Kapitel 29 Chapter 29

Kejsarn

Den första söndagen i september, då ska man tro, att kyrkfolket i Svartsjö fick något att förundra sig över. On the first Sunday in September, the church people in Svartsjö were given something to marvel at.

Det finns en stor och bred läktare i Svartsjö kyrka, som går tvärsöver hela långskeppet. In der Kirche von Svartsjö gibt es eine große und breite Empore, die sich über das gesamte Kirchenschiff erstreckt. There is a large and wide gallery in Svartsjö Church, which runs across the entire nave. Och i första bänken på den läktarn har herrskaperna brukat sitta, herrkarlarna till höger och fruar och mamseller till vänster, så länge som man kan minnas tillbaka.

Det var inte något förbud för andra att sitta där. Alla platser i kyrkan var lika fria. Men det skulle förstås aldrig ha fallit en fattig backstusittare in att slå sig ner i den bänken. But of course it would never have occurred to a poor hillbilly to sit on that bench.

Jan hade tyckt förr i världen, att de hade varit både vackra och fina att se på, de, som satt där. Jan hatte in der Vergangenheit gedacht, dass sie sowohl schön als auch nett anzusehen waren, die, die dort saßen. Jan had thought in the past that they had been both beautiful and nice to look at, those who sat there. Och än i dag ville han inte neka till att både brukspatronen på Duvnäs och löjtnanten på Lövdala och ingenjörn på Borg var ståtliga karlar och tog sig bra ut. Und bis heute würde er nicht leugnen, dass sowohl der Mühlenbesitzer in Duvnäs als auch der Leutnant in Lövdala und der Ingenieur in Borg gut aussehende Männer waren und gut aussahen. And to this day he would not deny that both the mill owner at Duvnäs and the lieutenant at Lövdala and the engineer at Borg were handsome men and looked good. Men vad var det att tala om mot den härligheten, som folk nu fick att beskåda? Aber was gab es gegen die Herrlichkeit, die die Menschen nun sahen, einzuwenden? But what was there to speak of against the glory that people now saw? Något sådant som en riktig kejsare hade väl ändå aldrig förr tagit plats där uppe i herrskapsbänken. Something like a real emperor had never before taken a seat up there on the bench.

Men nu satt det en sådan storkarl i alla fall på främsta platsen ytterst i bänken. Aber jetzt saß da so ein großer Mann auf dem Vordersitz am Ende der Bank. But at least now there was such a big man in the front seat at the end of the bench. Bägge händerna stödde han mot en lång käpp med stor silverknopp, på huvudet hade han en hög, grön läderkaskett, och på bröstet blänkte två stora stjärnor, en lik guld och en lik silver.

När orgeln stämde upp, så höjde kejsarn sin röst och sjöng. When the organ tuned up, the emperor raised his voice and sang. För en kejsare får lov att sjunga högt och klart i kyrkan, även om han inte kan hålla rätt melodi och ton. Because an emperor is allowed to sing loud and clear in church, even if he can't keep the right melody and tone. Folk är ändå glada att få höra honom.

Herrkarlarna, som satt bredvid honom, vände sig åt sidan och såg på honom gång efter annan, men det var ju ingenting att undra på. The gentlemen who sat next to him turned aside and looked at him from time to time, but it was no wonder. Det var nog första gången, som de hade en sådan höghet ibland sig. It was probably the first time they had such a dignitary in their midst.

Kasketten fick han ju lov att lägga av sig, för det får till och med en kejsare lov att göra, när han kommer till kyrkan, men han lät den sitta på så länge som möjligt, för att folk skulle få se sitt lystmäte på den. Er durfte seine Mütze abnehmen, denn auch ein Kaiser darf das, wenn er in die Kirche kommt, aber er hat sie so lange wie möglich aufbehalten, damit die Leute sie genießen konnten. He was allowed to take off his cap, because even an emperor is allowed to do that when he comes to church, but he left it on as long as possible, so that people could enjoy it.

Det var också många av dem, som satt nere i kyrkan, som den dagen vände på huvudet och såg uppåt läktarn. Det var, som skulle de tänka mer på honom än på predikan. Men det fick man ju förlåta dem. But you had to forgive them for that. Det skulle nog ge med sig, bara de blev vana vid att det satt en kejsare i kyrkan. It would probably go away, as long as they got used to having an emperor in the church.

