Avsnitt 10: Den flerspråkiga familjen: Hur gör man? (2)
Och samtidigt vill min man inte att barnen ska lära sig kreol utan han vill att de ska lära sig riktig franska. För han ser någon slags nytta i det här. Att franska är någonting man kan använda med den här lokala lilla dialekten eller vad man ska kalla det. Inte ha något särskilt stort värde på marknaden.
Jag kan förstå det där. Det är många som har det där nyttotänket med språk. Det härskar helt. Det där kan man se på förvånansvärt många utländska föräldrar som har flyttat till Sverige som försöker att bara prata svenska med sina barn. Vi har ju vet tyska föräldrar som försöker att nu pratar vi svenska med barnen så att de lär sig.
Fast de själva är dåliga på svenska. För man tycker att det är nyttoaspekter i allt. Och jag tycker nog att språk är mycket mer än så.
Vad mer kan man få ut av det då om det inte bara är nyttigt?
Ett språk är ju liksom en... Språket är en hel värld. Varje språk är en värld. Alltså olika språk har olika sätt att tänka. Jag har ett ganska roligt exempel på det. Till exempel om du ska illustrera...
Om du försöker lära någon svenska så ska du säga framtid. Vad gör du för gester då?
Då brukar jag alltid vifta med armarna åt samma håll som näsan pekar.
null
Just det. Du pekar framåt.
Framtid. På svenska är det ganska naturligt för det heter ju fram också. Men på engelska är det också future. Du skulle ändå peka framåt. Och tänka att det kommer sen. Men så är det inte på alla språk. Till exempel i Bolivia finns det ett språk som heter Aymara.
Där heter framtid bakom tid. Man pekar bakåt när man menar framtiden. Tydligen på samma sätt i marocko på arabiska. Framtiden ligger bakom en. Och det är ju logiskt. För man kan ju inte se in i framtiden. Och det som är bakom det kan du inte helst se.
Okej, man tänker liksom att man åker någon slags tåg.
Eller något sånt. Jag vet inte om det är precis det de tänker. Men det är som ett exempel på att olika språk ser världen på olika sätt. Och det finns ju även det här med att olika språk har många färger.
Det där är väldigt intressant med turkos tycker jag. Om det är turkos, blått eller grönt. Det har jag gjort ganska många tester hemma. Att ha en t-shirt och fråga folk. Jag har bott med folk från olika språk. Det har varit jätteintressant. När jag tycker att den här turkosa t-shirten är mer grön.
Så säger min engelska kompis att den är definitivt blå. Det är ju språklig betingad.
När jag var i Costa Rica så sa jag så här. Jaha, är skoluniformen blå här? Är det blå skjorta och blå byxor? Då sa de nej, det är inte blå skjorta. Det är ju ljusblå. Celeste, det är himmelsblå. Det är en annan färg, det är inte blå.
Ja, precis. Det är något jag skulle säga. Orange, när man menar röd.
Ja, men det är inte blått. Jag tycker att det är samma, fast ljusare. Det där är bara exempel. Det finns säkert andra sätt att tänka och se världen. Som skiljer sig i olika språk. Det där är fantastiskt att kunna tänka på många olika sätt.
Det jag upptäcker med mina barn är att förstå vad ett språk är. Det jag pratade om när jag kunde finska, jag fattade inte vad som hände. Men mina barn har så tidigt fått lära sig att de pratar franska. De vet att de pratar franska. När de hör en annan person som pratar ett annat språk så undrar de vad det är för språk.
Så kan de redan sätta ord på det där. Ofta säger de att det vill jag lära mig. Det är klart att jag måste lära mig kinesiska, säger de när de hör någon prata. Det finns en väldigt positiv inställning till språk, kultur och andra människor. Det är inte så skrämmande som det kanske är för ett barn som har växt upp i en homogen och enspråkig miljö.
I den bästa av världar är det ju det. Men det kan också vara så att det språk som du talar är ett lågstatusspråk. När du kommer till skolan säger de att här pratar vi svenska med varandra. Håll tyst. Det kan också hända. Men det är underbart om språk är förknippat med något positivt.
Jag kommer plötsligt bara att tänka på... Vi försöker uppmuntra våra barn att prata så mycket franska som möjligt. I och med att de är så mycket exponerade för svenskan på olika sätt. Vad vi har som princip är att om man ska titta på någon skärm,
om man tittar på någon film eller spelar ett spel, då ska det vara på franska. Det är nyttan som kommer in. Det finns något syfte med det. Varje kväll tittar vi på Mumintrollen dubbat på franska. Sen hade mina barn varit hemma hos sina föräldrar. Då hade morfar kommit på något väldigt smart.
Vi tittar på en dator. Vi streamar franska Mumintrollen. Men morfar hade tagit fram datorn och satt i en sladd in i tvn. Sladden gjorde så att Mumintrollen pratade svenska.
Smart! Vilken bra sladd! Ibland är barn inte så smarta.
Nej! Precis, det ska vi också tänka på när man pratar om det här med tvåspråkighet. Det är inte så att det är några genier bakom. Det är en ganska pragmatisk inställning till det.
En annan sak som jag tycker är bra med att kunna språk är att man får en annan världsbild. Man får en annan förståelse för språk. Språk är uppbyggda på olika sätt. Jag kan en del tyska.
