Kapitel 1

JAG TÄNDE PÅ EN SEKUND

Vid min mammas gård fanns en fotbollsplan.

Där lirade jag och grannungarna varje dag.

Ibland fick jag inte vara med

för att jag var för liten. Då tände jag på en sekund.

Jag hatade att vara utanför. Jag hatade att förlora. Men det viktigaste var inte att vinna,

det var finterna och de sköna grejerna.

Man skulle impa med tricks och dragningar.

Man övade tills man kunde dem bäst av alla och folk sa:

— Oj, oj! Wow! Fotbollsplanen var liten, så det gällde att vara snabb

i fötterna. Särskilt för mig som var liten och klen. Ofta skrek morsorna från fönstren:

— Det är sent. Maten är klar. Kom in nu.

— Snart, snart, svarade vi. Men vi lirade bara på. Det kunde bli sent

och regn och allmänt kaos, men vi fortsatte.

Ofta sov jag med bollen bredvid mig.

Innan jag somnade tänkte jag ut

vilka tricks jag skulle göra nästa dag.

Det var som en film som hela tiden

snurrade i mitt huvud.