×

Nós usamos os cookies para ajudar a melhorar o LingQ. Ao visitar o site, você concorda com a nossa política de cookies.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 12

Kapitel 12

Agrippa

Den lilla flickan hon var för märkvärdig. Hon var inte mer än tio år, när hon kunde reda sig med självaste Agrippa Prästberg.

Om man bara tänker på hur han såg ut, med de gula, rödkantade ögonen under de buskiga ögonbrynen, med den förskräckliga näsan, som slog bukt på bukt, med det stora, toviga skägget, som stod ut omkring munnen som resta borst, med de djupa rynkorna i pannan, med den långa, skrangliga kroppen och med den trasiga soldatmössan på huvudet, så får man medge, att vem som helst kunde bli rädd för att komma i delo med honom. – – –

Det var en dag, som den lilla flickan satt alldeles ensam på den flata stenhällen utanför stugdörren och åt sin aftonvardssmörgås.

Då fick hon se, att det kom en lång karl gående på vägen, och det dröjde inte länge, förrän hon kände igen, att det var Agrippa Prästberg.

Men hon tappade inte besinningen fördenskull. Utan för det första bröt hon ihop smörgåsen och la skivorna på varandra, så att de inte skulle smeta av sig, och så stoppade hon in dem under förklädet.

Och sedan varken sprang hon sin väg eller försökte bomma igen stugan, för det visste hon inte skulle ha tjänat något till med en sådan karl, utan hon blev sittande. Det enda hon gjorde, det var, att hon tog strumpstickningen, som Kattrina hade lämnat efter sig på stenhällen, då hon gick bort till Jan med hans aftonvard för en liten stund sedan, och började på att sticka, så att det skramlade i spetorna.

Hon satt, som om hon skulle vara riktigt lugn och belåten, hon, men hon tittade allt i smyg bort till grinden. Jo då, det slog inte fel, att han ämnade sig in till dem. Han höll just på att lyfta av kroken.

Hon flyttade sig litet högre upp på stenen och bredde ut kjolarna, för nu kände hon på sig, att det var hon, som fick lov att ta vård om hemmet.

Klara Gulla hade förstås så pass reda på Agrippa Prästberg, att hon visste, att han inte var sådan, att han stal, och inte heller var han sådan, att han slogs, om man bara inte kallade honom för ”Greppa” eller bjöd honom på smörgås. Inte heller stannade han länge på vart ställe, om det inte var så olyckligt, att man hade en dalkarlsklocka i huset.

Han gick runt i bygden för att laga klockor, och kom han in i en stuga, där han såg ett av de gamla, höga klockfodralen, så gav han sig inte, förrän han fick lyfta ner urverket och se efter om det var fel på det. Och fel var det alltid. Han blev rent tvungen att plocka sönder hela klockan. Sedan kunde det dra om flera dagar, innan han fick den hopsatt igen, och under tiden var man tvungen att hysa och föda honom.

Det värsta med detta var, att om Prästberg väl hade fått hand om en klocka, så ville den sedan aldrig gå så bra som förut. Och minst en gång om året måste man låta Prästberg ta vård om den, annars slutade den upp att gå. Gubben försökte nog att göra sitt arbete samvetsgrant och ärligt, men det stod inte att hjälpa: klockorna blev förstörda.

Därför var det det bästa, om han aldrig kom i håll med ens klocka. Det visste Klara Gulla väl, men hon såg sig inte någon utväg att rädda dalkarlsuret, som stod och tickade inne i stugan. Prästberg hade reda på att det fanns där, och han hade länge lurat på det, men de andra gångerna, då han hade visat sig där, hade Kattrina varit hemma och hindrat honom.

När gubben kom till stugan, stannade han mittframför den lilla flickan, stötte käppen hårt i marken och rabblade:

– Här kommer Johan Utter Agrippa Prästberg, kunglig majestäts å kronans trumslagare. Har stått för kulor å krut å är varken rädd för änglar eller djävlar. Är det nån hemma?

Klara Gulla behövde ingenting svara. Han tågade förbi henne rätt in i stugan och styrde genast sina steg mot den stora dalkarlsklockan.

Flickan sprang in efter honom och försökte tala om för honom hur bra den gick. Den varken drog sig efter eller före. Den behövde rakt inte lagas.

