Kapitel 14 Kapitel 14 Chapter 14

Lars Gunnarsson Lars Gunnarsson

Erik i Falla och Jan i Skrolycka var en kall vinterdag uppe i storskogen och högg timmer. Erik in Falla und Jan in Skrolycka waren an einem kalten Wintertag im großen Wald und schlugen Holz.

De hade sågat igenom en grov stam. Sie hatten einen großen Baumstamm durchgesägt. They had sawed through a rough trunk. Trädet skulle till att falla, och de drog sig åt sidan för att inte komma under grenarna, när det störtade till marken. Der Baum drohte umzufallen, und sie traten zur Seite, um nicht unter die Äste zu geraten, wenn er auf den Boden krachte. The tree was about to fall, and they moved aside to avoid getting under the branches, when it came crashing to the ground.

– Akta er, husbond'! - Pass auf, Ehemann! - Be careful, husband! sa Jan. Jag tror, att ho kommer åt ert håll. Ich glaube, sie kommt in deine Richtung. I think she's coming your way.

Det hade varit god tid för Erik att springa undan, medan granen stod och vägde och lutade. Erik hatte genug Zeit gehabt, um wegzulaufen, während der Baum wog und sich neigte. It would have been a good time for Erik to run away, while the tree stood weighing and leaning. Men han hade fällt så många träd i sitt liv, att han tyckte, att han borde förstå sig på saken bättre än Jan, och han blev stående på samma fläck. Aber er hatte in seinem Leben schon so viele Bäume gefällt, dass er dachte, er müsste die Sache besser verstehen als Jan, und er blieb an derselben Stelle. I nästa ögonblick låg han kullslagen på marken med granen över sig. Im nächsten Moment lag er mit dem Gesicht nach unten auf dem Boden, während der Baum über ihm stand. The next moment he was lying on the ground with the tree on top of him.

Han gav inte ett ljud ifrån sig, när han föll, och grangrenarna låg så täta över honom, att han var alldeles skyld av dem. Er gab keinen Laut von sich, als er stürzte, und die Fichtenzweige lagen so dicht über ihm, dass er ihnen ganz ausgeliefert war. He didn't make a sound when he fell, and the fir branches lay so close over him that he was entirely to blame for them. Jan stod och såg sig omkring och visste inte vart husbonden hade tagit vägen. Jan sah sich um, ohne zu wissen, wohin der Meister gegangen war. Jan stood and looked around and did not know where the master had gone.

Då hörde han den gamla rösten, som han hade lytt i alla sina dar, men så svag, att han knappt kunde bli klok på vad den sa. Dann hörte er die alte Stimme, die er sein ganzes Leben lang gehört hatte, aber so leise, dass er sie kaum wahrnehmen konnte. Then he heard the old voice that he had listened to all his days, but so faint that he could hardly make out what it said.

– Gå efter häst å folk, Jan, så jag kan bli hemkörd! - Folge dem Pferd und den Menschen, Jan, damit ich nach Hause gefahren werden kann! - Go after horses and people, Jan, so I can be driven home!

– Ska jag inte hjälpa fram er först? - Warum helfe ich Ihnen nicht zuerst? frågade Jan. Har ni det inte svårt där ni ligger? Haben Sie es nicht schwer, wo Sie sind? Don't you have a hard time where you are?

– Gör, som jag säjer, Jan! - Tu, was ich sage, Jan! - Do as I say, Jan! sa Erik i Falla. Och Jan visste ju, att husbonden var sådan, att han först och främst ville bli åtlydd, så han gjorde ingen mera invändning. Und Jan wusste, dass der Meister so war, dass er in erster Linie gehorchen wollte, also erhob er keinen weiteren Einspruch.

Jan sprang alltså hem till Falla så fort, som det var honom möjligt. Also rannte Jan so schnell er konnte nach Hause zu Falla. Jan therefore ran home to Falla as fast as he could. Men det låg just inte nästgårds, utan han behövde en rundlig tid för att komma dit. Aber es war nicht nur die Straße hinunter, und er brauchte eine ganze Weile, um dorthin zu gelangen. But it wasn't right next door, but he needed a good amount of time to get there.

