Kapitel 37 Kapitel 37 Chapter 37

Ett gammalt troll

Den andra vintern, som den lilla flickan ifrån Skrolycka var borta från hemmet, blev det rent ohyggligt kallt framme i slutet på januari. The second winter, when the little girl from Skrolycka was away from home, it became terribly cold at the end of January. Kölden var så svår, att man fick lov att skotta upp snö runtom de små stugorna i Askedalarna, för att den skulle hjälpa till att hålla kvar värmen, och korna måste man var natt bädda över med halm, av ängslan för att de annars skulle frysa ihjäl. The cold was so severe that they had to shovel snow around the small cottages in Askedalarna to help keep the heat in, and the cows had to be bedded down with straw every night for fear of freezing to death.

Det var så kallt, att brödet frös och osten frös, ja, till och med smöret blev till en isklump. När kölden stod på som värst, tycktes det, som om inte en gång elden själv var i stånd att hålla sig så varm, som den brukade. Hur stor brasa man än la in i spisen, så ville inte värmen sprida sig längre än till kanten av spishällen. No matter how big a fire was put in the stove, the heat would not spread beyond the edge of the hob.

En dag, då kölden kändes strängare än eljest, gick inte Jan i Skrolycka bort på arbete, utan satt hemma och hjälpte Kattrina med att hålla elden vid makt. Varken han eller hustrun hade vågat sig utom dörrn alltsedan morgonen, och ju längre de satt inne, ju mer frusna blev de. Neither he nor his wife had ventured outside since the morning, and the longer they stayed inside, the more cold they became. När det började skymma på så där vid femtiden, sa Kattrina, att de gärna kunde gå och lägga sig. When it started to get dark around five o'clock, Kattrina said that they could go to bed.

Det var ingen nytta med att de satt uppe längre och pinade sig. Es hatte keinen Sinn, länger aufzubleiben und sich zu quälen.

Jan hade varit framme vid fönstret flera gånger under eftermiddagen och sett ut genom ett litet hörn på glaset, som alltjämt höll sig klart, fastän alla rutorna för övrigt var täckta med tjocka isblommor, och nu gick han dit tillbaka. Jan had been to the window several times during the afternoon and looked out through a small corner of the glass, which still remained clear, although all the panes were otherwise covered with thick ice flowers, and now he went back.

– Du kan gärna gå å lägga dej, mi snälla Kattrina, sa han, medan han stod och såg ut, men jag får lov å stanna oppe en stund te. - You may go to bed, my dear Kattrina," he said, as he stood looking out, "but I must stay up for a while.

– Det vet jag visst! sa Kattrina.

Vad har du oppe å göra? What are you up to? Varför skulle du inte kunna gå å lägga dej, du som jag?

Jan svarade inte direkt på frågan.

– Det är besynnerligt, att jag inte har sett Agrippa Prästberg gå förbi än, sa han.

– Är det honom du väntar på? sa Kattrina.

Han har just inte vart så mot dej, att du kan behöva sitta oppe å frysa för hans skull. He hasn't been so kind to you that you might have to sit up and freeze because of him.

Jan slog upp med handen. Jan hob seine Hand. Det var det enda av alla de maner, som han hade lagt sig till med under kejsartiden, som han inte alldeles hade slutat med. Es war das einzige von allen Manövern, die er während der Kaiserzeit angewandt hatte, das er noch nicht ganz aufgegeben hatte. It was the only one of all the manners he had adopted during the imperial period that he had not quite given up. Det var inte tal om att Prästberg skulle komma in till dem, men Jan hade hört, att han var bjuden på supkalas till en av fiskargubbarna här i Askedalarna, och nu undrade han på att han inte hade sett honom gå förbi. Es kam nicht in Frage, dass Prästberg zu ihnen kam, aber Jan hatte gehört, dass er zu einem Trinkgelage bei einem der Fischer hier in Askedalarna eingeladen war, und nun fragte er sich, warum er ihn nicht vorbeikommen gesehen hatte. There was no question of Prästberg coming in to see them, but Jan had heard that he had been invited to a drinking party for one of the fishermen here in Askedalarna, and now he wondered why he had not seen him pass by.

