Avsnitt 5: Ordförråd (3)
Dessutom kan folk bli väldigt provocerade om man säger du får inte tycka att det är något fel på homosexuella. Även om från min svenska värderingsgrund så låter det här jätteabsurt. Men jag tror att att säga så får man en motsatt reaktion.
För då blir det väldigt viktigt för de här personerna att tycka tillbaka. Men däremot har jag upplevt, det händer ju att man träffar kursdeltagare från mer traditionella kulturer. Och att det kan uppstå vissa konflikter relaterade till exempel till homofobi. Att det är väldigt viktigt att säga vad kan man säga?
Och vad händer om du säger så här? Och det tycker jag inte så många är svårt att acceptera. Att man säger, du får inte säga det här. Det tycker vi är homofobi så då kommer reaktionen att bli så här, okej jag har sagt det. Men då säger jag ingenting. Och så sitter de och tycker i tysthet.
Du kan säga, jag förstår inte det där. Eller något sånt. Men du kan inte säga att det där är fel och dumt. Jag har hoppat att om vi låter folk tycka det de vill men vi är tydliga med vad man inte får säga. Folk anpassar sig. Det finns studier som visar att man börjar suga åt sig de här värderingarna så småningom i ett nytt land.
Så de här personerna som kanske kommer från Ryssland till exempel och är väldigt homofobiska. De kommer vara helt assimilerade in i svenska. Det där är helt okej att gå och klappa på Pridefestivalen om 5-6 år. Det löser sig. Men vi kan inte tvinga in dem till det nu här på språkkursen.
Vi måste låta det ta det den tid det tar. Nu kom vi iväg lite från det här med ordförråd. Ja, men tillbaka till orden. Vad är det som är svårt? Vad upplever du som är svårt när man lär sig svenska? Vilka ord är svåra och varför är de svåra?
En sak som är jättesvår är det här med fasta fraser. Det kan vara jättesvårt även om man har bott länge. Dels är det sådana här uttryck som Ja, han har rent mjöl i påsen. Eller han ska alltid hålla låda. Eller det är din dans på rosor. De där uttrycken kan vara konstiga och svåra.
Men även när man sätter ihop ord på vissa sätt. Man säger i och för sig. Jag kan ordet i, jag vet vad det betyder. Och för och sig. Men vad skjuttom blir det när man sätter ihop det? Det är jättesvårt att förklara också. Eller sådana här att man säger det är fullt upp. Det är ju supersvårt.
Just för att man kan inte se på ordet vad det betyder. Fullt upp eller i och för sig. Rent mjöl i påsen. Jag förstår alla de fyra orden. Men sen är det viktigt med de här att man visar rent grammatiskt hur de kan användas. Man kan inte böja dem hur som helst. Man kan inte säga hålla lådan.
Eller hålla lådorna. Han stod och höll lådorna. För då blir det det konkreta. Och det där är ju jätte... Man måste verkligen komma ihåg att det är låda, obestämd form, singular. Man kan ändra på hålla. Man kan säga han höll låda hela veckan. Men du kan inte ändra på låda.
Men det är väldigt vanligt även på nybörjarnivåer. Det är ju att jag tittade på tvn i helgen. På tvn. Det är ganska kul. Och det kan man göra. Men det där kan man ju hamna i en debatt sen. Jag tittade på tvn.
Jag hade så tråkigt. Jag orkade inte sätta på det här. Okej då. Du tittar på tvn. Eller det här som min fru sa till barnen. Nej, men nu måste ni hoppa i sängen. Fast hon menade hoppa i säng. Så det är ganska stor skillnad. Hoppa i sängen, ja.
Det som är intressant, och det tror jag vi har pratat om någon gång. Det är att ibland där vill man göra en liten ordlek. Som din fru kanske skulle vilja säga någonting. Sluta hoppa i sängarna och hoppa i sängen. Att de vill göra något kul där.
Men då är det väldigt vanligt att svenskarna direkt tänker. Det där är ingen ordlek. Det är inte humor. Det där är fel. Precis. Oj, hon visste inte vad det heter. Hon sa fel. Det är bäst jag rätt där. Eller när man har gått på Systembolaget och köpt en massa vin. Och så går man hem med sina tunga påsar.
Då kanske någon vill säga, ja men nu har vi inte rent mjöl i påsarna. Hahaha. Sådär. Och då är det, nej påsen ska det vara. Ja, precis. Det är ju det där som många vittnar om. Att det är svårt att skämta på ett annat språk. Eller göra ordvitsar eller något sånt där. Det funkar inte. Det är bara att glömma.
Men annars pratar vi också om det här med att det faktiskt blir fel. Och ofta är det ju stavfel. Och både du och jag och vår kollega Ina rapporterar om det här ordet fortsätter. Jag tror aldrig någon av oss har sett ordet fortsätter rättstavat. Det är något konstigt med det. De skriver försätter istället. De skriver försätter med ö och utan t.
Har du någon hypotes var det kommer ifrån? Det är konstigt. Men det måste nästan vara att de inte hör att man säger fort. Alltså det är det här rt som blir en assimilationsmört. Istället för t. Det är väl därför det försvinner kanske. För att då skulle det kanske bli fortsätter istället. Ja just det.
Jag tror det är svårt det här med o, ä och ö. Det finns vissa ord som använder till exempel där vi har a och e. Det blir ofta lätt envander till exempel. Att man inte kommer ihåg. Man ser ju inte de här separata bokstäver utan man ser det som ett a med två prickar. Och det tror jag är en ganska stor skillnad.
