Kapitel 33 Kapitel 33 Chapter 33 Capitolo 33

Begravningen

Inte hade det kommit bud eller hälsning till Jan Andersson i Skrolycka, att han skulle närvara vid begravningen efter Björn Hindriksson i Lobyn, det hade det inte, men de efterlevande kunde inte heller rätt veta om han ville räkna släkt med dem, sedan han hade stigit upp till en sådan ära och härlighet, som han nu levde i. Es war keine Nachricht oder ein Gruß an Jan Andersson in Skrolycka gekommen, dass er an der Beerdigung von Björn Hindriksson in Lobyn teilnehmen sollte, aber die Überlebenden konnten nicht wirklich wissen, ob er mit ihnen in Verbindung gebracht werden wollte, da er zu solcher Ehre und solchem Ruhm aufgestiegen war, in dem er jetzt lebte. There had been no message or greeting to Jan Andersson in Skrolycka, that he should attend the funeral of Björn Hindriksson in Lobyn, it had not, but the survivors could not really know whether he wanted to be related to them, since he had risen to such honor and glory as he now lived in.

De tänkte kanske också på att det skulle bli svårt att ordna med både ett och annat, om en sådan man som han kom på begravningen. Perhaps they also thought that it would be difficult to make arrangements if a man like him came to the funeral. De närmaste släktingarna till Björn Hindriksson ville förstås åka främst i liktåget, men där borde det ju med rätta göras plats för honom, som var kejsare. Of course, Björn Hindriksson's closest relatives wanted to go first in the train of equals, but there should rightly be room for him, who was an emperor.

De visste ju inte, att han aldrig var nogräknad med sådant, som andra satte mest värde på. They did not know that he was never meticulous about the things that others valued most. Han var i alla fall den han var, han. Det föll honom aldrig in att vilja gå i vägen för dem, som var glada åt att få sitta främst vid gästabuden. It never occurred to him to want to get in the way of those who were happy to sit at the head of the table.

För att inte bli orsak till någon förargelse gick han alltså inte till begravningsgården på morgonen, innan liktåget hade gett sig av, utan han vandrade direkt till kyrkan. In order not to cause offense, he did not go to the cemetery in the morning, before the funeral procession had left, but went directly to the church. Och först när klockorna ringde och den långa processionen ordnade sig på talbacken, steg han fram och tog plats bland de andra släktingarna.

De såg allt liksom litet häpna ut i begravningsföljet, när han kom, men nu var han så van vid att folk blev överraskade av hans nedlåtenhet. They all looked a little surprised in the funeral procession when he came, but now he was so used to people being surprised by his condescension. Sådant fick man lov att ta med lugn. Such things were to be taken with a grain of salt. Säkert hade de velat ställa honom i främsta ledet, men det var det ingen tid med, för tåget hade redan satt sig i rörelse bortemot kyrkogården.

När jordfästningen var över och han följde med begravningsgästerna och satte sig i samma bänk som de nere i kyrkan, såg de återigen litet generade ut. When the burial was over and he joined the funeral guests and sat in the same pew with them down in the church, they again looked a little embarrassed. Men de hann inte säga någonting om det, att han för deras skull hade flyttat ner från den fina platsen på läktarn. Aber sie hatten keine Zeit, etwas dazu zu sagen, dass er ihnen zuliebe von dem schönen Platz auf der Tribüne heruntergezogen war. But they didn't have time to say anything about it, that he had moved down from the nice place in the stands for their sake. Det gick inte an att göra ursäkter, just som ingångspsalmen stämdes upp. There was no time to make excuses, just as the opening hymn was being sung.

Efter gudstjänstens slut, när alla åkdon, som hörde till begravningsföljet, körde fram på talbacken, gick han och satte sig på den stora flakvagnen, där kistan hade stått under färden till kyrkan. Am Ende des Gottesdienstes, als alle Wagen des Trauerzuges den Hügel hinaufgefahren waren, setzte er sich auf den großen Pritschenwagen, auf dem der Sarg während der Fahrt zur Kirche gestanden hatte. At the end of the service, when all the carriages belonging to the funeral procession had driven up the hill, he went and sat down on the big wagon where the coffin had stood during the journey to the church. Vagnen skulle gå tom hem tillbaka nu, det visste han, så att där tog han inte upp platsen för någon. Mågen och dottern till Björn Hindriksson gick förbi ett par gånger och såg på honom, som satt där. The mother and daughter of Björn Hindriksson passed by a couple of times and looked at him sitting there. De var kanske ängsliga över att de inte kunde bjuda honom att åka i en av de främsta kärrorna, men han ville ju inte, att det skulle ske någon omflyttning för hans skull. They were perhaps anxious that they could not invite him to ride in one of the best carriages, but he did not want any relocation for his sake. Han var den han var i alla fall, han.

