BÖR FÖRETAG FÅ BIDRAG?
Regeringen ger 39 miljarder kronor till krisdrabbade företag.
Är detta en strategiskt viktig åtgärd för att stötta näringslivet och arbetsmarknaden
eller är det en tjänstvillig björn på rullskridskor, på ett socialistiskt sluttande plan?
Jag heter Henrik Jönsson, och jag är en oberoende, libertariansk entreprenör och samhällskommentator.
Coronakrisen har drabbat hela världssamfundet, och företagen är inget undantag.
I veckan aviserade regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna att man
ämnar avsätta 39 miljarder kronor till ett omställningsbidrag för drabbade företag.
Det som är bra med dagens stöd det är ju ytterligare en åtgärd då för att
rädda svenska företag och svenska jobb
Bör företag räddas av staten?
Vad finns det för olika sätt att uppmuntra företagande i svåra tider
och vad blir konsekvenserna av att staten ger näringslivet stöd?
Dessa frågor tar jag upp i veckans video.
Jag tar inte emot några stöd, så om du uppskattar mina filmer
litar jag på att du helt frivilligt skickar en slant via något av betalningssätten här ute till vänster.
Att göra en av mina filmer har den senaste tiden tagit mellan tre och fyra hela arbetsdagar
och jag gör en aktuell, ny film varenda vecka.
Om du inte redan gjort det, så blir jag glad om du PRENUMERERAR här nedanför
och glöm inte att klicka på den eländiga klock-ikonen, så att du eventuellt får en notis när jag publicerar nytt material.
Vill du vara säker på att inte missa något kan du även prenumerera på mitt veckobrev som finns länkat här nedanför i videons beskrivning.
Jag publicerar nya filmer med en neutronstjärnas regelbundenhet, varenda lördagsmorgon klockan 0800, svensk tid.
Idag pratar jag om bidrag, bolag och bakslag. Häng med!
Det japanska konstruktionsbolaget Kongō Gumi är världens äldsta ännu aktiva företag
vilket med sina 1442 konsekutiva år i drift klår Europas äldsta företag
den Österrikiska restaurangen Stiftskeller St. Peter, med hela 525 år.
Möjligen kan Stiftskeller trösta sig med det faktum att man en gång i tiden serverade
Karl den store ett stop öl som ansågs gott nog för att bevärdigas en dikt.
Men behöver företag som dessa räddas av staten för att kunna överleva historiska kriser - och vad ÄR egentligen ett företag?
För att få svaret måste vi gå tillbaka till den mänskliga civilisationens början.
Företagandets allra tidigaste föregångare kan spåras hela 20,000 år tillbaka i tiden, till Nya Guinea.
Forskare har där funnit spår av en historiskt omfattande handel i obsidian - en vulkanisk och mycket hård bergart.
Lokala paleolitiska jägare verkar ha specialiserat sig på tillverkning av spjutspetsar i detta material
vilka sedan byttes mot andra verktyg, djurhudar och mat.
Det framstår ha bedrivits ett lokalt men ganska omfattande handelsutbyte av denna typ under flera tusen års tid.
Redan då var företagandets villkor samma som idag
människor tillhandahöll olika typer av produkter och tjänster vilka utväxlades till ömsesidig nytta.
Ordet företag beskriver i sin ursprungliga betydelse, ALLA typer av projekt
alltså saker som människor företar sig.
I modern tid har begreppet kommit att likställas med produktions och handelsförbindelser
där människor byter värde mot värde på ett sätt som kommer båda parter till gagn under affärsmässig flagg.
Mänsklighetens mångtusenåriga resa mot specialisering, utveckling och välstånd har dock aldrig varit någon dans på rosor.
Krig har gång på gång slagit hela marknader i spillror. Förtryck har hindrat människor från att bedriva fri handel.
Naturkatastrofer har utplånat hela kulturer.
Ändå har företagen ständigt återuppstått, återuppfunnit sig själva och fortsatt lösa människors problem.
Och det är just denna anpassningsbarhet som är det sanna entreprenörsskapets själ.
