Kapitel 11: En mallig man
11. På planeten Bredvid bor en mallig person.
– Se, det kommer någon som beundrar mig, ropar den mallige när han ser den lille prinsen.
För den mallige är alla människor hans beundrare.
– Goddag, vilken konstig hatt ni har, säger den lille prinsen.
– Hatten har jag när jag hälsar på någon, säger den mallige mannen.
– Hatten har jag för att hälsa när någon möter mig.
– Men det kommer aldrig någon, säger den mallige.
– Jaså, säger prinsen.
– Slå ihop dina händer, den ena handen mot den andra, säger den mallige.
– Den lille prinsen slår ihop sina händer.
– Den mallige hälsar genom att lyfta på hatten.
– Det här är roligare än att vara hos kungen, säger den lille prinsen till sig själv.
Han fortsätter att klappa händerna.
Och den mallige fortsätter att hälsa genom att lyfta på hatten.
Efter fem minuter blir den lille prinsen trött på leken.
– Vad ska jag göra för att hatten ska falla av, frågar han.
Men den mallige hör inte på.
De malliga hör bara på när någon berömmer dem.
– Beundrar du mig mycket, frågar den mallige.
– Vad är att beundra, frågar den lille prinsen.
– Att beundra är att säga att jag är den vackraste, den rikaste och den klokaste på planeten.
– Men du är ensam på din planet, säger prinsen.
– Beundra mig, säger den mallige.
– Jag beundrar dig, säger prinsen.
– Varför är det så viktigt för dig, frågar han.
Den lille prinsen åker från planeten.
De vuxna är inte ensamma på planeten.
De vuxna är konstiga, tänker han, på resan från den malliges planet.
