Kapitel 26 Chapter 26

Stjärnor

När den lilla flickan i Skrolycka hade varit borta i nära åtta månader, kom Stoll-Ingborg en vacker dag inklivande på logen i Falla, medan Jan stod där och tröskade. Als das kleine Mädchen in Skrolycka schon fast acht Monate weg war, kam Stoll-Ingborg eines schönen Tages zur Hütte in Falla, während Jan dort beim Dreschen stand. When the little girl in Skrolycka had been away for nearly eight months, Stoll-Ingborg came one fine day to the lodge in Falla, while Jan was standing there threshing.

Stoll-Ingborg var syskonbarn till Jan, men han såg sällan till henne, därför att hon var rädd för Kattrina. Stoll-Ingborg was Jan's niece, but he rarely saw her because she was afraid of Kattrina. Det var nog för att slippa råka hustrun, som hon kom och sökte upp honom i Falla mitt i arbetstiden. Wahrscheinlich, um seine Frau nicht zu verletzen, besuchte sie ihn mitten in der Arbeitszeit in Falla. It was probably to avoid hurting his wife that she came to see him in Falla during working hours.

Jan blev just inte så glad, då han fick se henne. Jan was not so happy when he saw her. Hon var ju inte riktigt galen, det var hon visst inte, men det var ingen reda med henne, och hon pratade alldeles förskräckligt. Sie war nicht wirklich verrückt, ganz sicher nicht, aber sie hatte keine Ordnung und redete schrecklich. She wasn't really mad, of course she wasn't, but there was no order to her, and she talked terribly. Han slängde sin slaga som förut utan att låtsa om henne. Er schlug wie zuvor zu, ohne so zu tun, als würde er sie kennen. He threw his punch as before without pretending to know her.

– Håll opp mä tröskninga, Jan, sa hon, så att jag kan få tala om för dej vad jag drömde om dej i natt!

– Det är bäst, att du kommer igen en annan gång, Ingborg, sa Jan. Så snart Lars Gunnarsson hör, att jag vilar mej från tröskninga, kommer han hit å ser efter vad som står på.

– Jag ska vara så kvick, så kvick, sa Stoll-Ingborg. Du minns väl, att jag var den kvickaste åv syskona där hemma. Ja, di var så dåliga, di andra, på alla sätt förstås, så det är inte mycke å skryta mä. Ja, sie waren so schlecht, die anderen, in jeder Hinsicht natürlich, da gibt es nicht viel zu meckern. Yes, they were so bad, the others, in every way of course, so there is not much to brag about.

– Du skulle ju tala om en dröm, påminde Jan.

– Strax, strax, du! Du ska inte vara rädd. You should not be afraid. Jag begriper, begriper. Sträng husbonde nu i Falla, sträng husbonde. Strenger Meister jetzt in Falla, strenger Meister. Men var inte ängslig för mej, du! Du ska inte få bannor för mi skull. Det är inga nöd, när en har å göra mä en, som är så klok som jag. That's no problem when you're dealing with someone as wise as me.

Jan hade gärna velat höra vad hon kunde ha drömt om honom, för så säker han än var på sina stora förhoppningar, så sökte han ändå bekräftelse från alla håll. Jan hätte gerne gehört, was sie von ihm geträumt haben mochte, denn so sicher er sich seiner großen Hoffnungen war, so sehr suchte er doch nach Bestätigung von allen Seiten. Jan would have liked to hear what she might have dreamed about him, because as sure as he was of his high hopes, he still sought confirmation from all sides. Men nu var Stoll-Ingborg inne på sina egna tankars väg, och då var det inte lätt att hejda henne. But now Stoll-Ingborg was on her own path, and it was not easy to stop her.

Hon kom tätt inpå Jan, böjde kroppen framåt för var ny mening, knep ihop ögonen, skakade på huvudet och talade, så att orden sprutade ur munnen. She came close to Jan, bent her body forward for each new sentence, squeezed her eyes shut, shook her head and spoke, the words spilling out of her mouth.

– Du ska inte vara rädd, sa hon. Skulle jag ställa mej å tala mä en, som tröskar i Falla, om jag inte visste, att husbond har gått te skogen å att matmora är borta i bygda å säljer smör? Would I stand and talk to a thresher in Falla if I did not know that the master has gone to the forest and that the matron is away in the village selling butter? ”Alltid hava dem för ögonen”, står det i katkesen. "Behalte sie immer im Auge", sagt der Katechismus. "Always keep them in mind", says the catechism. Det är det jag vet. That's what I know. Jag aktar mej allt för å komma, när di kan se mej. I make every effort to come, when you can see me.

– Gå ur vägen, Ingborg! - Get out of the way, Ingborg! sa Jan. Annars kan jag råka te å träffa dej mä slagan! Otherwise, I might meet you on the street!

– Tänk, vad ni pojkar slog mej förr i väla! - Think how you boys beat me in the past! sa hon. Å stryk får jag än i dag. Ich werde heute noch verprügelt. I still get beat up today. Men när vi skulle läsa på husförhör, då var det jag, som var styv. But when we had to read at the hearing, I was the one who was stiff. ”Det är ingen, som lurar Ingborg”, säjer prosten, ”hon kan sina stycken.” Å jag är så god vän med småmamsellera på Lövdala. "No one can fool Ingborg," says the vicar, "she knows her pieces." Oh, I'm such a good friend of the little lady at Lövdala. Jag läser opp katkesen för dom, bå frågor och svar, från början te slut. I read to them, both questions and answers, from beginning to end. Tänk, ett sånt minne jag har! Jag kan bibeln mä å hela psalmboka å alla prostens predikningar. I know the Bible and the whole hymn book and all the priest's sermons. Ska jag läsa opp nånting för dej, eller vill du hellre, att jag ska sjunga?

