Poesi | ep 5 - Hitta hem säsong 2
Hur ska du nånsin kunna bli svensk?
-Jag lovar! -Tänk om vi kunde åka till Spanien.
Det är inte mycket tid kvar.
God morgon, min solstråle! Du verkar pigg och utvilad.
Du har fått sova, men Axel väckte mig fyra gånger i natt.
-Var är Hassan? -Han gick för en timme sen.
Vi pratade med Ylva. Hon sa att hon har en jättebra idé. Jag vet inte.
Vad bra! Hoppas att det löser sig för honom. Han verkar vara en bra kille.
Ja, och att han hittar ett fast jobb.
Förresten, Konrad har ju en städ- firma. Kan inte du kolla med honom om han har ett jobb till Hassan?
Nej, men Jamal, inte pappa! Jag litar inte alls på honom just nu!
Jag vill inte utsätta Hassan för det.
Nej, okej, men han behöver verkligen ett jobb.
-Hallå! Är det du som är Hassan? -Yes. Är det du som är Ylva?
-Välkommen hit! Stig på. -Tack.
-Vilket fint litet hus! -Ja, en härlig stuga. En kolonilott.
-En vad? -En kolonilott.
Förr i tiden kunde arbetarna få små tomter för att odla grönsaker.
-Nu kan man hyra dem mitt i staden. -Det finns inte precis i Afghanistan.
Jag är verkligen jättetacksam för att du hjälper mig.
Jag fixar egen lägenhet så fort jag kan. Jag vill helst klara mig själv.
Jag förstår det. Det är därför du får bo här så länge du behöver.
-Tack. -Kom, så går vi in!
Välkommen in i stugan! Känn dig som hemma.
Här har vi köket, och här är sängen.
Vad gör du annars? På fritiden, när du är ledig, vad håller du på med?
Ja, alltså... Jag håller på med poesi, faktiskt. Spoken word.
Nej, vad kul! Men du, då måste du komma till min sfi-klass.
-Jaha? -Ja, och läsa poesi för klassen!
-Martina? -Ja?
Jag är lite nervös inför den här arbetsintervjun.
-Skulle inte du kunna hjälpa mig? -Jag jobbar.
Snälla, det går superfort.
-Ja, okej. -Okej, bra!
Vi låtsas att det här är en anställ- ningsintervju. Du är personalchef och ställer frågor, okej?
Ja, okej. Men i så fall är jag en sur personalchef som egentligen inte har tid utan måste jobba.
Ja, ja, okej.
-Hej! Jamal. -Sätt dig.
Ja... Jag har läst ditt cv.
Det ser...ganska bra ut.
Men...jag ser att du har bytt jobb väldigt ofta.
Ballongkonstnär. Vad är det för nåt?
Ja... Det är när man ska vika en...
Men hallå, det där finns inte kvar på mitt cv!
-Du har jobbat som taxichaufför. -Ja, det stämmer!
Ja, och jag kan också se att du vid ett tillfälle kidnappade en ung, snygg tjej-
-stal en taxibil och körde ut på Värmdö mitt i natten.
Kan du inte vara lite seriös? Det här jobbet är viktigt för mig!
Förlåt, Jamal. Oroa dig inte. Det kommer att gå jättebra.
-Tror du? -Ja.
-Jag tar honom. -Tack så mycket!
Det här är min nya kompis Hassan. Han kommer från Afghanistan.
Ni kan väl ställa frågor till honom, så att han får berätta om sig själv.
-Vad jobbar du med? -Jag har jobbat som städare, men just nu söker jag jobb.
-Vad heter din mamma och pappa? -Mamma heter Mina och pappa Mahmoud.
De bor i Kabul i Afghanistan.
-Hur gammal är du? -Jag är tjugoett.
-Vad ska du göra efter lektionen, då? -Jag vet inte. Du, då?
Okej, Hassan, du skriver poesi och har lovat att läsa en dikt för oss.
Kan du berätta om varför du håller på med poesi?
Ja. Med poesi vill jag berätta om mitt liv-
-och vad jag har varit med om och vad jag känner, både bra och dåligt.
-Då så, Hassan. Vill du börja? -Okej.
Snälla, låt inte mina ord avskräcka dig.
Låt dem väcka dina förväntningar efter förändringar och förbättringar.
Låt dem förhindra försämringar.
Jag befinner mig mitt i kaoset. Blundar, och allt jag kan se-
-är löften som är brutna, ögon som är slutna-
-era nävar som är knutna och vänner som är bortglömda.
-Yasmin är ett fint namn. -Tycker du? Jag vet inte...
-Jag tyckte att din poesi var vacker! -Det var nåt jag skrev för länge sen.
-Finns du på Instagram? -Ja, absolut. Hassan the Homie.
-Jag vet... -"...the Homie."
Jag lade till dig. Är det sant att du inte får stanna i Sverige?
Jag vet inte, vi får se. Men jag vill inte åka tillbaka till Afghanistan.
-Det är ju bara skit där. -Ja, jag förstår.
Okej, Hassan, nu måste jag åka hem. Men det var roligt att prata med dig.
-Men du kommer väl tillbaka hit igen? -Om du vill!
Kära Jamal, varför använder du inte nyckel?
Pappa...
Martina, jag vill be om ursäkt. Kan du inte förlåta mig?
-Vad har hänt med dig? -Det var några som påstådde att jag var skyldig dem pengar.
-"Påstådde" att du var skyldig dem? -Jag kanske var skyldig dem pengar...
Det var därför det blev så fel när jag skulle sitta barnvakt sist.
Jag är fortfarande jättearg på dig och tycker att du är dum i huvudet som umgås med såna människor.
Jag ska sluta.
Det var... Det var ett misstag. Snälla du, kan du bara förlåta mig?
Jag gör vad som helst!
-Det finns nåt du kan göra, faktiskt. -Vad som helst, Martina! Jag lovar!
Svensktextning: Malin Kärnebro Iyuno-SDI Group för UR