– Hur ska e klocka kunna gå rätt, som inte Johan Utter Agrippa Prästberg har skött om? sa gubben.

Han var så lång, att han kunde öppna klockfodralet utan att stiga upp på en stol. I nästa ögonblick hade han lossat urtavlan och verket och satt dem på bordet. Klara Gulla knöt ihop näven under förklädet och fick tårarna i ögonen, men inte hade hon makt att hindra honom.

Prästberg hade bråttom att ta reda på vad det var för fel med klockan, innan Jan eller Kattrina skulle komma hem och säga, att den ingen lagning behövde. Han hade med sig ett litet knyte med verktyg och smörjburkar. Han rev upp detta i all hast, och därvid skyndade han sig så, att en del av innehållet föll till golvet.

Klara Gulla blev tillsagd att plocka upp allt, som hade fallit. Och vem helst, som har sett Agrippa Prästberg, förstår nog, att hon inte tordes göra annat än lyda. Hon la sig ner på golvet och räckte honom en liten såg och en mejsel.

– Är det någe mer? röt gubben. Du ska vara glad, att du får passa opp kunglig majestäts å kronans trumslagare, din förbaskade torparunge.

– Nej, inte som jag ser, sa tösen och var så betryckt och olycklig som aldrig förr. Hon skulle ju vakta stugan, hon, åt far och mor, och så gick det på detta vis.

– Nå, än glasögona då? frågade Prästberg. Di måtte ha fallit, di mä.

– Nääj, sa flickan, här finns inga glasögon.

Med detsamma gick det upp en liten förhoppning inom henne. Tänk, om han inte kunde göra något vid klockan utan glasögon! Tänk, om de var bortkomna för honom!

Just då fick hon syn på glasögonsfodralet. Det hade kommit att ligga bakom bordsbenet.

Gubben skramlade och letade bland alla gamla kugghjul och fjädrar, som han hade i knytet. Kanske att det skulle gå så lyckligt, att han inte fann reda på glasögonen?

– Det blir väl inte annat, än att jag får lägga mej själv på golvet å leta, sa han. Opp mä dej, torparunge!

Den lilla flickans hand for ut snabb som en blixt, fick fatt i glasögonsfodralet och stoppade in det under förklädet.

– Kom opp mä dej! brummade gubben. Jag tror dej inte mer än jämnt. Vad är det, som du håller under förklät? Fram mä't, säjer jag dej!

Hon sträckte genast fram ena handen. Den andra hade hon hela tiden hållit under förklädet. Nu måste hon visa den också, och så fick han se smörgåsen.

– Usch! Jag tror, att det är smörgås, sa Agrippa Prästberg och for tillbaka, som om tösen hade gått och burit på en huggorm.

– Jag satt å åt på'na, när ni kom, å jag stack'na undan, för jag vet ju, att ni inte tycker om smör.

Gubben la sig själv på golvet, men det var fåfängt. Han fann ingenting.

– Ni har väl glömt dom kvar, där ni var sist, sa Klara Gulla. Detsamma hade han själv tänkt på, fast han inte ville tro, att det var så.

Men i alla fall kunde han inte komma någon väg med klockan, då glasögonen var borta. Det var inte annat att göra än att binda ihop knytet och sätta in urverket i fodralet igen.

Medan han då vände ryggen till, smög den lilla flickan glasögonen tillbaka in i knytet.

Och där fann han dem, då han hade gått till Lövdala herrgård, där han sist hade arbetat, för att fråga efter dem. Han hade löst upp knytet för att visa, att de inte fanns där, och då var glasögonfodralet det första han såg.

Nästa gång han fick se Jan och Kattrina på talbacken vid kyrkan, gick han fram till dem.

– Den dära jänta era, sa han, den dära lilla behändiga jänta era, den kommer ni allt te å få glädje åv.


Kapitel 12 Kapitel 12 Chapter 12

Agrippa

Den lilla flickan hon var för märkvärdig. Das kleine Mädchen war zu bemerkenswert. Hon var inte mer än tio år, när hon kunde reda sig med självaste Agrippa Prästberg. Sie war gerade einmal zehn Jahre alt, als sie sich mit Agrippa Prästberg selbst niederlassen konnte. She was no more than ten years old when she was able to get along with Agrippa Prästberg himself.