Ett företag kan sägas representera ett värde, alltså någonting som människor uppskattar för att det löser ett problem och förbättrar deras liv.
Från den allra enklaste byteshandel av bruksvaror till att designa en mjukvara som optimerar telekom-satelliter
existerar företagen endast med detta syfte: att vara värdeskapande.
För att kunna fullgöra sin uppgift som motorer för värdeskapande föds och dör nya företag hela tiden.
Det ena företagets innovation innebär ofta det andra företagets död
Och ibland förändras hela samhällsekonomin på ett sätt som radikalt ändrar folks konsumtionsmönster.
Få skulle idag anse det klokt att hålla Kodak och Blockbuster vid liv under förevändningen att analog film och DVD-uthyrning måste skyddas.
Det är inte heller överraskande att utbudet av Grand Vintage-champagneprovningar faller när det är kris.
Tvärtom visar det att marknaden är frisk, och att förhållandet mellan utbud och efterfrågan kalibreras utifrån de ekonomiska förutsättningarna.
Det är ändå lätt att förstå varför många vill “rädda” företag.
Ägare till företag i kris tar förstås gärna emot gratis pengar.
Politiker vill å sin sida gärna visa handlingskraft och att man hjälper företagen
och de anställda vill inte förlora sina jobb.
Jag är själv entreprenör. De flesta av mina vänner är entreprenörer. Jag älskar företag, företagande och företagare.
Ändå är det FEL att ge statsbidrag till företag.
Jag ska nu förklara varför – och även berätta vad man bör göra istället!
Den liberala ekonomins verkliga vattendelare gäller huruvida man är för MARKNADSEKONOMIN - PRO MARKET
eller om man är för FÖRETAGEN - alltså PRO BUSINESS.
Politiker har generellt mycket svårt att förstå företagandets villkor
och förväxlar ofta dessa två begrepp.
Man tror sig – i synnerhet från borgerligt håll – stå på den fria marknadens sida när man hjälper enskilda företag.
Men enskilda företag är irrelevanta, och ingrepp för att “rädda företag” berövar i det långa loppet samhället mer värde än vad det bevarar.
För det är MARKNADEN som är det viktiga. Det är de fria marknadskrafterna som ser till att balansera utbud och efterfrågan.
Det är de fria marknadskrafterna som uppfinner nya företag med produkter och tjänster som är innovativa, aktuella och slagkraftiga i ett samhälle statt i ständig förändring.
Det är den fria marknaden som utvecklar, uppfinner och omstöper samhället till att bli rikare, smartare och bättre.
Om man är pro-business eller pro-market beror på vilken verklighetsbild man har: är samhällsekonomin FAST eller är den FLYTANDE?
Ord som “trygghet”, “stabilitet” och “förutsägbarhet” hör alla till den fasta formens tolkning av företagande.
Detta perspektiv betraktar ekonomin som en materiell infrastruktur, vilken mödosamt byggs upp, byggsten för byggsten
där företagen utgör byggstenarna och arbetsmarknadens parter är byggnadsarbetarna.
Utifrån detta pro-business-perspektiv blir det rimligt att vilja bevara
skydda och rädda företagen för att kunna upprättahålla den ekonomiska infrastruktur man känner till och förlitar sig på.
Pro market-perspektivet medger i stället en FLYTANDE bild av samhällsekonomin.
Den entreprenöriella kraften kan liknas vid ett vattenflöde vilket dundrar fram genom varje springa och vrå i det mänskliga samhället.
Om samhällets förutsättningar förändras finner vattnet nya vägar
Rätt använt bevattnar det marknadens bördiga åkrar, driver turbiner och genererar energi
och finner ibland helt nya vägar vilket i grunden förändrar hur själva samhället ser ut.
Att vara pro business och att försöka “rädda företagen” är som att försöka frysa vattenflödet till is
för att det ska bli förutsägbart, mätbart och oföränderligt.
Den svenska modellen utgår från en instrumentell pro-business-syn på företagande
och statsmakten har därför sedan mitten av 1930-talet odlat nära relationer med de stora svenska industriföretagen.
