Kapitel 34 Chapter 34

Det döende hjärtat

När ingenjör Boræus på Borg gjorde sina dagliga korta turer ner till ångbåtsbryggan, kunde han förstås inte undgå att lägga märke till en sådan folksamling, som det jämt var nuförtiden omkring den lilla gubben ifrån Skrolycka. When engineer Boræus at Borg made his daily short trips down to the steamboat dock, he could of course not fail to notice such a crowd as there always was nowadays around the little old man from Skrolycka. Numera behövde han inte sitta ensam och driva bort ledsamheten med tysta drömmar, såsom han hade måst göra förut under sommarn. Now he did not have to sit alone and drive away his sadness with silent dreams, as he had had to do before during the summer. I dess ställe kom alla de, som väntade på ångbåten, fram till honom för att höra beskrivas hur det skulle gå till vid kejsarinnans hemkomst, framför allt vid landstigningen här vid Borgs brygga. In its stead, all those waiting for the steamer came up to him to hear descriptions of what would happen on the Empress's return, especially the landing here at Borg's pier. Var gång ingenjör Boræus gick förbi, hörde han talas om guldmaljongen, som kejsarinnan skulle bära på håret, och om guldblommorna, som skulle slå ut på träd och buskar, så snart som hon satte foten på landbacken. Every time the engineer Boræus passed by, he heard about the gold moth, which the Empress would wear on her hair, and about the gold flowers that would bloom on trees and bushes as soon as she set foot on the hill.

Långt fram i oktober, när ungefär tre månader var förflutna sedan den dagen, då Jan i Skrolycka för första gången just här vid Borgs brygga kungjorde nyheten om Klara Gullas upphöjelse, såg ingenjörn en förmiddag, att en ovanligt stor hop människor var församlad omkring honom. Well into October, when about three months had passed since the day when Jan in Skrolycka first announced the news of Klara Gullas's elevation right here at Borg's pier, one morning Engineer saw an unusually large crowd gathered around him. Ingenjörn hade ämnat gå förbi med en kort hälsning som vanligt, men han ändrade tankar och stannade för att ta reda på vad som försiggick.

Vid första blicken kunde han inte finna något anmärkningsvärt. Jan satt på väntestenarna, som han brukade, och hade en mycket värdig och högtidlig min på sig. Jan sat on the waiting stones, as was his custom, wearing a very dignified and solemn expression. Bredvid honom satt ett storvuxet kvinnfolk, som talade så fort och så ivrigt, att orden liksom sprutade ur munnen. Hon skakade på huvudet, knep ihop ögonen och böjde kroppen långsamt framåt, så att hon hade ansiktet ända nere vid jorden, när hon var färdig med det, som hon ville säga. She shook her head, closed her eyes, and bent her body slowly forward, so that when she had finished what she wanted to say, her face was down to the ground.

Ingenjör Boræus kände förstås genast igen Stoll-Ingborg, men i början var det rent omöjligt för honom att höra vad hon sa. Engineer Boræus, of course, immediately recognized Stoll-Ingborg, but at first it was impossible for him to hear what she was saying. Han fick lov att fråga en av de kringstående vad det var fråga om.

– Ho ber honom, att han ska ställa så, att ho får följa mä kejsarinna te Portugallien, när ho reser dit tebaka, upplyste denne. - She asks him to arrange for her to accompany the Empress of Portugal when she goes back there," he said. Ho har talat ve honom om detta nu e lång stund, men han vill inte ge'na någe löfte. She has been talking to him about this for a long time now, but he won't make any promises.

Nu var det inte svårt för ingenjörn att följa med samtalet. Men han blev inte glad åt det han hörde. But he was not happy about what he heard. Rynkan mellan ögonbrynen blev djup och röd, medan han lyssnade. The crease between his eyebrows turned deep and red as he listened.

Här satt den enda i världen, som trodde på Portugalliens härlighet utom Jan själv, och hon blev nekad att resa dit! Here was the only person in the world who believed in the glory of Portugal, except Jan herself, and she was refused entry! Den gamla stackarn visste, att i det landet fanns det ingen svält och ingen fattigdom, inga råa människor, som gjorde narr av en olycklig, inga barn, som följde efter ensamma, hjälplösa vandrare långa vägar och kastade sten på dem. The poor old man knew that in that country there was no hunger and no poverty, no crude people who made fun of the unfortunate, no children who followed lonely, helpless wanderers long distances and threw stones at them. Där rådde ständig frid och goda år, och dit ville hon bli förd bort ifrån allt sitt arma livs elände. There was constant peace and good years, and there she wanted to be taken away from all the misery of her poor life. Hon bad och hon grät, och hon brukade all sin övertalningsförmåga, men hon fick bara nej och nej till svar. She prayed and she cried, and she used all her powers of persuasion, but she only got no and no answers.

