Silvergruvan (3) Silvergruvan (3) Silvergruvan (3) Сильвергруван (3) Silvergruvan (3)

Kungen satt på en gång upprätt i stolen och stirrade på den, som talade. »Jag må säga!» sade

han. »Han kommer mig att förstå, att en präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.» "He makes me realize that a priest in this remote village must be quite a man."

»Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt,» fortfor prästen, »utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut över dem. "Nor was it enough that this had already happened," continued the priest, "but as soon as the news of the mine spread among the parishioners, they ceased to work, and went about idly waiting for the time when the great wealth would be poured out upon them. Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas om. All the loose people in the neighborhood flocked in, and drunkenness and fights became what the priest constantly heard about.

»En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet, smögo sig människor efter honom för att ta reda på om han begav sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom. "A multitude of people did nothing but wander about in the woods searching for the mine, and the priest noticed that as soon as he left home, people crept after him to find out if he was going to the silver mountain and steal the secret from him.

»Då sakerna stodo så, kallade prästen samman bönderna till stämma. »För det första påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva. Därpå sade han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att han skulle bidraga till deras undergång. Nu hade han beslutit att för ingen människa förråda var silverberget

fanns, och aldrig ville han själv hämta rikedom ur det. existed, and he never wanted to draw wealth from it himself. Och så frågade han bönderna hur de framgent ville ha det. And then he asked the farmers what they wanted to do in the future. Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen om deras elände kunde nå honom. Men om de ville öfverge att tänka på silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem. But if they wanted to stop thinking about the silver mine and become like the old days, he would stay among them.

'Men hur ni än väljer,' sade prästen, 'så kom detta ihåg, att av mig får ingen någonsin veta något om silverberget!'» 'But however you choose,' said the priest, 'remember this, that from me no one will ever know anything about the silver mountain!'"

»Nå,» sade kungen, »hur valde bönderna?»

»De gjorde, som prästen ville,» sade prästen.

»De förstodo, att han menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull. Och de

gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte deras efterkommande.»

»Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra?»

»Ja,» svarade prästen, »han har levat här lika fattig som de andra.»

»Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?» sade kungen.

»Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla kojan.» "No, he couldn't afford to get married, and he lives in the old hut."

»Det är en vacker historia, som han har berättat mig,» sade kungen och böjde på huvudet.

Prästen stod tyst framför kungen. Om några ögonblick återtog denne: »Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?» Nach ein paar Augenblicken fuhr er fort: "Dachte er an den Silberberg, als er sagte, der Pfarrer hier könne mir so viel Geld besorgen, wie ich brauche?" In a few moments he resumed: "Was he thinking of the silver mountain when he said that the priest here could get me as much money as I need?"

»Ja,» sade den andre.

»Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom,» sade kungen, »och hur vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han har ju försakat både kärestan och all livets Er hat sowohl seine Freundin als auch alle anderen Dinge des Lebens im Stich gelassen... He has abandoned both his girlfriend and all of life's...

välmåga.» well-being."

»Det är en annan sak,» sade prästen. »Men om det är fäderneslandet, som behöver skatten, så ger han nog med sig.»

»Svarar han mig för det?» frågade kungen. "Does he answer me for that?" asked the King.

»Ja, det svarar jag för,» sade prästen.

»Bryr han sig då inte om hur det går med hans sockenbor?» "Ist es ihm egal, was mit seinen Gemeindemitgliedern geschieht?" "Does he not care what happens to his parishioners?"

»Det får stå i Guds hand.» "It will be in God's hands."

Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret. Han stod en stund och såg på folkhopen

därutanför. Ju längre han såg, desto klarare började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa. »Han kan hälsa till prästen i den här församlingen,»sade kungen, »att det ges ingen skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.»

Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började småle. He started smiling. »Är det så, att

prästen i den här församlingen är så fattig, att han tar av sig de svarta kläderna, så snart som

gudstjänsten är slut, och klär sig som en bonde?»frågade kungen.

»Ja, så fattig är han,» sade komministern och rodnaden sköt upp i det grova ansiktet. Kungen gick åter fram till fönstret. Det syntes på honom, att han var i sitt bästa lynne. Man konnte sehen, dass er in bester Stimmung war. You could see that he was in his best mood. Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom, hade blivit väckt till liv. Everything noble and magnificent that lived within him had been brought to life. »Han skall låta den där gruvan

ligga i fred,» sade kungen. »Eftersom han har svält och arbetat ett helt liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han få behålla det sådant, som det är.» »Men om riket är i fara?» sade prästen. »Riket är bättre betjänt med människor än med pengar,» sade kungen. "The kingdom is better served with people than with money," said the king. Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur sakristian.

Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått in. Draußen war die Menge genauso still und wortlos wie bei seinem Eintritt. Outside, the crowd was as silent and wordless as when he had entered. Men när kungen

steg utför trappan, kom en bonde emot honom. »Har du nu fått tala med vår präst?» sade

bonden.

»Ja,» sade kungen, »jag har talat med honom.»

»Då har du väl också fått svar från oss?» sade bonden. »Vi bådo dig, att du skulle gå in och "We told you that you should go in and...

tala vid vår präst, för att han skulle ge dig svar från oss.»

»Ja, jag har fått svar,» sade kungen.