– Han har väl vart så pass klok, att han har stannat hemma, sa Kattrina. - He has probably been so wise that he has stayed at home," said Kattrina.

Det blev allt kallare och kallare, ju längre det led på dagen. Det small i knutarna, liksom om kölden ville knacka på för att be om lov att komma in. Es war, als würde die Kälte an die Tür klopfen und um Erlaubnis bitten, eintreten zu dürfen. It's as if the cold was knocking on the door to ask for permission to enter. Alla buskar och träd var höljda i så tjocka pälsar av snö och rim, att de såg oformliga ut, men de var väl tvungna, de som andra, att sätta på sig allt, vad de kunde komma över, för att få skydd mot kölden. Alle Sträucher und Bäume waren in eine so dicke Schicht aus Schnee und Frost gehüllt, dass sie unförmig aussahen, aber sie waren gezwungen, wie andere auch, alles anzuziehen, was sie finden konnten, um sich vor der Kälte zu schützen. All the bushes and trees were covered with such thick coats of snow and frost that they looked unformed, but they were obliged, like others, to put on everything they could find to protect themselves from the cold.

Om en stund kom Kattrina igen med sitt förslag.

– Jag ser nog, att klocka inte är mer än halv sex, sa hon, men jag sätter i alla fall på grötgryta å lagar i ordning kvällsmaten. - I see that it's not more than half past five, she said, but I'll at least put on a pot of porridge and prepare the evening meal. Sen kan du lägga dej eller sitta oppe å vänta på Prästberg, allt som du har lust te.

Jan hade inte vikit från fönstret på hela tiden.

– Jag tycker, att det är rent omöjligt, att han kan ha gått härförbi, utan att jag skulle ha sett'en, sa han.

– Det måtte väl göra dej detsamma om en sån karl kommer eller inte kommer, sa Kattrina med skarp röst, för nu var hon trött på att höra talas om den där gamla landstrykarn. - Es muss dir doch egal sein, ob ein solcher Mann kommt oder nicht", sagte Kattrina mit scharfer Stimme, denn sie hatte es satt, von diesem alten Landstreicher zu hören.

Jan drog en tung suck. Kattrina hade mer rätt i det hon sa, än hon själv visste. Kattrina hatte mehr Recht mit dem, was sie sagte, als ihr bewusst war. Jan frågade inte en smul efter om den gamla Greppa gick förbi. Jan hat nicht einmal gefragt, ob der alte Greppa vorbeigekommen ist. Jan didn't even ask if old Greppa was passing by. Det var bara för att få en förevändning att stå vid fönstret, som Jan hade talat om, att han var att vänta. It was only to have an excuse to stand at the window, as Jan had told him, that he was to be expected.

Intet tecken och intet bud hade han fått från den stora kejsarinnan, den lilla flickan ifrån Skrolycka, alltsedan den dagen, då Lars i Falla tog makten och härligheten ifrån honom. No sign and no message had he received from the great empress, the little girl from Skrolycka, since the day when Lars of Falla took power and glory from him. Han visste, att det inte hade kunnat ske utan hennes tillstånd, och därav förstod han, att han, Jan, hade gjort något, som hade varit henne misshagligt. Er wusste, dass dies nicht ohne ihre Erlaubnis geschehen konnte, und daraus schloss er, dass er, Jan, etwas getan hatte, das ihr unangenehm war. He knew that it could not have been done without her permission, and from this he understood that he, Jan, had done something that would have been displeasing to her. Men vad det var, det kunde han omöjligt utfundera. Det grundade han på under de långa vinterkvällarna, under de långa, mörka mornarna, när han stod och tröskade på logen i Falla, under den korta dagen, då han körde ner ved från storskogen. He based this on the long winter evenings, the long, dark mornings when he was threshing at the barn in Falla, the short day when he brought down wood from the big forest.

Inte kunde han tro, att hon hade misstyckt detta med kejsarskapet. He could not believe that she had mistaken this for emperorship. Allting hade ju gått lyckligt och bra i hela tre månader. Everything had been going happily and well for three months. Han hade då haft en tid, som han aldrig kunnat drömma om att han, fattig karl, skulle få uppleva, men det kunde ju inte vara Klara Gulla emot. He had then had a time that he could never have dreamed that he, a poor man, would experience, but Klara Gulla could not blame him.