De var kanske litet förvånade över att han hade blivit så upphöjd. Men de borde ju kunna förstå, att den, som var far till en kejsarinna, fick lov att själv bli kejsare. But they should be able to understand that the father of an empress was allowed to become emperor himself. Något annat var inte möjligt.

När han kom ut på talbacken efter gudstjänsten, var det flera, som gick emot honom, men han hann inte tala med en enda, förrän klockar Svartling kom och bad honom gå med in i sakristian. When he came out on the slope after the service, there were several people walking towards him, but he did not have time to speak to a single one until bell-ringer Svartling came and asked him to go into the sacristy.

Där inne satt prästen i en hög länstol med ryggen mot dörrn och talade med riksdagsman Karl Karlsson, när Jan och klockarn kom in. Prästen var ledsen för någonting, det hördes på rösten. The priest was sad about something, you could hear it in his voice. Det var inte långtifrån, att han grät.

– Det är två av de själar, som har varit anförtrodda åt min vård, sa han, som jag har låtit gå till spillo. - It is two of the souls entrusted to my care, he said, that I have let go to waste.

Riksdagsmannen försökte trösta honom.

– Pastorn kan väl inte ha någon skuld i den ondska, som bedrives i de stora städerna, sa han.

Men prästen lät inte lugna sig. Han lutade det vackra unga ansiktet i händerna och grät. He leaned the beautiful young face in his hands and cried.

– Nej, det kan jag ju inte, sa han. Men vad har jag gjort för att vaka över den unga adertonåriga flickan, som blev kastad skyddslös ut i världen? Aber was habe ich getan, um über das junge 18-jährige Mädchen zu wachen, das ohne Schutz in die Welt hinausgeworfen wurde? But what have I done to watch over the young eighteen-year-old girl who was thrown out into the world without protection? Å vad har jag gjort för att trösta hennes far, som bara hade henne att leva för? Oh what have I done to comfort her father, who had only her to live for?

– Pastorn är så nykommen i församlingen, sa riksdagsmannen. - Der Pfarrer ist so neu in der Gemeinde, sagte der Abgeordnete. Om här ska talas om ansvar, så drabbar det väl mera oss andra, som hade reda på förhållandena. Wenn sich hier die Frage nach der Verantwortung stellt, dann betrifft sie eher den Rest von uns, der sich der Situation bewusst war. If there is a question of responsibility here, it is more likely to affect the rest of us who were aware of the situation. Men vem kunde tro, att det skulle gå så galet? But who would have thought it would go so wrong? Di unga får ju lov å ge sej ut i världen. The young people are allowed to go out into the world. Vi har varit utkastade på samma sätt allihop här i socknen, å di flesta har det gått bra för. We have all been thrown out in the same way here in the parish, and most of us have done well.

– Å Gud, måtte jag kunna tala med honom! bad prästen. Måtte jag kunna fånga det flyende förståndet – – – Möge es mir gelingen, den fliehenden Geist aufzufangen - - - -.

Klockar Svartling harskade sig, där han stod bredvid Jan, och prästen vände sig emot dem. Klockar Svartling harrumphed as he stood next to Jan, and the priest turned towards them. Han steg genast upp, tog Jans hand och lade den i sin. Er stand sofort auf, nahm Jans Hand und legte sie in seine. He immediately got up, took Jan's hand and placed it in his.

– Kära Jan! sa han.

Prästen var högrest och ljus och vacker. När han kom emot en med sin goda röst och de milda, blå ögonen lysande av barmhärtighet, så var han inte lätt att stå emot. Men härvidlag var det inte annat att göra än att visa honom tillrätta strax från början, och det gjorde Jan också. Aber es blieb nichts anderes übrig, als ihn von Anfang an in die Schranken zu weisen, und das tat Jan auch. But there was nothing for it but to show him the ropes right from the start, and Jan did so.

– Det är ingen Jan mer, min snälla pastor, utan nu är det kejsar Johannes av Portugallien, å den, som inte vill ge honom hans rätta benämning, den har han inte någe otalt mä. - It is no longer John, my good pastor, but now it is Emperor John of Portugal, and whoever does not want to give him his proper name, he has no quarrel with.

Därmed gav Jan prästen en liten kejsarnick till avsked och satte kasketten på huvudet. Och de såg allt ganska snopna ut, de tre, som stod kvar i sakristian, när han sköt upp dörrn och gick sin väg.