Nu svarade Jan ingenting mer. Han tog till med tröskningen på nytt.

Men hon gick inte fördenskull. Aber deshalb ist sie nicht gegangen. But she didn't go because of that. Hon satte sig på en halmkärve, sjöng först igenom en psalm på bortåt en tjugu verser och läste därpå upp ett par kapitel ur bibeln. Till sist gick hon sin väg utan att säga adjö och var borta en lång stund. Men rätt som det var, stod hon på nytt i logdörrn. But sure enough, she found herself standing in the doorway again.

– Tyst nu, tyst nu! sa hon. Nu säjer vi inte nå annat än det, som vi skulle säja. Now we are not saying anything other than what we were going to say. Bara, bara tyst!

Hon sträckte upp pekfingret, höll kroppen stilla och ögonen öppna. She raised her index finger, keeping her body still and her eyes open.

– Inga andra tankar, inga andra tankar! - No second thoughts, no second thoughts! sa hon. Vi håller oss te saka. We keep to ourselves. Bara tyst mä slaga nu! Just shut up now!

Hon väntade, tills Jan lydde henne. She waited until Jan obeyed her.

– Du kom te mej i natt i drömmen, så var det, ja. Du kom te mej, å jag sa så här: ”Är du ute å går, Jan i Askedalarna?” Du kamst zu mir, und ich sagte Folgendes: "Gehst du spazieren, Jan in Askedalarna?" You came to me, and I said this: "Are you out walking, Jan in Askedalarna?"

– ”Nej”, sa du, ”nu heter jag Jan i Längtedalarna.” – ”Jaså, välkommen!” sa jag. - "No," you said, "now my name is Jan in the Long Valleys." - "Oh, welcome!" I said. ”Där har jag bott i hela mitt liv.”

Hon försvann ur logöppningen. Jan hade blivit förundrad över hennes ord. Jan had been surprised by her words. Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade.

Om ett par ögonblick var hon där på nytt. In a few moments she was there again.

– Nu minns jag vad det var, som jag kom hit för, sa hon. - Now I remember what it was that I came here for," she said. Jag skulle visa dej mina stjärnor. I would show you my stars.

Hon hade på armen en liten korg, som var ombunden med en duk. She had on her arm a small basket, which was bound with a cloth. Medan hon slet och drog i knuten, pratade hon oupphörligt. Während sie den Knoten zog, redete sie unaufhörlich. As she tugged at the knot, she talked incessantly.

– Det är riktiga stjärnor, det här. När en bor i Längtedalarna, då nöjer en sej inte mä di jordiska tingen, utan då är en tvungen te å ge sej ut å söka efter stjärnor. When you live in Längtedalarna, you are not satisfied with earthly things, but have to go out and search for stars. Det är inga anna råd. Du får nog gå ut å söka efter dom, du mä, nu.

– Å nej, vet du, Ingborg, sa Jan, jag håller mej allt te det, som finns på jorden. - "Oh no, you know, Ingborg," said Jan, "I stick to everything on earth.

– Tyst för all del! - Quiet by all means! sa Stoll-Ingborg. Tror du, att jag är så stollig, så jag går å letar efter dom, som sitter kvar på himlen? Do you think I am so proud that I go looking for those who are still in the sky? Jag söker bara efter såna, som har fallit. I only look for those who have fallen. Jag är väl en förståndig människa, vet jag.

Hon öppnade korgen, och Jan såg, att där låg fullt med olika slags stjärnor, som hon väl hade tiggt ihop på herrgårdarna. She opened the basket, and Jan saw that it was full of different kinds of stars, which she had probably begged for in the mansions. Det var stjärnor av tenn och papper och glas, grannlåt ifrån julgranar och karameller. Es gab Sterne aus Blech, Papier und Glas, Christbaumkugeln und Süßigkeiten. There were stars made of tin and paper and glass, ornaments from Christmas trees and sweets.

– Det är riktiga stjärnor, sa hon. Di är nerfallna från himlen. They have fallen from the sky. Du är den ende, som har fått sett dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom. You are the only one who has seen them, and you will get a couple of them when you need them.

– Tack ska du ha, Ingborg! sa Jan. När den tiden kommer, att jag behöver stjärnor, å det kan bli snart nog, så tänker jag inte be dej om dom. Wenn die Zeit kommt, in der ich Sterne brauche, und das kann schon bald der Fall sein, werde ich dich nicht um sie bitten. When the time comes that I need stars, and it may be soon enough, I will not ask you for them.

Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen. Now she finally left, but it was some time before Jan started the threshing.

Det var en fingervisning, det här också. This was a clue, too. Inte för att en sådan vettvilling som Ingborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Nicht dass eine so weise Frau wie Ingborg etwas von Klara Gullas Gewohnheiten gewusst hätte, aber sie war so, dass sie in der Luft spürte, wenn etwas Bemerkenswertes passieren würde. Not that such a wise woman as Ingborg had any knowledge of Klara Gulla's ways, but she was such that she felt in the air when something remarkable was about to happen. Hon kunde se och höra sådant, som klokt folk aldrig fick någon aning om. She could see and hear things that wise people never knew about.