×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 25

Kapitel 25

Klädd i siden

Det kom inte något brev från Klara Gulla varken till far eller mor, och det gjorde ju inte så mycket, när man visste, att hon var så tyst nu, bara för att de skulle bli så mycket mer överraskade och glada, när det blev tid för henne att kungöra den stora nyheten.

Men i alla fall var det gott för Jan, att han hade kommit åt att titta litet i hennes kort, för annars hade han lätt kunnat bli gjord till narr av andra människor, som trodde, att de visste mera än han om Klara Gullas vägar.

Så, för att ge ett exempel, kan man tänka på Kattrinas kyrkfärd.

Kattrina hade gått till kyrkan på första adventsöndagen, och när hon kom tillbaka, var hon både skrämd och ledsen.

Hon hade sett ett par unga karlar, som hade varit i Stockholm under hösten på byggnadsarbete, stå och tala med några andra ungdomar, både jäntor och pojkar. Och när Kattrina såg dem, hade hon tänkt, att här kunde hon kanske få några upplysningar om Klara Gulla, och hade gått fram till dem för att fråga.

De höll visst på att tala om några roliga mandater. Karlarna åtminstone skrattade så högt, att Kattrina tyckte, att det var rent opassande, när de stod så tätt utanför kyrkan. Det kom de väl också själva till besinning om, för när Kattrina närmade sig dem, stötte de till varandra och tystnade.

Hon hörde bara ett par ord av en karl, som stod med ryggen vänd åt hennes håll, så att han inte hade sett henne.

– Å tänk, att ho gick klädd i siden! sa han.

I detsamma fick han sig en så hård knuff av en ung flicka, att han tvärtystnade. Han såg sig om och blev spjutröd i ansiktet, då han märkte, att Kattrina stod alldeles bakom honom. Men strax efteråt gjorde han ett kast med huvudet och sa med höjd röst:

– Vad är det åt dej? Varför ska jag inte få säja, att drottninga gick klädd i siden?

När han hade sagt de orden, började alla de unga gapskratta värre än förut. Kattrina gick bara förbi dem och kunde inte komma sig för att fråga dem om någonting.

Hon kom hem ifrån kyrkan så bekymrad, att Jan höll på att tala om för henne hur det rätteligen förhöll sig med Klara Gulla, men han besinnade sig och bad henne bara berätta än en gång det där, som de hade sagt om drottningen.

Det gjorde hon.

– Men du förstår väl, att det där sa di bara för te å villa bort saka för mej, tillade hon.

Jan sa alltjämt ingenting. Men han kunde inte låta bli att dra litet på munnen.

– Vad tänker du på? sa Kattrina. Du har en så konstig min på dej om darna. Du kan väl aldrig ha reda på vad det var di mente?

– Nej, det vet jag visst inte, sa Jan, men så mycken tillit får vi väl ha te den lilla flicka, min snälla Kattrina, att vi tror, att allt går, som det ska.

– Jag blir så ängslig – – –

– Det är inte tid å tala än varken för dom eller för mej, avbröt Jan. Det är Klara Gulla själv, som har bett dom å inte säja någe te oss, å vi ska hålla oss lugna, du Kattrina, ja, det ska vi.


Kapitel 25 Chapter 25

Klädd i siden Dressed in silk

Det kom inte något brev från Klara Gulla varken till far eller mor, och det gjorde ju inte så mycket, när man visste, att hon var så tyst nu, bara för att de skulle bli så mycket mer överraskade och glada, när det blev tid för henne att kungöra den stora nyheten. Es gab keinen Brief von Klara Gulla, weder an ihren Vater noch an ihre Mutter, und das war auch nicht weiter schlimm, denn sie war jetzt so still, damit sie umso überraschter und glücklicher waren, wenn sie die große Neuigkeit verkünden würde. There was no letter from Klara Gulla either to her father or mother, and it didn't matter much, knowing that she was so quiet now, just so that they would be all the more surprised and happy when the time came for her to announce the big news.

Men i alla fall var det gott för Jan, att han hade kommit åt att titta litet i hennes kort, för annars hade han lätt kunnat bli gjord till narr av andra människor, som trodde, att de visste mera än han om Klara Gullas vägar. Aber es war auf jeden Fall gut für Jan, dass er es geschafft hatte, ihr ein wenig in die Karten zu schauen, denn sonst hätte er leicht von anderen Leuten, die glaubten, mehr über Klara Gallas Lebensweise zu wissen als er, zum Narren gehalten werden können. But at any rate it was good for Jan that he had managed to look at her cards a little, for otherwise he might easily have been made a fool of by other people who thought they knew more than he did about Klara Galla's ways.