Medan han for från kyrkan, kunde han inte låta bli att tänka på den gången, då han och den lilla Klara Gulla hade gått för att hälsa på de rika släktingarna. As he left the church, he could not help thinking of the time when he and little Klara Gulla had gone to visit the rich relatives. Ja, det var alltsammans ombytt nu, det var det. Yes, it was all reversed now, that was it. Vem var det nu kanske, som var mäktig och ansedd? Vem var det nu, som gjorde de andra en heder genom att besöka dem?

Allteftersom gästerna kom fram till begravningsgården, blev de införda i det stora vardagsrummet på nedre botten, där de la av sig kläderna. As the guests arrived at the cemetery, they were ushered into the large living room downstairs, where they took off their clothes. Sedan kom ett grannfolk till Björn Hindrikssons, som var utsedda att sköta värdskapet, och bad de förnämsta bland de främmande att stiga upp i övervåningen, där middagsbordet stod dukat. Then a neighbor of Björn Hindriksson's, who had been appointed to act as host, came and asked the noblest of the strangers to go upstairs, where the dinner table was set.

Det var ett ansvarsfullt uppdrag att välja ut dem, som fick gå dit upp, för på en så stor begravning var det inte möjligt att få rum för alla gästerna vid middagsbordet på en gång, utan man fick lov att göra flera bordsättningar. It was a responsible task to select those who were allowed to go upstairs, because at such a large funeral it was not possible to accommodate all the guests at the dinner table at once, but several tables had to be set. Men det var många, som skulle ha ansett det för ett så stort bevis på missaktning, om de inte hade fått komma med i första omgången, att de aldrig skulle ha kunnat förlåta det. But there were many who would have considered it such an act of contempt if they had not been admitted in the first round that they would never have been able to forgive it.

Och vad nu särskilt beträffar den, som var upphöjd till kejsare, så kunde han ju vara medgörlig i många stycken, men att han skulle få sitta med i första bordsättningen, det var han tvungen att hålla på. As for the one who had been elevated to the position of emperor, he could be agreeable in many respects, but he had to insist that he be seated at the first table. Annars skulle folk tro, att han inte visste med sig, att han hade rätt att gå före alla andra. Otherwise people would think, that he didn't know, that he had the right to go before everyone else.

Men det var förstås ingen fara, fastän han inte blev ombedd att stiga upp i övervåningen bland de allra första. Aber natürlich bestand keine Gefahr, obwohl er nicht als einer der Ersten nach oben gebeten wurde. But there was no danger, although he was not asked to go upstairs among the very first. Det var ju så självklart, att han skulle få äta på samma gång som prästen och herrskaperna, så det behövde han inte ha någon oro för. It was so obvious that he would eat at the same time as the priest and the gentlemen, so he didn't have to worry about that.

Han satt tyst och ensam på en bänk, för här var det inte någon, som kom fram och ville språka om kejsarinnan. He sat quietly and alone on a bench, for here no one came forward to talk about the Empress. Det var nog så, att han kände sig lite missmodig. Wahrscheinlich war er ein wenig entmutigt. He was probably feeling a bit discouraged. När han gick hemifrån, hade Kattrina sagt till honom, att på den här begravningen borde han inte gå, därför att folket här i gården var av så hög ätt, att de krusade varken för kungar eller kejsare. Als er von zu Hause wegging, hatte Kattrina ihm gesagt, er solle nicht zu dieser Beerdigung gehen, denn die Leute im Hof seien von so hohem Rang, dass sie sich nicht vor Königen oder Kaisern verneigten. When he left home, Kattrina had told him that he shouldn't go to this funeral, because the people in the courtyard were of such high rank that they didn't bow to kings or emperors. Nu såg det allt ut, som om hon skulle få rätt. Now it all looked like she was going to be right. Gamla bönder, som hade bott på samma gård, alltsedan världen skapades, de höll sig förmer än alla andra högheter. Old farmers, who had lived on the same farm, since the world was created, they held themselves above all other dignitaries.