Den marknadsliberale Chicagoekonomen Luigi Zingales sammanfattar i sin bok “A Capitalism for the People”
pro-business-perspektivets problem med följande ord:
“När politiker och etablerade företag sätter sig vid samma bord vet man en sak
det är konsumenterna och nya producenter som blir blåsta.”
De stora och förhandlingsvilliga industriföretagen var begripliga för svenska politiker och fackförbund
och ledde till att storskaliga pro-business-avtal tecknades.
Önskan att frysa fast den etablerade maktordningen gjorde att man ersatte den flytande marknadens dynamism och flexibilitet med stagnans och stabilitet
vilket hämmade marknadens förmåga till förnyelse.
Detta kallas ibland för “crony capitalism” – eller “svågerkapitalism” på svenska.
Politiken har ännu påtagligt svårt att begripa sig på den moderna
decentraliserade ekonomin, där en allt större del av värdeskapandet kommer från småföretagare.
Det går nämligen inte att sluta ramavtal med 10 000 bångstyriga entreprenörer
och det är just detta som är den flytande ekonomins styrka: den är plastisk, pluralistisk och passar inte politiker.
Samhällskriser tenderar att öka statens inflytande över samhället - men utvecklingen går praktiskt taget aldrig åt andra hållet.
I samband med andra världskriget introducerade Sverige både både hyres- och valutareglering.
Hyresregleringen består med smärre justeringar än idag, och är en bidragande orsak till de långa bostadsköer som nu ansätter Sveriges storstadsregioner.
Valutaregleringen syftade till att hindra kapital från att lämna riket.
Det är denna lag som karaktären Gösta Angerud bryter mot i Lasse Åbergs film “Sällskapsresan” från 1980.
Denna krislag med rötterna i den svenska beredskapstiden gjorde det olagligt för svenskar att köpa sommarhus i Spanien ända fram till 1989.
Coronakrisen pådriver just nu denna typ av utveckling, och staten stärker sitt grepp över både samhällsfunktioner
ekonomi och företag på marknadsekonomins bekostnad.
Det mest överhängande problemet med statliga bidrag till företagen gäller maktrelationen
en stat som först kräver in kapital i form av skatt och sedan godtyckligt portionerar ut det igen transfererar makt till sig själv.
För de pengar som delas ut kan nu villkoras.
Vänsterpartiet kräver redan nu ett långsiktigt statligt delägarskap i de företag man räddar.
Denna ambition bekräftades från Socialdemokratiskt håll i veckan
efter att uppgifter om en ny “solvensstödsnämnd” med målet att öka det statliga ägandet i krisande företag nyligen läckte ut.
SSU och Grön ungdom argumenterar för att bolag som ska få stöd måste ha sitt säte i Sverige.
Detta under populistisk flagg för att “stoppa skattesmitning”.
Man tar ingen hänsyn till att Sverige redan är en skattemässig nettovinnare på svenskregistrerade och
svenskt beskattade bolag med sin huvudsakliga tillverkning och försäljning i ANDRA länder
som till exempel HM, TetraPak och Volvo.
Skulle SSU:s och Grön ungdoms nationalpatriotiska bolagsordning bli internationell lag
skulle Sverige vara ett av de länder som förlorade mest på detta.
För världen är stor, Sverige är litet och marknaden är global. Än så länge.
Inte heller Moderaterna håller sig ifrån klatschiga men tveksamma nya kravställningar.
Ett förbud mot utdelningar för de som får stöd kan låta rimligt, men den ekonomiska verkligheten är mer komplex:
Att vara i behov av stöd under 2020 års kris har nämligen inget med föregående års vinster och räkenskaper att göra.
Ett ingrepp i bolagens rätt att ge utdelning straffar alla som investerat i aktier och underminerar tilltron till börsen
med sjunkande investeringskapital som följd.
Detta kommer i sin tur att slå mot pensionsfonder och småsparare i en tid när hela världsekonomin redan är i gungning.
Inte heller Miljöpartiet vill uppvisa sämre regleringsiver.
Finansmarknadsminister Per Bolund funderade i Dagens Industri öppet över generella buffertkrav i näringslivet.
