Kapitel 32 Chapter 32 Chapitre 32

Jan och Kattrina

Aldrig förr hade Jan i Skrolycka haft så mycket att tänka på och fundera över som nu, när han hade blivit kejsare. Never before had Jan in Skrolycka had so much to think and ponder as now that he had become emperor.

För det första fick han ju lov att vara obegripligt vaksam, sedan storheten hade kommit över honom, så att han inte lät högmodet få insteg hos sig. In the first place, he had to be incomprehensibly vigilant after the greatness had come upon him, so that he did not allow pride to take hold of him. Han måste jämt komma ihåg, att vi människor, vi är alla gjorda av en och samma materia, och ifrån ett och samma föräldrapar härstammar vi, och svaga och syndiga är vi alla, så att i grund och botten har den ena ingenting att berömma sig av framför den andra. Er muss immer daran denken, dass wir Menschen alle aus ein und demselben Material bestehen, dass wir von ein und demselben Elternpaar abstammen und dass wir alle schwach und sündig sind, so dass im Grunde genommen der eine nichts über den anderen zu loben hat. He must always remember that we human beings are all made of one and the same material, and from one and the same pair of parents we are descended, and weak and sinful we all are, so that basically one has nothing to praise over the other.

I hela sitt liv hade han sett sig led åt hur människor sökte att förhäva sig över varandra, och inte ville han nu göra på samma sätt. Sein ganzes Leben lang hatte er darunter gelitten, wie die Menschen versuchten, sich übereinander zu erheben, und das wollte er jetzt nicht auch noch tun. Men han märkte nog, att det inte var så lätt att hålla sig vid den rätta ödmjukheten för en, som hade blivit så upphöjd, att det numera inte fanns någon i hela socknen, som var hans like. Aber wahrscheinlich war ihm klar, dass es nicht so einfach war, die richtige Demut für jemanden aufrechtzuerhalten, der so erhaben geworden war, dass es in der ganzen Gemeinde niemanden mehr gab, der ihm ebenbürtig war. But he realized that it was not so easy to maintain the proper humility for one who had become so exalted that there was now no one in the whole parish who was his equal.

Mest ängslig var han förstås för att göra eller säga något, så att de gamla vännerna, som gick kvar i sitt dagliga slit och släp, skulle känna sig förbisedda och bortglömda. Er war natürlich sehr darauf bedacht, etwas zu tun oder zu sagen, damit sich seine alten Freunde, die ihrem Alltagstrott nachgingen, übersehen und vergessen fühlten. He was, of course, most anxious to do or say something so that the old friends, who were still going about their daily grind, would feel overlooked and forgotten. Det var nästan bäst att inte nämna ett ord till dem om det, som hände honom, när han infann sig vid alla bjudningar och kalas i hela trakten, såsom det nu var hans plikt att göra. Es war fast besser, kein Wort darüber zu verlieren, was mit ihm geschah, als er, wie es seine Pflicht war, an allen Festen und Feiern in der Nachbarschaft teilnahm. It was almost better not to say a word to them about what happened to him when he attended all the parties and celebrations in the neighborhood, as it was his duty to do. Inte kunde han beskylla dem för avundsjuka. Er konnte sie nicht der Eifersucht bezichtigen. Å, långtifrån! Men i alla fall borde han inte tvinga dem att göra jämförelser.

Inte heller fick han begära av sådana karlar som Börje och notbindarn, att de skulle kalla honom för kejsare. Es war ihm auch nicht erlaubt, Männer wie Börje und den Musiker zu bitten, ihn zum Kaiser zu ernennen. Nor was he allowed to ask such men as Börje and the musician to call him emperor. Så gamla vänner fick ju säga ”Jan”, som de alltid hade gjort. De skulle aldrig ha kunnat komma sig för med något annat. They would never have been able to get away with anything else.

Men den, som han fick tänka mest på och vara mest varsam med, det var förstås den gamla hustrun, som han hade sittande hemma i stugan. Det hade varit en bra stor lättnad, och glädje med, om det hade kommit något budskap om upphöjelse också till henne, men det hade det inte, utan hon var densamma som förr. Es wäre eine große Erleichterung und auch Freude gewesen, wenn sie eine Botschaft der Erhabenheit erhalten hätte, aber das war nicht der Fall, und sie war dieselbe wie vorher. It would have been a good deal of relief, and joy too, if some message of exaltation had come to her, but it had not, and she was the same as before. Och det var kanske inte möjligt annat. And it may not have been possible otherwise. Klara Gulla begrep väl, att det inte stod till att göra någon kejsarinna av Kattrina. Klara Gulla well understood that it was not possible to make an empress out of Kattrina. Man kunde inte tänka sig, att hon skulle sätta en guldmaljong på håret, när hon gick i kyrkan. Man kann sich nicht vorstellen, dass sie sich ein goldenes Medaillon ins Haar steckt, wenn sie in die Kirche geht. You couldn't imagine her putting a gold locket on her hair when she went to church. Förr hade hon väl stannat hemma, än hon hade visat sig där med något annat än den vanliga svarta silkeduken på huvudet. She would have stayed home sooner than showing up there with anything other than the usual black silk cloth on her head.