Den första han träffade av gårdsfolket var Lars Gunnarsson, som var gift med Erik i Fallas äldsta dotter och var utsedd till att överta gården, då den gamla husbonden fölle ifrån. Die erste Person, die er auf dem Hof kennenlernte, war Lars Gunnarsson, der mit der ältesten Tochter von Erik i Falla verheiratet war und den Hof übernehmen sollte, als der alte Herr ging. The first person he met from the farm people was Lars Gunnarsson, who was married to Erik i Falla's eldest daughter and was appointed to take over the farm when the old master died.

Så snart Lars Gunnarsson hade fått besked, gav han Jan befallning att gå in i huset till matmodern och tala om för henne hur det stod till. Sobald Lars Gunnarsson die Nachricht erhalten hatte, befahl er Jan, ins Haus zur Oberin zu gehen und ihr zu erzählen, was geschehen war. As soon as Lars Gunnarsson had received the news, he ordered Jan to go into the house of the matron and tell her how things were. Sedan skulle Jan gå och båda drängpojken. Dann würden Jan und die beiden Bauernjungen gehen. Then Jan would go and kiss the peasant boy. Lars själv skulle springa till stallet och sela på en av hästarna. Lars selbst lief zum Stall und schirrte eines der Pferde an. Lars himself would run to the stables and harness one of the horses.

– Det är väl inte så noga mä å tala om olycka för kvinnfolkena nu genast, sa Jan. - Es ist nicht so wichtig, jetzt über das Unglück der Frauen zu sprechen, sagte Jan. - It's probably not too careful to talk about misfortune for the womenfolk right now, said Jan. Det blir så lätt dröjsmål, när di börjar på te å gråta å ängslas. Es lässt sich so leicht aufschieben, wenn man beim Tee anfängt zu weinen und sich Sorgen zu machen. It's so easy to delay when you start drinking tea and crying and worrying. Han lät så svag i rösten, han Erik, där han låg, så det är bäst, att vi skyndar oss. Seine Stimme klang so schwach, Erik, wo er lag, also beeilen wir uns lieber. He sounded so weak in his voice, Erik, where he lay, so it's best that we hurry.

Men Lars Gunnarsson hade varit noga med att sätta sig i respekt, alltsedan han kom till gården. Aber Lars Gunnarsson hatte sich, seit er auf den Hof kam, Respekt verschafft. But Lars Gunnarsson had been careful to respect himself ever since he came to the farm. Han tog likaså litet tillbaka en befallning, han, som svärfadern. Wie sein Schwiegervater nahm auch er einen Befehl zurück. He also took back a command a little, he, like the father-in-law.

– Gå du genast in te mor! - Du gehst direkt zu deiner Mutter! - Go in immediately, mother! sa han. Begriper du inte, att di behöver göra i ordning sängen, så att vi har någe te å lägga ner'en i, när vi kommer tebaka mä'n? Ist dir nicht klar, dass du das Bett vorbereiten musst, damit wir etwas zum Hinlegen haben, wenn wir nach Hause kommen? Don't you understand that you need to make the bed so that we have some tea to put it in when we come to make tea men?

Jan fick då lov att gå in till mor i Falla, och hur mycket han än skyndade sig, så tog det sin tid att berätta för henne vad som hade skett och hur det hade gått till. Jan musste dann zu seiner Mutter nach Falla fahren, und so sehr er sich auch beeilte, es dauerte seine Zeit, ihr zu erzählen, was passiert war und wie es passiert war. Jan was then allowed to go in to mother in Falla, and no matter how much he hurried, it took his time to tell her what had happened and how it had happened.

När Jan kom ut på gården igen, hörde han hur Lars dundrade och svor i stallet. Als Jan zum Hof zurückkehrte, hörte er Lars in den Ställen donnern und fluchen. Lars hade en dålig hand med djur. Lars had a bad hand with animals. Hästarna slog, bara han kom i närheten av dem. The horses struck as he came near them. Nu hade han inte varit i stånd att få någon av dem ut ur spiltan på hela den tiden, som Jan hade talat med mor i Falla. Während der ganzen Zeit, in der Jan mit seiner Mutter in Falla gesprochen hatte, war er nicht in der Lage gewesen, auch nur einen von ihnen aus dem Pferch zu holen. Now he hadn't been able to get any of them out of the hole in all the time that Jan had been talking to mother in Falla.

