Avsnitt 6: Partikelverb (2)
De är den där stora, röda, tunga... Natur- och kultursuperblocka. Det är den enda som har dem utskrivna. Nu har jag sett att Svenska Akademins ordlista har skrivit ut dem också. Lite mer, så man kan använda dem. Mycket goda nyheter för språknördarna här i studion.
Verkligen, och för de som studerar svenska. Att man kan hitta dem, för annars är det ju jättesvårt. Om man skriver i Google Translate eller någonting. Ta sig till. Det kan ju vara, vad gör du? Eller så kan det vara, hur tar man sig till?
Ja just det. Pizzan gick hem hos barnen. I Google Translate. Pizza went home. Ja, det är upplysande. Men det är intressant, för jag upplever ju ofta att svenskar,
när de väl medvetande gjorts på att det här är ganska svårt, eller att de här partikelverben faktiskt finns, så tycker ju många svenskar att det här är lätta ord. Och det där ska det inte vara, det här ska det inte vara några problem att lära sig. Varför så mycket fokus på dem?
Men så är det ju faktiskt inte. Jag tror ju att det här är ord som vi som barn lär oss väldigt tidigt. Och lär oss hela konceptet partikelverb på ett väldigt tidigt stadium. Ja, precis. Och det är ju oftast väldigt enkla ord.
Det är liksom de här prepositionerna. Av, på, till, in, ut. Ät upp maten. Ja, precis. Så det är liksom enkla ord. Men om du säger till någon, ja, jag ska tala om för dig. Då är det mycket svårare att tala.
Det är inte samma sak som tala om. Tala om det här, jag ska tala om. Det är ju mycket enklare om du säger till en utlänning, om du säger informera eller någonting sånt. För det är ett ord som man kan ha hört. Ja, precis. Och det stämmer jag överens om för väldigt många olika språk. Men du, vad har du för sätt att undervisa?
Hur lär du dina kursdeltagare partikelverb? Typiskt. Det brukar alltid finnas ett stadium när kursdeltagaren kommer och säger så här. Jag vill öva på partikelverb. Kan vi få öva på det nu? Och då brukar jag säga, nej. Nej?
Eller så här, ja men klart man kan berätta vad det är. Hur de fungerar. Och så kan man ge exempel på några vanliga. Men det finns tusentals. Och jag tycker att det är ingen riktig idé att plugga in dem. Ska du plugga in alla partikelverb som har ordet ta?
Ta av, ta på, ta på sig, ta för sig, ta till, ta till sig, ta sig till, ta upp, ta in, ta i, ta ut, ta ut sig. Du kan hålla på hur länge som helst med de här snarlika små nyanserna. Och sen kommer du ha glömt det nästa dag. Okej.
Det finns ju också några sådana här gamla böcker. Då har vi alla olika partikelverb med upp. Ja just det. Hålla upp, kasta upp, se upp. Och så kan man öva in dem den vägen också. Men jag ser inte poängen med det riktigt heller.
För att det blir liksom. Så du undviker partikelverb en hel del? Nej, absolut inte. Det är inte så att jag undviker dem. Men man får ta dem när de kommer. När de behövs, när man ser dem i en text. Alltså när man har dem i någon sorts input som man använder på lektionen. Men liksom att idag ska vi ta 300 partikelverb.
Det är ju som. Alltså jag använder dem väldigt psykologiskt. Alltså när man har en kurs med någon som börjar känna sig lite bekväm. När saker går bra. För att trycka till dem. Ja men precis. Dels kan det vara att någon har en ganska stödig personlighet.
Och så tar jag fram riktigt läskiga partikelverb. Vad betyder det här? Det beror lite på. Jag försöker ofta introducera dem på ett så tidigt stadion som möjligt. Att det inte blir det här. Det är någonting man väntar med. Gärna på liksom 3D-lektionen. Eller någonting från att man startar som nybörjare.
Men det gör jag med. Och det lättaste är ju kanske tycker om. Ja. Det där brukar det komma fram med. För det är ett ord som man hör ofta. Det är ganska vanligt. De använder det gärna. Men det blir väldigt svårt när man lär sig ordet tycker.
Vad tycker du om för mat? Tycker du om mat? För dem att se skillnaden på de två. Som vi tycker är väldigt olika. Ja visst. Självklart. Man måste ju förklara vad det är och prata om det. Och ta några exempel.
Självklart. Det är inget man ska blunda för. Eller låtsas att det inte finns. Det är en jätteviktig del av vårt språk. Men har du några sådana här? Jag tänkte ta tillfället här. Och få lite pedagogiska tips. Jag hade häromdagen.
Vi satt och läste en text. Det var en tidningsartikel från en facklig tidning. Som handlade om kollegor som luktade illa. Och då kom det upp. Det var någon kollega som gick runt. Och svettades. Och då har vi alltså partikelvervet. Gå runt.
Hur skulle du förklara det? Är du säker på att det är ett partikelverb? Nej. Jag tror att det är min kursdeltagare. Det finns en del som är i gränslandet. Nu jobbar jag på universitet. Så det här borde jag kunna ge ett rakt svar på.
Men gå runt. Du betonade runt. Okej, vi säger att det är ett partikelverb. Gå runt och svettades. Fast jag tycker att där är det inte partikelverbet som är problemet. Nej. Jag tänkte säga att det är en imperfektiv aspekt. Att det är liksom.