Kattrina sa rentut, att hon inte ville höra talas om att Klara Gulla hade blivit kejsarinna. Kattrina said flatly that she did not want to hear that Klara Gulla had become Empress. Och det var kanske det bästa, när allt kom omkring, att göra henne till viljes härvidlag. Und vielleicht war es ja das Beste, sie in dieser Hinsicht zu belustigen. And it was perhaps best, after all, to please her in this respect.

Men man kan nog förstå, att det inte var så lätt för den, som var förmiddag gick ner till bryggan och där var omgiven av alla dem, som väntade på ångbåten, och fick heta kejsare i var vändning, att alldeles lägga av högheten, när han satte foten inom tröskeln till sitt eget hem. Aber man kann verstehen, dass es für jemanden, der jeden Morgen zum Hafen hinunterging und von all denen umgeben war, die auf den Dampfer warteten und auf Schritt und Tritt Kaiser genannt wurden, nicht so einfach war, seine Würde aufzugeben, sobald er die Schwelle seines eigenen Hauses betrat. But it may be understood that it was not so easy for one who went down to the dock every morning and was surrounded by all those who were waiting for the steamer, and were called Emperor at every turn, to give up his highness when he set foot on the threshold of his own home. Det var inte utan, att det frestade på att bära ved och vatten åt Kattrina och att till på köpet bli så tilltalad, som om man hade gått tillbaka och inte framåt. Es war nicht ohne Versuchung, Holz und Wasser für Kattrina zu tragen und mit ihr zu sprechen, als ob man zurück und nicht vorwärts gegangen wäre. It was not without temptation to carry wood and water for Kattrina, and to be spoken to as if one had gone back and not forward.

Om Kattrina hade nöjt sig med detta, så hade det ju ändå gått an, men hon klagade också över att han inte ville gå på dagsverke som förr i världen. Wenn Kattrina damit zufrieden gewesen wäre, wäre es in Ordnung gewesen, aber sie beschwerte sich auch darüber, dass er nicht mehr wie früher zur Tagelöhnung gehen wollte. If Kattrina had been satisfied with this, it would have been all right, but she also complained that he did not want to go to day work as in the old days. Men när hon kom med sådant, vände han allt dövörat till. But when she made such comments, he turned a deaf ear. Han visste ju, att kejsarinnan av Portugallien skulle skicka honom så mycket pengar, att han aldrig mer i sitt liv skulle behöva sätta på sig arbetskläderna. Det hade rentav varit illa handlat mot henne att ge efter för Kattrina i den saken. Es wäre ihr gegenüber sogar unfair gewesen, Kattrina in dieser Angelegenheit nachzugeben. In fact, it would have been bad form for her to give in to Kattrina on this matter.

En eftermiddag i slutet av augusti satt Jan på stenen framför förstudörrn och rökte ur en liten pipsnugga, då han fick se skymten av ljusa klänningar och hörde unga röster uppifrån skogen.

Kattrina hade gått ner i björkhagen för att skära ris till en kvast, men dessförinnan hade hon sagt till honom, att hädanefter måste de väl ställa det så, att hon gick till Falla och grävde diken. Kattrina war in den Birkengarten gegangen, um Reis für einen Besen zu schneiden, aber vorher hatte sie ihm gesagt, dass sie von nun an nach Falla gehen und Gräben ausheben müsse. Kattrina had gone down to the birch-garden to cut rice for a broom, but before doing so she had told him that from now on they must make her go to Falla and dig ditches. Han kunde ju stanna hemma och laga mat och lappa kläder, eftersom han hade blivit för fin att arbeta hos andra. Er konnte zu Hause bleiben, kochen und Kleider flicken, denn er war zu gut geworden, um für andere zu arbeiten. He could stay at home and cook and mend clothes, as he had become too good to work for others. Han hade inte svarat henne med ett ord, men det hade i alla fall varit svårt att höra henne, så att han blev riktigt glad att få vända tankarna åt annat håll. Så fort han kunde, sprang han in efter kejsarmössan och käppen och hann just fram till grinden, när de unga flickorna skulle gå förbi.

Det var inte mindre än fem stycken. De tre småmamsellerna från Lövdala var med i flocken. The three grandmothers from Lövdala were part of the flock. De andra var väl några främmande, som hade kommit på besök.

Jan slog upp grinden på vid gavel och trädde ut mot dem. Jan öffnete das Tor weit und trat auf sie zu.

– Go dag, mina snälla hovfröknar! sa han och gjorde en så stor sväng med mössan, att den närapå rörde vid marken.

De tvärstannade och såg litet blyga ut till en början, men han fick dem snart över den första förlägenheten. They paused and looked a little shy at first, but he soon got them over the initial embarrassment.