Om man bara tänker på hur han såg ut, med de gula, rödkantade ögonen under de buskiga ögonbrynen, med den förskräckliga näsan, som slog bukt på bukt, med det stora, toviga skägget, som stod ut omkring munnen som resta borst, med de djupa rynkorna i pannan, med den långa, skrangliga kroppen och med den trasiga soldatmössan på huvudet, så får man medge, att vem som helst kunde bli rädd för att komma i delo med honom. Wenn man sich vorstellt, wie er aussah, mit den gelben, rotgeränderten Augen unter den buschigen Augenbrauen, mit der schrecklichen Nase, die eine Kurve nach der anderen hochzog, mit dem dicken, struppigen Bart, der wie Borsten um den Mund herumstand, mit den tiefen Falten auf der Stirn, mit dem langen, klapprigen Körper und mit der zerfledderten Soldatenmütze auf dem Kopf, muss man zugeben, dass jeder Angst hätte, sich mit ihm anzulegen. If you only think of how he looked, with the yellow, red-rimmed eyes under the bushy eyebrows, with the hideous nose that turned up, with the big, matted beard that stood out around the mouth like raised bristles, with the deep wrinkles on his forehead, with his long, lanky body and with the tattered soldier's cap on his head, one must admit that anyone would be afraid to come into contact with him. – – –

Det var en dag, som den lilla flickan satt alldeles ensam på den flata stenhällen utanför stugdörren och åt sin aftonvardssmörgås. Eines Tages saß das kleine Mädchen ganz allein auf der flachen Steinplatte vor der Hüttentür und aß ihr Abendbrot. It was one day that the little girl sat all alone on the flat stone slab outside the cottage door and ate her evening meal sandwich.

Då fick hon se, att det kom en lång karl gående på vägen, och det dröjde inte länge, förrän hon kände igen, att det var Agrippa Prästberg. Dann sah sie einen großen Mann die Straße entlanggehen, und es dauerte nicht lange, bis sie erkannte, dass es Agrippa Prästberg war.

Men hon tappade inte besinningen fördenskull. Aber sie hat nicht die Beherrschung verloren. But she didn't lose her temper because of it. Utan för det första bröt hon ihop smörgåsen och la skivorna på varandra, så att de inte skulle smeta av sig, och så stoppade hon in dem under förklädet. Zuerst brach sie das Sandwich auf und legte die Scheiben übereinander, damit sie nicht verschmierten, und verstaute sie dann unter ihrer Schürze. But first she broke up the sandwich and stacked the slices so they wouldn't smear, and then she tucked them under the apron.

Och sedan varken sprang hon sin väg eller försökte bomma igen stugan, för det visste hon inte skulle ha tjänat något till med en sådan karl, utan hon blev sittande. Und dann lief sie weder weg, noch versuchte sie, das Häuschen zu schließen, denn sie wusste, dass es bei einem solchen Mann nichts genützt hätte, sondern sie blieb sitzen. And then she neither ran her way nor tried to barricade the cabin, because she knew that would have served no purpose with such a man, but she remained seated. Det enda hon gjorde, det var, att hon tog strumpstickningen, som Kattrina hade lämnat efter sig på stenhällen, då hon gick bort till Jan med hans aftonvard för en liten stund sedan, och började på att sticka, så att det skramlade i spetorna. Das Einzige, was sie tat, war, das Strumpfstrickzeug zu nehmen, das Kattrina auf dem steinernen Herd zurückgelassen hatte, als sie vor einer Weile mit der Abendgarderobe zu Jan gegangen war, und zu stricken, so dass die Spitzen klapperten. The only thing she did was that she took the stocking knitting that Kattrina had left behind on the stone slab when she went over to Jan with his evening meal a little while ago, and started knitting, so that the knitting needles rattled.

Hon satt, som om hon skulle vara riktigt lugn och belåten, hon, men hon tittade allt i smyg bort till grinden. Sie saß, als ob sie wirklich ruhig und zufrieden wäre, aber sie schaute immer wieder verstohlen zum Tor hinüber. She sat, as if she should be really calm and contented, she, but she looked all furtively over to the gate. Jo då, det slog inte fel, att han ämnade sig in till dem. Es blieb nicht aus, dass er die Absicht hatte, sich ihnen anzuschließen. Well then, it was no mistake that he was going in to them. Han höll just på att lyfta av kroken. Er war gerade dabei, den Haken zu lösen. He was just lifting the hook.