Ett krav av denna typ knyter inte bara upp kapital i passiv tvångsförvaltning på massiv skala
det leder även till lägre investeringsbenägenhet och höjer de redan höga trösklarna för att etablera nya företag i Sverige
Utspelet, som även vittnade om en djup okunskap rörande olika verksamhetstypers elasticitetsbehov
väckte ett ramaskri – och Bolund backade.
Alla dessa ingrepp, angrepp och missgrepp vittnar om faran med att låta staten dela ut villkorade allmosor till näringslivet.
Men ska vi då inget göra för att hjälpa företagen i en extrem kris?
Jo det ska vi, och jag ska nu ge några konkreta råd för hur man hjälper företagen utan att överföra makten till staten.
Företagen tjänstgör som en tacksam syndabock i tider av kris.
De sägs ta ut “övervinster”. De skatteplanerar. De drivs av girighet. De utnyttjar sin arbetskraft.
Det är också företag som skapat den skärm du nu tittar på. Och den digitala plattform som levererar denna video.
Och servern som driver hela härligheten. Och kameran jag spelar in detta med.
Och som tryckt böckerna jag läst för att lära mig de saker jag nu återberättar.
2019 betalade svenska företag in 143 miljarder kronor bara i bolagsskatt.
Utöver detta betalade Sveriges arbetsgivare 215 miljarder kronor i allmän löneavgift.
Som om detta inte vore nog betalar Sveriges företag även in miljarder kronor i
tullavgifter, handläggningsavgifter, redovisningsavgifter och realisationskostnader.
Utöver det faktum att man också producerar allt som finns.
För att citera Sir Winston Churchill:
“Somliga ser företagen som en farlig tiger som borde skjutas. Andra ser på dem som en ko de kan mjölka.
Få ser företagen som den arbetshäst som drar hela kärran.”
Den 4 oktober 1983 sade det svenska folket ifrån när socialdemokraterna
tillsammans med LO försökte ta kontrollen över näringslivet genom löntagarfonderna.
Den strid vi nu har framför oss är vår egen generations motsvarighet till striden mot löntagarfonderna.
Det gäller liv och död. Det gäller frihet eller socialism. Det gäller pro-market eller pro-business.
Detta kräver att vi som företagare väljer att slåss för MARKNADEN, snarare än för våra egna enskilda företag.
För ENTREPRENÖRSSKAPET snarare än för den kortsiktiga ekonomin. För NÄRINGSFRIHETEN snarare än för resultatrapporten.
För bara genom att höja en röst som är Pro-market kan pro-business-ingreppens maktförskjutning stävjas.
För hela samhällets bästa.
Och här är tre enkla råd för den som vill hjälpa företagen i en tid när de drabbas av både Force Majeure och statskapitalism:
ETT: Skattebefria företagen helt under en fastlagd period. Detta frigör enorma resurser för marknaden att förnya sig själv
utan att pengarna först krävs in av politiker och sedan under styrning och villkor portioneras ut igen.
TVÅ: Återbetala företagens skatt för 2019 och 2020. Den skatt företagen betalar in är ett stöd och ett bidrag till STATEN.
Anledningen till att vi har en stark ekonomi är företagen, och överskottslagren ska användas i tider av kris.
Well, krisen är här – och det är dags för skatteåterbäring
TRE: Låt de företag som är i sämst form gå under med värdighet.
Det är inte en naturlag att alla bolag alltid ska överleva allting.
Säkra i stället en frodig och vildvuxen marknadsfrihet ur vilken nya bolag kan spira för att tackla morgondagens utmaningar.
Tycker du att pro-market-dynamik är viktigare än pro-business-stagnans?
I så fall tycker jag att du ska dela den här videon med dina vänner
och varför inte prenumerera på min YouTube-kanal när du ändå är igång?
Driver du eget företag? Har du egna upplevelser av hur krisen slår och bör hanteras?
Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet här nedanför.
Jag uppskattar all respektfull kommunikation, även om jag själv inte har så mycket tid att delta i diskussionerna just nu.
Jag heter Henrik Jönsson, och jag LEVER skillnaden mellan pro-market och pro-business.
Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat!
