Naturfilosoferna: Pythagoras
Den kanske mest berömda av naturfilosoferna är Pythagoras, som levde ca 570-500 f kr.
Han föddes på ön Samos utanför Turkiets västkust, fick en god utbildning och studerade filosofi under bland annat Thales.
På dennes uppmaning begav sig Pythagoras som 20-åring till Egypten för att studera bland annat matematik.
Bland lärdomarna av resan finns det vi idag känner som Pythagoras sats -- a2 + b2 = c2.
Men Pythagoras tänkande gick längre än så.
Precis som de övriga naturfilosoferna var Pythagoras upptagen av tanken att hitta alltings ursprung, ett urämne.
Där Thales menade att alltings ursprung är vatten, menade Pythagoras att allting är tal.
Han menade att universum är uppbyggt av heltal och att ingenting kan existera utan ett nummer.
Allt är tal, och nyckeln till att förstå dem går genom matematiken.
Startskottet för Pythagoras filosofi tros ha varit hans upptäckt av matematiska samband inom musiken
-- att vissa ljudfrekvenser till sin natur harmoniserar bättre än andra.
Han menade att eftersom förhållandet mellan toner kan uttryckas som tal och talförhållanden
borde också allt annat i världen kunna beskrivas på detta vis.
Än mer övertygad blev han då han upptäckte det vi idag benämner gyllene snittet
-- en matematisk proportion som återfinns i många av naturens skapelser.
För att utforska matematikens förhållande till verkligheten grundade han en filosofisk-religiös skola
som han oblygt uppkallade efter sig själv -- pythagoréerna.
Dessa studerade matematik och numerologi, och deras mål var att genom abstrakt tänkande kunna säga något om vår värld.
Det här var första gången matematik används till mer än praktisk räkning
-- något som haft enorm betydelse för framtida vetenskap.
Som pythagoré skulle man hänge sig åt filosofin.
För att bli accepterad som en av Pythagoras lärjungar genomgick man ett intagningsprov
som gick ut på att man inte fick säga ett ord under fem års tid.
Man fick enbart lyssna på vad de fullvärdiga pythagoréerna hade att säga.
Därefter skulle man följa strikta levnadsregler för att kunna fokusera på matematiken.
Bland annat gällde att man aldrig fick plocka upp ett tappat föremål, vidröra vita höns,
röra om i elden med järnföremål, tala i mörker, föda upp djur med krokiga klor,
bryta bröd, kliva över staket, plocka blombuketter eller vandra längs en landsväg.
Dessa regler var ett sätt för pythagoréerna att upprätthålla och demonstrera självkontroll.
Man bodde tillsammans och hade inga personliga ägodelar.
Bland de mer filosofiskt influerade reglerna gällde strikt vegetarianism.
Detta då Pythagoras trodde på själavandring och menade att man kunde återfödas som vilket djur som helst.
Att äta djur var därför samma sak som att äta människor.
Men viktigast av allt var att undvika bönor.
Han hade nämligen räknat ut att det går 216 år mellan varje reinkarnation,
och däremellan var vår själ tvungen att lagras någonstans
-- och bönor var inget annat än behållare för vilande själar.
Pythagoras var också först med idén om att jorden var rund och kretsade kring solen,
universum sfäriskt och planeternas banor cirkulära.
Denna idé medförde att man nu kunde börja beräkna och förutsäga himlakropparnas rörelser och positioner.
Att folk under medeltiden skulle trott att jorden var platt är en så kallad faktoid -
en föreställning som hålls för sann men som i själva verket är felaktig.
Redan ett par hundra år efter Pythagoras beräknade en annan grekisk filosof, Eratosthenes, jordens omkrets till 46,620 km.
Idag vet vi att jordens omkrets är 40,075 km
så det var sannerligen ingen dålig beräkning med tanke på att det var över 2000 år sedan.
När Nicolaus Copernicus år 1543 beskriver den heliocentriska världsbilden (att solen är i centrum)
kallar han själv teorin för "Astronomia Pythagorica" som en hyllning till Pythagoras teori som nu slutligen bevisats.
För utomstående framstod förmodligen pythagoréernas aktiviteter som något mycket besynnerligt
och betraktades med stor misstänksamhet.
Enligt myten kom Pythagoras att bli fruktad av ortsbefolkningen
som till sist kom att göra uppror då de fruktade att han sysslade med svartkonst.
Pythagoras ska ha flytt för sitt liv, jagad, varpå han nådde ett stort bönfält.
Istället för att trampa på de heliga bönorna lär han ha stannat och inväntat förföljarna och döden.
Vi har faktiskt än idag kvar en referens till Pythagoras "svartkonst" inom populärkulturen
- nämligen pentagrammet eller "djävulsmärket".
Detta märke var ursprungligen pythagoréernas symbol eller "logotyp".
Pythagoras inflytande har sammanfattningsvis varit stort.
Han var den första västerländska matematikern och har bidragit med ett antal matematiska idéer,
däribland idén om ett tals "kvadrat" och "kub" och tillämpningen av geometriska begrepp inom matematiken.
Men än viktigare var att han insåg att matematik och abstrakt tänkande kan användas för att förstå
och beskriva världen -- en insikt som Platon kom att bygga vidare på 150 år senare,
och en insikt som är grundläggande för all modern vetenskap.
Det var avslutningsvis också Pythagoras som namngav såväl filosofin (som betyder "kärlek till visdom")
som matematiken (som betyder "vetenskap") -- namn vi uppenbarligen använder än idag.
Därtill ska han varit en av de första som argumenterade för att tänkande härstammar från hjärnan
och inte från hjärtat så som man tänkte tidigare.
En imponerande resumé med andra ord.