Nej, han hade gjort eller sagt någonting, som hon hade blivit missnöjd med. No, he had done or said something that made her unhappy. Det var därför, som straffet hade kommit över honom. That is why the punishment had come upon him.

Men hon kunde väl inte vara så långsint, att hon aldrig skulle förlåta honom? But surely she could not be so long-suffering that she would never forgive him? Om hon bara ville tala om för honom vad hon var ond för! If only she would tell him what she was evil for! Vad han kunde göra för att försona henne, det ville han underkasta sig utan klagan. What he could do to reconcile her, he would submit to without complaint. Hon såg ju själv, att han hade satt på sig arbetskläderna och gått bort på dagsverke, så fort som hon hade låtit honom veta, att hon ville ha det så. She saw for herself that he had put on his work clothes and gone off to work as soon as she had let him know that she wanted him to.

Han ville inte tala varken med Kattrina eller med notbindarn om hur han hade det. He didn't want to talk to Kattrina or the notetaker about how he was feeling. Han skulle vara tålig och vänta, tills det kom ett säkert tecken från Klara Gulla. Han kände också många gånger, att det var så nära, att han borde kunna nå det bara genom att sträcka ut handen.

Just den här dagen, då han hade suttit instängd, hade han känt så säkert på sig, att det var nyheter från Klara Gulla i antågande. On this particular day, when he had been confined, he had felt so sure that news from Klara Gulla was coming. Och dessa var det, som han stod och spejade efter genom det lilla klara hörnet på rutan. Han kände på sig, att om de inte kom snart, så skulle det inte vara möjligt för honom att stå ut med livet. He felt that if they did not come soon, it would not be possible for him to endure life.

Nu hade det i alla fall blivit så mörkt, att han knappt kunde se så långt som till grinden, och alltså var det slut för i dag med allt hopp. Han gjorde inte heller några fler invändningar mot att de skulle lägga sig. Kattrina satte på gröten, kvällsvarden blev äten, och innan klockan var kvarten över sex, hade de redan gått till vila. Kattrina made the porridge, the supper was eaten, and before it was a quarter past six, they had already gone to bed.

De somnade nog in också, men det blev ingen lång slummer. Den stora dalkarlsklockan hade knappast hunnit fram till halv sju, förrän Jan sprang upp ur sängen. Die große Taluhr hatte kaum halb sieben geschlagen, als Jan aus dem Bett sprang. The great valley clock had hardly reached half past six when Jan jumped out of bed. Han skyndade sig att lägga nytt bränsle på elden, som inte var alldeles utgången, därpå började han att klä sig.

Han försökte nog att vara så tyst som möjligt, men han undgick inte att väcka Kattrina. Hon satte sig upp och frågade om det redan var morgon. She sat up and asked if it was already morning.

Nej då, det var det visst inte. No, it wasn't. Men den lilla flickan hade kallat på honom i drömmen och befallt honom att gå uppåt skogen.

Nu var det Kattrinas tur att sucka. Det var väl galenskapen, som hade kommit tillbaka. Hon hade väntat den var dag den sista tiden, för Jan hade varit så nedstämd och orolig. She had been expecting it every day lately, because Jan had been so depressed and worried.

Hon gjorde inga försök att förmå honom att stanna hemma. I stället steg hon upp och klädde sig, hon med.

– Vänta lite! sa hon, då Jan stod färdig borta vid dörrn och ämnade gå. Om du ska ut i skogen i natt, så vill jag gå mä dej.

Hon hade väntat, att Jan skulle göra invändningar, men det kom inga, utan han stod kvar vid dörrn, tills hon var färdig. Han tycktes nog ha mycket bråttom, men på samma gång var han mer redig och sansad nu än förut på dagen. He seemed to be in a great hurry, but at the same time he was more composed and calm than earlier in the day.

Jo, det var allt en kväll att ge sig ut i! Well, that's one night to go! Kölden stod emot dem som en mur av rivande och stickande glasskärvor. The cold stood against them like a wall of tearing and stabbing glass shards. Det stack i skinnet, det kändes, som om näsan skulle hålla på att slitas ur ansiktet, det sved i fingertopparna, och tårna tycktes ha blivit avhuggna med detsamma; man kunde inte märka vidare, att man hade några. It stung the skin, it felt as if the nose were about to be torn from the face, it stung the fingertips, and the toes seemed to have been cut off at once; you could not tell that you had any.