Det gick inte fort att samla ihop dem, som skulle vara med om första bordsättningen. It did not take long to gather the people who were to take part in the first seating. Värden och värdinnan gick länge omkring och sökte efter de värdigaste, men fram till honom kom de inte. The host and hostess went around for a long time looking for the most worthy, but they could not find him. Bredvid honom satt ett par ogifta kvinnfolk, som inte hade den minsta förhoppning om att bli uppkallade redan nu, och språkade i god ro. Neben ihm saßen ein paar unverheiratete Frauen, die nicht die geringste Hoffnung hatten, jetzt vorgeladen zu werden, und unterhielten sich leise. Beside him sat a couple of unmarried women, who had not the slightest hope of being summoned now, and talked quietly. De talade om hur väl det var, att Linnart Björnsson, sonen till Björn Hindriksson, hade hunnit hem i tid och fått försona sig med fadern. They spoke of how good it was that Linnart Björnsson, the son of Björn Hindriksson, had made it home in time to reconcile with his father.

Det hade ju inte varit någon egentlig ovänskap mellan dem, utan det förhöll sig så, att för en trettio år sedan, när Linnart var ett par och tjugu år gammal och skulle till att gifta sig, hade han frågat gubben om han inte ville låta honom överta gården eller om han kunde ställa på annat sätt, så att Linnart fick bli sin egen. Es gab keine wirkliche Feindschaft zwischen ihnen, aber vor etwa dreißig Jahren, als Linnart zweiundzwanzig Jahre alt war und kurz vor der Heirat stand, hatte er den alten Mann gefragt, ob er ihm den Hof nicht überlassen wolle oder ob er andere Vereinbarungen treffen könne, damit Linnart ihm gehören könne. There had not been any real enmity between them, but it so happened that thirty years ago, when Linnart was a couple and twenty years old and about to get married, he had asked the old man if he would not let him take over the farm or if he could make other arrangements so that Linnart could be his own.

Men gamle Björn hade sagt nej både till det ena och det andra. Hans önskan var, att sonen skulle gå kvar där hemma som förut och överta gården, när gubben hade lagt sitt huvud till ro. Sein Wunsch war es, dass sein Sohn wie bisher zu Hause bleiben und den Hof übernehmen sollte, wenn der alte Mann sein Haupt zur Ruhe gelegt hatte. His wish was that his son should remain at home as before and take over the farm when the old man had laid his head to rest.

– Nej, skulle då sonen ha sagt, inte vill jag gå hemma å vara dräng under er, så far min ni är. - No, the son would have said, I don't want to go home and be your servant, as you are my father. Jag får hellre gå ut i världen å skaffa mej mitt eget, för jag måste vara lika god karl som ni, annars blir det snart slut på vänskapen mellan oss. I had better go out into the world and get my own, for I must be as good a man as you are, or our friendship will soon come to an end.

– Den kan ta slut ändå, om du vill gå dina egna vägar, hade då Björn Hindriksson svarat. - It can end anyway, if you want to go your own way," Björn Hindriksson had replied.

Sedan hade sonen dragit upp i de stora skogarna norr och öster om Duvsjön, slagit sig ner i den värsta obygd och röjt upp en gård åt sig. Dann war der Sohn in die großen Wälder nördlich und östlich von Duvsjön hinaufgezogen, hatte sich in der schlimmsten Gegend niedergelassen und einen Hof für sich selbst gerodet. Then the son had gone to the great forests north and east of Duvsjön, settled in the worst of the countryside and cleared a farm for himself. Hans hemman låg i Bro socken, och han visade sig aldrig i Svartsjö. His homestead was in Bro parish, and he never appeared in Svartsjö. Inte på trettio år hade föräldrarna sett till honom, men för åtta dar sen hade han råkat komma hem, just som gamla Björn låg på sitt yttersta. Seit dreißig Jahren hatten sich seine Eltern nicht mehr um ihn gekümmert, aber vor acht Tagen war er zufällig nach Hause gekommen, als es dem alten Bären gerade schlecht ging.

Jan i Skrolycka blev riktigt glad. Det här var goda nyheter. Förra söndagen, då Kattrina hade kommit hem från kyrkan med underrättelsen, att det snart var slut med Björn Hindriksson, hade Jan strax frågat efter sonen och undrat om han hade blivit efterskickad. Letzten Sonntag, als Kattrina von der Kirche nach Hause gekommen war und die Nachricht überbrachte, dass Björn Hindriksson bald nicht mehr da sein würde, hatte Jan sofort nach ihrem Sohn gefragt und sich gewundert, ob man nach ihm geschickt hatte. Men det hade han inte blivit. Aber das war er nicht. But he had not been. Kattrina hade hört, att Björn Hindrikssons hustru hade tiggt och bett, att hon skulle få sända bud till honom, men hon hade blivit så strängt förbjuden. Kattrina had heard that Björn Hindriksson's wife had begged and pleaded that she could send word to him, but she had been so strictly forbidden. Gubben hade förklarat, att han ville ha fred på sitt dödsläger. The old man had declared that he wanted peace in his death camp.