Hon flyttade sig litet högre upp på stenen och bredde ut kjolarna, för nu kände hon på sig, att det var hon, som fick lov att ta vård om hemmet. Sie rückte ein wenig höher auf dem Stein und spreizte ihre Röcke, denn sie spürte, dass sie es war, die sich um das Haus kümmern musste. She moved a little higher up on the stone and spread out her skirts, because now she felt that it was she who was allowed to take care of the home.

Klara Gulla hade förstås så pass reda på Agrippa Prästberg, att hon visste, att han inte var sådan, att han stal, och inte heller var han sådan, att han slogs, om man bara inte kallade honom för ”Greppa” eller bjöd honom på smörgås. Klara Gulla wusste natürlich genug über Agrippa Prästberg, um zu wissen, dass er weder stahl noch kämpfte, es sei denn, man nannte ihn "Greppa" oder bot ihm ein Sandwich an. Of course, Klara Gulla knew enough about Agrippa Prästberg that she knew that he was not the type to steal, nor was he the type to fight, unless people called him "Greppa" or invited him to sandwich. Inte heller stannade han länge på vart ställe, om det inte var så olyckligt, att man hade en dalkarlsklocka i huset. Er blieb auch nicht lange an jedem Ort, es sei denn, es war so unglücklich, dass sie eine Talglocke im Haus hatten. Nor did he stay long in each place, unless it was so unfortunate that there was a dalkarl bell in the house.

Han gick runt i bygden för att laga klockor, och kom han in i en stuga, där han såg ett av de gamla, höga klockfodralen, så gav han sig inte, förrän han fick lyfta ner urverket och se efter om det var fel på det. Er ging im Dorf umher und reparierte Uhren, und als er in ein Haus kam, in dem er eines der alten, hohen Uhrengehäuse sah, hielt er nicht eher an, bis er das Uhrwerk abnehmen und nachsehen musste, ob etwas nicht stimmte. He went around the village fixing clocks, and when he came into a cabin, where he saw one of the old, tall clock cases, he didn't give up until he had to lift the clockwork down and see if there was anything wrong with it . Och fel var det alltid. Und es war immer falsch. Han blev rent tvungen att plocka sönder hela klockan. Er musste sogar die gesamte Uhr zerlegen. He was forced to dismantle the entire watch. Sedan kunde det dra om flera dagar, innan han fick den hopsatt igen, och under tiden var man tvungen att hysa och föda honom. Dann konnte es mehrere Tage dauern, bis er wieder angebunden war, und in der Zwischenzeit musste er untergebracht und gefüttert werden. Then it could take several days before he got it together again, and in the meantime he had to be housed and fed.

Det värsta med detta var, att om Prästberg väl hade fått hand om en klocka, så ville den sedan aldrig gå så bra som förut. Das Schlimmste daran war, dass eine Uhr, die Prästberg einmal in die Hände bekommen hatte, nie wieder so gut lief wie zuvor. The worst thing about this was that if Prästberg had taken care of a watch, it never wanted to run as well as before. Och minst en gång om året måste man låta Prästberg ta vård om den, annars slutade den upp att gå. And at least once a year you have to let Prästberg take care of it, otherwise it stopped working. Gubben försökte nog att göra sitt arbete samvetsgrant och ärligt, men det stod inte att hjälpa: klockorna blev förstörda. Der alte Mann hat wahrscheinlich versucht, seine Arbeit gewissenhaft und ehrlich zu erledigen, aber es war nicht zu ändern: Die Uhren wurden zerstört. The old man probably tried to do his work conscientiously and honestly, but it was no help: the watches were ruined.