Då blev det ”go dag” och ”vår snälla kejsare”, och det syntes mer än väl, att det var en riktig glädje för dem att få se honom igen. Dann hieß es "Guten Tag" und "unser lieber Kaiser", und es war mehr als offensichtlich, dass es für sie eine wahre Freude war, ihn wiederzusehen. Then it was "good day" and "our kind emperor", and it was more than evident that it was a real pleasure for them to see him again.

Dessa småmamsellerna var inte som Kattrina och det andra folket i Askedalarna. De hade inte alls något emot, de, att höra talas om kejsarinnan, och de frågade strax hur det stod till med henne och om hon inte snart skulle vara att hemförvänta. They did not mind at all to hear about the Empress, and they soon asked how she was, and whether she would not soon be expected home.

De undrade också om de inte kunde få gå in i stugan och se hur det såg ut där. Och det behövde han inte neka dem, för Kattrina höll det alltid så snyggt och ordentligt, så att hos dem kunde vem som helst gärna få hälsa på.

När de små herrgårdsmamsellerna kom in, blev de nog förvånade över att den stora kejsarinnan hade vuxit upp på ett så litet ställe. Det gick väl an förr, när hon var van vid det, sa de, men hur skulle det bli, om hon kom tillbaka? Vorher war es in Ordnung, als sie daran gewöhnt war, sagten sie, aber was würde passieren, wenn sie zurückkäme? It was fine before, when she was used to it, they said, but what would it be like if she came back? Skulle hon bli boende här hos föräldrarna, eller skulle hon vända tillbaka till Portugallien? Would she stay here with her parents, or would she go back to Portugal?

Jan hade nog tänkt på detsamma, och han hade ju förstått, att Klara Gulla inte kunde stanna kvar i Askedalarna, när hon hade ett helt rike att styra. Jan had probably thought the same, and he had understood that Klara Gulla could not remain in Askedalarna when she had a whole kingdom to rule.

– Det blir väl så, att kejsarinna kommer å vända tebaka te Portugallien, sa han. - The Empress will probably return to Portugal, he said.

– Då kommer väl ni att följa med henne? - Then you will go with her, won't you? frågade en av småmamsellerna.

Jan visste med sig, att han helst skulle ha önskat, att hon inte hade frågat om den saken. Jan knew that he would have preferred that she had not asked about that. Han gav henne inte något svar heller till en början, men den unga flickan ville inte ge sig. He didn't give her an answer at first either, but the young girl wouldn't give up.

– Ni vet kanske inte än hur det ska bli? - Perhaps you don't yet know how it will turn out? sa hon.

Jo, det hade han väl reda på, men han var inte riktigt på det klara med hur folk skulle ta hans beslut. Well, he knew that, but he wasn't quite sure how people would take his decision. De kanske inte skulle tycka, att det var rätt handlat av en kejsare. They might not think it was the right thing for an emperor to do.

– Nej, jag ska väl bli kvar hemma, jag, sa han. Det kan ju inte gå an, att jag far ifrån Kattrina. It can't be right for me to leave Kattrina.

– Jaså, Kattrina reser inte med, hon? - Oh, Kattrina is not traveling, is she?

– Nej, det står nog inte te å få Kattrina te å fara ifrån stuga. - No, it's probably not enough to get Kattrina to leave the cabin. Å jag ska väl bli kvar hos'na. Se, när en har lovat trohet i nöd och lust. Behold, when one has pledged allegiance in sickness and in health.

– Ja, det löftet förstår jag att man inte kan svika, sa den herrgårdsmamsellen, som var mest ivrig att fråga om allting. Hör ni det, ni andra? Do you hear that, the rest of you? sa hon.

Jan vill inte fara ifrån sin hustru, fastän hela Portugalliens härlighet lockar honom. Jan does not want to leave his wife, even though he is attracted by the glory of Portugal.

Och tänk, att de blev riktigt glada åt detta! And to think, they were really happy about it! De klappade honom på axeln och sa, att det var rätt gjort av honom. Det var ett gott tecken, sa de. Det var inte slut ännu med den gamla, snälla Jan Andersson i Skrolycka. It was not over yet with the old, kind Jan Andersson in Skrolycka.

Han förstod inte riktigt vad de kunde mena. He did not really understand what they could mean. Men de var väl glada åt att de fick ha honom kvar i socknen.

De sa adjö och gick strax efteråt. De skulle vandra bort till Duvnäs bruk på kalas. They would go to Duvnäs Mill for a party.

Men tänk, att knappt var de gångna, förrän Kattrina kom in!

Hon måtte ha stått alldeles utanför dörrn och väntat. Hon hade väl inte velat gå in till de främmande, men hur länge hon hade stått där och hur mycket hon hade hört av samtalet, det kunde ingen veta.

Hur det nu förhöll sig med den saken, så såg hon mer blid och god ut, än hon hade gjort på länge. Be that as it may, she looked more cheerful and good than she had done for a long time.

– Du är en kopstolle, sa hon. - You're a head case, she said. Å jag undrar vad andra kvinnfolk skulle säja, om di hade en sån man. Men det var ändå väl, att du inte ville fara ifrån mej.