Buddhismen förklarad | RELIGIONSKUNSKAP | Gymnasienivå (1)
Buddhismen är en religion med en halv miljard utövare.
99 procent i Asien-Stillahavsregionen.
I västvärlden förknippas den med meditation och filosofi-
-och beskrivs som en religion utan gudar och magi. Stämmer det?
Meditation är extremt ovanligt. De flesta buddhister mediterar inte.
Jag skulle säga att buddhismen som filosofi är en konstruktion.
Det här andra är buddhism.
Vad är då "det här andra"? Och hur utövas buddhismen i dag?
Om personen som sägs ha grundat buddismen vet vi lite.
Inte ens om han har funnits.
Enligt legenden ska prins Siddharta Gautama ha fötts i Indien-
-flera hundra år före fvt.
Att han inte var en vanlig prins stod klart tidigt.
Direkt när han föddes tog gudar emot honom.
Sen gick han sju steg och utropade att han var överlägsen.
Man ska tänka på att legenden inte beskriver faktiska händelser.
Som prins lever han ett bekvämt och skyddat liv.
Men han lämnar sin bubbla och får se de hemskheter som väntar oss alla:
Sjukdom, ålderdom och död.
Det blir en ögonöppnare. Han inser att han har levt i en illusion.
Han ger sig ut och letar efter svar på sina existentiella frågor.
Det gör han bland de nya rörelser, som fanns vid den här tiden.
Idéer om det onda kretsloppet, som inte leder till nånting.
Bara nya återfödelser.
Man vill nå nåt bortom detta, befrielse.
Kretsloppet kallas för samsara.
Hur vi återföds styrs av våra handlingar, vår karma.
Målet är att bli befriad och slippa återfödelser.
Att nå nirvana.
Siddharta testar flera metoder.
Till exempel att leva som en självspäkande asket.
Det gör honom utmärglad och tunnhårig, inte lyckligare.
Han drar slutsatsen att vi inte blir lyckligare av överflöd.
Inte heller av fattigdom och svält.
I stället ska vi följa den gyllene medelvägen.
Detta blir genombrottet.
Han sätter sig att meditera under bodhiträdet.
Där får han de insikter som gör honom till en buddha, en uppvaknad.
Andra människor befinner sig i ett sovande tillstånd.
Men han har kommit till insikt, därför är han en uppvaknad person.
Han blir uppmanad av guden Brahma att sprida sitt budskap.
För nu är inte Buddha en vanlig människa.
Det finns gudar i myterna.
Men han står över gudarna och gudinnorna.
Han kunde flyga, se in i framtiden och gå på vattnet.
Han kunde skapa kopior av sig själv, som kunde predika i hans frånvaro.
Men Buddha Gautama är varken den första eller sista buddhan-
-utan en av många.
Han delar med sig av sina insikter om hur nirvana är möjligt att uppnå.
Dessa insikter är de fyra ädla sanningarna.
Den första är att livet består av lidande.
Vi möter sjukdom och död, och ingenting varar för evigt.
Allt är föränderligt och flyktigt.
Det finns ingen själ. Allt är ett gungfly som förändras.
Den andra sanningen är att lidandet beror på livstörsten, våra begär.
Vi drömmer om lycka, kärlek och evigt liv.
Dessa begär binder oss till samsara, det onda kretsloppet.
Fasthållandet vid tingen, vid idén om att jag har ett själv-
-är orsaken till att jag är kvar i världen och lider.
Men den tredje sanningen säger att livstörsten kan släckas.
Först då kan vi se världen som den är.
Som tur är har Buddha en lösning, den fjärde ädla sanningen.
Vi kan nå nirvana om vi följer den åttafaldiga vägen.
Men Buddha kräver inte det, om man inte vill.
Det är upp till mig.
Det är snarare en fråga om att jag får sämre karma och återfödelse-
-om jag inte gör det.
Är de fyra ädla sanningarna och strävan mot nirvana-
-det som de flesta buddhister har som mål med livet? Är det kärnan?
En ganska vanlig uppfattning i väst, om buddhismen-
-är de fyra ädla sanningarna och meditation.
Det handlar om hur jag lever ett gott liv.
Då kanske inte det är det viktiga att tänka på.
Vad är då viktigt? Det är olika för olika buddhister.
För att förenkla det kan vi tänka oss världens alla utövare-
-som en pyramid i tre nivåer.
I varje nivå ligger fokuset på olika sätt att utöva religionen.