Därför var det det bästa, om han aldrig kom i håll med ens klocka. Es war also am besten, wenn er sich nie in die Quere kam. Therefore it was for the best, if he never caught up with one's watch. Det visste Klara Gulla väl, men hon såg sig inte någon utväg att rädda dalkarlsuret, som stod och tickade inne i stugan. Klara Gulla wusste das sehr wohl, aber sie sah keine Möglichkeit, die Taluhr zu retten, die in der Hütte tickte. Klara Gulla knew that well, but she saw no way to save the dalkarl clock, which was ticking inside the cabin. Prästberg hade reda på att det fanns där, och han hade länge lurat på det, men de andra gångerna, då han hade visat sig där, hade Kattrina varit hemma och hindrat honom. Herr Prästberg wusste, dass es dort war, und er hatte sich lange darüber gewundert, aber bei den anderen Gelegenheiten, bei denen er dort erschienen war, war Kattrina zu Hause gewesen und hatte ihn daran gehindert. Prästberg knew that it was there, and he had been lurking about it for a long time, but the other times, when he had shown himself there, Kattrina had been at home and stopped him.

När gubben kom till stugan, stannade han mittframför den lilla flickan, stötte käppen hårt i marken och rabblade: Als der alte Mann zu dem Häuschen kam, blieb er vor dem kleinen Mädchen stehen, schlug seinen Stock hart auf den Boden und rasselte damit:

– Här kommer Johan Utter Agrippa Prästberg, kunglig majestäts å kronans trumslagare. - Hier kommt Johan Utter Agrippa Prästberg, der Trommler der Königlichen Majestät und der Krone. - Here comes Johan Utter Agrippa Prästberg, royal majesty's drummer for the crown. Har stått för kulor å krut å är varken rädd för änglar eller djävlar. Hat für Kugeln und Schießpulver gestanden und hat keine Angst vor Engeln oder Teufeln. Has faced bullets and gunpowder and is neither afraid of angels nor devils. Är det nån hemma? Ist jemand zu Hause? Is anyone home?

Klara Gulla behövde ingenting svara. Klara Gulla brauchte nichts zu antworten. Klara Gulla didn't have to answer anything. Han tågade förbi henne rätt in i stugan och styrde genast sina steg mot den stora dalkarlsklockan. Er marschierte an ihr vorbei direkt in die Hütte und lenkte seine Schritte sofort auf die große Talglocke.

Flickan sprang in efter honom och försökte tala om för honom hur bra den gick. Das Mädchen rannte hinter ihm her und versuchte ihm zu sagen, wie gut es lief. The girl ran in after him and tried to tell him how well it went. Den varken drog sig efter eller före. Sie hat sich weder danach noch davor zurückgezogen. It neither pulled behind nor ahead. Den behövde rakt inte lagas. Es brauchte nur nicht repariert zu werden. It really didn't need to be repaired.

– Hur ska e klocka kunna gå rätt, som inte Johan Utter Agrippa Prästberg har skött om? - Wie kann eine Uhr richtig gehen, auf die Johan Utter Agrippa Prästberg nicht aufgepasst hat? sa gubben. sagte der alte Mann.

Han var så lång, att han kunde öppna klockfodralet utan att stiga upp på en stol. Er war so groß, dass er das Uhrengehäuse öffnen konnte, ohne auf einen Stuhl steigen zu müssen. I nästa ögonblick hade han lossat urtavlan och verket och satt dem på bordet. Im nächsten Moment hatte er das Zifferblatt und das Werk losgebunden und auf den Tisch gelegt. Klara Gulla knöt ihop näven under förklädet och fick tårarna i ögonen, men inte hade hon makt att hindra honom. Klara Gulla ballte die Faust unter ihrer Schürze, und Tränen traten ihr in die Augen, aber sie hatte keine Macht, ihn aufzuhalten. Klara Gulla clenched her fist under her apron and tears came to her eyes, but she had no power to stop him.

Prästberg hade bråttom att ta reda på vad det var för fel med klockan, innan Jan eller Kattrina skulle komma hem och säga, att den ingen lagning behövde. Prästberg hatte es eilig, herauszufinden, was mit der Uhr los war, bevor Jan oder Kattrina nach Hause kamen und sagten, dass sie nicht repariert werden müsse. Prästberg was in a hurry to find out what was wrong with the clock, before Jan or Kattrina would come home and say that it didn't need fixing. Han hade med sig ett litet knyte med verktyg och smörjburkar. Er hatte ein kleines Bündel von Werkzeugen und Schmiermitteldosen dabei. He had a small bundle of tools and grease cans with him. Han rev upp detta i all hast, och därvid skyndade han sig så, att en del av innehållet föll till golvet. Er riss sie in aller Eile auf, wobei er sich so beeilte, dass ein Teil des Inhalts auf den Boden fiel. He tore this open in all haste, and in doing so he hastened so much that some of the contents fell to the floor.