Det skulle inte bli vältaget, om Jan försökte hjälpa honom, det visste han, så att han gav sig i stället av i det andra ärendet och hämtade drängpojken. Er wusste, dass es nicht akzeptiert werden würde, wenn Jan versuchte, ihm zu helfen, also ging er stattdessen den anderen Geschäften nach und holte den Bauernjungen ab. It wouldn't go well if Jan tried to help him, he knew that, so he went off on the other errand instead and fetched the farm boy. Det var rätt besynnerligt, att Lars inte hellre hade bett honom säga till Börje, som stod och tröskade på logen alldeles i närheten, utan skickade honom efter pojken, som gick och gallrade ungträd borta i björkhagen ett gott stycke från gården. Es war etwas seltsam, dass Lars ihn nicht gebeten hatte, Börje, der in der Scheune in der Nähe dreschte, zu informieren, sondern ihn hinter dem Jungen hergeschickt hatte, der in dem Birkenwäldchen, das ein gutes Stück vom Hof entfernt war, junge Bäume ausschnitt. It was rather strange that Lars had not rather asked him to tell Börje, who was threshing on the lodge very close by, but sent him after the boy, who was thinning saplings away in the birch grove a good distance from the farm.

Den svaga rösten under grangrenarna ljöd i öronen på Jan, medan han gick dessa onödiga ärenden. The faint voice under the spruce branches rang in Jan's ears as he ran these unnecessary errands. Den var inte så befallande mer nu, utan den tiggde och bad, att han skulle hasta. Sie war jetzt nicht mehr so befehlend, sondern flehte ihn an, sich zu beeilen. It wasn't so commanding anymore, but it begged and begged him to hurry.

– Jag kommer, jag kommer, viskade Jan tillbaka, men han hade densamma känslan över sig, som då man ligger i en mardröm och gör allt, vad man kan, för att skynda sig, men inte kommer ur fläck. - I'm coming, I'm coming, Jan whispered back, but he had the same feeling over him, as when you lie in a nightmare and do everything you can to hurry, but can't get out of the spot.

Nu hade Lars fått hästen försatt, men så kom kvinnfolken och sa åt honom att ta med sig halm och täcken, och det var ju rätt och bra, men det blev förstås nytt dröjsmål, innan detta var ordnat. Nun hatte Lars das Pferd weggestellt, aber dann kamen die Frauen und sagten ihm, er solle Stroh und Decken mitbringen, und das war in Ordnung, aber natürlich gab es eine weitere Verzögerung, bevor das organisiert wurde. Now Lars had the horse saddled, but then the women came and told him to bring straw and blankets, and that was all right and well, but of course there was another delay before this was arranged.

Äntligen körde de från gården, Lars och Jan och drängpojken, men de kom inte längre än till skogsbrynet, förrän Lars stannade hästen. Endlich fuhren sie vom Hof weg, Lars und Jan und der Bauernjunge, aber sie kamen nicht weiter als bis zum Waldrand, bevor Lars das Pferd anhielt. Finally they drove from the farm, Lars and Jan and the peasant boy, but they didn't get further than the edge of the forest, before Lars stopped the horse.

– En blir som vilsen, när en får så'na här nyheter, sa han. - You feel lost when you get news like this, he said. Inte förrän nu kommer jag å tänka på att vi har Börje stående på logen. Not until now will I think of the fact that we have Börje standing in the lodge.

– Ja, sa Jan, det hade vart gott å ha honom mä. - Yes, said Jan, it would have been good to have him there. Han är dubbelt så stark som nån åv oss andra. He is twice as strong as any of us.

Då fick drängpojken befallning av Lars att springa ner till gården och hämta Börje, och det blev ny väntan. Then the peasant boy was ordered by Lars to run down to the farm and get Börje, and there was another wait.

Medan Jan satt på släden och ingenting kunde göra, tyckte han, att inom honom öppnade det sig ett stort, tomt, isande kallt svalg, som var mörkt och hemskt att se ner i. Men på samma gång var det inte något svalg, utan bara den vissheten, som han hade, att de skulle komma för sent. Während Jan auf dem Schlitten saß und nichts tun konnte, dachte er, dass sich in seinem Innern ein großer, leerer, eiskalter Schlund auftat, in den zu blicken dunkel und grauenhaft war. Aber gleichzeitig war es kein Schlund, sondern nur die Gewissheit, dass sie zu spät kommen würden. While Jan sat on the sled and could do nothing, he thought that inside him a great, empty, icy cold throat opened, which was dark and horrible to look down into. But at the same time it was not a throat, but only the certainty he had that they would be too late.

Börje och pojken kom till sist springande med andan i halsen, och nu fick de då köra in i skogen. Börje and the boy finally came running with their breath in their throats, and now they had to drive into the forest.