Det som man använder. På engelska gör man det med gerundium. Det är inte samma sak som she read. Hon höll på att göra det. Hon satt och läste. Han stod och diskade. Hon låg och sov. Det är sånt som vi tar till för att visa att det är något som är pågående.
Men visst finns det något i det här med att gå runt som är lite jobbigt. Om man går runt och är snygg. Är inte det lite provocerande på något sätt? Ja, man är lite stöddig. Man går och patserar och visar upp sig.
Mm. Just det. Så det är det i gå runt. Om det hade varit gå omkring och lukta. Hade det varit bättre då? Eller mindre stödigt då? Gå omkring och lukta. Det är kanske något mer rumsligt över det.
Eller om du bara säger gå och lukta. Gå och lukta. Då blir det lukta. Då blir det gå och lukta på blommorna här. Jag luktar någonting. Fisk. I smell something. Men om det bara hade varit då.
Där sitter hon och luktar illa. Då hade det varit lite mer imperfektiva kanske. Ja, det är det jag kan innan. Men, ja. Gå runt. Ska du gå runt och presentera dig. Ja, precis. Det är något annat. Mm, då är man inte stöddig.
Då är man inte så jobbig. En annan sak som jag tycker är jättesvår att förklara. Det är det här med att bli av. Ja, bli av. Jag har skrivit upp den. Den är väldigt besvärlig. Det blev inte av. Vad gör du med den då?
Det hände inte. Men det är inte bara att det inte hände. Vi hade planerat att någonting skulle hända. Och där tycker jag att det är så fantastiskt. Det är två små ord. Det berättar en hel historia här. Det är en besvikelse i det här. Och kanske en lättnad också.
Det är det som är min stora fascination med de här partikelverberna. Att det finns så himla mycket i dem. Några få ord kan man få in väldigt mycket nyans. Man kan ju det. Det är därför de är så svåra också. Man kan ju lära sig hur det blir. Det är också svårt i fejk. När är det blir och när är det av.
Och så kan man lära sig av. Men sätter man ihop dem så blir det något helt nytt. Med en massa nyanser och konnotationer. Och där såg vi också en annan sak. Det är att man kan lära sig att det är så svårt. Och där såg vi också en annan svårighet. Och det är att verbet och partikeln inte alltid kommer in till varandra.
Det blev inte av. Då kommer det ett satsadderbial där emellan. Man kan ju lägga in många ord där. Då blev det verkligen inte av. Det var tre ord emellan. Det där krånglar till det ännu mer.
Det absolut svåraste som jag tycker är jobbigt är att dela med sig av någonting. Det måste du också stött på. Där är det ofta att de först och främst felbetonar. Och säger att jag delar med mig. Och sätter mycket fokus på själva verbet.
Och där blir det nästan något kognitivt bugg. De försöker förklara att jag har någonting som du får. Och då delar jag med mig av någonting till dig. Det går inte in. Precis. De vill säga att jag delar med dig. Ja, jag delar med dig.
Det är samma sak med att jag hör av mig. För då säger jag att jag hör av dig. Jag hör av dig. Man vill göra det åt någon. Om inte jag hör av mig så låter det som att jag gör det på mig själv. Så det är lite samma problem. Sen pratade du om att passa på.
Ja, det där är ju ett exempel på det här med att det är kulturella kopplingar och många små betydelser i ett partikelverb. Och då passar på är ju min favorit. Det brukar jag också ta upp ganska tidigt. För att säga att det här förklarar någonting om svensk kultur också.
Att vi har det här. För det går inte att översätta riktigt till något annat språk. Men passa på nu medan det är gratis. Eller passa på att handla innan de stänger systemet ungefär. Precis. Det finns regler och begränsningar. Passa på att gå ut medan solen rinner.
Exakt. Det finns begränsningar i tid och rum och i regler. Och nu när vi kan göra det här så måste vi göra det. Det närmaste man kan komma i översättningen är att ta chansen. Men det är inte riktigt. Ja, det är inte samma sak. Min man som är fransk, han är så himla gullig för han säger alltid passa på.
Jag ser vissa och säger, som en liten katt. Ja, sitter och passar på dig. Ja, han sitter och passar på lunchen eller någonting. Det är svårt. Ja, men jag älskar att passa på. Men det är jättesvårt att förklara. Sen ett annat riktigt svenskt partikelvärde blir det här att tycka till.
Just det. Alla ska tycka till. Det är nästan en mänsklig rättighet när man jobbar till exempel att alla ska få tycka till. Och det som är så kul med att tycka till är att oftast har det ingen konsekvens. Det handlar bara om att få släppa ut sina idéer och sina åsikter.
Och att de andra låtsas lyssna och sen är det klart. Och så har man tyckt till. Och så händer ingenting mer. Jag fick inte tycka till. Ni har beslutat utan mig. Jag måste få tycka till. Det är svårt att förklara och svårt att översätta. Sen gillar jag att slå ut.
För det är också det här svenska. När våren kommer och allt slår ut. Hur översätter man det? Precis, ja, man är blomman och slår ut. Det kan man ju förklara. Men problemet är också att det finns ett annat slår ut. Att man slog ut hela strömförsörjningen.
Hela nätet. Eller att man slog ut någon ur spelet. Det där är också att ett partikelverb har inte bara en betydelse. Det kan vara många. Och helt orelaterade också. Vilka är dina favoriter?
Nu har vi redan pratat om passat på. Det är ju en favorit. Men en annan som jag gillar är det här. Bär av. Det bär av. Den kommer inte jag på. Man kan inte säga det. Jag bär av. Det är alltid det som bär av.