Men Jan hade inte lugnat sig med detta. Han hade inte kunnat låta bli att tänka på Linnart Björnsson, som gick där borta i sin skog och ingenting visste. He could not help but think of Linnart Björnsson, who was walking in his forest and knew nothing. Och så hade han, Jan, beslutat sig för att handla tvärtemot gamla Björns önskan och gå med bud till sonen.

Han hade ingenting hört om hur allt hade avlupit förrän nu här på begravningen. Han blev så upptagen av att lyssna till det, som de två kvinnfolken talade om, att han rent glömde bort att tänka på både den första och andra bordsättningen. He was so engrossed in listening to what the two women were saying that he forgot to think about both the first and the second set of tables.

Ja, när sonen hade kommit hem, hade de varit så blida mot varandra, både han och fadern. Ja, als der Sohn nach Hause kam, waren sie so nett zueinander gewesen, sowohl er als auch der Vater. Yes, when the son had come home, they had been so kind to each other, both he and the father. Gubben hade skrattat och sett på hans kläder. The old man had laughed and looked at his clothes.

– Du kommer i dina arbetskläder, hade han sagt.

– Ja, jag borde väl vara finklädd, eftersom det är söndag, hade Linnart Björnsson svarat, men, ser ni, det har varit ett sånt överflöd på regn oppe hos oss i sommar. - Ja, ich sollte mich wohl schick machen, denn es ist Sonntag, hatte Linnart Björnsson geantwortet, aber wissen Sie, hier oben hat es in diesem Sommer so viel geregnet. - Well, I should be dressed up, since it's Sunday, Linnart Björnsson had replied, but, you see, there has been such an abundance of rain up here this summer. Jag hade just tänkt köra in lite havre på söndagseftermiddan. I was about to bring in some oats on Sunday afternoon.

– Nå, hann du å få in någe? - Und, haben Sie etwas geschafft? - Well, did you manage to get anything in? frågade gubben.

– Jag hann å lassa på ett lass, men det lämna jag kvar på åkern, när budet kom. - Es gelang mir, eine Ladung aufzuladen, aber ich ließ sie auf dem Feld liegen, als der Bote kam. - I managed to load a load, but I left it in the field when the messenger came. Jag gav mej i väg genast utan å bry mej om å byta kläder. I left immediately without bothering to change my clothes.

– Vem var det, som kom mä bud te dej? frågade fadern om en stund. the father asked in a moment.

– Det var en karl, som jag aldrig har sett förr, svarade sonen. Jag tänkte inte på å fråga'n vem han var. Han såg mest ut som en liten tiggargubbe.

– Den karln ska du ta reda på å ge honom tack från mej, hade gamla Björn sagt med stort eftertryck. - You must find that man and give him thanks from me, old Björn had said with great emphasis. Honom ska du hedra, var du råkar honom. You will honor him wherever you find him. Han har menat väl mä oss. He has meant well with us.

Så där lugnt och gott hade det varit mellan dem, ända tills allt var slut. De var så lyckliga över försoningen, så att det var, som skulle döden ha bringat dem glädje och inte sorg. They were so happy at the reconciliation that it was as if death had brought them joy and not sorrow.

Jan hade ryckt till av obehag, när han hörde, att Linnart Björnsson hade kallat honom för en tiggargubbe. Men han förstod ju, att det berodde därpå, att han varken hade haft kasketten eller kejsarkäppen med sig dit upp i obygden. But he realized that it was because he had brought neither his cap nor his imperial cap with him up there in the countryside.

Detta förde tankarna tillbaka till hans nuvarande bekymmer. This brought his mind back to his current concerns. Han hade säkert väntat länge nog nu. Nu borde han allt redan vara uppkallad, om det inte skulle bli för sent. Det här stod aldrig rätt till. This was never right.

Han reste sig, gick resolut över rummet och förstugan, steg uppför trappan och öppnade dörrn till stora salen i övervåningen.