Men Jan lät inte höra ett ljud av klagan och inte Kattrina heller. De gick bara på. They just walked on. Jan tog av in på vintervägen över höjden, densamma, där de hade gått med Klara Gulla en julmorgon, då hon var så liten, att hon måste bäras. Jan took the winter road over the hill, the same one where they had walked with Klara Gulla one Christmas morning, when she was so small that she had to be carried.

Det var klar himmel, och en smal, vit månskärva satt och blänkte i väster, så att det var långtifrån mörkt. Men det var ändå svårt att hålla vägen, därför att allt var så vitt. Gång på gång kom de för långt ut på kanten och sjönk djupt ner i drivan.

De arbetade sig i alla fall framåt ända till den stora stenen, som en gång av en jätte hade blivit kastad mot Svartsjö kyrka. In any case, they worked their way to the large stone that had once been thrown by a giant at Svartsjö church. Jan hade redan hunnit förbi den, då Kattrina, som kom efter, gav till ett skrik.

– Jan! ropade hon, och Jan hade inte hört henne låta så rädd sedan den dagen, då Lars hade kommit för att ta stugan ifrån dem. she cried, and Jan had not heard her sound so frightened since the day when Lars had come to take the cottage from them. Ser du inte, att här sitter nån?

Jan vände om och gick fram till henne, och nära var det, att de hade tagit till fötter, både han och Kattrina, för sannfärdeligen satt där inte lutat mot stenen och nästan överklätt med vit rimfrost ett stort gammalt troll med borstigt skägg och en näsa som en snabel. Jan drehte sich um und ging auf sie zu, und beide, er und Kattrina, fielen fast auf die Füße, denn tatsächlich, nicht an den Stein gelehnt und fast mit weißem Raureif bedeckt, saß ein großer alter Troll mit einem borstigen Bart und einer Nase wie ein Rüssel. Jan turned and walked up to her, and they nearly got to their feet, both he and Kattrina, for sure enough, there, not leaning against the stone and almost covered with white hoarfrost, was a big old troll with a bristly beard and a nose like a trunk.

Det satt alldeles orörligt, och man kunde ju inte tro annat, än att det hade blivit så förstelnat av köld, att det inte hade tagit sig tillbaka ner i sin jordhåla, eller var det nu eljest höll till. It sat quite motionless, and one could not think otherwise than that it had become so frozen by the cold that it had not made its way back into its burrow, or wherever else it was.

– Tänk, att det ändå finns såna här te! - It's amazing that there are still teas like this! sa Kattrina.

Det hade jag inte velat tro, så mycke jag än har hört talas om dom.

Den, som först sansade sig, så att han begrep vad det var de såg, var inte Kattrina, utan Jan. The one who first came to his senses, so that he understood what they were seeing, was not Kattrina, but Jan.

– Det är inte någe troll, Kattrina, sa han. Det är Agrippa Prästberg.

– Kära då, vad är det du säjer? utbrast Kattrina. Ja, han ser ju sån ut, att det är lätt å ta miste.

– Han har satt sej ner här å somnat. - He has sat down here and fallen asleep. Han måtte väl aldrig vara död! He may never be dead!

De ropade gubbens namn, och de skakade honom, men han satt där stel och orörlig.

– Spring du tebaka efter kälken, så att vi får dra hem'en! sa Jan. Jag ska stanna här å gnida'n mä snö, te dess att han vaknar. I'll stay here and rub him with snow until he wakes up.

– Bara du inte fryser ihjäl, du mä! sa Kattrina.

– Min snälla Kattrina, sa då Jan, jag har inte vart så varm som nu i kväll på mången god dag. - "My dear Kattrina," said Jan, "I have never been so warm as I am tonight on many a good day. Jag är så lycklig över den lilla flicka. Var det inte bra vackert åv henne, att hon skicka ut oss för te å frälsa livet på den, som har gått omkring å spritt ut så mycke lögner om'na? Was it not beautiful of her to send us out to save the life of one who has gone about spreading so many lies about us?