Klara Gulla blev tillsagd att plocka upp allt, som hade fallit. Klara Gulla wurde angewiesen, alles aufzusammeln, was heruntergefallen war. Klara Gulla was told to pick up everything that had fallen. Och vem helst, som har sett Agrippa Prästberg, förstår nog, att hon inte tordes göra annat än lyda. Und wer Agrippa Prästberg gesehen hat, weiß, dass sie sich nichts anderes getraut hat, als zu gehorchen. And anyone who has seen Agrippa Prästberg understands enough that she must do nothing but obey. Hon la sig ner på golvet och räckte honom en liten såg och en mejsel. Sie legte sich auf den Boden und reichte ihm eine kleine Säge und einen Meißel. She laid down on the floor and handed him a small saw and a chisel.

– Är det någe mer? - Gibt es sonst noch etwas? röt gubben. errötete der alte Mann. cried the old man. Du ska vara glad, att du får passa opp kunglig majestäts å kronans trumslagare, din förbaskade torparunge. Du solltest froh sein, dass du dich um den Trommler der königlichen Majestät und der Krone kümmern kannst, du verdammter Bauernjunge. You should be happy that you get to look after royal majesty and the crown's drummer, you damned crofter.

– Nej, inte som jag ser, sa tösen och var så betryckt och olycklig som aldrig förr. - Nein, nicht so, wie ich es sehe", sagte das Mädchen und sah so verzweifelt und unglücklich aus wie immer. - No, not as I see, said the girl and was as depressed and unhappy as never before. Hon skulle ju vakta stugan, hon, åt far och mor, och så gick det på detta vis. Sie sollte die Hütte bewachen, sie, für Vater und Mutter, und so war es auch.

– Nå, än glasögona då? - Und was ist mit der Brille? - Well, what about glasses then? frågade Prästberg. Di måtte ha fallit, di mä. Sie können gefallen sein, Sie können. You must have fallen, you mä.

– Nääj, sa flickan, här finns inga glasögon. - Nein, sagte das Mädchen, hier gibt es keine Gläser.

Med detsamma gick det upp en liten förhoppning inom henne. Sofort keimte ein wenig Hoffnung in ihr auf. At once, a small hope rose within her. Tänk, om han inte kunde göra något vid klockan utan glasögon! Stellen Sie sich vor, er könnte ohne Brille nichts mehr an der Uhr machen! Imagine if he couldn't do anything at the clock without glasses! Tänk, om de var bortkomna för honom! Stellen Sie sich vor, sie wären für ihn verloren! Imagine if they were lost to him!

Just då fick hon syn på glasögonsfodralet. In diesem Moment entdeckte sie das Brillenetui. Just then she caught sight of the glasses case. Det hade kommit att ligga bakom bordsbenet. Sie war hinter dem Tischbein zu liegen gekommen. It had come to lie behind the table leg.

Gubben skramlade och letade bland alla gamla kugghjul och fjädrar, som han hade i knytet. Der alte Mann klapperte und suchte zwischen all den alten Zahnrädern und Federn, die er in seiner Faust hatte. The old man rattled and searched among all the old gears and springs that he had in his bundle. Kanske att det skulle gå så lyckligt, att han inte fann reda på glasögonen? Vielleicht würde es so gut laufen, dass er das mit der Brille nicht herausfindet? Maybe that it would go so happily that he didn't find the glasses?

– Det blir väl inte annat, än att jag får lägga mej själv på golvet å leta, sa han. - Dann muss ich mich wohl alleine auf den Boden legen und suchen", sagte er. - It won't be anything other than that I have to lay myself on the floor to look, he said. Opp mä dej, torparunge! Hoch mit dir, du Bauernjunge! Up measure yourself, crotch boy!

Den lilla flickans hand for ut snabb som en blixt, fick fatt i glasögonsfodralet och stoppade in det under förklädet. Die Hand des kleinen Mädchens schoss blitzschnell hervor, griff nach dem Brillenetui und verstaute es unter ihrer Schürze. The little girl's hand shot out quick as lightning, grabbed the glasses case and tucked it under the apron.

