, it can happen, said the provost. Men förstår ni då inte, ni föräldrar, att om ni låter er dotter styra ut sej på det där sättet en gång eller par, så får ni henne sedan inte att sätta på sej sådana tarvliga kläder, som ni kan skaffa henne? Aber wisst ihr denn nicht, ihr Eltern, dass, wenn ihr eure Tochter ein- oder zweimal so handeln lasst, ihr sie nicht dazu bringen werdet, so schäbige Kleidung zu tragen, wie ihr sie bekommen könnt? But don't you understand, you parents, that if you let your daughter behave in that way once or twice, then you won't get her to put on such tacky clothes as you can get her?

Han vände sig bort ifrån dem, för nu hade han sagt sin mening med tydliga ord. Men Jan var färdig med ett svar, innan han kom ur hörhåll. Aber Jan beendete eine Antwort, bevor er außer Hörweite war. But Jan was ready with an answer before he was out of earshot.

– Om den här lilla flicka skulle vara klädd på ett passande sätt, sa han, då skulle ho vara fin som sola, för e sol å e glädje har ho vart för oss, alltsen ho föddes. - Wenn dieses kleine Mädchen angemessen gekleidet wäre, sagte er, wäre sie so schön wie die Sonne, denn sie ist eine Sonne und eine Freude für uns, seit sie geboren wurde. - If this little girl would be dressed appropriately, he said, then she would be as beautiful as the sun, because she has been a sun and a joy to us since she was born.

Prosten kom tillbaka och betraktade dem tankfullt alla tre. The provost came back and regarded the three of them thoughtfully. Både Jan och Kattrina såg gamla och slitna ut, men ögonen lyste i de fårade ansiktena, när de vände, dem mot den strålande ungdomen, som de hade emellan sig. Sowohl Jan als auch Kattrina sahen alt und abgekämpft aus, aber die Augen leuchteten in ihren verlegenen Gesichtern, als sie sie dem strahlenden Jungen zwischen ihnen zuwandten. Both Jan and Kattrina looked old and worn, but the eyes shone in the furrowed faces as they turned, them towards the radiant youth they had between them.

Då sade säkert prosten till sig själv, att det var synd att störa det gamla folket i deras belåtenhet. Wahrscheinlich sagte sich der Priester, dass es eine Sünde sei, die alten Menschen in ihrer Ruhe zu stören. Then the dean must have said to himself that it was a sin to disturb the old people in their contentment.

– Om det är så, att du har varit till ljus å glädje för dina fattiga föräldrar, så kan du bära din dräkt med heder, sa han med mild röst. - If it is so, that you have been a light and joy to your poor parents, then you can wear your robe with honor, he said in a gentle voice. För ett barn, som kan skaffa lycka till far å mor, det är det bästa, som vi ser för våra ögon. Denn ein Kind, das Vater und Mutter glücklich machen kann, ist das Beste, was wir vor Augen haben. For a child who can bring happiness to father and mother, that is the best, as we see before our eyes.