Ett par veckor efteråt, just som Jan var på hemväg från arbetet, kom Agrippa Prästberg emot honom.

– Jag är allt frisk å färdig nu igen, sa Greppa, men jag förstår nog, att om inte du å Kattrina hade kommit å hjälpt mej, så hade det inte funnits mycke kvar åv Johan Utter Agrippa Prästberg ve det här laget, å därför har jag funderat på hur jag skulle kunna visa er en återtjänst. - Jetzt bin ich wieder ganz gesund, sagte Greppa, aber ich weiß, dass von Johan Utter Agrippa Prästberg nicht mehr viel übrig wäre, wenn du und Kattrina mir nicht zu Hilfe gekommen wärt, also habe ich mir überlegt, wie ich mich revanchieren könnte.

– Det behöver ni alls inte tänka på, min snälla Agrippa Prästberg, sa Jan och slog upp med handen.

– Tyst nu, ska du få höra! sa Prästberg. När jag säjer, att jag tänkte på å göra er en återtjänst, så är det inte tomt snack, utan det är mening mä't. When I say that I was thinking of doing you a favor, it's not empty talk, it's meaningful. Å nu är det redan ombeställt. Now it is already reordered. Jag mötte häromdan den där handelsman, som gav tösa eran den rö klänninga. Neulich habe ich den Händler getroffen, der dem Dienstmädchen das rote Kleid geschenkt hat. The other day I met the merchant who gave the girls the red dress.

– Vem? sa Jan och blev så upprörd, att han började flämta efter luft.

– Den karln, som gav tösa klänninga å som sen ställde så, att ho råka illa ut i Stockholm. - Der Mann, der Mädchen Kleider schenkte und dann dafür sorgte, dass sie in Stockholm in Schwierigkeiten gerieten. - The man who gave girls dresses and then made sure that they got into trouble in Stockholm. Å först gav jag'en så mycke smörj för eran räkning, som han kunde tåla, å sen sa jag te'n, att härnäst han visa sej i detta häradet, skulle han få lika mycke te. Zuerst habe ich ihm in Ihrem Namen so viel Fett gegeben, wie er ertragen konnte, und dann habe ich ihm gesagt, dass er beim nächsten Mal, wenn er in diese Gegend kommt, genauso viel Tee bekommen würde. First I gave him as much grease on your behalf as he could stand, and then I told him that the next time he came to this county he would get just as much tea.

Jan ville inte tro, att han hörde rätt.

– Men vad sa han? - But what did he say? Frågte ni'n inte efter Klara Gulla? You didn't ask for Klara Gulla? Hade han inga hälsningar?

– Vad skulle han säja? Han tog emot stryket å teg. Er nahm die Schläge hin und schwieg. Å nu har jag gjort er en återtjänst, så att nu är vi kvitt. Johan Utter Agrippa Prästberg vill inga skulder ha. Johan Utter Agrippa Prästberg wants no debts.

Han marscherade vidare, men Jan stod kvar på vägen och jämrade sig högt. Den lilla flickan, den lilla flickan! Hon hade velat skicka honom ett budskap. She had wanted to send him a message. Den här handelsmannen hade nog hälsningar från henne. Men nu fick Jan ingenting veta. But now Jan was not told anything. Karlen var bortjagad. The guy was chased away.

Jan vred sina händer. Han grät inte, men han kände plågor i hela sin kropp, värre än om han hade varit sjuk.

Nu förstod han, att det hade varit Klara Gullas mening, att Prästberg, som alltid var på vandrande vägar, skulle ha tagit emot en hälsning från handelsmannen och fört den vidare till Jan. Now he realized that it had been Klara Gullas' intention that Prästberg, who was always on the move, should have received a greeting from the merchant and passed it on to Jan. Men det var så med Prästberg som med trollen, att antingen de ville hjälpa eller stjälpa, så kom de bara olyckor åstad. Aber mit Prästberg war es wie mit den Trollen: Ob sie nun helfen oder behindern wollten, sie verursachten nur Unfälle. But it was with Prästberg as with the trolls, that whether they wanted to help or hinder, they only brought about accidents.