Jag kan prata på. Men jag tycker att tysk grammatik är ganska svår. Då är jag ändå språklärare själv och jag gillar verkligen grammatik. Jag försökte häromdagen sjunga Stilla natt på tyska. Det är en tysk julsång och det är jultid nu. Det går bra att sjunga det, men jag ska försöka förstå vad det betyder.
Den där är ju över hundra år gammal. Andra versen där. Jag försökte och försökte räkna ut. Jag satt ganska länge och försökte komma på vad den betyder, men jag fattade inte. Så frågade min fru. Ja, men det där första ordet där, det är inte alls subjektet. Jag trodde att det första ordet som var herdar, det är herden som gör någonting.
Nej, det var objektet. Det är någon som gör någonting mot de där herdarna. Det upptäcker man då när man har läst hela strofen. Tyska kan ju ha väldigt långa meningar, väldigt bakvänd för mig ordfull. Det finns liksom inga signaler på att det där skulle vara ett objekt, men det var det.
Och så stod det D-ängel. Det betyder ju ängeln. Ängeln? Nej, nej, nej. Det var änglarna. Det var plural. Just det, casus. Så att bara allt sånt där. Om jag hade haft tyska som första språk, eller om jag hade haft fler språk sen barnen,
då hade jag kanske fattat det där direkt. Det där är ju någonting som man får kanske då man lär sig språk som barn.
Även om man inte kan det fullt ut så har man ändå någon slags intuition. Man kan snabbt läsa av.
Precis, det där har man ju testat också på de som har lärt sig språket väldigt tidigt. De har lättare att se ett fel i språket. De kan känna av att här är det någonting som är fel. Det kan man göra snabbare om man lärt sig språket tidigare.
Och så är det ju, tänker jag, när man är modersmålstalare. Ofta när man har en kurs med någon, när jag undervisar i svenska, då kan man ju höra direkt att någonting är fel. Och ofta hör jag att det är fel innan jag vet varför det är fel. Det är liksom någonting helt annat än en analytisk kunskap.
Det passar inte in helt enkelt. Och sen i och med att jag har jobbat med det här ett tag, då kan jag ganska snabbt hitta fel, eftersom jag antagligen har behövt fundera på det förut. Men ofta ser man ju samma sak om man hittar en helt vanlig modersmålstalare som pratar med en utländsk som gör något fel på svenska.
Då kan de ju väldigt, väldigt sällan förklara. Och det kan vara ganska enkla saker som är skillnaden på hennes och sin, till exempel. När ska det egentligen vara sin? Det kan man ofta och man kan uttrycka det korrekt, men man vet inte varför. Och det är väl ungefär den typen av intuition som man får om man börjar med språket tidigt, kan jag tänka mig.
Jo, men absolut. Sen finns det ju en annan sak som kommer upp i sådana här Aftonbladet-rubriker och sånt ibland. Att flerspråkighet är bra för hjärnan. Man blir smartare av det. Och det finns faktiskt visst stöd för det. Det är inte bara sådana här tidningsanka.
Vet du vad stråptest är för någonting? Nej. Det är det här, du har säkert sett den någon gång. Man kan göra det på internet till exempel. Då kommer det upp ett ord, då står det till exempel blue eller blå står det. Men det står inte med blå färg utan det står med röd färg.
Alltså texten är röd och så ska man säga vilken färg ser du. Och då ska man säga röd fast det stod blue. Och det där är lite krångligt.
Man ska ignorera texten alltså istället för att titta på.
Det där är flerspråkiga bättre på. Om man kan mer än ett språk så är man snabbare på det där och man gör färre fel. Det kanske inte är den mest eftertraktade kompetensen i samhället. Men det är liksom just det där.
Men det tyder ändå på någonting. Man tror att det är så här att om man kan mer än ett språk då är båda språken aktiva i hjärnan samtidigt. Och om du talar med någon som också kan båda språken. Till exempel flerspråkig familj så blir det rätt så att då kan man hoppa mellan. Om man slänger in ett ord från det ena språket eller det andra.
Det känner du säkert igen att man är ganska fri i det. Men om man pratar med någon som bara kan det ena språket. Man bara får prata det ena. Ja då trycker man ju undan det andra. Alltså om du kan franska och svenska men du pratar med någon som bara kan franska. Ja då måste du trycka bort svenskan. Det ska inte komma upp.
Och det där.
Att man kan kontrollera det på något sätt.
Ja det där tror man är att det är som en träning för hjärnan. Man tränar hjärnan och det gör att man blir bättre på stroptestet. Att trycka bort någonting. Och det där gör också att man senare drabbas av Alzheimer. Alltså flerspråkiga får också Alzheimer men de får det senare i livet.
Det där tror man är att det är på något sätt att hjärnan är igång. Man har den här kognitiva reserven som är någon sorts buffert. Mellan motslåndskraft. Ja det är som en motståndskraft mot skador och sjukdomar.
Men det är inte bara, vi sa det här i början, i helvete heller. Det är inte så himla gratis och lätt att lära sig ett annat språk. Vad upplever ni för problem? Eller negativa konsekvenser av den här flerspråkigheten i familjen?
Ja men en sak är att det inte alltid är så uppskattat det här med att vi vill använda tyska. Så här kan det låta hos oss inför ett fredagsmys. Idag så ska vi se på frost. Ja! På tyska.
Nej! Det blir lite jobbigare. Det är en liten ansträngning. Man förstår kanske inte helt lika bra. Det blir liksom inte lika kul. Åh, måste vi göra det på tyska?
Man är lite annorlunda än sina kompisar också.