Ju högre upp, desto färre utövare-
-men desto mer religiös makt.
Längst upp i toppen, i den minsta delen, har vi munkar.
I viss mån nunnor.
De är de intellektuella, rituella specialister.
De utför ritualer. De kan skriva texter.
Och ibland så mediterar de.
Munkar och nunnor får inte arbeta.
De är beroende av gåvor från lekfolk, övriga buddhister.
I utbyte mot sina gåvor får de bättre karma.
En ömsesidig relation som är väldigt viktig.
Det tar oss in på den andra nivån av pyramiden.
Vissa har kallat det för karmabuddhism.
Man förbättrar sin karma för att få bättre återfödelse-
-i den mänskliga eller gudomliga världen.
Som snygg, rik. Vad det än kan vara som är bättre än det nuvarande.
Att förbättra sin karma är viktigt för munkar och nunnor.
Det handlar inte alltid enbart om själva handlingen-
-utan även om din avsikt.
Samma typ av handling kan ge olika resultat.
Till exempel att sticka nån i magen.
För en läkare vid operationsbordet är intentionen att rädda liv.
Men om jag kommer i en mörk gränd och vill ha din plånbok-
-är intentionen att skada och ger negativ karma.
I den tredje nivån, där de allra flesta befinner sig-
-är fokuset på gudomligheter.
De flesta buddhister går till ett tempel.
De offrar till gudar och gudinnor.
Man tillber olika heliga personer, för att få det bra i det här livet.
För majoriteten är gudomligheter och magi viktigt.
Även andar, spöken, förfäder och buddhor.
Och bodhisattvor.
Om man tittar på bodhisattvor. Vi skulle kunna betrakta dem som gudar.
De kan förändra ens karma.
De kan hjälpa till med sjukdomar eller med pengar.
Det finns även varelser som vill dig illa och kan göra dig sjuk.
Det finns en mängd avvärjande ritualer-
-för att kunna skydda sig mot onda influenser.
Många vänder sig till Buddhastatyer med offergåvor-
-i form av blommor. Och man kan offra ris och vatten.
Buddhismen kan praktiseras på många sätt.
Men det finns gemensamma rättesnören, som de flesta buddhister delar.
Det finns en gemensam trossats:
Att ta tillflykt till de tre juvelerna.
Den första är Buddha, den andra är dharma, läran-
-och den tredje är sangha, gemenskapen.
Men jag brukar säga det på tibetanska:
Till Buddha, Dharma och till Sangha-
-tar jag min tillflykt tills uppvaknandet.
Det är inte som att man ber till Buddha:
"Gör att jag blir upplyst."
Han kan inte skänka tillflykten.
Han kan berätta hur han gjorde. Sen får man själv försöka.
Den som blir buddhist brukar avge ett löfte-
-om att följa fem delar av den åttafaldiga vägen, etiken.
Det är ett sätt att inte göra de grövsta karmiska överträdelserna.
Att man avhåller sig från att döda, det är det grövsta.
Förutom det, ska du inte ljuga, stjäla, berusa ditt sinne-
-eller ägna dig åt olämplig sexualitet.
Det sammanfattas med att du inte ska skada nåt levande väsen.
Det är inga strikta regler.
Jag kallar det för åtaganden. Det här är inte vanliga regler.
Man hamnar inte i fängelse.
Utan det bygger på en egen förståelse.
Och det bygger på att man själv vill.
Eftersom alla och allt är beroende av nåt annat för sin existens-
-bör vi värna om allting med respekt-
-leva i harmoni med varandra och undvika att skada andra.
Detta genomsyrar hela den buddhistiska läran.
Förutom att det finns olika sätt att utöva religionen på-
-så finns det tre olika huvudinriktningar.
De skiljer sig från varandra i synen på nirvana och Buddha-
-men även i hur religionen utövas.
Det är skillnad i ritualer och i det religiösa livet.
Det är för att man befinner sig i olika kulturella kontexter.
Inriktningarna, theravada, mahayana och vajrayana-
-är olika stora i olika delar av Asien.
Theravada, eller sydbuddhism, är stor i Thailand och Sri Lanka.
Den beskrivs som strängast, med flest gemensamma regler.
Den bygger på relationen mellan lekfolket och sanghan-
-som handlar om att förvärva god karma-
-för att få bättre återfödelser.
Att nå nirvana är ett väldigt långsiktigt mål.
Det är inget som kommer att hända inom detta liv eller i de närmaste.
I theravada är det ett fåtal som aspirerar att bli en buddha.