Alltså det blir svårare att komma ihåg vilket som är vilket. Så jag tror alla ord med o är, och ofta är det många som blandar ihop o och ö. Ofta för att ö ser ut som ett o och o uttalas ofta som ett o på många språk. Och då säger man till exempel att man får lön från banken istället för ett lån.
Eller jag förstör vad du säger istället för att jag förstår vad du säger. Så det där är väldigt vanligt att det är svårt att hålla koll. Och det är ju också relaterat till det här med uttal. Ja men precis. Det finns ju massor med sådana typiska vanliga fel.
Som till exempel ordet månader. Av någon anledning så vill alla uttala det fel. Monader. Och det där, ibland är det svårt att veta var det kommer från. Okej man kan tänka att på ett annat språk så betor det man på vissa sätt. Men alla säger fel på månader.
Ja, det finns något annat. Rulader kanske man tänker på. Om man lär sig det ordet. Också rulad och sen kommer månad. Undra om man har gått för språkkurs då. Man är kock kanske och så hamnar man på praktik innan man börjar gå kurs. För det här med speciella ord. Jag läste franska i högstadiet i gymnasiet.
Jag kommer ju inte ihåg någonting av det. Men, någonstans i kapitel tre i första boken. Då skulle man gå på restaurang och då var det ordet solmeneer som är mjölpanerad och stekt skötunga. Alltså det där var ju fästande direkt.
Det är absolut absolut absolut det enda jag har med mig från sex års fransk studie. Har du aldrig haft nytta av det? Min man äter ju inte fisk. Nej okej, skit också. Det där är konstigt. Ibland fattar man inte varför vissa saker fastnar och andra inte.
Man önskar att man visste hemligheten så att man kunde plantera orden. Jag tror väldigt mycket på det här med att engagera känslor. Att skratta är jättebra, att lära sig orden och ha roligt samtidigt. Där på något sätt fastnar det. Jag brukar tänka att om det inte funkar med att skratta då får vi bli arg.
Att vi har en konflikt. Då fastnar det på något sätt. Det måste vara något att hänga upp det på. Det kan inte vara en vanlig segl, långsam lektion. Man måste vara engagerad. Men sen är det ju saker som är svåra. Inte bara svåra att göra rätt utan svåra att faktiskt förstå vad det betyder.
Ett vanligt exempel är det här med tycker, tänker och tror. Som på många språk är ett eller flera ord men inte har samma gränser mellan de tre. Det brukar vara jättesvårt att förstå. Det är väldigt svårt. Och tror på är olika saker dessutom.
Det som är väldigt svårt är att det är mycket nyanser. Jag säger till exempel att jag tror att du är trött, Emil. Men jag tycker att du ser trött ut. Som helhet betyder ju de där meningarna egentligen samma sak. Men skillnaden är att jag har ingen erfarenhet av att vara dig.
Så jag tror att du är på ett visst sätt. Men däremot har jag en direkt erfarenhet av hur du ser ut. Så då kan jag tycka att du ser trött ut eller glad ut. Precis. Det brukar jag alltid säga. Det är erfarenheten som spelar roll om man ska välja tycker eller tror. Jag knyter an till det vi pratade om i förra avsnittet om att lära sig svenska på jobbet.
Att man behöver en lärare. Jag tror att väldigt få svenskar skulle kunna förklara den där skillnaden. Om man inte har erfarenhet av att göra det. Försöka förklara det där ett par hundra gånger innan man själv började se att just det där med erfarenheten är det som gör skillnaden.
Det är ofta så att man får någon sorts hobbyförklaring från en vanlig svensk som säger att det är när man tycker till 50% att det är så. Och tror är det 100%. Sånt där kommer ju ofta. Till exempel när någon ska förklara när säger man ska.
Att man ska göra någonting och när säger man att man kommer att göra någonting. Då har du pratat sannolikhetslärare. Ja, precis. Det är inte det det handlar om. Det är ju att kommer det att då är det en prognos eller så är det någon som är en logisk konsekvens. Om du hoppar från taket kommer du att bryta benet eller det kommer att bli roligt.
Jag ska hoppa från taket. Ja, du ska hoppa. Ska det använda när man har bestämt någonting. Eller som ett ryktesvägen. Det ska regna imorgon. Ja, precis. Det betyder ju att jag har läst det i tidningen eller på telefonen eller någonting. Det där är ju ett jättevanligt fel också då att de som lär sig svenska väljer ska hela tiden.
Det vanligaste sättet att prata om framtiden egentligen är att använda presen. Så man säger jag ringer dig imorgon. Inte jag ska ringa dig imorgon. Eller de säger så här, man får sms och då står det jag ska inte komma imorgon. Då blir det lite roligt att säga nej, är det här någon sorts tråts eller?
Istället för jag kan inte komma eller jag kommer inte. Eller det här, jag ska sakna dig. Ja, just det. Har du planerat det nu? Ja, jag ska verkligen sakna dig. Nästa vecka kommer vi in på det här med klarar av, håller på, hälsar på, tycker om, håller an och så vidare.
Alltså partikelvärmen som en jättekomplicerad och spännande del att grotta ner sig i svenskan. Det ska vi göra. Du har lyssnat på Lysande Lagom och jag heter Emil Molander. Jag heter Sofi Tegsveden Deveaux, tack för att ni har lyssnat. Hej då!