Men det gick inte fort för dem. But things did not go quickly for them. Lars hade tagit den gamla stelbenta Bruningen och satt för släden. Lars had taken the old stiff-legged Bruningen and sat at the sled. Det måtte visst vara sant, som han sa, att han var vilsen i huvudet. Es muss wahr sein, wie er sagte, dass er nicht mehr bei Verstand war. It must be true, as he said, that he was lost in the head.

Det visade sig snart på nytt, att han inte var redig. Bald wurde wieder einmal klar, dass er nicht zurechnungsfähig war. It soon became clear again that he was not ready. Rätt som det var, ville han ta av på galen väg. Als Nächstes wollte er sich auf eine wilde Verfolgungsjagd begeben. Right as it was, he wanted to take off like crazy.

– Nej, om ni far åt det hållet, kommer vi opp på Storsnipa, sa Jan, å vi ska te skogen ovanför Lobyn. - No, if you go in that direction, we will come up on Storsnipa, said Jan, and we will see the forest above Lobyn.

– Ja, det vet jag, sa Lars, men det finns en avväg längre opp, som är bättre å köra. - Yes, I know that, said Lars, but there is a detour further up, which is better to drive.

– Vad skulle det vara för en avväg? - What kind of deviation would that be? frågade Jan. Den har jag aldrig sett. I have never seen it.

– Vänta bara, så ska du få se'n!

Han ville prompt fortsätta uppåt berget. Prompt wollte er weiter den Berg hinauf. Men Jan fick medhåll av Börje, och då måste Lars ge med sig. But Jan got Börje's consent, and then Lars had to give in. Det hade i alla fall dragit ut en stund, medan de tvistade med honom, och Jan kände hur den svarta tomheten spred sig genom hela kroppen. At least it had dragged on for a while, while they argued with him, and Jan felt the black emptiness spread throughout his body. Han tyckte, att armar och händer blev så ihåliga och valna, att han inte kunde röra dem. Er stellte fest, dass seine Arme und Hände so hohl und schwielig wurden, dass er sie nicht mehr bewegen konnte. He thought that his arms and hands became so hollow and swollen that he could not move them. ”Detsamma gör det”, tänkte han. "So does it," he thought. ”Vi kommer för sent. “We're going to be late. Erik i Falla behöver ingen hjälp åv oss, när vi kommer fram.” Erik in Falla doesn't need any help from us when we arrive."

Den gamla hästen stretade framåt skogsvägen så gott den kunde, men den hade inte krafter nog för en sådan färd. Das alte Pferd stapfte den Waldweg entlang, so gut es konnte, aber es hatte nicht mehr die Kraft für eine solche Reise. The old horse strode forward along the forest road as best it could, but it did not have enough strength for such a journey. Den var illa skodd och snavade gång på gång, och när det bar uppför, måste karlarna stiga av och gå. Es war schlecht beschlagen und wurde immer wieder langsamer, und wenn es bergauf ging, mussten die Männer aussteigen und laufen. Då de skulle ge sig in på obanad mark i storskogen, var Bruningen nästan mer till hinder än till gagn. Als sie sich im großen Wald auf unbekanntes Terrain wagen mussten, war Bruningen fast mehr ein Hindernis als eine Hilfe. When they were about to enter unpaved land in the great forest, Bruningen was almost more of an obstacle than a benefit.

De kom ändå fram till sist, och då fann de Erik i Falla så tämligen välbehållen. Schließlich kamen sie aber doch an und fanden Erik in Falla wohlbehalten vor. They still got there in the end, and then they found Erik in Falla quite well preserved. Han var varken krossad eller bruten. He was neither crushed nor broken. Ena låret hade blivit uppfläkt av en kvist, och där hade han ett svårt sår. One thigh had been inflamed by a twig, and there he had a severe wound. Men det var ingenting, som han inte kunde repa sig efter. But there was nothing he could not scratch himself for.

Nästa morgon, då Jan kom till arbetet, fick han höra, att Erik låg sjuk i stark feber och svåra plågor. The next morning, when Jan came to work, he was told that Erik was ill with a strong fever and severe pain.

Han hade förkylt sig, medan han hade legat på marken under den långa väntetiden. He had caught a cold while lying on the ground during the long wait. Det blev lunginflammation, och fjorton dagar efter olyckshändelsen var han död. There was pneumonia, and fourteen days after the accident he was dead.