En bodhisattva strävar efter buddhaskap.
Strävan är bara möjlig för munkar och nunnor.
Det är en skillnad mot mahayana, som är stor inom östbuddhismen-
-i Kina, Japan och Vietnam.
I mahayana kommer själva bodhisattva-idealet-
-att bli en väg som är öppen för alla.
Man vill återfödas tills man hjälpt alla att bli befriade från lidande.
Synen på Buddha skiljer sig också åt.
Inom theravada tänker de sig en buddha åt gången.
Inom mahayana tänker de sig ett oräkneligt antal buddhor.
De finns i dolda buddhavärldar.
De kan gripa in i människors liv och hjälpa dem. Som frälsargudar.
Det var theravada och mahayana.
Över till den tredje, vajrayana eller tantrisk buddhism.
Den är vanlig inom nordbuddhismen, i Nepal, Mongoliet och Tibet.
Det är en variant av mahayana, som skiljer sig främst genom att:
Den fokuserar på möjligheten att uppnå buddhaskap här och nu.
Det är en genväg till buddhaskapet. Vem som helst kan uppnå det.
Den snabba vägen bygger på att identifiera sig med en buddha-
-med hjälp av ritualer och meditationer.
Som att upprepa mantran, använda sig av rituella mandalas-
-och speciella fingertecken, mudror.
Om du har de rätta ritualerna, mantran och den rätta kunskapen-
-kan du manipulera världen. Men det är farligare.
Det är magi. Det är en magisk disciplin, kan man säga.
Därför är det viktigt att en guru vägleder dig-
-så du inte går fel.
Gurun kan överföra sin kunskap och sin religiösa utveckling-
-till sin lärling.
En extra kraft. Tänk dig att du får ström direkt från källan.
I stället för att generera strömmen själv förs den över till dig.
Inom den tibetanska buddhismen är ordet för guru lama.
Lamorna är inkarnationer av bodhisattvor, en sorts gudar.
Dalai lama ses som en inkarnation av medkänslans bodhisattva.
Dalai lama, Tenzin Gyatso, lever i exil utanför Tibet-
-som är ockuperat.
Kineserna har tyckt att buddhismen har inverkat negativt på folket.
Dalai lama har blivit en religiös och politisk figur.
När en Dalai lama dör letar de upp nästa inkarnation av bodhisattvan.
Om han återföds alltså.
Frågan om vem som blir nästa Dalai lama är världspolitik.
Han har signalerat att han inte säkert kommer att återfödas.
Just för att det inte ska bli en politisk strid.
Dalai lamas fredliga kamp mot en stor ockupationsmakt-
-är ett exempel på nåt som förknippas med buddhismen.
Vänlighet och ickevåld.
Att det är en snäll religion.
"Buddhismen har inte startat nåt krig."
Det finns religiösa konflikter som har att göra med buddhismen.
Där man tar buddhismen som orsak till konflikten.
Ett av de mest uppmärksammade exemplen är från Myanmar.
Där har munkar försvarat rensningen av rohingyer, en muslimsk minoritet.
Även kriget i Sri Lanka hade religiösa förtecken-
-där buddhister slogs mot tamilska hinduer.
När buddhistiska traditioner har blivit en del av en statlig ideologi-
-har de tenderat att legitimera våldshandlingar.
Buddhister är lika fredliga eller ofredliga som andra människor.
En annan vanlig missuppfattning är att buddhismen är ateistisk.
En religion utan gudar, vilket inte stämmer.
En procent av världens buddhister förnekar existensen av gudar.
Varifrån kommer denna tanke?
Den kan spåras till västerländska forskare-
-som på 1800-talet sammanfattade vad de ansåg vara kärnan i buddhismen.
Där hade Buddha inga övernaturliga krafter, utan var en vanlig människa.
Som en religiös reformator, som Martin Luther inom kristendomen.
Forskarna rensade ut magin och världen med andar och demoner.
Och annat som inte stämde med det de ansåg vara den äkta buddhismen.
Det handlar om att ritualer är nånting som ska rensas bort.
Det ledde till att buddhismen kom att ses som en filosofi-
-snarare än en religion.
I Sverige är buddhismen liten, med runt 40 000 utövare.
Många kommer i kontakt med dess traditioner-
-fast på omvägar, till exempel genom mindfulness.
En del av den åttafaldiga vägen.
Det är ironiskt. Det har nästan tagit ett motsatt uttryck.
Själva målet med att utöva det i dag är att man vill må bättre.