– Kom opp mä dej! - Kommen Sie hoch! - Come up and see you! brummade gubben. knurrte der alte Mann. Jag tror dej inte mer än jämnt. Ich glaube Ihnen nicht mehr als ebenbürtig. I don't believe you more than even. Vad är det, som du håller under förklät? Was bewahren Sie unter Ihrer Schürze auf? Fram mä't, säjer jag dej! Vorwärts, sage ich Ihnen! Go ahead, I tell you!

Hon sträckte genast fram ena handen. Sie streckte sofort ihre Hand aus. She immediately held out one hand. Den andra hade hon hela tiden hållit under förklädet. Die andere hatte sie die ganze Zeit unter ihrer Schürze aufbewahrt. Nu måste hon visa den också, och så fick han se smörgåsen. Jetzt musste sie es auch zeigen, und so sah er das Sandwich. Now she had to show it too, and then he got to see the sandwich.

– Usch! - Autsch! Jag tror, att det är smörgås, sa Agrippa Prästberg och for tillbaka, som om tösen hade gått och burit på en huggorm. Ich glaube, es ist ein Sandwich", sagte Agrippa Prästberg und ging zurück, als hätte das Mädchen eine Viper in der Hand. I think it's a sandwich, said Agrippa Prästberg and went back, as if the girl had gone carrying a viper.

– Jag satt å åt på'na, när ni kom, å jag stack'na undan, för jag vet ju, att ni inte tycker om smör. - Ich war am Essen, als du kamst, und bin weggelaufen, weil ich weiß, dass du keine Butter magst. - I was eating them when you came, and I hid them away, because I know you don't like butter.

Gubben la sig själv på golvet, men det var fåfängt. Der alte Mann legte sich auf den Boden, aber es war vergeblich. The old man laid himself on the floor, but it was in vain. Han fann ingenting. Er hat nichts gefunden.

– Ni har väl glömt dom kvar, där ni var sist, sa Klara Gulla. - Du musst sie vergessen haben, wo du zuletzt warst", sagte Klara Gulla. - You must have forgotten them, where you were last, said Klara Gulla. Detsamma hade han själv tänkt på, fast han inte ville tro, att det var så. Er selbst hatte dasselbe gedacht, auch wenn er es nicht wahrhaben wollte. He had thought the same thing himself, although he did not want to believe that it was so.

Men i alla fall kunde han inte komma någon väg med klockan, då glasögonen var borta. Auf jeden Fall konnte er mit seiner Uhr nicht weiterkommen, weil seine Brille weg war. But in any case he couldn't get anywhere with the watch, as the glasses were gone. Det var inte annat att göra än att binda ihop knytet och sätta in urverket i fodralet igen. Es blieb nichts anderes übrig, als den Knoten zu binden und das Uhrwerk wieder in das Gehäuse zu legen. There was nothing else to do but to tie the knot and put the movement back into the case.

Medan han då vände ryggen till, smög den lilla flickan glasögonen tillbaka in i knytet. Während er ihm den Rücken zuwandte, steckte das kleine Mädchen ihre Brille wieder in die Faust.

Och där fann han dem, då han hade gått till Lövdala herrgård, där han sist hade arbetat, för att fråga efter dem. Und dort fand er sie, nachdem er sich zum Gut Lövdala begeben hatte, wo er zuletzt gearbeitet hatte, um nach ihnen zu fragen. And there he found them, when he had gone to Lövdala manor, where he had last worked, to ask for them. Han hade löst upp knytet för att visa, att de inte fanns där, och då var glasögonfodralet det första han såg. Er hatte den Knoten gelöst, um zu zeigen, dass sie nicht da waren, und das erste, was er sah, war das Brillenetui.

Nästa gång han fick se Jan och Kattrina på talbacken vid kyrkan, gick han fram till dem. The next time he saw Jan and Kattrina on the hill by the church, he approached them.

– Den dära jänta era, sa han, den dära lilla behändiga jänta era, den kommer ni allt te å få glädje åv. - Dein kleines Mädchen", sagte er, "dein kleines, handliches Mädchen, wird dir gefallen. - That girl of yours, he said, that little handy girl of yours, you will all get pleasure from her.