Han såg genast, att middagen redan var i full gång. Det stora hästskobordet var fullsatt med människor, första rätten var redan kringbjuden. Der große Hufeisentisch war voll besetzt, und der erste Gang wurde bereits serviert. The large horseshoe table was packed with people and the first course was already being served. Det hade inte varit meningen, att han skulle få komma med bland de förnämsta. It had not been intended that he should be included among the most distinguished. Där satt prästen, där satt klockarn, där satt löjtnanten från Lövdala och hans fru, där satt alla, som borde sitta där, utom han.

En av de unga flickorna, som bar omkring maten, skyndade fram till Jan, så snart som han hade kommit inom dörrn.

– Vad ska ni här å göra, Jan? - What are you doing here, Jan? sa hon med låg röst. Gå ner mä er! Get down!

– Men, min snälla matvärdinna! sa Jan. Kejsar Johannes av Portugallien skulle väl vara mä i första omgången.

– Å, tyst nu, Jan! sa flickan. I dag passar det sej inte, att ni kommer mä era dumheter. Today is not a good day for you to come and say your nonsense. Gå nu ner, så ska ni få mat, när er tur kommer! Now go down and you will be fed when your turn comes!

Det var ju så, att Jan hade mer respekt för detta huset än för något annat i socknen. In der Tat hatte Jan mehr Respekt vor diesem Haus als vor jedem anderen in der Gemeinde. Och just därför skulle han ha satt så stort värde på att bli mottagen här så, som det anstod honom. And that is why he would have appreciated being welcomed here as he should have been. Det kom en sådan märkvärdig modlöshet över honom, där han stod nere vid dörrn med mössan i handen. Han kände själv hur hela kejsarvärdigheten föll av honom. He himself felt the entire imperial dignity fall away from him.

Men mitt i denna svåra belägenhet hörde han hur Linnart Björnsson borta vid bordet gav till ett utrop.

– Där står ju den karln, som kom te mej förra söndan mä bud om att far var sjuk! - There is the man who came to me last Sunday with the message that my father was ill! sa han.

– Vad säjer du? frågade hans mor. Är du säker på den saka?

– Ja visst, det kan ju ingen ann vara. Jag har sett'en förut i dag, men jag har inte känt igen'en, därför att han var så konstigt utklädd. I've seen him before today, but I didn't recognize him because he was so strangely dressed. Men nu ser jag, att det är han.

– Ja, är det han, så ska han inte längre stå där borta ve dörrn som en tiggare, sa den gamla matmodern. - Well, if it's him, he shouldn't be standing over there by the door like a beggar," said the old matron. Utan då får vi göra plats för'en här ve bordet. Honom är vi skyldiga bå heder å tack, för det var han, som gjorde döden lätt för gamla Björn, å mej har han skaffat den enda tröst, som kunde mildra mi sorg efter en sån man, som jag har mistat. To him we owe both honor and thanks, for it was he who made death easy for old Björn, and to me he has provided the only comfort that could mitigate my grief for such a man as I have lost.

Och plats blev det, fastän det tycktes vara trångt nog allaredan. And there was room, although it seemed to be crowded enough already. Jan fick sitta innerst i hästskon mittemot prästen. Bättre kunde det inte vara.

Till en början var han litet bortkommen, för han kunde inte begripa, att de gjorde sådant väsen av honom, bara därför att han hade sprungit ett par mil genom skogen med bud till Linnart Björnsson. Zuerst war er etwas verwirrt, denn er konnte nicht verstehen, warum sie so viel Aufhebens um ihn machten, nur weil er mit einem Boten für Linnart Björnsson ein paar Meilen durch den Wald gelaufen war. At first he was a little lost, for he could not understand why they made such a fuss about him, just because he had run a couple of miles through the forest with a messenger for Linnart Björnsson. Men så insåg han ju hur det hängde ihop. Det var förstås kejsarn, som de ville hedra i alla fall. It was the emperor, of course, whom they wanted to honor anyway. Det var kanske därför, att ingen skulle känna sig tillbakasatt, som de gjorde det på det här sättet. Perhaps that's why they did it this way, so that no one would feel left behind.

Någon annan förklaring gavs det ju inte. No other explanation was given. För snäll och beskedlig och hjälpsam, det hade han varit i alla sina dar, men aldrig någonsin hade han blivit på minsta sätt hedrad eller firad fördenskull. For he had been kind and gentle and helpful all his life, but never once had he been in the least honored or celebrated for it.