Och den, som gjorde sig döv för alla hennes böner, var en, som hade tillbragt hela detta sista år i längtan och sorg! And the one who turned a deaf ear to all her prayers was one who had spent this whole last year in longing and sorrow! Han skulle kanske inte ha sagt nej för några månader sedan, då hans hjärta ännu var vid liv, men nu tycktes det ha blivit alldeles förstenat under framgångens tid. Perhaps he would not have said no a few months ago, when his heart was still alive, but now it seemed to have been completely petrified in the time of success.

Till och med hans yttre röjde, att en stor förändring hade försiggått med honom. Even his appearance revealed that a great change had taken place in him. Han hade fått feta kinder, hakpåse, en tät mörk mustasch på överläppen. He had grown fat cheeks, a chin bag, a dense dark mustache on his upper lip. Ögonen var litet utträngda ur sina hålor, och blicken hade blivit stel och stirrande. Ja, ingenjörn undrade om inte näsan rentav hade höjt sig, blivit större och fått en ädlare form. Indeed, the engineer wondered if the nose hadn't actually risen, grown larger and taken on a more noble shape. Håret tycktes vara alldeles avfallet, inte ett strå sköt fram under läderkasketten. Sein Haar schien völlig verwaschen zu sein, kein einziger Strohhalm ragte unter seiner Lederkappe hervor. The hair seemed to be all washed out, not a single straw was visible under the leather cap.

Ingenjörn hade haft ögonen på honom alltsedan deras första samtal i somras. Det var inte hans stora längtan, som numera drev honom till bryggan. It was not his great desire, which now drives him to the bridge. Han såg knappt efter ångbåten. He barely looked after the steamer. Han kom bara dit för att råka folk, som gick in på hans galenskaper, som kallade honom kejsare för att få höra honom sjunga och berätta sina inbillningar. Er kam nur dorthin, um Menschen zu treffen, die ihm seinen Wahnsinn abkauften, die ihn Kaiser nannten, um ihn singen und seine Geschichten erzählen zu hören.

Men vad var nu detta att förarga sig över? Karlen var ju en galning. The man was a madman.

Men kanske att galenskapen aldrig hade behövt bita sig så fast, som den nu hade gjort? Aber vielleicht hätte sich der Wahnsinn nie so verfestigen müssen, wie er es jetzt tut? But perhaps the madness would never have had to become so entrenched as it has now? Det föll ingenjörn in, att om man kraftigt och obarmhärtigt hade ryckt ner honom från hans kejsartron strax i början, skulle han ha kunnat räddas. Dem Ingenieur kam der Gedanke, dass er hätte gerettet werden können, wenn er gleich zu Beginn gewaltsam und rücksichtslos vom Kaiserthron entfernt worden wäre. It occurred to the engineer that if he had been forcefully and ruthlessly removed from his imperial throne at the very beginning, he could have been saved.

Ingenjörn kastade ännu en prövande blick på Jan i Skrolycka. Han såg nådigt beklagande ut, men han var lika obeveklig. Er sah mitleidig und entschuldigend aus, aber er war genauso unerbittlich.

I det där fina landet Portugallien skulle det förstås endast finnas prinsar och generaler, idel grannklätt folk. Natürlich gäbe es in diesem schönen Land Portugal nur Prinzen und Generäle, die alle als Nachbarn gekleidet sind. Det var nog så, att Stoll-Ingborg inte skulle ha tagit sig något ut där i sin bomullsduk och hemstickade kofta. It was probably the case that Stoll-Ingborg would not have made it out there in his cotton cloth and home-knitted cardigan. Men, herregud! Ingenjörn tyckte verkligen – – –

Det såg ut som hade han haft lust att själv ge Jan den läxa han behövde, men så ryckte han på axlarna. Er sah aus, als wollte er Jan selbst eine Lektion erteilen, doch dann zuckte er mit den Schultern. It looked like he wanted to give Jan the lesson himself, but then he shrugged. Han var inte rätta mannen till detta, skulle bara göra ont värre. He was not the right man for this, it would only make things worse.

Han avlägsnade sig tyst från folkhopen och gick ner till bryggan, där ångbåten just blev synlig bakom närmaste udde. Leise verließ er die Menge und ging hinunter zum Steg, wo der Dampfer gerade hinter der nächsten Landzunge zu sehen war. He quietly left the crowd and went down to the pier, where the steamer was just visible behind the nearest headland.