Kapitel 27 Kapitel 27 Chapter 27

I väntan

Ingenjör Boræus på Borg brukade nästan var förmiddag göra sig en vändning ner till bryggan för att ta emot ångbåten, och det kunde ingen undra över. Ingenieur Boræus in Borg fuhr fast jeden Morgen zum Hafen, um den Dampfer zu empfangen, und niemand konnte sich darüber wundern. Engineer Boræus at Borg used to make a turn down to the dock almost every morning to receive the steamer, and no one could wonder. Han hade bara ett kort stycke väg att gå genom den vackra granparken, och alltid kom det väl någon människa med båten, som han kunde byta ett par ord med för att på så sätt skaffa sig en liten omväxling i enformigheten på landsbygden. He had only a short distance to walk through the beautiful spruce park, and there would always be someone in the boat with whom he could exchange a few words and thus get a little change from the monotony of the countryside.

Just i parkgränsen, där vägen stöp tvärbrant ner mot bryggan, stack några stora, nakna hällar upp ur marken, och det hände ofta, att långväga folk slog sig ner på dem, medan de väntade. Ganz am Rande des Parks, wo die Straße steil zur Brücke abfällt, ragten einige große, kahle Felsen aus dem Boden, und es kam oft vor, dass sich Leute aus der Ferne auf sie setzten, während sie warteten. Just at the edge of the park, where the road sloped steeply down to the bridge, some large, bare rocks rose from the ground, and it often happened that people from far away sat down on them while they waited. Och det var alltid många väntande vid Borgs brygga, för man var aldrig riktigt säker när båten skulle komma. Före tolv var det ju sällan den kom, men man var heller inte riktigt trygg för att den inte kunde vara vid bryggan redan klockan elva. Es kam selten vor Mittag, aber es war nicht wirklich sicher, weil es nicht um elf Uhr am Steg sein konnte. Att den dröjde ända till ett och två, var ju heller inte alldeles omöjligt, så att påpassligt folk, som gick ner till bryggan vid tiotiden, kunde bli sittande där hela förmiddagen. That it lasted until one or two o'clock was not entirely impossible, so that attentive people who went down to the bridge at ten o'clock could sit there all morning.

Ingenjör Boræus hade god utsikt över Löven från sitt kammarfönster på Borg. Han såg när ångbåten stack fram bakom uddarna och visade sig aldrig vid bryggan förrän i lagom tid. He watched as the steamer went behind the headlands and never showed up at the dock until just in time. Han behövde alltså inte själv slå sig ner på de där väntestenarna och gav bara en blick i förbifarten åt dem, som hade tagit plats där. So he didn't have to sit on those waiting stones himself and just gave a passing glance to those who had taken their seats.

Men en sommar kunde han inte låta bli att lägga märke till en liten karl med ett milt och snällt utseende, som satt där och väntade dag efter dag. Han höll sig alldeles stilla och likgiltig, ända tills ångbåten syntes. Då sprang han upp, med ansiktet skinande av glädje. Han rusade utför backen och ställde sig längst ute på bryggan, liksom säker om att få ta emot någon. He rushed down the hill and stood at the far end of the dock, as if certain of receiving someone. Men aldrig kom något främmande till honom. But nothing strange ever came to him. När båten gick, stod han där lika ensam som förut.

Nu var glädjen borta, och när han begav sig hemåt, såg han gammal och trött ut. Now the joy was gone, and when he went home, he looked old and tired. Man kunde nästan vara rädd, att han inte skulle ha kraft att komma uppför backen.

Ingenjör Boræus kände inte karlen, men en vacker solskensdag, när han återigen såg honom sitta där och stirra utåt sjön, gav han sig i tal med honom. Han fick snart veta, att det var en dotter, som var bortrest och väntades komma hem i dag.

– Vet ni då så säkert, att hon kommer i dag? - Do you know for sure that she is coming today? frågade ingenjörn.

Jag har sett er sitta här å vänta i ett par månader. Hon måtte ha gett er orätt besked förut. She must have given you the wrong message before.

– Å nej, det har hon väl inte, sa mannen saktmodigt. - Oh no, she hasn't, said the man meekly. Inte har hon gett oriktigt besked, inte. She has not given incorrect information.

– Men i Herrans namn, sa ingenjörn och tog till en smula häftigt, för han var en hetlevrad herre, vad menar ni? - Aber im Namen des Herrn", sagte der Ingenieur und fügte ein wenig vehement hinzu, "denn er war ein jähzorniger Herr, was meinen Sie? - But in the name of the Lord, said the engineer, adding a little vehemence, for he was a hot-tempered gentleman, what do you mean? Ni har suttit här å väntat dag efter dag, utan att hon har kommit, å hon skulle inte ha gett orätt besked!

– Nej, sa den lilla karlen och såg upp på ingenjörn med sina vänliga, vattenklara ögon, det har hon inte kunnat göra. - No, said the little fellow, looking up at the engineer with his kind, watery eyes, she has not been able to do that. Hon har inte gett någe besked alls.

– Har ni inte haft något brev? frågade ingenjörn.

– Nej, vi har inte haft brev sen i fjol den första oktober.

– Men varför går ni då hit ner? - But why do you come down here? undrade ingenjörn. Här sitter ni alla förmiddagar utan att göra något. Har ni tid att gå ifrån arbetet på det sättet? Do you have time to leave work like that?

– Å nej, det är väl illa gjort åv mej, sa karlen och smålog för sig själv, men det blir väl bra mä den saka. - Oh, no, that's badly done by me, said the man, smiling to himself, but it will be all right.

– Men är det möjligt, att ni är ett sådant nöt, utropade ingenjör Boræus och var helt förgrymmad, att ni sitter här å väntar utan all orsak? - "Aber ist es möglich, dass du ein solcher Narr bist", rief Ingenieur Boræus völlig verärgert, "dass du hier sitzt und ohne jeden Grund wartest? - "But is it possible that you are such a fool," exclaimed Engineer Boræus, in utter exasperation, "that you are sitting here waiting for no reason at all? Ni borde sättas på dårhus. Man sollte Sie in ein Irrenhaus stecken. You should be put in a madhouse.

Mannen svarade ingenting. Han satt med armarna knäppta om knäna, fullkomligt oberörd. Småleendet lekte alltjämt omkring munnen, ja, det blev alltmer segervisst för var sekund, som gick. The little smile was still playing around his mouth; indeed, it became more and more victorious with each passing second.

Ingenjörn ryckte på axlarna och gick ifrån honom. Men när han hade hunnit halvvägs neråt backen, ångrade han sig och vände om. But when he was halfway down the hill, he changed his mind and turned around. Han hade fått en god min på sig, allt det bittra, som vanligen låg utbrett över de stränga dragen, var försvunnet, och han räckte mannen sin hand. He had a good look on his face, all the bitterness that usually covered his stern features had disappeared, and he gave the man his hand.

– Jag ville bara skaka hand med er, sa han. - I just wanted to shake your hand," he said. Förut har jag trott, att jag var den, som bäst förstod mig på att längta i den här socknen, men nu ser jag, att jag har fått min överman. I used to think that I was the one who best understood the longing in this parish, but now I see that I have got my superior.