Så, för att ge ett exempel, kan man tänka på Kattrinas kyrkfärd. So, to give an example, think of Kattrina's church trip.

Kattrina hade gått till kyrkan på första adventsöndagen, och när hon kom tillbaka, var hon både skrämd och ledsen.

Hon hade sett ett par unga karlar, som hade varit i Stockholm under hösten på byggnadsarbete, stå och tala med några andra ungdomar, både jäntor och pojkar. Och när Kattrina såg dem, hade hon tänkt, att här kunde hon kanske få några upplysningar om Klara Gulla, och hade gått fram till dem för att fråga.

De höll visst på att tala om några roliga mandater. Sie sprachen über einige lustige Mandate. Apparently they were talking about some funny mandates. Karlarna åtminstone skrattade så högt, att Kattrina tyckte, att det var rent opassande, när de stod så tätt utanför kyrkan. Det kom de väl också själva till besinning om, för när Kattrina närmade sig dem, stötte de till varandra och tystnade. They must have realized this themselves, because when Kattrina approached them, they bumped into each other and fell silent.

Hon hörde bara ett par ord av en karl, som stod med ryggen vänd åt hennes håll, så att han inte hade sett henne.

– Å tänk, att ho gick klädd i siden! - To think that she was dressed in silk! sa han.

I detsamma fick han sig en så hård knuff av en ung flicka, att han tvärtystnade. Han såg sig om och blev spjutröd i ansiktet, då han märkte, att Kattrina stod alldeles bakom honom. Er sah sich um und wurde knallrot, als er bemerkte, dass Kattrina direkt hinter ihm stand. Men strax efteråt gjorde han ett kast med huvudet och sa med höjd röst: But shortly afterwards he shook his head and said in a raised voice:

– Vad är det åt dej? - What is it for you? Varför ska jag inte få säja, att drottninga gick klädd i siden? Why should I not say that the Queen wore silk?

När han hade sagt de orden, började alla de unga gapskratta värre än förut. When he had said those words, all the young people started laughing harder than before. Kattrina gick bara förbi dem och kunde inte komma sig för att fråga dem om någonting.

Hon kom hem ifrån kyrkan så bekymrad, att Jan höll på att tala om för henne hur det rätteligen förhöll sig med Klara Gulla, men han besinnade sig och bad henne bara berätta än en gång det där, som de hade sagt om drottningen. Sie kam so beunruhigt von der Kirche nach Hause, dass Jan ihr sagen wollte, was mit Clare Gulla los war, aber er besann sich und bat sie nur, ihm noch einmal zu erzählen, was sie über die Königin gesagt hatten. She came home from church so troubled that Jan was about to tell her what was right about Klara Gulla, but he came to his senses and only asked her to tell him again what they had said about the queen.

Det gjorde hon. She did.

– Men du förstår väl, att det där sa di bara för te å villa bort saka för mej, tillade hon. - Aber dir ist doch klar, dass du das nur gesagt hast, um Dinge für mich loszuwerden", fügte sie hinzu. - But you understand that you only said that to get rid of things for me," she added.

Jan sa alltjämt ingenting. Men han kunde inte låta bli att dra litet på munnen. But he couldn't help but wince a little.

– Vad tänker du på? sa Kattrina. Du har en så konstig min på dej om darna. Du hast so einen seltsamen Gesichtsausdruck, wenn du sie siehst. You have such a strange look on your face about them. Du kan väl aldrig ha reda på vad det var di mente? Man kann nie wissen, was Sie meinen, oder?

– Nej, det vet jag visst inte, sa Jan, men så mycken tillit får vi väl ha te den lilla flicka, min snälla Kattrina, att vi tror, att allt går, som det ska. - "No, I don't know," said Jan, "but we must have so much confidence in the little girl, my dear Kattrina, that we believe that everything goes as it should.

– Jag blir så ängslig – – –

– Det är inte tid å tala än varken för dom eller för mej, avbröt Jan. - Es ist noch keine Zeit zum Reden, weder für sie noch für mich, unterbrach Jan. - There is no time to talk yet, neither for them nor for me, Jan interrupted. Det är Klara Gulla själv, som har bett dom å inte säja någe te oss, å vi ska hålla oss lugna, du Kattrina, ja, det ska vi. It is Klara Gulla herself, who has asked them not to say anything to us, and we will stay calm, you Kattrina, yes, we will.